Bilder från julölsprovningen

Några små bilder från gårdagens julölsprovning på Saliga Munken. Den lilla kompaktkameran är inget vidare på dåligt och blandat ljus...

Beer Here

Christian Skovdal Andersen, som tidagare hade Ølfabrikken, har nu satt igång igen. Den här gången i form av ett fantombryggeri vid namn Beer Here. Först ut blir en Jule-IPA på 7%...

Julölsprovning med Ölfrämjandet

Igår eftermiddag var jag med på Svenska Ölsällskapets årliga julölsprovning. Sist in som vanligt, Saliga Munken hade bokats och med mig hade jag en bunt Dugges Rudolf som missats i inköpsrundan.

Jag var stressad redan innan jag kom in, och inte blev det bättre. Provningen hade redan initieras av Peter Ragnar, och det var mycket öl på kort tid. Provandet protokollfördes och vi skulle i slutet av kvällen utse våra tre svenska favoriter och bästa etikett. Efter några strykningar blev det 15 öl att ta sig igenom - alla svenska. Och nej, jag vet att det här inte var alla svenska julöl, ens från Systembolaget.

I halvtid fick vi varsin smörgås, en enkel men god bruschetta med skinka senap och grönt.

Så, efter ett par timmar hade jag ett kluddigt protokoll, som jag försökte begripa och ta ut mina favoriter från. Som referens kommer här ölen i poängordning, jag var rätt kategorisk och saker skulle ju gå fort. Så man kan väl inte ta allt för tungt på den här listan:

1 poäng (Felaktig)

• Öland Tokens Julefröjd

2 poäng (Dålig)

• Falcon Julmumma
• Falcon Julöl
• Gamlestadens Julöl
• Sigtuna Midvinternattens Mörker
• Sofiero Julöl
• Åbro Julöl
• Åbro Sigill Julöl

3 poäng (Godtagbar)

• Arboga Julöl
• Falcon Gammelbrygd
• Mysingen Midvinterbrygd
• Pripps Julöl
• Slottskällans Tomte
• Zeunerts Julöl
• Åbro Julbock

4 poäng (God)

• Dugges Rudolf
• Eriksberg Julöl
• Grebbestad Julöl
• Three Hearts Julöl
• Nils Oscar Kalasjulöl
• Slottskällans Nisse

5 poäng (Mycket god)

• Jämtlands Julöl
• Oppigårds Winter Ale

Så... Det var inga större problem att plocka ihop en top-3-lista, även om den kanske mer byggde på gamla erfarenheter än just den här provningen:

1. Oppigård Winter Ale
2. Jämtlands Julöl
3. Nils Oscar Kalasjulöl

Etiketts-priset gav jag till Falcon Julbrygd, mest för att den var så kitschigt överdriven, vilket väl också är en del i julen.

Efter detta fick vi en bonus: Mikkeller Fra Til, deras kryddade imperial stout. Som väntat en mycket elegant och välgjord sak. Perfekt för er som letar efter en öl att stilla njuta efter julstressen, kanske vid brasan. Släpps i morgon måndag!

Det verkade som om de flesta var överens om att det här inte var något bra arrangemang om man ska kunna stå bakom "Sveriges Bästa Julöl"-utmärkelsen. Något måste göras till nästa år, jag håller på att skriva ett förslag till Svenska Ölfrämjandets styrelse om detta.

I övrigt var det ett trevligt arrangemang, och många (35? 40) trevliga människor att prata med. Under avdukandet stod vi några och skissade vad som skulle hända nästa år. Det är inte problem att få ihop provningar, snarare tvärtom. För första gången någonsin börjar Östgötasektionen få sålla bland alla förslag. Det är ett inte oangenämt problem det heller.

Nästa arrangemang blir, som det ser ut nu, en choklad- och ölprovning i samarbete med Muffins och Chokladkompaniet. Hörde jag "porter"?

Poutník Pelhřimov

När jag ätit upp min fläskkarré med löksås och knödel, och mina bordskamrater kommit lika långt dök krögaren upp med en trave flaskor. "Det här har jag just fått in från Tjeckien, det har nog ingen av er druckit förut?"

Det hade vi inte. Och då var ändå flera kring bordet vana tjeckienbesökare.

Vad vi fått in var den tjeckiska pilsen Poutník Pelhřimov från Pivovar Poutník. Styrkan var 5%.

Färgen är ljust gul, vätskan klar. Det stora vita kompakta skummet lämnar en del slumrester på glaset.

Doften har de typiska tonerna av smör, men den är ändå frisk och rätt lätt. Toner av vitt bröd och en viss bitterhet.

Smaken är frisk och syrligt bitter. Väldigt bitter, faktiskt. Med stor sannolikhet det beskaste jag druckit från Tjeckien någon gång. Lite smak av smör. Liten kropp. Eftersmaken är friskt ren med en stark metallisk bitterhet och alkohol.

Kolsyran är kraftig, stora bubblor. Vätskan är lätt-medel.

Mina bordskamrater tyckte väl likadant som jag: Den här var inte så jättebra, snarare lite obalanserad och överdrivet bitter. "Det är för att det är en 12º, deras variant av stor stark", förklarade en av dem, "Tjeckiska bryggeriers 10º med alkoholhalt kring 4% brukar vara mycket trevligare".

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Specialimport

Någon som kan något om dricka?

Fick idag en fråga:

I hope that you can help me out. Today at our Thanksgiving dinner I was asking my Nana about any traditions she remembered growing up with. My Nana is Swedish, and she started describing a drink they would have as children every Christmas eve and New Years eve. She said that her Grandma called the drink "Dricka" and that it was something her Grandma made in a big vat using yeast and some type of evergreen berry. She also said she used root-beer extract and hops.

Immediately I thought "BEER" :) which peaked my interest. She said her grandma was the only one who could make it and has been missing it ever since she was a child. What made me think it was some type of alcohol was that she said they always were pretty silly after drinking the "Dricka". She also described seeing the yeast working, which made me think of a top fermented beer. It would mean so much to her if I could reproduce this here over the holiday time. Is what she was describing the same beer the farmers on the island made? Is this made with root-beer extract?

I have the equipment to home-brew, so I am very anxious to dive in and try to make this, but I have no recipe. Any help would be so greatly appreciated.

Jag vet inget om hembryggning eller vad han i stort pratar om. Svagdricka? Finsk glögg? Bären måste väl vara enbär? Jag hänvisade till Svenska Hembryggareföreningen, men det kanske är någon här som kan hjälpa denne amerikan. Jag kan i så fall vidarebefordra kontakter.

Lacing - flor - skumrester

Ett par gånger i bloggens historia har jag fått frågan om varför jag nämner om skumrester, "flor" enligt en gammal bloggkommentar, "lacing" eller "Belgian lacing" på engelska.

Jo, det kan vara ett teckan på att glaset jag provar i är fritt från fettrester (något att tänka på när man är på krogen).

Men, kanske viktigare, är det en indikation på att det är bar humle i ölet: Vissa bittra ämnen i humlen får proteinet i ölen att bilda kedjor som lätt "klistrar" fast skummet på glaset. Om en öl saknar dessa ämnen kan det bero på humle av lägre kvalitet, eller mer processad humle (som extrakt).

Flor kan, enligt vissa, också indikera tt vörten fått koka upp och svalna långsamt. Men det vet jag för lite för att förstå om det stämmer.

Shepherd Neame Christmas Ale

När jag drack den här julölen, en engelsk winter warmer, 2005 gav jag den betyget 3,95. Christmas Ale från engelska Shepherd Neame är en stark sak på 7%. Även om årgången står på flaskan ska receptet vara detsamma år från år.

Färgen är brun med lite rött, vätskan klar och det låga skummet sjunker till ett snyggt tjockt kompakt beige lock.

Doften är frisk och inte så söt som man kunde tro; den där typiska fruktiga tonen av aprikossylt som så ofta dyker upp i deras öl finns även här. Lite aningar av buljong och kryddor (vitpellar, lagerblad, enbär).

Smaken följer även den väl bryggeriets andra öl som Bishops Finger och Spitfire; en välbalanserad blandning av aromatisk humle och fruktig malt med fina toner av aprikoser, vörtlimpa och lite natruimglutamat. Eftersmaken är even den elegant balanserad med en behaglig bitterhet aningen svagare än medel. Bränt socker och gräddkola i bakgrunden samt en friskt nötig/jästig lätt kemisk smak. Den torra bäskan klingar av efter ettt ag, lämnandes en aningen metallisk ton av fruktmarmelad. Alkohol? Inte ett spår.

Kolsyran är mild och väldigt brittisk med sina små mjuka bubblor (minner lite om rele ale). Vätskan är mycket len och mjuk i munnen.

Dagens betyg blir något högre än det förra, kanske ölen blivit bättre, kanske jag tog det lungare att dricka den den här gången: 4,2. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment.

Virke!

Det hade av misstag hamnat en Nils Oscar Pils bland deras Kalasjulöl. Den fick ligga kvar i vagnen... När jag nu dricker den lite mindre kall än vad jag brukar så förstår jag plötsligt vilken som är deras "hussmak" - en ton som återkommer i alla Nils Oscars öl på något sätt: Det en en lätt torr smak av färskt furuvirke. Inte dumt.

Gordon Ramsay om "gastropubs"

Kollade efter en bok (eller, okej då, det var inte en bok utan Get Fuzzy page-a-day calendar till jobbet). Hittade följande beskrivning av fenomenet "gastropub" som en viss krogkedja borde meditera över:

[...]Then came Gastro pubs. Great to start with; talented young cooks, without the financial backing to open a restaurant, but with the foresight to serve great home cooking in comfortable surroundings. This however had a backlash, with people trying to serve restaurant food at restaurant prices in bashed up old pubs and the trend set in. These have now almost had their day and great British pubs are rediscovering their roots and getting back to basics.

Texten kommer från baksidan på Gordon Ramsays kommande bok "Gordon Ramsay's Great British Pub Food".

Grebbestad Julöl

Grebbestads Julöl från Grebbestad Bryggeri. En wienerlager på 5,3%.

Färgen är mörkt bärnsten, det två fingrar höga skummet är beige. En hel del skumrester på glaset.

Den inbjudande doften är rätt maltig och aningen rostad. Vört, aningar av kryddor. Lite russin och nötter.

Smaken är en mild metallisk-bitter bakgrundston. Över det småsöta toner av malt, russin och nötter. Medelstor kropp. Aningen brödig/rostad i eftersmaken, där det också finns russin och nötter samt lite frukt och sirapslimpa.

Kolsyran är medelstark med massor av friska bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En öl som fullständigt ropar efter att få ackomanjera ett julbord med de där underliga feta rökta och salta smakerna med en bra balans mellan lättdruckenhet och karaktär.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment.

En restaurang i blivande II (med fatlista)

Nu har jag tagit mer bilder från De Klomp-bygget. Finns på min hemsida. Mycket kranar blir det. Hur mycket? 45 kranar. Många blir dubblerade, men ändå: Det kan bli 37 olika fatöl när de är som mest i gasen: (listan preleminär och uppdaterad 2008-11-26 10:47)

1. H20
2. CO2
3. TT
4. TT-stark
5. De klomp Pilsner
6. Krusovice Jubileni
7. Weistephaner/Hofbräu
8. Marstons/Hobgoblin
9. A
10. Nils Oscar 1 -
11. Nils Oscar 2 ->
12. Skebo (TOMP)
13. Dugges (Brill)
14. Närke
15. Ocean -
16. Hantverksbryggeriet -
17. Wisby
18. Nynäshamn -
19. Krönleins -
20. Jämtlands -
21. Oppigårds -
22. Sigtuna
23. Kinnekulle-
24. Ölands
25. Svensk Små 5
26. Svensk Små 6
27. Svensk Små 7
28. Maredsous
29. Timmermans/Lindemans
30. Westmalle/Rochefort
31. Trappistkran 2
32. Belgo/Holland 1
33. Belgo/Holland 2
34. Spännande 1
35. Spännande 2
36. Spännande 3
37. B
38. C
39. D
40. Krusovice
41. De Klomp Pilsner
42. TT-stark
43. TT
44. C02
45. H20

Vet inte var jag sett 45 kranar någonstans, men installatörerna hävdade att ett par stockholmskrogar har så mycket. Jag var för stressad för att fråga vidare, så vet någon av er var de krogarna kan finnas?

The return of the Lager Lad

Åter på Systembolaget - sambon skulle ha en låda rödvin. Så jag gick och glodde om de fått in några fler julöl. Det hade de; Great Divide Hibernation Ale i nya flaskan, Jämtlands Julöl och Ölands Julefröjd.

Samtidigt står en man en liten bit ifrån med kundkorgen fullproppad med Singha och Miller Genuine Draft. Han fingrar lite på en flaska Hell. Hans SO kommer förbi med sin korg full med alkoläsk. Mannen visar upp flaskan med orden "Kolla, en öl för tjutre spänn. Skulle jag aldrig köpa, den tar ju slut på tre sekunder den med!".

Då vaknade min inre ölsnobb. Fast jag sa inget... Även om jag kom ju att tänka på den här reklamen.

Mer ölpyssel

Efter ombyggnaden som väl tog över 1½ år är jag åter "Beer Fly Guide" på Beer Advocate för Sverige, Norge, Finland och Danmark.

Vad det innebär rent praktiskt? Att det kommer att gå fortare och smidigare att lägga in nya bryggerier och andra etablisemang på siten, att nya öl ska dyka upp tidigare och att felaktigheter (fel namn, bryggeri, alkoholhalt ect) kan rättas till av mig. Jag kommer också att kunna skriva notiser om varje öl i området.

Med andra ord kommer jag att behöva surfa bryggerisiter ännu mer i framtiden.

Ett kärt besvär.

Wisby Julbrygd

Lite av en outsider; en julöl jag inte tänkt så mycket på mer än "oj-en-ny-jag-tar-väl-en-flaska-för-att-fotografera". Så jag har väl inga direkta förväntningar på den.

Så vad är det här då? Systembolaget listar den under "mörk lager" och den verkar inte innehålla mer än vatten, malt, humle och jäst. Enligt bryggeriets hemsida är den laddad med fem sorters malt och humle av sorterna Amarillo, Challeger och Magnum. Mmmm... Låter ju rätt OK.

Wisby Julbrygd är tillverkad av Spendrups egna experimentverkstad Gotlands Bryggeri, som sagt en mörk lager och alkoholhalten är 6%.

Färgen är djupt brun-bärnsten, det stora luftiga skummet är beige. En del skumrester på glaset.

Den maltiga doften är bitter och rostad med kryddigt fruktiga toner av aprikoser, apelsinskal, muskot, steksky och aningar av svarta vinbär och grapefrukt.

Smaken är först mycket maltig, sedan kommer bittra toner som blandas med lätt rostade köttiga smaker, lite rostade frukter (kanderade äpplen?) och hemmagjord knäck. Eftersmaken erbjuder en frisk robust bitterhet med toner av mörkt rågbröd, muskot, kardemumma, pomerans och grillat kött. Avslutningen är lite jordig/smörig.

Kolsyran är frisk med rätt få medelstora bubblor. Vätskan är på samma gång lätt och mjuk (lite som Guinness).

Faktum är att jag kommer att minnas en favorit från min första tid som öldrickare; Spendrups Dark Label (som slutade tillverkas kring 2000). Den hade lite av samma karaktär, om än betydligt mildare.

Helt klart en trevlig överraskning och jag smäller till med betyget 3,95. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment.

The Black Lion Inn III

I onsdags var jag och sambon tillbaka på Norrköpingspuben The Black Lion Inn, jag har skrivit lite om mitt förra besök här.

Att titta på hemsidan var inspirerande i sig: Inget nonsens, bara matsedeln med maträtterna och förslag på passande öl. Bara det är värt hurrarop och massornas hyllningar!

Mer folk i matsalen än i restaurangen, men mycket behaglig stämning överallt. Lagom nivå på bakgrundsmusiken, bra åttiotalslåtar urskildes! Bläddrade i Guardian Weekly, det verkar jag inte heller vara den förste att göra.

Vi satte oss och menyer kom in. En separat och aktuell ölmeny, bravo! Servitörerna gjorde båda ett utmärkt arbete.

Maten då? Jag valde, lite överraskande för mig själv, köttfritt. Jag valde också de i menyn rekommenderade ölen till rätterna:

Krämig hummersoppa. Bryggmästarens Pilsner på fat (lite av ett husöl). En aningen oväntad kombination, men den fungerade bra: Den friska bitterheten gifte sig väl med skaldjuret och grädden.

Gyllenstekt havskatt med primörer och stekt potatis. Maredsous 6, också det på fat. Varför valde jag havskatten? Jag tror mest att det var nyfikenhet. Det var en modig och nytänkande kombination med drycken, men även här strålade smakerna samman på ett förträffligt vis. Den lilla salladen var även den läcker med primörkänsla i november.

Just ölkombinationerna imponerade stort på mig: Det är helt klart att någon haft kunskap och mod och verkligen provat smakerna mot varandra. Högt betyg! Häftigt också att krogen har ett eget kalkglas.

Efter maten tog Caroline kaffe och jag, efter råd från servitören, en Skebo Bruksöl, upphälld på bra vis och öl upp till kanten. Precis som det ska vara.

På vägen ut frågade jag lite om menyns real ale och fick bra svar om varför det inte fanns just nu (leveransproblem, både med utrustning och första batchen öl) och vad som var på gång. Det ser jag fram emot!

Kaffet slut

Nils Oscars Bryggeri & Bränneri meddelar via sin Facebook-sida att Coffee Stout nu är slutlevererad. Jag tar farväl och hoppas att den återkommer så småningom, en av deras godaste öl hittills!

Norrköpingsbor kan rusa till The Black Lion Inn som i alla fall i förra veckan hade den som gäst på fat.

Ratebeer - hoppet lever

Ölrecensionssiten Ratebeer är betydligt större än Beer Advocate här i Eurpoa. Fast de har under senaste veckorna haft stora problem med datorintrång och trojaner, och för en tid sedan tvingades de att ta ner siten för att bygga om den helt. Igår var allt uppe, men idag åter borta.

Här är några ord från Joe Tucker, RB-grundaren, från Beer Advocate-forumet där en del av RB-medlemmarna kunnat kommunicera under tiden. Det postades i natt, svensk tid:

hi gang, the security team saw the threat tonight while they conducting diagnostics. their move was to continue diagnostics in a safe environment by taking the site down and starting tomorrow morning. This operation is a top to bottom approach by the best specialists I could find. They plan on attacking this as a team first thing tomorrow morning.

The plan this time is a prompt relaunch with guaranteed work.

Thank you to everyone in the community for coming together to bring us back. As we approach 2009, people are talking about change. This was the mantra of RateBeer and Beer Advocate many many years ago and things in the beer world were very different. We are now seeing the fruits of our early labors and the many positive changes in the beer industry we'd hoped for so long ago. These changes have only come about because of people like you all, whose passion has made for monumental worldwide change.

I'm grateful many of you -- some without even a RateBeer account -- have pitched in to help us continue our work. Thank you, Todd, for helping us out. While we've had our superficial differences in the past, deep down we've known we're all in this together.

Thanks for showing what a strong family of committed people we are. It's this kind of spirit that has been instrumental in the success of craft beer and the spirit that keeps me fighting for the cause.

Cheers!

Joe

Unhappy Hour?

Åter dags för en artikel om brittisk pubkultur i problem: British may ban "happy hour" as death drinks rise.

Britternas pubkultur är till stora delar väldigt trevlig, men senaste 10-20 åren verkar det allt mer gå över styr. Ledsamt.

Och.. happy hour... jag kommer att tänka på den här låten:

Mer om Gammelbrygd

Falcon Gammelbrygd är, som ni förstått, inte vilken öl som helst för mig.

I ett tidigt nittiotal där de första mikrobryggerierna knappt startat var det här bland det intressantaste svenska som man kunde köpa. Inte bara för att ölen, när den kom i andra halvan av åttiotalet liknade den här produkten ingenting annat: Den kom i en mattlackad svart profilflaska. På varje flaska hängde i ett blått snöre en öppnare i metall med namn och årgång inpräglad. Etiketten andades exklusiva traditioner. Flaskorna låg inte i en plastback utan i en kartong med sobert tryck, visandes flaskornas silhuetter. Allt till ett märkbart högre pris än de andra ölen från Falcon: 1994 kostade en 33 cl flaska från samma år (katalogen listar årgångarna 1990-1994) 16:30, Falcon Export kostade med pant 11:70. I prislistan beskrivs den med rubriken "Mörk öl" och beskrivningen "Stor beska".

Den enda svenska öl som på samma sätt andades kvalitet och lyx var Spendrups Old Gold, som på samma sätt matchade en intressant produkt med uttänkt förpackning.

Så när det började snackas om den här i höstas så reagerade jag med såväl nyfikenhet som lite oro. Det handlar om en hel del nostalgi. När jag började dricka öl betraktades den här som konstig och nära odrickbar av mina bekanta: "Det är ju en sån där mörk öl!". Jag minns svagt att den kändes torr och kryddig. När jag såg flaskan kom jag att tänka på fester där man satt och drack den här direkt ur flaskan vid en lägereld.

Mer än nostalgi har den här ölen ytterligare ett uppförslut jämfört med andra liknande öl: Ursprunget. Eftersom jag inte blindprovar så blir det ju så att sådant kommer med i beräkningen, jag ställer omedvetet högre krav eller är mer svårövertygad om en öl kommer från Carlsberg Sverige än om den kommit från ett mikrobryggeri placerat i ett garage på obyggden. Jo, det är orättvist mot ölen, men så funkar jag.

Att Gammelbrygd skulle få svårare att få toppbetyg idag jämfört med för 15 år sedan var rätt väntat, och så blev det.

Men det är också en helt annan värld den nu dyker upp i. Det har hänt en del sedan åttiotalet. Och det är jag rätt tacksam för.

Fast jag undrar lite över varför jag inte verkar ha sparat en enda öppnare?

Sigtuna Midvinternattens Mörker

Jag gillar namnet. Midvinternattens Mörker. Låter som punkbandet Totalt Jävla Mörker. Det är vinter det. Och attityd.

Ölen har tagits fram av Wicked Wine och Stefan Gustavsson, den bryggs av Sigtuna Brygghus. Stilen? Jag glodde lite på BJCP Guidelines, och nog är "Christmas/Winter Specialty Spiced Beer" det som kommer närmast. Det är en kryddad ale på 6,2%. Enligt ettiketterna är kryddorna muskot, kanel, pommerans, kryddnejlika och kardemumma.

Vätskan är svart; det två fingrar höga skummet är brunt. En hel del skumrester på glaset.

Doften är kryddig och söt med lite vassa bittra toner och rökt malt. Sura toner av klor. Lite konstgjord och kemisk.

Smaken är torr och lätt rökt med viss bitterhet och massor av kryddor (gissningar: kanel, nejlikor, ingefära, pommerans). Tunn kropp. Fenoliska smaker av färg och tjära. Massor av ren bitterhet. Eftersmaken är kryddigt bitter med smak av smör, apelsiner och lättrökt malt.

Kolsyran är mild, vätskan tunn.

Jag vet inte riktigt. Den här var konstig, jag undrar om den här verkligen är menad att smaka som den här flaskan gör. Massor av starka smaker som inte hänger ihop. Jag har upplevt ungefär samma sak från det här bryggeriet förut, Sigtuna har en historia av öl med kemiska bismaker.

Betyget blev 2,7, till stor del räddad av fint utseende. Tillgänglihet: Systembolegets julsortiment.

Senare tillägg: Den sista slurken fick mig att tänka "En valhänt kopia av Underlig Jul"

Falcon Gammelbrygd

Jag funderar såhär innan drickandet om jag kommer att tycka att den var som förr (Gammelbrygd original tillverkades 1987-1996). Men jag minns ärligt talat inte så mycket hur den smakade, så jag tror inte jag ska bli besviken på det nya recpetet. Falcon Gammelbrygd är en mörk lager på 5,5% tillverkad av Carlsberg Sverige.

Färgen är brun med en aning rött. Det stora ljusbruna skummet är väldigt luftigt; lite skumrester på glaset.

Doften har mycket humle, både arom- och bitterhumle. Friska toner av karamelliserad malt, torra noter av jäst. Väldigt ren och balanserad.

Smaken är stark och komplex: Massor av rostade toner (stekt kött, rostade nötter), mörkt rågbröd och massor av bitter humle. Tunga toner av torkad frukt, bittra örter och rött starkvin. Eftersmaken är bitter med toner av rostbiff, torkade äpplen och aprikoser och milda toner av syra och alkohol i avslutningen.

Kolsyran är medel-stark, vätskan lätt och munkänslan är torr.

En spännande mörk lager som påminner mig och skotsk ale och dubbelpilsner, troligen beroende på torrhumlingen. Imponerande, även om jag nog hade önskat mig en aning mer maltsötma för att balansera bäskan. Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment.

Bocken inte sjuk

Här hade jag skrivit en liten text om att Meantime Old Smoked Bock skulle ha varit infekterad och dragits tillbaka från butikerna

Det är inte sant.

Vad som däremot är sant är att Systembolget dragit tillbaka vissa batchar/loter av Meantime Winter Time på grund av kvalitetsproblem.

Bockölen hade inga noteringar om problem i något av Systembolagets system. Och den portern fick jag inte tag på i veckan.

Skebo Bruksöl

I onsdags var jag förbi puben The Black Lion Inn i Norrköping. Mer om det besöket senare, men nu till den öl jag avslutade kvällen med: Bruksöl, en engelsk bitter/best bitter på 4,7% från Skebo Bruksbryggeri. Hm, smart idé att ha en blogg som sin hemsida.

Färgen är varmt orange-guld, vätskan är något grumlig. Det fingertjocka gulaktiga skummet lämnar ett fint flor på glaset.

Dofter är bitter med lite trä, smörkola och fruktig humle.

Smaken är bitter på ett brittiskt sätt, men med mer humlesmaker än vad som är vanligt på öarna. Toner av färsk frukt och bilvax. Mjöl och en balanserad brödig sötma med lite smörkola. Eftersmaken är friskt medelbitter med smaker av mjöl, deg, honung och småkakor.

Kolsyran är lite starkare än vad jag egentligen hade önskat. Osäker om det berodde på ölen eller upphällningen dock. Vätskan är lätt utan att bli tunn.

Uppriskande och lättdrucken: En riktigt trevlig session bitter. Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Finns på utvalda pubar och som lokal vara i Systembolagets butiker i Hallstavik och Norrtälje.

(Bilden är för övrigt snodd från Skebos webbsidor)

Det har hänt nåt

Så står man där igen med 27 flaskor öl (varav 26 julöl) och undrar hur det gick till. När man ska dricka dem och var man ska förvara dem innan dess.

Ingen Jämtlands eller Oppigårds idag, de hade butiken inte beställt. Men det ordnar sig nog.

Och så en intressant nyhet för er som inte läser bloggkommentarer:

Nögne Ö och Dugge har bryggt en öl tillsammans! En Sahti! :) Med strandmalört, massa honung och två enbuskar! 11% blev detta gotteöl på, som kommer till Sverige hyfsat snart.

Marc Schuterman, Brill

Har det hänt nåt?

Jag tar det lite lungt med öldrickandet efter helgen. Och sveriges bryggerier har fullt upp med att distribuera julöl än att skriva nyheter.

Så... Vad ska man hitta på? Finns det månne någon inspiration hos Google Nyheter?

Cyklist stal porr och öl. Full(!)packad varubil var smuggelsprit. Julgalan nära bli vit. EU-parlamentet vill banta spritkvoter.

Okej, ingen bra idé. Åter till ritbordet.

Bloomberg om brittisk ölkonjunktur

Ett läsetips från min vän Peter: Amerikanska finans-siten Bloomberg tittar in på den brittiska ölbranschen och hur den mår just nu:

Brits Booze Without Beer, Mix Drinks at Home as Recession Looms.

Fakta ur artikeln: En pint såld i UK, på pub eller i butik, genererar en vinst åt bryggeriet på 0,7 pence.

North Coast Brother Thelonious

Jag letade igenom skafferiet, men det var förvånande lite där som jag inte redan recenserat. Men så hittade jag Brother Thelonious Belgian Style Abbey Ale, en dubbel från amerikanska North Coast Brewing på 9,4%.

Jag nämnde något om tripel-stilen igår, men det här är en dubbel (Senare tillägg: Det kan lika väl vara en Belgisk Stark Mörk Ale). Traditionellt alltså en öl bryggd med dubbelt så mycket malt som standardölen enkel. Med tiden har dock "dubbel" kommit att betyda en mörkare, lite kryddig öl med stor kropp, kraftig kolsyra och fokus på malten.

Den här ölen är namngiven efter den egensinnige jazzpianisten Thelonious Monk. Visserligen en kul ordvits, men det går längre än så: För varje såld öl går en liten slant till Thelonious Monk Institute of jazz som bland annat hjälper ungdomar till musikutbildning.

Uhhh... Det var något mer jag skulle skriva om? Visst ja, det var något om öl också.

Färgen är djupt brun, vätskan klar. Det lilla skummet försvinner snart bort helt. Inga rester på glaset.

Den komplexa doften har toner av hasselnötter, mörkt bröd, smörkola, jäst, lite alkohol, torkad frukt och farinsocker. Aningar av rött starkvin och julkryddor.

Smaken är väldigt elegant och mycket balanserad: Söta noter av farinsocker och torkad frukt balanseras ut av en torr fruktig humlebeska. Lite syrlighet och milda kryddor i bakgrunden. Eftersmaken är relativt mild med värmande alkohol, rött starkvin (glögg?), kakdeg och svaga nyanser av kanel och nejlikor.

Kolsyran är något svagare än medel, trots det är de små bubblorna många och friska. Vätskan är aningen tunn, men det är faktiskt inget dåligt: En tjockare vätska hade gjort ölen betydligt mindre lättdrucken.

För lätdrucken är den, trots den höga alkoholhalten. Välgjord och mycket balanserad är den också. Betyg: 4. Tillgänglighet: Systebolagets fasta sortiment.

Meantime Old Smoked Bock

Londonbryggeriet Meantime fortsätter skapa intressanta öl. Ofta är det historiska tillbakablickar som deras London Stout eller India Pale Ale, gjorda efter ett artonhundratalsrecept. Men också för deras nyskapande blandstilar som Coffee Porter och Chocolate Stout.

Eller den här, Old Smoked Bock: En korsbefruktning mellan en Bayersk Bock och en Rauchbier från Bamberg. Alkoholhalten är 6,5%.

Färgen är djupt bärnsten, det höga beiga skummet sjunker till en fingertjock skumkrona, lämnandes en hel del skumrester på glaset. Vätskan är något grumlig.

Doften har milda inslag av rökt malt, lite torr humle och kemiska toner av tvål och alkohol.

Smaken är först lätt rökt, men oväntat lätt/lättdrucken. Bittra noter följs av en intresant syrlig, nästan sur smak av citron/lime. Men var är all malt? Eftersmaken har en fin rökig ton med lite tjära, citrustoner och en avslutning med lite bittra örter i slutet.

Kolsyran är lite konstig: Den är mild samtidigt som den har massor av friska bubblor. Vätskan är relativt lätt.

En annorlunda öl och en mycket annorlunda bock. En hel del oväntade syrliga smaker och nästan ingen av den väntade maltigheten. Nå, den är fortfarande rätt så lättdrucken.

Fast ändå. Kan det vara så att den här flaskan har en lätt infektion? Jag köpte en till, om den är mer som jag väntat mig så får jag ändra recensionen. Den här flaskan får i vilket fall betyget 3,05. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment november.

Recension #999!

Westmalle Tripel

En "livlig" öl: När jag öppnade flaskan skummade det riktigt rejält om den, såpass att en del av innehållet skummade ut. Ofta ett tecken på att något gått fel, men de här flaskjästa belgarna kan bete sig så även när de mår bra.

Westmalle Trappist Tripel är en tripel, en belgisk ale brygd med tre gånger så mycket malt som i "grundtypen" enkel. Generellt kan man säga att en tripel har utvecklats till att bli en ljus, stark (8-12%) ale med en komplex - men inte tung - smak. Under bryggningen tillsätts rätt stora mängder socker för att få upp alkoholhalten vilket också får smaken att bli mildare. Bryggeriet är Westmalle, alkoholhalten 9,5%.

Färgen är gul-orange, vätskan är grumlig. Det stora vita skummet sjunker långsamt till ett tjockt lock, lämnandes en en del skumrester på glaset.

Den starka doften är jästig och mycket söt. Fruktiga sura toner av äpplen och ananas. Jag noterade lite alkohol och marsipan.

Smaken är söt med nötter och exotiska frukter. Lite citrus-syrlig-bittra toner och en mild jästig smak. Komplexa toner av deg, limeskal, aprikoser och plommon. Lite alkohol i eftersmaken liksom exotisk frukt, mer deg och bittra örter.

Kolsyran är mild, små bubblor. Vätskan är len och kladdig i munnen.

Tja. En bra tripel, men jag har ärligt talat svårt att känna mig speciellt engagerad i den här. Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

En restaurang i blivande

Idag var jag förbi det som ska bli restaurang De Klomp och tog lite bilder som hittas här. Krögaren Takes kommentar:

Jag kan även kommentera att vi har städat sedan magnus serie bilder togs så det ser redan ännu bättre ut. Men fan vad mycket det är kvar.

Hollbier Biére Au Crèmant

Ytterligare en "halvöl" och ett avsnitt i "skafferirensningen". Den här fick jag av mina vänner som i somras var i de franska gränstrakterna till Tyskland: Hollbier Bière Au Crémant från Brasserie Artisanale de Riquewihr. Det är en i Alsace traditionell blandning av veteöl och mousserande vin (Cremant) på 7%.

Färgen är ljust orange-gul-beige, vätskan är relativt grumlig. Det jättestora skummet faller efter en stund ner till ett ojämt flytande vitt lager.

Doften är söt-syrlig som hot en belgisk veteöl med lite söta toner av vitt vin. Aningen jordiga jäst-nyanser. Har aningar av lambic.

Smaken har väldigt tydliga paralleller med en lambic: Rätt ordentligt sur med lite söta toner, jordig smak med jäst och en ordentlig ton av jod och mineraler. Eftersmaken är torr-söt med jäst, mineraler och lite vinäger. Ingen kropp.

Kolsyran är krafitg och frisk, bubblorna stora. Vätskan är torr och lite lätt, men drycken är ändå inte speciellt lättdrucken på grund av syrligheten.

Hade någon gömt flaskan och bjudit mig på ett glas och sagt "Det här är en belgisk Faro" skulle jag utan tvekan hållt med. Jag hade nog till och med gått med på en ganska söt lambic. En ganska annorlunda dryck, men på plats skulle jad nog valt något annat för nästa runda.

Tack till Petli och Morgan för den här!

Betyg: 3,5. Tillgänlighet: Köpt i Alcase, Frankrike.

Nynäshamn Bötet Barley Wine

Det är lätt att bli törstig när man studerar ett sjökort från området öster om Nynäshamn: Yttre Gården, Bedarön, Mysingen, Brännskär, Ålö, Landsort...

Och allitterationerna fortsätter, nu med Bötet Barley Wine. En engelsk barley wine på 9,1% från Nynäshamns Ångbryggeri. Bötet är en udde söder om Nynäshamn, troligen namngiven för att ha varit platsen för en fyrbåk eller en vårdkase.

Färgen är brun, det tjocka varmvita skummet sjunker ner till ett fingertjockt lock eftelämnandes enorma mängder skumrester på glaset.

Doften är söt med toner av russin, mandlar, marsipan alkohol och smörkola. Lite väl ruff för stilen tycker jag nog.

Smaken är mycket söt med massor av nötter, mandel, marsipan och en snabbt passerande smak alkohol och våt färg. Viss bitterhet blandas med russin, torkade äppelkart. Kroppen är mediumkraftig - förvånande svagt för en så pass stark öl i den här stilen. Eftersmaken är torr med värmande toner av alkohol, russin, lite bitterhet, frutiga toner och en rryddig avslutning.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är friska. Vätskan är mjuk, närmast kladdig.

Barleywine är inte riktigt min favoritstil om jag ska vara ärlig. Men jag tyckte i vilket fall att en här var lite kantig och obalanserad. Ska nog spara den andra flaskan i ett eller två år och se om den lugnar ner sig lite.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolaget tillfälliga sortiment november. Ett hundratal flaskor finns kvar i butikerna just nu.

Senare uppdatering: Jag drack åter en flaska av denna årgång i februari 2015. 

Ingen gammal Eskil

Fick från en initeierad källa veta att Old Eskil Winter Ale, en julöl från Mälarbryggeriet, inte kommer att säljas av Systembolaget på grund av "kvalitetsproblem".

Faktiskt en aning uppseendeväckande med tanke på att exakt samma sak hände 2007 med deras Kung Bore Midvinterbryggd.

Grafenwalder Cola

Det här är inte öl egentligen...

Det är en halvöl: Hälften lager och hälften cola. Sånt de håller på med i Tyskland, troligen inspirerad av den klassiska radler-drycken som jag pratade om här. Biermischgetränk!

Grafenwalder är en av Lidls öl-varumärken, och den här halvlitersflaskan är köpt i en sådan affär i Tyskland. Enligt etiketten är den gjord av Frankfurter Brauhaus och Grafenwalder Cola har en alkoholhalt på 3%.

Färgen är medelbrun. Det lilla skummet försvinner fort, nästan inget flor.

Doften är cola med lite malt i. Ungefär som en Igloo-glass i strut. Rätt billig och konstgjord. Aningar av vitt bröd.

Smaken... Det finns ingen kropp att prata om. Syntetisk cola-arom à la billigaste essans till läskmaskinen blandas med en unen maltighet och en ganska vass sötma. Eftersmaken är blaskig och kort. Hinner dock uppfatta lite cola-isglass, kornmjöl och lite bagerijäst.

Kolsyran är kraftig och lite vass, som en läsk. Ganska stora bubblor. Vätskan är lite klibbig men annars ganska vattnig.

Jag har druckit en del av Lidls egna cola Freeway, och den är mycket godare än så här.

Bra: Jag har fått lite mer plats för julölen. Dåligt: Jag drack den. Betyg: 2,15. Tillgänglighet: Köpt i Tyskland.

Liten kalender

Det händer en del nu i dagarna:

• Fredag 14 november Mitt-i-månaden-släpp Systembolaget
• Onsdag 19 november Julölen (och spriten) släpps ut på Systembolagen
• Fredag 21 - Lördag 22 november Öl- och whiskymässa Örebro
• Måndag 1 december Tillfälliga nyheter släpps på Systembolaget
• Måndag 15 december Mitt-i-månaden-släpp på Systembolaget

Nils Oscar Coffee Stout

Så var det då dags. Jag har druckit den här ölens prototyp Kaffe Casken!, jag har druckit en tidig tappning på fat vad ölmässan i Nacka och båda gångerna blivit förälskad. Hur är den nu hemma i verkligheten?

Nils Oscar Coffee Stout är en amerikansk stout bryggd av Nils Oscars Bryggeri & Bränneri. Alkoholhalten är 6% och ölen innehåller espressokaffe från plantagen Rwanda Gatsinga, handpressat för Nils Oscar av importören Johan & Nyström. Min flaska kommer från första batchen.

Och nu har nog ölen tempererats lagom.

Färgen är kolsvart, det tre fingrar höga varm-beige skummet sjunker långsamt till ett hårt fingertjockt lock med en imponerande krater. Egentligen inget skum-flor på glaset.

Doften är torr och syrlig-bitter. Torra eleganta toner av starkt kaffe, massor av hårt rostad malt. Hittar jag antydningar till råg? Lite ost-kex (crackers) och mörk choklad.

Smaken är frisk, och först lite bitter. Sedan dyker en mycket elegant och aningen tillbakadragen smak av espresso och citrus upp. Söta krämiga toner av kakao, nymalet kaffe, lite köttbuljong och en lätt blommighet. Stor kropp. Eftersmaken har en lätt värmande alkoholton, fina toner av espresso och Brie-ost, citronskal och en balanserande mjuk bitterhet i bakgrunden. Avslutningen har toner av buljong.

Kolsyran är mild-medium, bubblorna små. Vätskan är mycket krämig för att vara en öl på 6%.

Jodå. Fast visst hade väntat mer, hade den ännu tydligare och friskare kaffetoner på fatet i Nacka? Jag anar att den här inte är speciellt lagringsbeständig: Kanske tur att jag bara fått tag på 2 flaskor.

Till den sista slurken tog jag en pepparkaka. En mycket givande smakkombination, även om kroppen och sötman i ölen försvann helt och hållet.

Betyg: 4. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment november 2008.

Bulköl

Äntligen fick jag användning för den här bilden från i somras

En fråga tidigare i kväll var "[...] vilka är era lättillgängliga favoriter? Vilka ser ni till att alltid ha några flaskor av?"

Mitt svar är ganska enkelt (på många plan): Jag har alltid hemma ljus budgetlager i styrkan 2,8% när jag vill ha något annat än mineralvatten eller Coca Cola Light till maten och inte känner att något starkare passar av olika anledningar.

Sedan har jag i stort sett alltid något slags stark/mellanöl ljus eurolager. Även det till mat (ibland i sällskap med snaps) där enkla smaker står i fokus. Och ibland är det faktiskt gott med bara "en vanlig kall burk öl". Var öl har sin tid!

Det enda kravet är väl att de ska vara rena i smaken och inte allt för söta - och då försvinner de flesta svenska kandidaterna.

Just nu är det Heineken, men tidigare har jag haft Carlsberg Hof och Tuborg Grøn hemma för detta ändamål.

Annars är det väldigt blandat och oplanerat: Det är ju inte så att jag kommer att få slut på öl helt plötsligt.

Senare tillägg: Det har varit en hel del Carls Special också.

The return of the Gammelbrygd

Foto: Carlsberg Sverige

Fick just ett pressmeddelande från Carlsberg Sverige. Det handlade om deras julöl. Det intressantaste är ju återkomsten för Falcon Gammelbrygd. Jag citerar rakt av:

Efter 12 års frånvaro relanseras äntligen favoriten Falcon Gammelbrygd i en modern version. Det är bryggt av källvatten från Österäng källa, har högklassiga maltsorter och utvald humle och har lagrats sedan augusti och torrhumlats för att utveckla bästa smak och karaktär.

Vi får väl se... "modern version"? Jag tror att vi i vår speciella målgrupp nog velat se originalreceptet den här första(?) nya årgången. Längre beskrivning:

Falcon Gammelbrygd är bryggd på källvatten från Österäng källa. Fylligheten och de rostade tonerna kommer från speciellt utvald malt. Aroma- och bitterhumle från södra Tyskland skapar en kryddig och örtig beska som balanseras av blommiga övertoner från Cascadehumlen. Efter lagringen torrhumlas Falcon Gammelbrygd för att aromen ska växa i styrka. Falcon Gammelbrygd bryggs och tappas bara en gång och utkommer i begränsad upplaga (50 000 liter). Alkoholhalt: 5,5 %

Bath ales Festivity

Två flaskor porter samma kväll? En klar miss i planeringen. Bath ales distribueras av Brill i Sverige, så förhoppningsvis får vi snart se mer öl från dem.

Det här är i alla fall deras vinteröl Festivity, en engelsk porter som har en alkoholhalt på 5%. Innehåller kornmalt och vetemalt.

Färgen är kolsvart; det två fingrar höga skummet är ljust beige, luftigt och ojämt. Det lämar en hel del rester på glaset.

Humle dominerar doften - men det är aromhumle, så det blir inte speciellt bittert med milda toner av grapefrukt, jäst, deg och en lätt ton av chokladmalt. Den doftar faktiskt lite som en brittisk pub (vilket inte är det sämsta).

Smaken är väldigt frisk och balanserad: Massor av småkakor, lite citrus och en mycket försiktig surhet. Den robusta bakgrunden skapas av rostad malt med en mild sötma. Det finns trevliga smaker av småkakor, smör, kaffe med grädde och hallonsylt i eftersmaken (som tyvärr inte är så långvarig). Avslutningen har en smak av smörgåskex.

Kolsyran är lite starkare än jag väntat... Mycket små, uppfriskande bubblor. Vätskan är medel-len.

En ovanlig och personlig porter med alla smaker av kakor och kex. Väl balanserad och lättdrucken. Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment november 2008.

Oppigårds Starkporter

Jag är inte helt förtjust i namnet Starkporter. Oppigårds Bryggeri gör ju bra öl, men just namnet Starkporter får mig att tänka på såna där polska eller baltiska svartdrickor på 15% som man kan använda för att driva traktorer med. Och såna öl övertygar mig sällan.

Eller så överreagerar jag bara. Den är ju rätt beskedlig med sina 5,9%, och typen ska vara mer engelsk än baltisk.

Färgen är svart med brun kant. Det låga ljusbruna skummet sjunker snabbt ner till ett tjockt lok. Mycket lite skumrester lämnas på glaset.

Doften är laddad med mörk choklad, kakao, friska bittra toner, svart kaffe, blandade nötter, lite sötma och en väldigt försiktig aning av rök.

Den första smaken är bitter-syrlig, sedan dyker det upp en massa mörk choklad, pumpernickel, hårdrostat bröd, lätta toner av lime och nötstek och aningar av vax och grönsaksbuljong. Den mycket långa eftersmaken har intressanta syrliga smaker (lime, citronsyra) och en välrostad avslutning.

Kolsyran är medelstark, de mycket små bubblorna är friska. Vätskan är väldigt krämig för att vara en öl på strax under 6%.

Oppigårds gör det igen, en utsökt öl att skämma bort sig med under höstkvällarna: Massor av smak utan att bli tung. Och det har vi ingenting emot. Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

Livets Goda

Det finns faktiskt en svensk tidning som skriver vettigt och seriöst om öl. Och då tänker jag inte på Maltesen utan på Livets Goda.

När jag var på ICA Maxi idag hittade jag av en slump tidningen, som från att ha varit ganska tjock när den var ny och jag prenumererade på den kring 2001 nu var en veritabel tegelsten på över 250 sidor.

Jag bläddrade sniket i den och hittade dels oktobernyheterna poängsatta, dels en stor artikel om och recensioner av ekologisk öl.

För den med starka armar och intresse av drycker (mest vin men även mycket sprit och en del öl) rekommenderas tidningen. Själv har jag glömt bort den efter att de slutat ha en uppdaterad websida om ölnyheter och... Jag har inte tid med en tidning till. Tyvärr.

Karlskrona?

Jag fick just reda på en ölfestival i Karlskrona hölls i helgen: Länk. Någon som var där? Var det bra? 60 öl (som det pratas om i en artikel i Blekinge Läns Tidning) är ju inte så jätteimponerande. Om det inte var 60 jättebra öl såklart.

Smakernas gungbräda

Foto: Rachelvoorees

När jag för... 14 år sedan läste teoretisk filosofi så kom ett exempel upp där man liknade satser om verkligheten som en gungbräda: Ju mer precis man är i en beskrivning, ju större är risken att ha fel.

Igår, när jag hällt upp en ovanligt välskummande Dale's Pale Ale fick jag i min hand en halväten påse Hula Hoops med ost och lök-smak.

Och då drabbades jag av vetenskaplig inspiration och formulerade satsen om smakkombinationer: Ju mer mat eller dryck smakar, ju större är risken att smakerna skär sig med varandra.

De där två passade verkligen inte ihop: Chipsringarna blev sött unkna och metalliskt syrliga samtidigt som ölen blev fadd och jolmig.

Så nu väntar jag bara på ett nobelpris i fysik. Eller är det för sent för det i år?

Lite nyheter 15 december

Monks Cafe & Brewery får in nyheter i Systembolagets mycket tillfälliga sortiment den 15 december (hänsysnlöst stulen information från deras nyhetsmail):

• Birrificio del Ducato A.F.O. ,1.200 but
• Birrificio del Ducato Verdi Imperial Stout, 2.400 but
• Goose Island Bourbon County Stout, 1.500 but
• De Molen Bommen & Granaten, 75 cl, 360 but
• De Molen Hel & Verdoemenis, 75 cl, 480 but
• De Molen Rasputin, 75 cl, 480 but

Den 22 november kommer Menno Olivier från Holländska bryggeriet De Molen att gästbrygga hos Monks, och tre dagar seanre gästas bryggeriet av Josef Krys som bland annat tidigare varit bryggmästare på Pilsner Urquell. Det finns möjligheter att vara med på dessa bryggningar, kontakta då info@monkscafe.se.

Sinebrychoff Jouluolut IV

Julen startar tidigt på Ofiltrerat!

Den här burken fick jag från min sambo som åkte ålandsbåt för några veckor sedan. Finska Sinebrychoff har precis som de svenska storbryggerierna en julöl i flera styrkor, den här wienerlagern Jouluolut är i klass IV och har alkoholhalten 6%.

Färgen är mörkbrun med lite rött. Det två fingrar höga skummet är luftigt och lämnar aningar av skumrester på glaset.

Doften innehåller lätt rostad malt, lite bitterhet, alkohol och torkad frukt. Jag tyckte den var lite obalanserad med kemiska och instängda toner.

Smaken är... värre. En obehaglig surhet påbörjar smakupplevelsen, den blandas sedan med konstgjorda sötningsmedel, lite rostade nötter och rågbröd. Eftersmaken är parfymerad med fruktiga toner, lite alkohol och en kemisk avslutning.

Kolsyran är mild med små bubblor. Vätskan är något len.

En av de minst inbjudande öl jag druckit på ett bra tag. Betyg: 2,2. Tillgänglighet: Inköpt på Birka Paradise.

Slottskällans Slottslager

Äntligen, höll jag på att säga. Jag har tidigare hört goda ord om Slottslager från Gamla Slottskällans bryggeri, och har till och med druckit en flaska till något slags mat för någon vecka sedan. Det gav medsmak - en frisk och välhumlad ljus lager av münchentyp på måttliga 5%.

Färgen är vackert gyllengul, det höga vita skummet är hårt, luftigt och det lämnar en hel del rester på glaset.

Doften innehåller många toner av aromhumle, den är krispig och ganska så bitter. Lite smör, hårdost och en hel del vitt bröd.

Smaken är även den laddad med generös och krispig aromhumle. Milda söta maltiga toner, jordiga toner, lite deg blandas med nyslaget gräs. Det finns också lite milda toner av hårdost, rostade nötter och färska exotiska frukter. Eftersmaken är bitter med fina smaker av gräs, bittra frukter, rostat bröd och lite frukt.

Kolsyran är medium-mild; de medelstora bubblorna är friska. Vätskan är rätt lätt för en så pass smakrik öl.

En väldigt humlig lager som inte blir överdrivet bitter, tvärtom en öl som samtidigt utmanar smaklökarna och är lätt att hiva i sig i lagom takt. Om någon från Slottskällan råkar läsa det här: Grattis, ni har gjort ett bra jobb!

Betyg: 4,6. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

Dagens I-landsproblem

Jag var förbi Systembolaget Tornby vid lunchtid idag. Anledningen till detta var egentligen att köpa en flaska glögg (Blossa Starkvinsglögg, givetvis).

Men så gick det som det gick, och jag kom ut från butiken 449:90 fattigare. Det hade nämligen kommit in kompletteringar av nyheterna. Ett par Meantime Old Smoked Bock, en vardera av Fuller's Vintage Ale 2008 och Fuller's Brewers Reserve.

Sedan stod jag och tvekade ett bra tag (troligen såg jag väldigt märklig ut där i butiken), men sedan gav jag efter och köpte ett plåtrör innehållande en Nøgne Ø Dark Horizon 2nd Edition. Jag hoppas verkligen den är värd 149:00. Å andra sidan... När jag öppnade burken för fotografering spred sig en elegant doft av humle på balkongen - flaskan var delvis inlindad i rosa silkespapper som verkade ha doftsats med läcker humle. Det var kärlek vid första sniffen!

Men nu till rubrikens problem. Se bilden. Det är i år kvar en (eller två?) mitt-i-månaden, ett ordinarie månadssläpp och ett gigantiskt julöl-släpp.

Var ska jag få plats med allt? När ska jag hinna dricka upp det med bibehållen hälsa? Och efter att jag tog kortet hittade jag två kartongklädda flaskor och ytterligare en som jag försökte pressa in.

Undrar on Servistik hyr ut dedicerade ölkällare?

Senare tillägg: Jag kom på att jag i kökssoffan dessutom förvarar ca 10 burkar Dale's Pale Ale och kanske 25 burkar Heineken.

Rhenania Alt

Det här kan bli lokalpatriotiskt känsligt. Under mitten av artonhundratalet kom pilsnern och lagern från de sydligaste delarna av dåvarande Tyskland och sopade banan med de gamla lokala ölen. Ungefär som de skulle komma att göra under århundradets slut i Sverige. En del lokala bryggerier och skrån försökte anlägga moteld.

Bland de få som i någon mån lyckades var de i Köln och Düsseldorf där man lyckades få fram renare, klara öl som faktiskt har överlevt till våra dagar. Jag pratar givetvis om Kölsch och Alt(bier) respektive.

Under åren har en viss lokalpatriotism byggts upp kring dessa kvarvarande överjästa lager-efterliknande ölen och dess städer. Så man kan komma att betraktas med viss skepsis om man beställer fel öl i fel stad.

Ett av de roligaste ölskämten (1 april?) var för några år sedan då kåren vid universitetet i Köln erbjöd sina studenter att klistra över tangentbordets ALT-tangent med ett KÖLSCH-klistermärke. Tyvärr verkar ingen sparat information om detta på nätet.

Men nu handlar det om Rhenania Alt, en alt på 4,8% från Krombacher.

Färgen är djupt bärnsten, vätskan klar. Skummet är beige, kompakt och två fingrar högt. En hel del skumrester.

Doften är väldigt maltig. Buljong, knäckebröd. Rikgtigt inbjudande, och påminner om en bra pale ale.

Smaken är frisk med mycket malt, aningen jordig och väldigt fyllig. Lite buljong och kött. Medelbitter eftersmak med pumpernickel och mineraler (jod). Persikogodis och fin bitterhet i slutet.

Kolsyran är lätt, bubblorna medelstora. Vätskan är len och samtidigt rätt lätt.

En bra öl, helt i min smak! Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

Feldschlößchen Dresdner Felsenkeller Pilsner

Dresdner Felsenkeller Pilsner är köpt av min mamma när hon var på väg genom Tyskland för någon månad sedan, men först nu blir det av att dricka den. Den är en av Lidls egna varumärken, och presenterar sig som en tysk pilsener på 4,8% bryggd av Feldschlößchen i Dresten, som verkar asoccierat med Carlsberg. En halvliters PET-flaska är förpackningen.

Färgen är ljust guld, vätskan klar. Det fingertjocka skummet sjunker längsamt ner till ett vitt lock och en ring. Vissa skumrester på glaset.

Doften är väldigt söt, närmast stickande. Sackarin och honung samt lite vitt bröd.

Smaken är även den väldigt söt på ett närmast överdrivet sätt. Farinsocker, honung och sötningsmedel. Hittade också lite marsipan, papper och grädde. Eftersmaken är mindre söt; vitt bröd, knäckebröd och en del rå alkoholsmak.

Kolsyran är medelstark, små bubblor. Vätskan är len, närmast kladdig.

Nå... Bara för att en öl är tysk och följer Reinhetsgebot behöver det inte betyda att den är bra. Eller ens medelmåttig. Betyg: 2. Tillgänglighet: Köpt i Tyskland.

Systembolaget mitt-i-månaden november 2008

Så var det åter dags att detaljstudera Systembolagets informella säljstart av nyheter i små upplagor, jag brukar kalla fenomenet "mitt-i-månaden-släppet".

14 november är det dags att antingen köa för flaskorna i vinkällarbutikerna eller beställa enstaka flaskor i de andra butikerna. Ja, ni börjar väl kunna det här nu...

Namn, alkoholhalt, storlek, pris

• Baladin Elixir, 10%, 750 ml, 119:50
• Baladin Noël, 9%, 750 ml, 109:50
• Baladin Super, 8%, 750 ml, 99:50
• Cuvée Angelique, 8,3%, 750 ml, 76:00
• Oak Aged Yeti Imperial Stout, 9,5%, 650 ml, 84:90
• Re Ale, 6%, 750 ml, 69:90
• Re Ale Extra, 6,4%, 750 ml, 98:90
• Scaldis Refermentée 75 years, 12%, 750 ml, 99:00
• Twin Sisters Double IPA Ale, 9,6%, 650 ml, 79:70

"Väldans massa dyrt italienskt" sammanfattade en kommentator detta tidigare. Och... Tja, som tur är känns väl egentligen bara Left Hand DIPAn riktigt intressant.

November

Jodå.

Åter från Budapest och dess minimala ölbarer (den typiska kvarterskrogen skulle nog rymmas i en nyare friggebod) åkte jag i morse till Systembolaget Tornby och såg vad för smulor som fanns kvar av novembersläppets smörgåsbord.

Och det var mer än jag trott: Så nu är jag nära 600:- fattigare och fick bära hem en låda öl. Bötet Barley Wine, en trave Sam Adams Hallertau Imperial Pilsner, butikens sista två flaskor Nils Oscar Coffee Stout, tre Bath Ales Festivity, två Stone Double Bastard och en Stone Old Guardian.

När jag nu ska hinna att dricka allt detta. Mitt liv känns bara allt stressigare, trots att jag inte riktigt känner att jag gör mer. Den enda nyhet jag lite saknade var Meantime Old Smoked Bock, men den skulle visst vara på väg in.

Bankkrisen och ljus öl

Jag tänker ofta genom märkliga associationskedjor. Såg en rubrik om "Beslut om Carnegie på måndag" och började fundera på "fel" Carnegie och tolkade rubriken "Tänk om de på måndag berättar 'Vi hade fel och ber om ursäkt, vi ska börja brygga portern i Göteborg igen!'".

Och så spann mitt huvud vidare. Carnegie ja. På nittiotalet under pubtrenden då bryggde Pripps en fullt acceptabel och billig Pale Ale med det varumärket.

Pale Ale... Finns det någon vettig Pale Ale från Sverige idag? Jag är modern och anser att en sådan inte bara är en butejerad Bitter utan har aningen mer humle i sig.

Det tog lite funderande. Men så kom jag att tänka på två öl för Nynäshamns Ångbryggeri: Bedarö Bitter. Fast det var ju fel. Men så mindes jag deras Indianviken Pale Ale. En trevlig öl. Som jag inte verkar ha recenserat.

Vad mer? Dugges har ju sin prima öl Avenyn Ale. Men sedan tar det slut. Jämtlands? Tja, Kanske Fallen Angel. Men inte klockrent.

Men sen tar det slut. Utan att "fuska" och titta i diverse produktlistor i alla fall.

Frågan är vad jag har missat.