Adnams the Bitter

The Bitter från engelska Adnams verkar göras i två styrkor: 3,7% alkohol för real ale-cask och 4,5% för flaska, fat och burk. Den senare recenseras här.

Färgen är djupt bärnsten, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är beige, luftigt och fast i konsistensen. Det sjunker långsamt, lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är torr, fruktig och bitter. Aprikoser, en lätt kemisk ton av vax och tvål blandas med jäst och en söt ton av smör. Nog luktar det som en engelsk bitter alltid.

Smaken är fruktig och lätt bitter. Den är balanserad och avslappnad på ett typiskt brittiskt vis. Torra toner av rågbröd och vaxbönor blandas med småkakor av smördeg. Den balanseras av en försiktig bitterhet och en aning bryggerijäst. Eftersmaken är fruktig med toner av torkade aprikoser, pomerans och kiwifrukt.

Kolsyran är mild; bubblorna är många och små. Vätskan är mycket mjuk och behaglig.

Jag har tidigare haft lite svårt för öl vrån Adnams, jag har tyckt att de varit konstigt kemiska och alltför torra i smaken. Men nu inser jag att jag nog fått dem serverade för kallt. Vid pass 10℃ öppnar den upp sig och blir betydligt mer balanserad.

Mums. Betyget blev A- eller 4,15.

Soundtrack: Sator "Sergant" (1990), Yazoo "Situation - Club 69 Radio Mix" (1999), Heller & Farley Project "Ultra Flava (Original Edit)" (1996), Rune Wallebom "Kebab" (1983), And One "Friends In Heaven" (1997), Eternal "What'cha Gonna Do (Masters at Work remix)" (1999), Alphaville "A Victory Of Love" (1984), Hoola Bandoola Band "Måndåren" (1971)