Det blev, som jag hoppats på, en del reaktioner på min förra text om öl och snobbism. Det blev en rätt ostrukturerad textklump, men jag fick i alla fall inte med allt jag funderat på i ämnet. Nu kommer därför ytterligare lösryckta funderingar i ämnet. Fortsätt gärna berätta om era åsikter i ämnet, kommentarerna uppskattas alltid!
"Seriöst lyssnande"
Ibland när jag sitter och recenserar, glor, mäter, sniffar och sköljer ölen kring alla smaklökar och verkligen försöker att koncentrera mig på att hitta ord till smakerna så kommer jag att tänka på en text jag läste i någon HiFi-tidning i mitten av nittiotalet.
En läsare, som funderade på att skaffa en sourrund-komplettering till sin fina HiFi-anläggning, var orolig för att en TV mitt emellan fronthögtalarna skulle inverka negativt på ljudupplevelsen och rumsåtergivningen. Skulle filmtittandet vara värt denna uppoffring?
Tidningens experter påpekade att man kunde ha TVn uppställd mellan högtalarna när man tittade på den, men att han skulle försöka inreda med draperier så att TV-apparaten kunde dras tillbaka bakom högtalarna när man skulle utföra seriös lyssning.
Då reflekterade plötsligt skribenten på vad han skrivit. "seriöst lyssnande". Han tyckte att det lät så torrt, tråkigt och inåtvänt, och funderade om det verkligen var det man skulle ha som mål med sitt musikintresse. Hade inte glädjen försvunnit?
På något sätt etsade sig det svaret fast i mitt huvud. Kanske för att jag alltid varit en sådan som samlat, katalogiserat och betygsatt.
Ibland känner jag samma oro: Recenserandet, fotograferandet, bloggandet, diskussionerna, forumskivandet. Hur ska jag undvika att det blir en trist belastning och inte något roligt och spännande? Jag vet inte, men jag vet att jag fortfarande inte nått gränsen.
Så länge som antalet läsare fortsätter att stadigt öka och alla är trevliga och vänliga i kommentarerna så... Det är nog bara att köra på.
Däremot ska jag inte ha annonser eller försöka tjäna pengar på annat sätt på bloggen. Det skulle stressa mig något fruktansvärt.
Hoppas du fortsätter att skriva sveriges bästa ölblogg, men glöm inte att njuta av ölen också. Ibland är det ju jävligt skönt att bara dricka en simpel bitter eller pilsner och skippa alla analyser.
SvaraRaderarekan: jag tror att sammanfattningen egentligen inte ska behöva vara svårare än så.
SvaraRaderaMin årliga ölhögtid är när julölen släpps. Då brukar jag och brorsan köpa ett par av varje intressant sort och se till att prova ut dem. Då vecklar vi ut smaklökarna ordentligt, provar, diskuterar, analyserar. Sedan bestämmer vi oss för ett par sorter som vi verkligen gillar för julens olika tillfällen och köper tillräckligt av dem.
Sen kommer julen. Då är det bara att luta sig tillbaka och knäppa upp en flaska av något man redan vet att man gillar och slappna av.
Allt har sin tid. Noggrann provning och analys - ja, till och med snobbism om man är på det humöret - har sin tid, och ibland är det tid att bara dricka nåt man vet att man gillar. Mitt hifiintresse hanterar jag på samma sätt. Svårare ska det inte behöva vara.
Det här med ölanalyserandet är helt klart rotat djupt nere i min personlighet: Ända sedan jag var 4-5 år har jag samlat, katalogiserat, mätt, analyserat, jämfört och gjort listor.
SvaraRaderaUnder åren har objekten skiftat - småsten, frimärken, klistermärken, skivor, vykort... När jag hade det som mest knapert för drygt 10 år sedan betygsatte jag snabbnudlar!
Att grubbla över något så gott och intressant som öl var bara en tidsfråga. Och nätet har ju gjort sån't här så vansinnigt mycket enklare och intressantare.
Ja det är ju ändå så att man har ett antal favoritöl som ligger en varmt om hjärtat. Själv drack jag precis en Oppigårds Golden Ale (kommer man från Falun kan man ju inte annat än att stödja dalabryggerierna!) utan att sniffa eller konstra. Visst ska man kunna plocka fram en favoritöl och bara njuta men det är minst lika kul att testa nya sorter och verkligen funderar på vad de egentligen smakar!
SvaraRadera