Ur arkivet: Denmark by day

Ytterligare en text ur arkivet, det här skrevs i januari 2006:



Den danska ölmarknaden är på sätt och vis lik den svenska, på sätt ochvis mycket olik.

Till att börja med är/har den varit enormt konservativ: Man drack sin kryddade mörka veteöl, sin pilsner, sin guldöl, sin luxöl och sin porter från den lokala eller rikstäckande etiketten. Precis som pappa och farfar alltid gjort. Och man drack dem från 33 cl-flaska.

Dock hade saker givitvis hänt under tiden; de många lokala småbryggerierna blev uppköpta, nerlagda och centraliserade. Men man vågade sällan att lägga ner etiketterna - samma öl kunde finnas med 5-6 olika namn. Förutom 10-20 småbryggerier (internationellt sätt väldigt många) kom den mesta ölen från Carlsberg/Tuborg eller Bryggerigruppen (Faxe, Thor, Maribo, Ceres, Odin, ...).

Och så tuffade det på under lång tid, allt under mycket långsamma men relativt annat märkbara prisökningar. Det enda "spännande" som hände var väl introduktionen av öltypen "Classic" under 1992. Öltypen som saknar internationella paralleller är en ljus lager med aningen mer rostad malt och aningen mer aromhumle har en söt och brödig smak och ogillas ofta av utlänningar. Efter 5 år hade i stort sett alla bryggerier en "Classic". Det kan poängteras hur den introducerades: För att kunna sälja en ny öl måste man få den att verka gammal och etablerad, ja äldre än de gamla ölen. Danmark i ett nötskal.

Priserna var jämfört med Sverige mycket låga, men bryggerierna tjänade ändå genom de lokala defacto-monopolen bra med pengar. Dessutom slapp man konkurrens från utlandet, först genom höga importtullar, som när man gick med i EG förvandlades till ett förbud att sälja öl från annat än godkända returflaskor (av miljöskäl).

Men i mitten av 1990-talet gjorde (på samma sätt som i Sverige några år senare) ett litet bryggeri uppror, jag tror det var Nykøping eller möjligen Harboe?. De tog fram en enkel lager och sålde den bara på helback till ett mycket lägre pris än vad som var vanligt. Succé. Och det dröjde inte många månader innan de andra småbryggerierna - ja alla utom Carlsberg och Tuborg - hade sänkt sina priser märkbart - säg 20-25%.

EU tyckte givetvis "Aja baja" om förbudet mot engångsglas och burkar, och efter ett tag hade man utvecklat ett retursystem för såväl inhemska som importerade burkar och engångsflaskor (de sistnämnda får ett klistermärke som visar att pant är utbetald). Det ska dock påpekas att danskarna fortfarande är dåliga på att dricka importerad öl, även om det finns.

Mikrobryggerier? Jodå de finns och även här finns likheter med Sverige: De första pionjärerna startade i början av 1990-talet och verksamheten har därefter sakta men säkert växt utan några större dramatiska nedgångar (som vi hade i Sverige kring 1998-1999). Just nu skulle jag uppskatta att det finna 15 stycken plus några pubar med eget bryggeri. En intressant detalj kan vara att Carlsberg svarat på det här hotet på ett annat sätt än vad de andra internationella kolosserna gjort: Man har startat ett eget mikrobryggeri på området (Semper Ardens) och en bryggeripub (Jacobsens) som har stor frihet att utveckla och uppfinna.

Samtidigt har det blivit ett lite öppnare klimat, och exempelvis Tuborg har en "ungdomligare" produktserie i "T-beer".

Men som sagt, i stort sett är det ett ölkonservativt land. Det finns fler entusiast-öl-ställen i Stockholm än i Köpenhamn, och de som finns verkar i huvudsak drivas av invandrare?