Paceña Centenario

Ni med på tok för lite annat att göra minns att jag i december 2007 tänkte prova en öl från Bolivia; Paceña från Cerveceria Boliviana Nacional S.A. Det gick inget vidare då eftersom ölen blivit för gammal. Så döm om min förvåning då min arbetskamrat Kjell i veckan plötsligt vid lunchen hivar fram en ny, färsk burk. Jag är fortfarande imponerad och tacksam!

Det är fråga om en lager av amerikansk typ där majs använts som råfrukt för att få en mer lättbryggd mildare och lite sötare öl. Normalt är såväl doft som smak knappt märkbar, om man ska vara lite elak.

...

Färgen är mycket ljust halm-gul. Det fingertjocka vita luftiga skummet sjunker långsamt utan att lämna några rester.

Doften är milt maltig med en sur ton av deg. Det finns också en lite underlig bitter lukt som mest påminner om klister.

Smaken är mild/lätt. Lite malt, toner av vitt bröd, aningar av en torr bitterhet. Och... Tja, det är väl det. Eftersmaken innehåller också lite spår av sötma och bitterhet. Eller så är det bara min fantasi som spelar mig ett spratt?

Kolsyran är mildare än de flesta lageröl. Bubblorna är stora och nästan skarpa. Vätskan är vattnig.

Det här kan mycket väl vara den ljusaste öl jag någonsin druckit. Å andra sidan kanske jag är lite orättvis mot den; den ska troligare upplevas en het sommareftermiddag i en dammig sydamerikansk håla än i en skandinavisk blåsig vinterkväll.

Trist öl i vilket fall. Betyget blev D eller 2,25.

Soundtrack: Soul Hooligan "Sweet Pea (the Plump DJ's Remix)" (1998), the Versatiles "Trust the Book" (?), Lill-Babs "Leva Livet" (1963), Wilmer X "Lille John" (1989), Monica Zetterlund "Brandvaktens sång" (1967), Eskalator "Al McPope är jagad" (2002)