Ofiltrerat

Enligt den här artikeln i Uppsala Nya Tidning kommer Slottskällans Bryggeri att lansera ölen Slottslager i oktobersläppet. Kan man gissa att det blir något snarlikt Uppsala? (Senare tillägg: Det var det inte)

Foto: Ericd

Eftersom uppgifter nu också kommit från en kommentar här kan jag väl lika bra berätta att höstens nyhet från Nils Oscar blir en kaffe-stout.

Jag drack en provbryggd i samma stil förra sommaren (på Oliver Twist): Kaffe Casken! som låg på 6%. Efter att ha druckit denna real ale dansade jag ystert runt i lokalen och gav den hela 4,65 i betyg, så förväntningarna är höga.

Dessutom kommer de att ha riktig espresso i ölen och inte "bara" hälla i kaffebönor i brygden. Kan bli hur bra som helst.

Senare uppdatering: Nils Oscar Coffee Stout kommer på systembolaget 3 november.

Jag har funderat lite om öllagring.

I stort sett har jag två alternativ för långtidslagring av öl. Skafferiet eller förrådet.

Skafferiet ligger i köket, vid en yttervägg. Det finns en ställbar ventil ut. Temperaturen följer i stort utetemperaturen utom på vintern då den inte går under +10º.

Så har jag förrådet. Ett sånt där hyreshusförråd med hönsnätsväggar mitt i huset. Temperaturen ligger i stort sett konstant på +25º.

Båda platser är i stort sett lika mörka. Inbrottsrisken är givetvis något högre i förrådet.

Så. Om jag ska lagra ölen 2-5 år, var ska jag ha dem?

Den här var också jättegod.

Nu fick jag svar på en fråga som jag skcickat till Oppigårds bryggeri: Är det sant att Early Summer Ale är samma dryck som Late Summer Ale, den som kommer på Systembolaget om ett par dagar?

Svaret var "Ja".

Tredje ölen från den av Pilsnergubbarna importerade och av Pivovar Hlinsko Rychtář bryggda serien: Bogesund 1604 Privilegiepils är en klassisk tjeckisk pilsner på 4,5%.

När jag hällde upp ölen i en pilsnerflöjt byggdes ett jättestort vitt luftigt skum upp. Det sjunker långsamt ner till en ojämn två fingrars skumkrona och lämnar en hel del skumrester. Ölets färg är djupt guldfärgad. Med andra ord ser den mer eller mindre ut precis som en sån här öl ska se ut.

En frisk doft av diacetyl (smör/margarin/kola) dominerar lukten. Lite blommiga humletoner, en mild bitterhet och lite sötma finns det också.

Ganska kraftiga smaker av humle och sötma: Smörkola, sött bröd, bananskal, och lite honung. Eftersmaken är måttligt bitter med torra fruktiga toner samt lite mineraler och jäst.

Kolsyran är medium-mild; medelstora bubblor. Vätskan är aningen vattnig.

En förvånande kraftig pilsener, lite tyngre än vad jag hade önskat. Betyg: 3,65.

Dags för den rödaktiga wienerlagern (en stil som i Sverige ofta går (gick?) under namnet bayerskt öl) ur Bogesundserien av omdöpta tjeckiska öl: 1788 Röde Hanen, importerad av Pilsnergubbarna, bryggd av Pivovar Hlinsko Rychtář.

Skummet startar att växa redan inne i flaskan - i glaset bildas ett två fingrar kompakt skum med en lätt rödaktig ton. Inga skumrester på glaset. Vätskan är klar och någonstans mellan rödbrun och vinröd.

Doften är maltig med en generös lätt rostad tom. Lite syrliga vinägertoner, diacetyl och lite nötter.

En ganska milt rostad maltig ton dominerar även smaken. Lite toner av salt/buljong/kött. Rostade nötter, lite margarin, körsbär. Eftersmaken är mild och gräddig med aningar av grillat kött, nötter, mörkt bröd och en aningen kryddig avslutning.

Kolsyran är stark. För stark... En aning vass faktiskt. Små bubblor. Vätskan är aningen tunn.

Den överdrivna kolsyran och vinärgertonerna i doften drar ner betyget en del, och den hade inte mycket som gjorde att den var speciell på något annat vis heller. För gammal? Nej, bäst före-datumet var i oktober 2008. Så betyget blev 2,9.

Drack igår en helt ny öl; Canterbury Jack från Shepherd Neame. Något så ovanligt som en amerikansk pale ale (på 5-6%) från ett stort brittiskt bryggeri. Ett tidens tecken? Bishops Arms hade fått såväl tröjor som glas med logotypen på.

Jag gjorde ingen recension, men noterade en lätt doft av jord och motorolja och lite bittert jordiga toner i smaken. Intressant. Jag lär återkomma.

I eftermiddags var jag på ett litet studiebesök hos Nils Oscars Bryggeri & Bränneri i Nyköping. Ett mycket trevligt och lärorikt besök.

Förutom den redan kända tillfälliga nyheten med Rökporter kommer ytterligare en tillfällig nyhet innan julölen släpps ut. Jag kan nog säga så mycket att det blir i en stil som de tidigare experimenterat med, men som funnits ett litet fåtal gånger tidigare på Systembolaget.

I övrigt fick jag en intressant inblick i såväl tillverkning som livet som leverantör till såväl Systembolag som krogar.

Fanns det något mer spännande att avslöja? Tja, det skulle vara det mindre träfat de hade i kylrummet innehållande Rökporter. "Vi testar runt lite...".

Jag tog inte upp ämnet Nils Oscar Trippel. Nog bäst så.

Så kom vi till den här recensionen...

Hell från Jämtlands Bryggeri har en speciell plats i mitt hjärta. Denna öl är, om jag fattat det rätt, till malt och jäst en tysk lager av typen München Helles, men humlad som en rejäl amerikansk ale. Den togs fram av bryggeriet tillsammans med ölkrogarna Oliver Twist och Akkurat i Stockholm under andra halvan av nittiotalet, och har sedan dess håvat in massor av medaljer på Stockholm Beer & Whiskey Festival.

Det var det första ölet jag drack som hade den här typen av kraftfull humling med grapefrukttoner och lätt jordiga toner. Det öppnade en helt ny värld för mig, och jag har återkommit många gånger till den här ölet - det är den obligatoriska drycken till den läckra Janssons Frestelse som Oliver Twist erbjuder. Den har tidigare varit enkel att få tag på på flaska, och mången sådan har förgyllt kvällar hemmavid.

Så, när jag fick höra att den fanns på en av gästkranarna på Bishops Arms i Linköping igår så var det helt själklart att jag skulle njuta en sådan så fort det bara gick. Vilket alltså var igår kväll.

Färgen är gul, vätskan är klar. Det kompakta skummet är vitt, fint flor.

En ganska mild doft av syrlig humle med kryddiga toner och en fin sötma från malten.

Smaken börjar med en söt brödig malt. Så kommer humlen. Mycket humle. Vissa lätta jordiga toner, lite alkohol, kryddor och en stor bitterhet. Ganska neutrala citrustoner och en stor bäska i eftersmaken, liksom lite smör och syrliga örter. Avslutningen är lång och bitter.

Kolsyran är medel till stark, vätskan len i munnen.

Betyget blir 3,95. Ändå noterade jag på min papperslapp "En besvikelse, är det ölen, upphällningen eller fatet som det är fel på?". Jag kände mig sviken, besviken och ledsen.

Eller är det mina förväntningar som spelat mig ett spratt? Har jag druckit så mycket DIPA att jag blivit humleresistent? Eller... Jag kände ju igen alla smaker som jag minns ska finnas där, men det var som om allt blivit svagare, framför allt saknade jag den stora kroppen.

Kan det vara upphällningen? På BA hällde de upp den som vilken annan öl som helst, på Akkurat/OT låter man glaset stå på spillplattan varvid det bildas ett jätteskum och det tar sådär 10 minuter att hälla upp ett glas.

Om man skulle fråga Jämtlands (som för övrigt fortfarande har "Medaljer vid 2007 års Beer and Whisky Festival" från i oktober som sin huvudnyhet) om de ändrat något?

Gårdagskvällen avslutades med en amerikansk IPA på 7,2%: Michigan Brewing High Seas. Något jag noterade när jag tittade på flaskan var att den hade svensk text. Så gissningen att den (liksom tidigare Wheatland och Mackinac Summer Ale/Pale Ale) kommer att dyka upp på Systembolagen är nog inte speciellt vågad.

Färgen är brun-orange; det tre fingrar höga skummet är fast, benvitt och det avslutas i en fin krater. Massor av skumrester på glaset.

Doften är humlerik med en milt syrlig bitterhet. Lite metalliska toner och lite aprikoser.

Smaken är överraskande neutral för en amerikansk IPA, jag tycker den känns mer brittisk i stilen. Torr, maltiga och humlebittra smaker. Antydan till jäst. Viss frukt i eftersmaken. Avslutningen är lång och bitter.

Kolsytan är mild till medium, bubblorna stora och vätskan len och fin.

Jag hade hoppats på lite mer citrus-humle. Men den här gled ner den med. Betyg: 4,0.

Igår kväll hamnade jag på linköpingspizzerian Mozarella. De har inte bara pizzor med goda italienska pålägg (jag slafsade i mig en Bella Roma) och jättegoda bottnar, de har även en handfull italienska öl, vilka verkar distribueras av Italmondo.

I stort sett alla var ljusa lageröl utom en bock. Jag mer eller mindre blundade och pekade och fick in en flaska (660 ml) Sans Souci från Castello Di Udine/Birra Moretti. En ljus lageröl på 5,6%. Jag lyckades inte uttyda om den innehöll råfrukt eller inte, men jag tror det är ett helmaltsöl.

Färgen är gul med en aning guld. Två fingrar högt vitt skum, lite flor på glaset.

Doften är frisk och maltig med en hint av diacetyl och lite sötma.

Smaken är lätt men samtidigt frisk. Låg-medium kropp. Lite bitterhet och nötter i eftersmaken. Avslutningen är lätt bitter.

Vätskan är ganska lätt, kolsyran stark och uppfriskande.

En trevlig töstsläckare utan konstiga biskmaker. Utmärkt för varma sommardagar. Betyg: 3,75.

Det satt reklamlappar på bardisken på Bishops Arms i Linköping igår. Att de fått in Brooklyn Brown Ale från Brooklyn Brewery på fat, men att det var tillfälligt och att man skulle passa på medan de hade kvar det. Reklamen var uppenbart från svenska distributören Carlsberg Sverige, men det är ett trevligt initiativ att visa upp vad man har.

Jag recenserade den här ölen på flaska för nästan exakt ett år sedan, och gav den då 3,7.

Färgen är djupt brunröd; det fingertjocka skummet är fast och benvitt. En del flor blir kvar på glaset.

Doften är friskt fruktig med en hel del humle. Aningen rostad malt. Lätt syrlig och riktigt snygg.

Smaken är fruktigt söt, inslag av karamelliserat socker, russin, marsipan och lite körsbär. Balanserad med bra karaktär. Lite gräddtoner, men inget smör. Medelbitter med medelkropp. Eftersmaken är mindre bitter med en aning syrlighet. Den amerikanska humlingen ger en annorlunda men väldigt passande smak.

Kolsyran är kraftig, närmast stark. Små friska bubblor (kolsyran på flask-varianten fann jag så hård att det drog ner betyget en hel del) .

"En riktigt bra öl!" avslutade jag mina minnesanteckningar med och smackar till med 4,5 rakt igenom som betyg!

Fick just ett SMS från en vän och kollega: Jämtlands Hell på gästkranen, Bishops Arms Linköping!

En av mina absoluta favoritöl genom tiderna. Då var tisdagskvällen uppbokad!

Jag får, ärligt talat, ofta lite dåligt samvete efter att ha gett en öl så här högt betyg. (Rogue XS I2PA från häromdagen)

Tyckte jag verkligen att den var så god och följde stilen så väl (har jag någonsin läst igenom det avsnittet i stilguiden?)?

Har jag inte blivit lite påverkad av hype/förpackning/reklam eller annat?

Är det inte lite för förutsägbart att ge en svårhittad dyr stark välhumlad öl i en fin förpackinng över 4,5?

Och att jag gått och sneglat på den i ett halvår, speglar det sig i betyget?

Det är inte utan att man får lite... betygbaksmälla.

Men nej, det är ett rättvist betyg. Jag måste bara bli bättre på att hylla riktigt bra öl i enklare stilar/styrkor/förpackningar

Prippklubben är en kamratförening för före detta anställda vid dåvarande (1828-2005) Pripps bryggeri i Göteborg.

Sedan en tid tillbaka arbetar de för att återuppta bryggande med kunnandet från de gamle. Som ett första steg mot detta lät man från 2005 Grebbestads Bryggeri tillverka en exportöl vid namn Prippklubbens Starkpilsner.

... fram till för helt nyligen då ölet i Systembolagets katalog plötsligt heter Pr Klubbens Starkpilsner. Hm hm hm.

Ska också nämna att föreningen startat en insamling för att kunna starta ett bryggeri, Prippinvest.

Jag och bloggläsaren Martin satt och spånade lite löst i går kväll.

Vi kom in på att reglerna om alkohol på postorder ju lättats upp. Eftersom svensk skatt ska betalas ger det inga stora prismässiga fördelar, men väl tillgång till ett helt annat sortiment.

I vinvärlden finns det ett par exempel på företag som "utnyttjar" detta genom ett slags prenumerationstjänst: Ett antal gånger om året får man en låda blandat vin som valts ut av importören till ett fast pris. Skatt och frakt ingår i det fasta priset.

Men det verkar inte finnas för öl. I alla fall inte officiellt och skattemässigt korrekt. Vilket förvånar mig en aning med tanke på den rungande åtgång alla exklusiva öl i mitt-i-månadensläppen har; marknaden finns ju tydligen.

Tanken är ungefär såhär: Man startar helt enkelt en prenumeration. "Månadens öl".

En gång i månaden får man ett paket med 2/6/10/12 (jag vet inte vad som är lagom) öl av de mest variernade stilar, styrkor och sorter. Amerikanskt, tyskt, tjeckiskt, brittiskt, skandinaviskt, belgiskt, exotiskt.

IIPA, kellerbier, eurolager, roggenbier, wee heavy, fruktlambic, porter, tysk pils blandas med trippel och imperial mild.

Det ska inte bara vara rent exklusiva "nördöl", en bra stormarknadsöl kan vara lika välkommet som någon lagrad "limited edition" eller rentav en experimentbrygd. Det ska dock inte vara så inriktat på exoticism som jag förstod att Michael Jacksons ~~"beer of the month"~~ "rare beer club" var: En porter blir automatiskt inte bättre bara för att den råkar komma från Uruguay.

Några gånger om året är öl-urvalet lite lägre i prisnivå. Då kommer det i paketet också ett märkes-ölglas.

Så, entreprenörer, varsågoda!

Varför genomför jag inte det här själv då? Tja, jag är inte någon "uppstartare" eller "genomförare"... Det finns också ett litet skatteproblem: På något sätt måste man få tillbaka den alkoholskatt man betalt i inköpslandet (jag tänker mig väl främst Tyskland) eftersom man ska betala den svenska punktskatten. Samma gäller momsen. Och det verkar inte helt klart hur man skulle göra detta. Vinfolket behöver inte tänka på detta eftersom det inte finns punktskatt på vin i Tyskland. Och hur hanterar man eventuell pant?

Sedan är det väl de vanliga problemen för handelsföretagare: Hitta kapital, ha marginaler för att kunna växa/krympa, hitta leverantörer och transportrörer man litar på, hitta en bra betalningsmodell, marknadsföra sig. Och så behöver man väl vara på plats i utlandet då.

Jag gick i början av januari igenom vilka öl jag hade i skåpen. Inspirerad av Dempa så gör jag det igen!

Barbãr 2005
Biere Nouvelle 2007
Birrificio Divina
Bogesund 1307
Bogesund 1604
Bogesund 1788
Braunstein Heritage 2006
Brewdog Paradox Islay
Brooklyn Local 1
Brøckehuse Julebryg 2007
Cantillon Gueuze 100% Lambic Bio (2005?) (2 st)
Cantillon Iris 2005
Chimay Blå 1999 (3 st)
Chouffe N'Ice
Dugges High Five! (3 st)
Fullers London Pride (4 st)
Great Divide Yeti
Gösser
Hansen Oudbeitje
Hansen Oude Kriek
Heineken (36 st)
Herslev Gorm's Bryg
Left Hand Chainsaw Ale 2008
Left Hand Snowbound Ale
Mikkeller Beer Geek Breakfast (2 st)
Mikkeller 黑
Nils Oscars Julöl 2007
Nils Oscar Rökporter 2007
Nøgne Ø God Påske
Nøgne Ø Klin Kokos
Nøgne Ø Underlig Jul 2007 (3 st)
Nørrebro Skärgaardsporter
Old Stock Ale 2006
Ommegang
Pannepot Grand Reserva 2005
Red Seal Ale (2 st)
Rogue XS Imperial Stout
Sierra Nevada Bigfoot 2008 (3 st)
Sierra Nevada Celebration Ale 2007 (2 st)
Sierra Nevada ESB 2008
Sigtuna Unicum Verum
Slots Pilsner 2,8 (9 st)
Slottskällan Strong Ale 2006
Slottskällan Strong Ale 2007 (3 st)
Slottskällans Kloster 2007
Thomas Hardy's Ale 2005
Tranquair 900
Unibroue Quelque Chose
Unibroue Terrible 2005

Så, då fick jag något skrivet trots att jag känner mig krasslig och inte tänker dricka något idag. Foto kanske man skulle tagit också?

Ett ölmonster. Hur mycket amerikansk humle som helst och 9,2% alkohol. Kommer jag att klara 750 ml?

Dyr sak, delvis på grund av den sobra keramikflaskan med patentkork: 120:-. Fast det känns ändå inte så jättedyrt för en av de riktigt stora ölen i världen... XS Imperial India Pale Ale från Rogue Ales köpte jag redan i februari, men den blir inte direkt aggressivare med tiden så det är bäst att dricka den nu.

För kalenderbitarna kommer här lite blandade siffror och bokstäver: 20º Plato. 74 IBU. 75 AA. 13º Lovibond.

Färgen är orange-gul-bärnsten, vätskan är något grumlig. Det fingertjocka skummet är beige och kompakt. En hel del skumrester på glaset.

Doften är fylld med humle... oh så mycket humle! Citrustoner; pomerans, apelsin, grapefrukt. Bittra toner, såklart, men också en fin söt doft av honung och farinsocker. En mycket mild jordig lukt och en touch av tobaksrök. En krävande doft: Häftiga grejer! "Det luktar som en helkväll på Oliver Twist" påpekade sambon.

Den första smaken är lite söt. Sedan blir det mycket sött. Därefter rusar humlen in mot smaklökarna. Inte alls så aggressivt bitter som vissa DIPA/IIPA-öl är, den här är mer fokuserad på humlesmaken (jag gillar båda). Söta toner av honung och farinsocker. Så dyker då äntligen citrustonerna upp: apelsinskal, grapefrukt, pomerans och en aning citronskal.

Eftersmaken är bitter med lite syrliga smaker av citron, grapefrukt och citronskal. Lite söta smaker ackompanjerar, liksom lite jordig jäst och en mild metallisk ton. Avsluteningen har en ren humlesmak med lite örtkryddor.

Jag kan påpeka att smaken "bara" får 4,5 och inte 5,0 i betyg: Jag hade önskat en lite tuffare ren bitterhet.

Kolsyran är mild, bubblorna små och vätskan mjuk och len.

En tjusig ale på alla de sätt. Och, inte minst, den första Double India Pale Ale som Systembolaget någonsin haft i sitt sortiment. Betyg: Förkrossande 4,7, vilket är det tionde högsta betyg jag någonsin gett en öl!

Minns ni Systembolagets bråk om den brittiska äppelcidern TNT?

Nähä. Okej, då kan ni bättra på kunskaperna med det jag skrev om det i vintras eller det Gabriel Romanus skrev förra året.

Men TNT har varit i blåsväder även i hemlandet Storbritannien: Portman Group är en branschorgansisation som ska verka för att branschen (alkoholtillverkare) ska vara måttfull och ta samhällsansvar. 1997 hade de ungefär samma åsikter om TNT som Systembolaget något år tidigare.

Men det är inte det enda som Portman Group gjort. Helt nyligen uppmärksammade de att flera av ölen från det lilla skotskabryggeriet BrewDog hade alltför vågade och "aggressiva" texter på baksidesetiketterna.

Själv tyckte jag att de texterna var lite överspända och mest försökte kopiera amerikanarna, framför allt Stone Brewing. Portmangruppen har i praktiken gett bryggeriet ett ultimatum: Ändra texterna eller vi förbjuder er att sälja.

BrewDog har svarat i en helt annan ton än den jag tror Portman Group väntade sig (vilket kanske var väntat). Här kan det läsas: Is BrewDog really the source of all our problems?

Stort tack till Per för tipset!

Så, efter utläggningen tidigare, vad ska jag ha för rubrik på den här recensionen? Bogesund 1520 Svart Lager eller Rychtàř Malvaz 12°?

Jag tar det som står på flaskan. Ölen är i viket fall från det tjeckiska bryggeriet Pivovar Hlinsko Rychtář. Nästa fråga är huruvida det stilmässigt är en Schwarzbier eller en München Dunkel? Inte heller det en lätt fråga...

Ständigt dessa val. Bäst att ta en öl under tiden!

Färgen är mörkt brunröd. Skummet är två fingrar högt, beige och kompakt. Visst flor (skumrester på glaset) förekommer.

Doften är söt och maltig med rostade toner. Lite kaffe, mörkt rågbröd, en aning vanilj, lite bitterhet, alkohol och en mycket späd aning av jordighet.

Den första smaken som någ min hjärna är saccarin-söt. Men det tonar snabbt ut till en mer balanserad sötma och ger rum för den kraftigt rostade malten. Svaga smaker av espresso, pumpernickel, jäst, margarin och en sakta ökande bitterhet. Eftersmaken är lika maltig med en liten aning salt. Milt rostade malt-toner, lite margarin och en torr bitterhet som håller sig i bakgrunden.

Kolsyran är medel till stark, små bubblor. Vätskan är medel-len i munnen.

En bra München Dunkel utan krusiduller. Eller om det är är Schwarzbier? Jag litar nog åt det senare faktiskt. Betyget blev klart godkända 3,75.

Bogesund var fram till år 1741 namnet på Ulricehamn.

Sedan några år tillbaka har importbolaget Pilsnergubbarna en serie om fyra öl döpta efter historiska händelser i ortens historia.

Fast det är inte bryggt i Västergötland, ölen är egentligen tjeckiska lageröl som fått andra namn och andra etiketter. Men det framgår klart och tydligt varifrån ölen kommer: Pivovar Hlinsko Rychtář. Ölen är tappade på halvliters tjeckiska returflaskor.

1307 - "Stilleståndet i Bogesund" sluts mellan kung Birger Magnussons allierade Danmark och hans bröder, Erik och Valdemar. Ölet Bogesund 1307 Jubileumsöl är en stark tjeckisk ljus lager på 6,5% och kallas lokalt Rychtář Special 15°
1520 - "Slaget vid Åsundens is" där Sten Sture d.y. får på nöten av danske Kristian II. Bogesund 1520 Svart Lager är en Dunkel på 4,5%, i Tjeckien känd som Rychtàř Malvaz 12°
1604 - Bogesunds äldsta bevarade stadsprivileger skrivs. Bogesund 1604 Privilegiepils är en tjeckisk pils på 4,5% som också är känd som Rychtář Standard 11°
1788 - Ulricehamns stora stadsbrand bryter ut! Bogesund 1788 Röde Hanen är en Wienerlager på 5% och heter lokalt Hejtman 12° Polotmavý Lezák

"Översättningarna" mellan ölnamnen har jag tagit från RateBeer.

Ölen finns att beställa i Västra Götaland och lagerhålls i butiken i Ulricehamn.

Onsdag och semester. Klart dags att vittja förrådet av stora flaskor. En flandsk Oud Bruin (som inte ska förväxlas med holländsk Oud Bruin) borde väl sitta som en hanske? Ichtegems Grand Cru är en av dessa röda ales som lagrats på fat. Den här är av årgång 2005, bryggd av Brouverij Stubbe i Belgien.

Färgen är mörkt vinröd med en nyans av brunt. Det stora skummet är ljusbrunt med lite ljusare kanter. Det sjunker sakta till en två fingrar hög ojämn skumkrona, lämnandes lite flor på glaset.

Doften är syrlig med en hel del toner av rödvin. Lite vinäger, lite torkade frukter. Lätta toner av russin, jäst och ekfat.

Smaken är först fruktig och mycket söt, men det ersätts kvickt av en fatlagrad syrlig smak av körsbär, fruktkarameller, lite rödvinsvinäger och mineraler. Eftersmaken har en lätt jordig/jästig ton, lite snabbt övergående alkohol och en lång smak av färska körsbär/klarbär.

Kolsyran är kraftig, men samtidigt ganska mild mot munnen; en hel del stora bubblor. Vätskan är len och ganska lätt.

Det finns måhända "tuffare" och mer komplexa varianter av den här stilen, men den här var väl sammansatt, mycket uppfriskande och riktigt lättdrucken. Jag uppskattar och ger utan att tveka 4,3 i betyg!

Passar den till kex och Magor? Har Usama Bin Laden skägg???

Bild: Systembolaget, foto: Lennart J:sen-Carlén

Jag satt i går kväll och pratade med en kille som jobbar som säljare på Systembolaget. Han påpekade en sak jag inte reflekterat över tidigare:

Under ungefär 1½ år har de tillfälliga nyheterna blivit allt "exklusivare" och färre i antal. Kanske inte antalet sorter, men väl antalet inköpta flaskor.

Det innebär i förlängningen att sortimentet hos de mindre butikerna blir allt mer statiskt, eftersom de allt mer sällan får ut några tillfälliga nyheter dit.

Att de tillfälliga nyheterna samtidigt har blivit mer smala, dyra och exklusiva i antal gör det dessutom svårare för de mindre inhemska bryggerierna att få ut sina produkter.

Det tycker jag är tråkigt.

Att gå tillbaka till det lätt kaotiska system som fanns i andra halvan av 1990-talet där det dök upp en 5-10 nyheter varje måndag(!) med till synes slumpmässig distribution och fördelning är inget jag direkt skulle vilja ha tillbaka. Det var inte speciellt praktiskt för någon.

Jag minns att personalen hade stora problem att packa upp allt och få plats med det - ofta fick det stå kartonger och backar i gångar och skrymslen. Och ibland hade personalen inte själva koll på vad de över huvud taget hade fått hem.

Fast... Det var rätt kul på sitt sätt för mig som kund.

Den här gången är nyhetslistan snodd från BKWine. (formatering uppdateras efter hand)

1 september!

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, modul, pris

Cantillion Kriek, 5%, 375 ml, 1.500, T5, 58:30
Left Hand Oktoberfest, 6%, 355 ml, 7.200, T5, 21:00
Rochefort 6, 7,5%, 330 ml, 7.200, T5, 27:50
Lunator Dubbelbock, 7,9%, 330 ml, 8.100, T5, 21:90
North Coast Old Stock Ale, 11,7%, 355 ml, 3.000, T5, 42:60
Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blue, 11%, 750 ml, 2.100, T5, 109:50
Unbroune 17, 10%, 750 ml, 2.000, T5, 79:90

Oktoberöl

Hofbräu Oktoberfestbier, 6,3%, 500 ml, - , T9, 18:90
Paulaner Oktoberfest Bier, 6%, 500 ml, - , T9, 20:50
Löwenbräu Oktoberfestbier, 6,1%, 500 ml, - , T9, 18:90
Kaltenberg Oktoberfest, 5,4%, 500 ml, - , T9, 17:80
Weltenburger Oktoberfestöl, 5,3%, 500 ml, - , T9, 20:10
Spaten Oktoberfestbier, 5,9%, 500 ml, - , T9, 19:50
Samuel Adams Octoberfest, 355 ml, - , T9, 16:20
Brooklyn Oktoberfest, 5,5%, 355 ml, - , T9, 15:90
Slottskällans Oktoberfest, 5,2%, 500 ml, - , T9, 22:20
Stallhagen Oktoberfestbier, 5,5%, 330 ml, - , T9, 20:10

Ibland känns det som om mina recensioner blir för långa och pratiga. Jag avundas dem som kan skriva kort, kraftfullt och skarpt samtidigt som poängen går fram:

Burnt, sweetish, slightly hoppy, medium bodied, a bit edgy, not well rounded enough, but its pretty solid, just not overly interesting.

Det borde ju räcka, eller hur? Inte mening efter mening av en massa tafatta försök att beskriva smaker och lukter. Jag verkar sakna den talangen.

I det här sammanhanget minns jag alltid min favoritrecension av en öl. Det gällde den inte-helt-jättegoda Wårby Stockholm Extra Stark... Tyvärr verkar recensionen ha garbats (den kanske skrevs av någon av er som läser det här?), men i stort sett så var den såhär (fast på engelska):

Styrelsemöte hos Spendrups. Folk ser lite bekymrade ut.

- Hörrni. Wårby-ölet som var tänkt att bli populärt hos stockholmarna går inget vidare.

- Nä... Fast det är ju en rätt god lageröl.

- Jo, men det säljer ju knappt nåt.

- Men ni, ska vi köra tricket att köra ut en turboversion på 7,2%? Det verkar ju funka ibland!

(alla) - Jaaa!

Det var hela recensionen. Jag kommer aldrig att glömma den.

Pratade med en bekant häromdagen. Privatimport på Systembolaget var ett av ämnena. Han hade hört att det i stort sett rådde kaos på deras privatimportavdelning. Sedan de la upp en enkelt ifyllbar blankett på nätet hade mängden offertförfrågningar exploderat och de hade stora problem att hinna med.

Tänk om man skulle skicka en offertförfrågan på en öl till?

I fredags var jag som sagt på Haket Pub Bar & Sånt, Masthugget, Göteborg.

Det här är ett utdrag ut en längre reseberättelse:

[...] jag studerade kartor och försökte komma på vart vi skulle. Jag hade mycket svaga minnen av var ölstället Tre Små Rum skulle ligga och frågade därför hotellets reception. De misslyckades kapitalt att hitta det, men efter en stund dyker Caroline upp med en karta i sin telefon. Klart gångavstånd.

Vi kom så dit och jag inspekterade noga ölsortimentet. Det var imponerande såväl på fat som på flaska. Vi var lite hungriga så vi kollade menyn sittandes på uteserveringen. Den var av karaktären "ursäktsmat": Nachotallrik med köttfärs och vegfärs, någon pastarätt och någon köttbit. Caroline gillade dessutom inte stället och vi gick slumpmässigt vidare västerut.

[...]

Så var vi vid Masthuggstorget och jag stannade en sekund för att minnas Skivhugget.

Haket var inte alls vad jag väntat mig. Det var mer av... en blandning av ålandsbåt, engelsk förortspub och RFSL-klubb (speciellt fredagar har kommit att bli informella HBT-kvällar). Karaoken var i full gång och långhåriga svartklädda hårdrockare som sjöng HammerFall och Metallica blandades med transor som körde dansbandsklassiker och tjejerna-från-jobbet som sjöng schlager. Två björnar gjorde en förtjusande "Dolce Vita".

Mitt bland detta några välfyllda kylar med ett brett utbud (200?) från såväl Skandinavien, Europa som USA. Krušovice Iperial på fat liksom Flying Dog Gonzo och Nynäshamns Yttre Gaarden. Komplett flasksortiment från Dugges, många från Nynäshamn. Flera från Mikkeller som jag aldrig hört talas om. Krogen har tydligen ett tätt samarbete med distributören
Wicked Wine.

Caroline blev tillfrågad av en väldigt maskulin och glad transa om vad hon (transan) skulle dricka, jag fick en flyer om Göteborg Bear Club, en kille i Kiss-t-shirt i toakön ondgjorde sig över att de inte hade/hittade "Breaking the law" i karaoken, jag försökte övertyga barpersonalen att Bedarö Bitter inte alls är speciellt bitter, en tunn skinheadkille i toakön blev resolut tillrättavisad när han försöker tränga sig framför ett par flat-tanter, paret i baren försöker dela notan på ett överkomplicerat vis genom att skriva vad de tagit in på olika vykort.. Far och son bakom oss drar fräckisar... Alla verkar glada och vänliga!

Och när det är en skvätt kvar av andra ölen så tar det stopp för mig. [...]

Slottskällan Kloster var fram till och med 2004 en belgisk mörk ale på 5,6%. 2001 och 2002 bryggde man en alkoholstarkare variant på samma grundrecept till julen, först som God Jul Kloster, sedan med namnet Julkloster. Alkoholhalten hade trissats upp till 9%.

Denna quadrupel blev så pass lyckad (och eftertraktad av ölkännare) att man från och med 2005 beslutade sig för att det receptet skulle bli den "vanliga" Kloster. Samtidigt började man skriva ut årgången på etiketten och sätta bäst-före-datum 10 år fram i tiden.

Men det har jag inte tid att vänta in nu!

När jag häller upp ölen fräser den till en aning. Det lilla begia skummet sjunker snabbt ner till en minimal ring. Det blir dock en aning flor på glaset efter det. Färgen på ölen är djupt brun med en rödaktig nyans. Fastän den här är ofiltrerad och efterjäst på flaska är vätskan i stort sett klar (tills jag roterar det sista i flaskan och får ut jästen i glaset).

Doften är ganska kraftig med toner av gräddkola, färsk frukt, godis, jäst och en distinkt doft av choklad.

Smaken är inte så tung eller komplex som jag trott: Chokladbitar, frukter, svagt kaffe, rostade nötter, russin och en antydan av citronsyra. En mycket stark smak av alkohol dominerar eftersmaken. Bakom den noterade jag russin, stekt kött, torkad frukt och karamelliserat socker. Alkoholen försvinner i avslutningen och lämnar plats för en lätt salt smak av skysås.

Kolsyran är mjuk och försiktig; vätskan len och aningen tjock.

En intressant och trevlig öl... Men. En såhär stark öl av "Belgisk typ" (som det står på etiketten) ska ha mycket mer smak och en komplexitet som jag inte hittar. Därför blir betyget ganska måttliga 3,3.

Senare tillägg: Jag har fått ett par påpekanden om att den inte riktigt mogen än. Ska väl ge de andra flaskorna några år och se vad som händer.

Tack till Jacob på Slottskällans Bryggeri för bakgrundsinformationen!

De stora blir färre och större.

Efter någon vecka av rykten, bud, stämningar, baktalande och analyser accepterade amerikanska Anheuser-Busch i går budet från beligisk-brasilianska InBev.

Det nya namnet på bolaget blir "Anheuser-Busch InBev".

Enligt Dagens Nyheter kommer de tillsammans att brygga en fjärdedel av all världens öl.

Senare tillägg: De har tydligen beslutat sig för att Budweiser ska bli deras gemensamt viktigaste produkt/varumärke. En öl som jag faktiskt aldrig druckit.

Enligt snabbmatsbloggen Fast Food Lovers (vilken är en stor personlig favorit) kommer Coors Light hit i det fasta sortimentet 1 oktober.

Det gläder säkert någon. Själv kommer jag sömngångaraktigt att handla 1 flaska, fotografera den, dricka den, recensera den och sedan glömma alltsammans.

Lite imponerande faktiskt. 584 recenseioner på Beer Advocate och ett medel på 1,97!

Den här har jag vunnit pris med (bilden alltså).

Jag har åkt bil en del senaste dagarna.

Och tittat på sädesfälten med viss nervositet.

Tänk om den svenska skörden av korn går fel i år? Då skulle ölen härifrån bli ännu dyrare.

Hemska tanke.

Sedan tänker jag lite till. Inser att jag nog är ganska konstig. Och inte så lite insnöad.

Som tidigare nämnts känner jag till att det finns en del bloggläsare som inte läser kommentarerna, så om det kommer något riktigt intressant där så ekar jag in dem här.

Och häromdagen rättade Jugge från Oliver Twist /House of Ale min text om vilka nyheter till Systembolaget som de räknar med att få in under hösten i samarbete med distributören Gamlestadens Bryggeri.

Jag tar mig friheten att formatera det lite: Sort - antal - Systembolags-modul

Augusti

Great Divide Hercules Double IPA - 6.000 - T5
Left Hand Rye Bock - 900 - T6

September

North Coast Old Stock Ale - 3.000 - T5
Left Hand Oktoberfest - 7.200 - T5

November

Stone Old Guardian Barley Wine - 2.160 - T5
Stone Double Bastard Ale - 2.160 - T5
Great Divide Oak Aged Yeti - 1.200 - T6
Left Hand Twin Sisters Double IPA - 960 - T6

December

Stone Vertical Epic 070707 - 2.160 - T5
Stone Imperial Russian Stout - 2.160 - T5

Tack så mycket för informationen, Jugge!

Och vad säger man? Det kommer nog att bli en höst där jag får förhandla om ännu mer skåpsplats hemma...

Efter att ha granskat Hakets öllista, pumpar och kylar likt en autistisk filatelist så kom jag fram till att jag nog blivit onyttigt fixerad vid amerikanska ales. Det finns mer i världen.

Engelsk mörk mild, exempelvis. Som jag också är väldigt förtjust i. Och när man för första gången ser en av de få svenska på flaska så tvekade jag inte: Mälsten Mild från Nynäshamns Ångbryggeri. 4,0%.

Det märktes att det här var en öl som inte tappas så mycket på flaska; etiketten var uppenbart gjord med en svartvit kopieringsapparat. Lite charmigt faktiskt.

Färgen är medeldjupt vinröd-bärnsten. Det låga skummet är benvitt, det lämnar en aning flor på glaset.

Doften är mjuk och maltig med lite toner av skog och en lätt syrlighet.

Smeken är egentligen befriad från bitterhet eller humletoner - precis som det ska vara i en mild. Den är aningen söt med toner av cola-godis och trä. Den lätta söta eftersmaken har toner av mörkt bröd, virke, druvsocker, honung, fruktkarameller. Avslutningen har en del rätt tunga bismaker.

Kolsyran är medelstark, vätskan ganska lätt.

Jag gillar mörk mild-stilen. Men den här var lite för oren med underliga skiftande bismaker som ställer till det, den konstigt tunga avslutningen gör faktiskt ölen lite svårdrucken och tung. Ett mycket dåligt tecken för en öl vars stils främsta kännetäcken är att vara lättdrucken.

Jag minns att jag drack ett smakprov av den här från fat på ölfestivalen i Nacka häromåret och då reagerade på samma vis. Betyg: 3,25.

Bild från Dugges.

Är man i Göteborg ska man dricka en öl därifrån med. Och eftersom jag inte druckit Bollox! från Dugges förut var det väl hög tid att prova deras tolkning av amerikansk IPA. Det är en av deras öl i den kraftigare "Express yourself"-serien. 7,8%. Flaska.

Färgen är djupt vinröd-brun, det stora skummet beige.

Den fruktiga söta doften har toner av nötter, rödvin och torkad frukt. Ganska stor bitterhet.

Smaken är mycket söt och maltig. Citrustoner i humlen. Den stora sötman är lite obalanserad. Den mer balanserade eftersmaken är söt med grapefrukt, torkad frukt (aprikos) med en hel del bitterhet. Över huvud taget är smakerna robusta och stora.

Kolsyran är mild, stora bubblor, len vätska.

Inte alls en dålig öl, men den övertygar mig inte alls på samma sätt som High Five!: Liksom Holy Cow! i samma serie tycker jag att den här blir alltför söt. Betyget blir 3,7.

Greg Koch. Foto: Baggen

Igår kväll var Greg Koch, VD för Stone Brewing Company, i Sverige. Han hade med sig lite öl och med mycket kort varsel arrangerades en provning på Oliver Twist.

Senare tillägg: Det har efter det här inlägget kommit uppdaterade uppgifter om höstens öl.

Förutom att de som var där drack en massa läckerheter berättade han att Stone under fösten 2008 för första gången kommer att säljas på Systembolaget.

Under 2 månader kommer vardera 2 öl att lanseras, troligen i mitt-i-månaden-släppen. Det kommer att finnas totalt 2.000 flaskor, fördelningen osäker: Double Bastard Ale, Imperial Russian Stout, Old Guardian Barleywine samt Vertical Epic 07.07.07.

Tyvärr ingen Ruination Ale den här gången, men man kan ju alltid hoppas att det här fortsätter.

Jag brukar ibland när jag pratar om ölupplevelser nämna Dale's Pale Ale från Oscar Blues i Colorado, USA.

Inte bara en av de första amerikanska välhumlade öl jag druckit, utan också en av de absolut bästa. Och som vanligt inser jag nu underbetygsatt av mig när jag drack den en andra gång.

Via en blogg-kommentar från "Dempa" tidigare i veckan fick jag ett tips på att deras öl faktiskt importeras i Sverige, och via lite omvägar hittade jag vem man skulle prata med.

Så nu har jag bett Systembolaget att offerera mig 24 burkar vardera av Dale's Pale Ale (2x12) och den skottska alen Old Chub (1x24). Om jag tar den senare eller inte beror väl på priset...

Och i höst skulle de förhoppningsvis få in DIPAn Gordon. Whoho!

Om någon annan vill ha tag i de här förnämliga ölen, gör man en anmälan om inresse för privatimport och anger "Gamlestadens bryggeri" som distributör.

Estländska Saku Õlletehase AS är sedan i vintras till 75% ägt av Carlsberg (det var en del av affären med Scottish & Newcastle), och Carlsberg har sedan dess köpt upp så mycket de kunnat av resten. I maj begärde de tvångsinlösen av de kvarvarande procenten.

Men det var inte företagsekonomi jag skulle skriva om, det var om bryggeriets prestigelager Kuld (ja, det betyder guld på estniska), som enligt etiketten innehåller Hallertau-humle.

Färgen är halmgul, det stora gulaktiga skummet är kompakt med en fin krater.

Doften är mild, lite söt med blommiga toner. Ren.

Smaken är mjuk och rund; behaglig. Fina toner av blommor och en något söt ton av småfrallor. Det fins en mycket mild bitterhet och lätta toner av mogna äpplen, ananas och isbergsallad. Eftersmaken är även den mjukt mild med välbalanserade toner av ren sötma och en närmast omärkbar bitterhet. En nyans av mineraler i avslutningen.

Kolsyran är medelkraftig med små friska bubblor. Vätskan är len i munnen.

En lättdrucken sommaröl, så mycket bättre än de andra snarlika öl som har "sommar" i namnet. Visst, den smakar inte mycket men allt var väl sammanhållet och utan de konstiga bismaker som så ofta dyker upp i billiga lageröl. Betyget blev därför hela 3,65. Jag har dock full förståelse för de som ger det "2", och frågan är vad jag gett det om den inte intagits på en balkong en lugn och ljum sommarkväll?

Enligt importören Pilsnergubbarna ska sviten med öl som går under namnet "Bogösund" finnas i butiken i Ulricehamn. Men eftersom de ligger i beställningssotimentet kan man inte se om de verkligen finns i butiken (lokalt sortiment).

Någon som vet? Jag ska ändå åka förbi Ulricehamn i morgon och tänkte i så fall passa på.

Senare tillägg: Ringde. Jodå: Alla fyra sorterna finns på plats!

Mellan den 1 och 3 augusti kommer Karl Marx-Allee i Berlin att fyllas av Internationales Berliner Bierfestival (hemsidan verkar ojämnt uppdaterad). Speciallt i fokus i år kommer att vara norra Tyskland med bryggerier som Flensburger, Vielanker och Stralsunder.

Annars utlovar de 2,2 km långt festivalområde, exotiska öl, 18 scener med uppträdanden, parad med ölutkörarfordon och 20 "ölområden".

Och till min milda förvåning ska mamma dit!

Jag har någon gång nämnt att det senaste året/åren varit Italien som utpekats som det mest dynamiska och experimentella öllandet nu när Danmark mognat. Men det har inte blivit någon recension här på bloggen, och jag har väl tidigare bara druckit någon lager från något av deras stora bryggerier. Dags för förändring!

Den andra nyheten i gästkranarna på Bishops Arms Linköping var nämligen Menabrea Birra från Birra Menabrea i Biella, väster om Milano. Det är en råfruktslager på 4,9%.

Färgen är ljust guld; det fasta fina skummet är gulaktigt och kompakt. Det efterlämnar lite flor.

Doften är mycket söt och brödig. Blommor och sötebrödsdag. Den är faktiskt lite tung.

Smaken är humlig och mjuk. Söt (men inte så tungt som doften) med en hel del deg. Om man struntar i sötman är smaken faktiskt ganska enkel. Eftersmak av honung och ängsblommor. Avslutningen bjuder på lite torra mineraler.

Kolsyran är medelstark, små bubblor. Vätskan är lite sött kladdig.

Det finns ett uttryck för den här typen av lättdrucken öl med tillräckligt av karaktär för att inte bli tråkig: "Gräsklipparöl". Och det här var inte något dumt exempel på en sådan: 3,35!

Igår drack jag, funderade och noterade saker om 1698 Celebration Ale från Shepherd Neame. Fast... Nu inser jag att jag redan recenserat den här, och då orkar jag inte göra det igen.

Möjligen kan den intresserade notera att betyget igår blev 3,9 i stället för 3,55 i vintras.

Nytt på fat på Bishops Arms Linköping (där jag spenderade min födelsedagskväll) var Weiss från Ocean Bryggeriet i Göteborg. Det är en hefeweizen på 5%.

Färgen är orange-guld, lite mörkare än vad den här typen brukar vara. Litet vitt skum som lämnar lite flor.

Doften är väldigt svag. Med lite ansträngning lyckas jag hitta en syrlig nyans någonstans.

Smaken är jordig och lätt syrlig. Svaga toner av äpplen och lök. Nästan ingen eftersmak alls, kanske lite jord.

Kolsyran lyckas på samma gång vara vass och svag i munnen. Vätskan är vattnig.

Bryggaren har kommenterat den här ölen (enligt RateBeer) med att den inte har några fruktiga banan-smaker, för det gillar han inte. Tyvärr är det som blev kvar inte mycket att hänga i julgranen. Betyg: 2,1.

Dags för en estnisk ljus eurolager: Saaremaa Tuulik från Tartu Õlletehas

Ett fräsande ljud uppstår när den gula vätskan hälls upp. Skummet är två fingrar högt och luftigt - det sjunker sakta ner till ett tjockt lock. Inget flor.

Doften är syrligt bitter och kemisk. Spannmål, sötma. Konstgjort sur.

Smaken är lätt. Konstiga bismaker dominerar: Deg, buljong, papper. Kemisk eftersmak med buljong och lite fadd bitterhet.

Kolsyran är mild-medium, vätskan vattnig.

Enligt burken har den här sortens öl druckits på ön Ösel (estniska: Saaremaa) sedan urminnes tider. Stackars satar... Betyg: 2,0.

Bonuskunskap: Tuulik är estniska för stubbkvarn.

Wallonia från Dugges är den första öl jag dricker från deras "nationalsvit". De andra är California och Britannia, fast jag är osäker på om de senare någonsin gått att köpa. På någon Göteborgskrog kanske?

Olen är mörkt djupbrun; vätskan är klar fastän efterjäst på flaska. Det gul-beige skummet är fingertjockt och kompakt. Lite flor.

Doften är humlig med inslag av jäst, rostad malt, söta torkade frukter, lite alkohol, gräddiga smaker av fruktkarameller och en antydan av te.

Smaken är stark (som väntat av en så här alkoholstark öl) med en hel del fruktsmak: Äpplen (såväl färska som torkade), aprikoser, gröna bananer, russin. plommon... En snabbt övergående våg av alkoholsmak. Det finns en söt smak av något rostad malt som ger ölet en bra kropp. Toner av farinsocker, jäst, kött, aprikosmarmelad och en väldigt försiktig nyans av rök. Eftersmaken är märkligt kort och aningen mildare: Den innehåller en fin ren bitterhet och syrliga toner av citron/lime och bittra örter. Avslutningen har milda toner av färsk frukt.

Kolsyran är frisk med medelstora fräscha bubblor. Vätskan är len och lite tjock.

En såhär pass lättdrucken öl med nästan 10% alkohol borde vara försedd med varningsetiketter! Annars är Dugges tolkning av belgisk stark ale helt i min smak; de har torrhumlat med Amarillo och Simcoe och undvikit de orgier i jäst och frukter som belgarna brukar pyssla med.

Betyg: 4,05!

Bild från Riksbanken.

Det är inte bara Oliver Twist som höjer sina priser... Ingen ölintresserad kan ha missat att vi sedan ett drygt år tillbaka lider vi av en global humlebrist - vissa sorter har ökat i pris med över 300%, men priserna i allmänhet har minst ökat med 50%. Samma sak gäller spannmål. Kornpriserna har senaste året ökat med 15-30%, och det slår faktist ännu hårdare än humle eftersom det går åt mer malt än humle när man brygger öl.

De här prishöjningarna kommer givetvis att slå igenom till oss konsumenter på ett eller annat sätt, men vi har varit rätt förskonade hittills.

Flera av de stora bryggerierna, med Carlsberg Sverige i spetsen, har aviserat märkbara prishöjningar under tidig höst. Exakt hur mycket det blir är fortfarande lite osäkert, men det har pratats om mellan 5-15%.

En källa berättade för mig igår att en halvlitersburk standardlager troligen kommer att höjas med någonstans kring 2-3 kronor, och det kommer att ske i samband med översynen av det fasta sortimentet 1 oktober.

E24 har en artikel i ämnet.

Jag fick rätt omgående en anonym kommentar till det förra inlägget, som sägs komma från Oliver Twists ägare Jörgen "Jögge" Hasselqvist. Det verkar ytterst troligt att det är så, och det är så pass relevant att jag tar mig friheten att kopiera in det här eftersom jag vet att flera som läser den här bloggen av olika skäl inte läser kommentarerna.

Senare tillägg: Det är från honom, och publicerades i en mailinglista, som primärt används för att hålla koll på gästöl på stockholmskrogar, för flera veckor sedan.

Mina ölvänner!

Anade en omedelbar reaktion därute i skummet och jag passar på att kommentera den första med hopp om att detta inte ska bli en storm i ett ölglas! Det är helt riktigt att vi gått över till "Jänkarpint"= 47,3cl, i våra menyer står detta också på de öl de gäller.

Om vi skulle informera alla om de dagliga förändringar som sker i en restaurang skulle vi inte ha tid att servera, informationen kommer ibland i efterhand. Jag tänkte gladeligen förklara vårt beslut, nån som märkt att saker blivit dyrare i matvaruaffären, nån som hört att det blivit sjuka prishöjningar på humle och även malt, nån som noterat dagliga höjningar av oljan per fat vilket slår direkt på bensinpriset..jag tror inte jag behöver nämna fler saker, det senaste halvåret har alla priser skenat iväg och med en verksamhet som OT med öl från världens alla hörn, egen anläggning, egen import, ja alltihop, det måste gå ihop, likt vilken verksamhet som helst.

En krog är en speciell organism som inte kan följa "normala" rutiner, om vi skulle följt de senaste 6 månadernas prishöjningar hade vi fått justera som Statoil dagligen, alltså funkar inte det, går våra inköpspriser upp så måste dessa tas hem nånstans, om man även lägger till att vi som SHR medlemmar (och att ni säkert märkt nån slags seriositet genom åren...) så följer vi så klart gällande avtal, personalens löner justeras också så klart, och återigen, vem ska betala, det blir ju "vi", hur man än vrider och vänder på
det.

Vill även poängtera att byta bort den "engelska" pinten inte var ett lätt beslut men andra faktorer spelade in, plats i baren, vi har den inte, ett antal special glas finns så klart kvar men att gå över till ett generellt mått var enda alternativet, vi har pysslat med 0.40cl ett tag också men slår man ihop saker och ting

- Glaskostnader (Jodå, dom finns!, och US Pinten är grymt mycket mer hållbar)

-Kommentarer som "Nä pint e för mycket och 40cl e för lite......" (Så bra , nu ligger vi mittemellan!)

Och nästan till sist, ta t.e.x Real Ale, OT & Akkurat är forfarande ensamma i Sverige om att servera detta konternuerligt, på OT har vi nu serverat över 5000 olika sorter, och fortfarande är detta något vi älskar att hålla på med, finns inte en chans att ta hem det det borde kosta i hantering, frakter e.t.c,, men vi gör det fortfarande av kärlek, och om ni inte räknat ut det så är det de ljusa lager drickarna som sponsrar kalaset så att vi i alla fall hamnar någorlunda vettigt.

Då alla har sina egna åsikter om vad god öl är så har även folk en egen åsikt om rätt glas till rätt öl och i vissa fall håller jag med, i andra inte, som av en slump! I detta fall är det ett beslut som var tvunget att fattas, ett beslut som fungerar för den majoritet av gäster vi har, jag är själv hardcore på vissa typer av öl, skulle JAG bestämma vad vi skulle servera hade vi tagit ner skylten för länge sedan, nu har det tagits ett beslut som är baserat på de ekonomiska förutsättningarna vi faktiskt lever under, vi har fortfarande inte "stor stark", vi har ett tämligen ovanligt mått som ligger mellan 0,40cl och 56,7cl, en överväldigande majoritet gillar detta, vi kommer i kapp de prisförändringar som skett och kommer att fortsätta eskalera ( På USA frakter just nu ändras fraktpriset t.e.x varje vecka p.g.a den låga dollarn som gör att hela USA exporterar allt och det inte finns några containrar så fraktarna passar på att höja!)

OM nu Cask Marque skulle ha en åsikt så tar jag gladeligen den debatten, de senaste 5 (eller är det 6...) gångerna så har utnämningen gällt kvaliteten på det vi serverar, inte storlek på glaset (och de senaste gångerna har testerna skett i ½ pint glas vi inte haft...).

Hur som, OT/jag varken kan eller kommer göra alla nöjda med detta beslut men det är vad det är, en realitet, vi kommer fortsätta jaga goda saker att hälla i det nya glaset, vi kommer bland annat åka till Shepherd Neame i veckan och brygga/skapa upp till 6 olika 15-års jubileums ale´s i deras microbryggeri och dessa kommer att serveras i ett glas som passar in i vår verksamhet totalt sett, jag hoppas ni alla kommer prova den och njuta av 47,3cl helt unik öl brygd bara för oss och våra 15 år i ölens tjänst, av Englands äldsta bryggeri vars pubar är helt crazy och tar betalt för jordnötter......... Ha en bra ölhelg!

M v h
Jörgen

P.S Vore det inte läge att kräva t.e.x sänkt alkoholskatt på öl nu när vi det att det grundades på felaktiga uppgifter, där har vi EN anledning till prishöjningar, i vårt fall avslutar jag med, "dont shoot the messenger"

När jag nu funderar vidare så förstår jag problemet. Men jag hade personligen hällre tagit en prishöjning, i alla fall just nu just här. Om det sedan är platsbrist som är en del av problemet så... Vad gör man? OT är fortfarande den bästa ölkrog jag varit på och förtjänar all respekt. Men ett sånt förhållande gör det också svårare att "ta" förändringar.

Sitter just och dricker en Fuller's London Pride från en halvlitersflaska, och den smakar väl lika bra som om det hade varit en pint. Men samtidigt... Jag kommer att sakna att dricka deras välhållna real ales i annat än en imperial pint.

Jag har inte kollat själv, så det kanske är bara är rykten... Men om det stämmer är det rätt allvarligt:

Den mycket välrenommerade ölkrogen Oliver Twist i Stockholm ska nu i dagarna ha gått över från Imperial Pint (568 ml) till US Liquid Pint (473 ml) med i stort sett behållna priser. Om det inte ändrats så är det en prishöjning med ungefär 17%.

Motsvarande verkar hände på ett antal amerikanska ställen där man i smyg minskat glasen från 16 oz till 14 oz...

Tipset om detta kom från Erik som sett det på forumet Humlebladet.

Tidningen Stockholm City testar sommaröl i sitt hela-sommaren-nummer. Inget direkt revolutionernade kommer fram, men kolla lite extra på flaskbilderna! :-D

Länk till PDF-version av tidningen. Testet är på sidan 18.

Det var "Farsta" på Svenska Ölfrämjandets forum som hittade det här.

Belgiska bryggeriet Liefmans, mest kända för sina frukt- och brunöl med den fina Goudenbrand som främsta exempel, gick förra året i konkurs.

Nu har Duvel köpt konkursboet med rätt till varumärken, bryggerier och recept. De planerar enligt den här notisen att fortsätta med Liefmans mer traditionella ölsorter.

Bra.

Nästa helg blir det en vända till Göteborg. Framför allt för att äntligen få åka berg och dalbana, men också för någon öl. Tre Små Rum eller Haket, det är frågan?

Biljetterna till ett av årets stora svenska ölevenemang släpptes idag: Söderbärke Mikro ÖlFestival!

SMÖF går av stapeln 24-25 oktober. Bland extravaganserna utlovas bland annat:

Öl från 24 svenska mikrobryggerier (!)
3 årgångar Kaggen Stormaktsporter
Nytt festivalöl av Närke Kulturbryggeri
Draupners Ångbryggeri brygger live på plats
Oppigårds Old Town Ale 2005

Dit ska jag i år!

Hörrni. Oppigårds Spring Ale är fortfarande en himla smaskig öl. De påminner faktiskt lite om Jämtlands Hell när man tänker efter.

"Vi ska inte ha några nyheter i juli!" brukar det låta från Systembolaget. Och jag tror bara men lyckats helt med den intentionen en gång de senaste åren, det dyker alltid upp någon konstig mitt i sommaren. Och i år gör man det lite mer formellt i mitt-i-månaden-släppet, vilket tillkännagavs idag. Tisdagen den 15 juli är det som gäller! Exklusivare än någonsin?

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

Cantillion Broucella, 5%, 750 ml, 200, 79:60
Cantillion 96, 5%, 750 ml, 60, 162:60
Herslev Gorms Bryg 08, 5,5%, 800, 50:60
~~Calvados Coeur de Lion Poire Christian Drouin, 4,3%, 750 ml, 480, 80:00~~
Paradox Islay Cask 68, 10%, 330 ml, 60, 480:00
Sigtuna Unicum Verum Jubileum, 7%, 880, 500 ml, 39:40

Undrar om inte Paradox blir dyrare per liter än vad självaste Sam Adams Utopias var?

60 flaskor. De hugade får väl redan nu börja tälta utanför Regeringsgatan...

2008-07-30

2008-07-29

2008-07-28

2008-07-26

2008-07-25

2008-07-24

2008-07-23

2008-07-21

2008-07-20

2008-07-19

2008-07-18

2008-07-17

2008-07-16

2008-07-15

2008-07-14

2008-07-13

2008-07-11

2008-07-10

2008-07-08

2008-07-06

2008-07-05

2008-07-04

2008-07-03

2008-07-01