Småplock III

Så sitter man vid datorn med en Golden Ale från Oppigårds. Och funderar igenom vad som händer just nu i stort och smått...

• Svenska Ölfrämjandets medlemmar ska äta gott och dricka fatöl från Bernad den 23 februari på anrika restaurang Mitropa i Norrköping. Dit ska jag! Länk till inbjudan.
• Uppköpet av bryggerikoncernen Scottish & Newcastle blev klart häromdagen efter en massa turer. I korthet tar holländska Heineken över de brittiska, amerikanska och indiska delarna medan danska Carlsberg tar över bryggerierna i Ryssland och fd öststaterna samt de franska, grekiska och kinesiska marknaderna.
  Om man ska tro analytikerna var Carlsberg mest intresserade av S&Ns verksamhet i Ryssland (där de nu kommer att få en dominernade ställning). Heineken ville å sin sida mest åt den snabbt växande cidermarknaden i UK. Om det här kommer att märkas i Sverige? Tja, jag gissar att man kommer att hitta Newcastle Brown Ale och McEwan's Export ännu lättare här i framtiden. Kanske.
• Bishops Arms i Linköping har byggt ut med ca 60 m², vilket öppnades häromdagen. Ett välbehövligt tillskott.
  
• En hel del har det snackats om en ny öl från Carlsbergs egna microbryggeri Jacobsen: Vintage No 1. Det speciella med denna starka belgiskinspirerade ale är att ett antal flaskor (600) auktioneras ut med ett utrop på 2007 DKK. Pengarna går till danmarks motsvarighet till "Världens barn". Bra välgörenhet eller lurendrejeri och ett hot mot craft beer-rörelsen? Länk till auktionen.
• Bishops Arms Bellmansgatan på Södermalm ("Stockholms bästa uteserveringsutsikt", som en bekant brukar påpeka) har ett par real ale. Det visste jag inte.
• Mer Bishops Arms Stockholm: Den nya krogen på Folkungagatan har just nu en liten dansk festival med fatöl från bland andra Ølfabrikken, Braunstein och Nørrebro.
  
• Ölkrogen med mer järn i elden än man trodde var möjligt, Monks Café, ska öppna ett mikrobryggeri någon gång under året. Första gången på många år som detta kommer att finnas en bryggpub i storstaden Stockholm, konstigt nog.
  

Så, det var nog allt. I morgon ska jag handla nyheter!

Ingen Raasted

Såg på Svenska Ölfrämjandets forum att Systembolaget förklarat ordern med Raasted Forår som makulerad.

Jag har ingen aning om varför, men gråt och tandagnisslan anbefalles!

Jästsnack

Bland öldrickare pratas det ofta om humle. Med all rätt, det är en fantastisk smakgivare och konserveringsmedel med en smakmässig spännvid mellan det subtila och det tungkrullande.

Likaså pratas det om malt, allt mellan den lena småkakesmakande pilsnermalten till närmast förkolnad svartmalt. Dock mer bland bryggare än drickare (säger mina fördomar).

Mindre pratas det om jäst, annat än överjäst/underjäst/spontanjäst. Det finns dock en hel del olika jäststammar med olika egenskaper och smakresultat. Men ungefär där slutar mina kunskaper, det är något som normalt hembryggare pysslar med.

Dock fick jag vid ett bryggeribesök hos Åbro förra året jag en intressant rundtur i det toppmoderna bryggeriet, en nybörjarölprovning och en bit god mat. Intressant här är dock att man vid ölprovningen förklarade att deras Åbro Småland i sort sett är samma öl som Åbro Original. Men med skillnaden att den inte, som all annan öl hos dem, bryggs med en standard-lager-jäst utan en Tjeckisk pilsnerjäst. Så visst märkte man skillnad - den neutrala Originalölen hade fått en lite torrare smak med en tydlig ton av smör/margarin.

Bara ett tips att testa om man inte hittar något roligare

König Ludwig Weissbier Leicht

Jag gillar hefeweissen. Och när man kan köpa dem på Hemköp så klagar jag inte. Den här verkar inte vara specialgjord för sverige, så König Ludwig Weissbier Leicht från Kaltenberg / König Ludwig har den lite ovanliga alkoholhalten 2,9%. Den finns också i en alkoholfri variant, men den hoppade jag över.

Färgen är orange-gul, vätskan grumlig. Det stora skummet är gulaktigt: det sjunker sakta ner lämnandes lite rester på glaset.

Doften är söt-syrlig med inslag av skumbananer, deg och tropiska frukter. Aningen tunn, visserligen, men allt som ska finnas här är på plats.

Smaken är lite jordig, jag hittar lite bananskal, kiwifrukter och aprikossylt. Det finns en balanserande syrlighet med jäst och degsmaker. Eftersmaken innehåller vetemjöl, fruktgodis och en försiktig bitterhet.

Kolsyran är kraftig, som det ska vara. Vätskan är dock på gränsen till tunn.

Det är inte så att det kryllar av folk-veteöl, men den här var inte dum alls. Den funkar troligen utmärkt med de mest skillda sorters mat, till vrålhet ungersk ölkorv går den i alla fall utmärkt. Betyg B- 3,5-

Karlovačka Karlovačko

Jag är inte speciellt intresserad av handboll, inte minst efter en misslyckad sejour i mellanstadieklassens skolhandbollslag för sådär 23 år sedan. Så min koppling till dagens EM-silver för Kroatien och dagens öl Karlovačo från det kroatiska bryggeriet Karlovačka Pivovara är rätt sökt. Och sökta kopplingar har jag aldrig tvekat inför!

Färgen är ljust gul, det två fingrar höga vita skummet sjunker efter ett tag ner till en tunn vit hinna.

Doften är mild; lite toner av smör och margarin, lite sötma samt en lätt bitterhet.

Smaken är mild med lite smörtoner. Lite söt malt. Smaken är frisk, balanserad och lättdrucken. Eftersmaken är aningen bitter med lite smör och mineraler. Smakerna är mycket rena.

Kolsyran är medelstark, de friska bubblorna medelstora. Vätskan är mjuk.

En trevlig och ganska typisk centraleuropeisk lager med en typisk tillsats av Tjeckiska smörsmaker. Jag gav betyget C+ eller 3,25.

Paceña Centenario

Ni med på tok för lite annat att göra minns att jag i december 2007 tänkte prova en öl från Bolivia; Paceña från Cerveceria Boliviana Nacional S.A. Det gick inget vidare då eftersom ölen blivit för gammal. Så döm om min förvåning då min arbetskamrat Kjell i veckan plötsligt vid lunchen hivar fram en ny, färsk burk. Jag är fortfarande imponerad och tacksam!

Det är fråga om en lager av amerikansk typ där majs använts som råfrukt för att få en mer lättbryggd mildare och lite sötare öl. Normalt är såväl doft som smak knappt märkbar, om man ska vara lite elak.

...

Färgen är mycket ljust halm-gul. Det fingertjocka vita luftiga skummet sjunker långsamt utan att lämna några rester.

Doften är milt maltig med en sur ton av deg. Det finns också en lite underlig bitter lukt som mest påminner om klister.

Smaken är mild/lätt. Lite malt, toner av vitt bröd, aningar av en torr bitterhet. Och... Tja, det är väl det. Eftersmaken innehåller också lite spår av sötma och bitterhet. Eller så är det bara min fantasi som spelar mig ett spratt?

Kolsyran är mildare än de flesta lageröl. Bubblorna är stora och nästan skarpa. Vätskan är vattnig.

Det här kan mycket väl vara den ljusaste öl jag någonsin druckit. Å andra sidan kanske jag är lite orättvis mot den; den ska troligare upplevas en het sommareftermiddag i en dammig sydamerikansk håla än i en skandinavisk blåsig vinterkväll.

Trist öl i vilket fall. Betyget blev D eller 2,25.

Soundtrack: Soul Hooligan "Sweet Pea (the Plump DJ's Remix)" (1998), the Versatiles "Trust the Book" (?), Lill-Babs "Leva Livet" (1963), Wilmer X "Lille John" (1989), Monica Zetterlund "Brandvaktens sång" (1967), Eskalator "Al McPope är jagad" (2002)

Adnams the Bitter

The Bitter från engelska Adnams verkar göras i två styrkor: 3,7% alkohol för real ale-cask och 4,5% för flaska, fat och burk. Den senare recenseras här.

Färgen är djupt bärnsten, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är beige, luftigt och fast i konsistensen. Det sjunker långsamt, lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är torr, fruktig och bitter. Aprikoser, en lätt kemisk ton av vax och tvål blandas med jäst och en söt ton av smör. Nog luktar det som en engelsk bitter alltid.

Smaken är fruktig och lätt bitter. Den är balanserad och avslappnad på ett typiskt brittiskt vis. Torra toner av rågbröd och vaxbönor blandas med småkakor av smördeg. Den balanseras av en försiktig bitterhet och en aning bryggerijäst. Eftersmaken är fruktig med toner av torkade aprikoser, pomerans och kiwifrukt.

Kolsyran är mild; bubblorna är många och små. Vätskan är mycket mjuk och behaglig.

Jag har tidigare haft lite svårt för öl vrån Adnams, jag har tyckt att de varit konstigt kemiska och alltför torra i smaken. Men nu inser jag att jag nog fått dem serverade för kallt. Vid pass 10℃ öppnar den upp sig och blir betydligt mer balanserad.

Mums. Betyget blev A- eller 4,15.

Soundtrack: Sator "Sergant" (1990), Yazoo "Situation - Club 69 Radio Mix" (1999), Heller & Farley Project "Ultra Flava (Original Edit)" (1996), Rune Wallebom "Kebab" (1983), And One "Friends In Heaven" (1997), Eternal "What'cha Gonna Do (Masters at Work remix)" (1999), Alphaville "A Victory Of Love" (1984), Hoola Bandoola Band "Måndåren" (1971)

Är det inte dags snart?

Jag gick igenom en trave bilder från i somras. Och då insåg jag. Är det inte dags att det blir uteserveringssäsong snart? Och då sitta ute och bara glo, en ljummen kväll. Förhoppningsvis med något bättre än Whitbread Pale Ale i glaset dessutom.

Så mycket Närke du orkar!

Mattias-Beer-Experience berättar om en festival med öl från Närkes Kulturbryggeri på Akkurat med början nu på torsdag 24 januari. Rekommenderas för er som kan komma förbi... Inget blask!

... När bloggarna började dyka upp för några år sedan såg jag någon som avfördade dem med "Det enda de handlar om är att berätta vad som står i andra bloggar". Nu har jag lyckats nå den nivån.

Systembolagets nyheter halva februari 2008

Så dyker det åter upp ett "dolt" nyhetssläpp från Systembolaget. Det blir en del listor den här helgen. Samtliga är från USA och släpps 15 februari, i små volymer, primärt hos specialistbutikerna i Stockholm Göteborg Malmö. Flaskorna räknas i hundratal. Allt enligt en notis hos Svenska Ölfrämjandet.

• Warrior IPA, 6,6%, Left Hand
• Widdershin's Barley Wine, 10%, Left Hand
• XS Imperial India Pale Ale, 9,2%, Rogue
• XS Imperial Stout, 11%, Rogue

Alla är högintressanta - den första har jag druckit och den fick 3,95 i betyg.

Systembolagets nyheter mars 2008

Fortfarande enligt listan från BK Wine. Alla nyheter lanseras första mars. De två första ingår i modul T4, de andra i T5. Vilket väl innebär att de senaste bara kommer att finnas på de riktigt stora butikerna - det är för dem beställt mellan 2000 och 4500 flaskor.

• Wheatland Wheat Beer, 5%, 355 ml, Michigan Brewing (USA)
  
• Oppigårds Spring Ale, 4,6%, 500 ml, Oppigårds Bryggeri
• 2005 Ichtegem's Grand Cru, 6,5%, 750 ml, Brouverij Strubbe (Belgien)
• Three Philosophers, 9,8%, 750 ml, Ommegang (USA)
• Skärgaards Porter, 6%, 600 ml, Nørrebro (Danmark)
• Black Chocolate Stout, 10,6%, 355 ml, Brooklyn Brewery (USA)
• Paradox Islay Cask, 10%, 330 ml, BrewDog (Skottland)

Utan att ta till överord kan man kalla det där för en blandad kompott. Personligen ser jag mest fram mot Oppigårds, den danska portern och vaddetnuär från BrewDog.

Ölskadad?

För en liten stund sedan var jag hos den lokala Hemköp-butiken för att handla de sista bitarna till middagen (wok med lax och grön curry - gott!).

I en hylla låg det en del varor fint uppradade, tror det var ett förslag till en maträtt, och däribland ett par mogna (övermogna?) hela ananaser.

Det luktade väldigt mycket. Och gott. Och jag kom bara att tänka på amerikansk IPA, där vissa sorters humle kan ge just denna doft.

Är det riktigt normalt?

Påskölen 2008

Som vanligt är BK Wine först ut med Systembolagets nyheter. Egentligen är väl de fokuserade på de där jästa druvsafterna, men ölen kommer med på ett hörn. Och redan nu har de kommit med marsnyheterna!

De tillfälliga nyheterna återkommer jag till, men här är listan över påskölen 2008. Spontant tycker jag att det känns lite bättre än 2007, som var rätt ett rätt svagt påskölsår. Alla öl lanseras den 7 mars.

• Falcon Påskbrygd, 5,9%, Carslberg Sverige
• Three Hearts Påskebrygd, 6%, Krönleins
• Mariestads Påskbrygd, 5,8%, Spendrups
• Eriksberg Påsköl, 5,8%, Carlsberg Sverige
• Wisby Påsköl, 6%, Spendrups
• Blåkulla, 4,8%, Gamla Slottskällans
• Jämtlands Påsköl, 6%, Jämtlands
• Pumpvikens Påsköl, 5,8%, Nynäshamns
• Stallhagens Påsköl, 6,8%, Ålands (Finland)
• Oppigårds Easter Ale, 5,3%, Oppigårds
• God Påske, 7,5%, Nøgne Ø (Norge)

Senare tillägg: Men var är alla danskar?

Mer Uppsala åt folket

Snott rakt av från ett nyhetsbrev från Slottskällans Bryggeri:

En annan stor nyhet sker på folkölsområdet. ICA har tagit fram ett nytt sortiment med högkvalitativa varor från mindre producenter. Det nya sortimentet kommer att innehålla folköl från Slottskällans Bryggeri. Under våren kommer lanseringen att ske på ca 20 Kvantumbutiker runt om i landet. Om allt faller ut väl kopplas upp till 120 Kvantumbutiker på fram mot sommaren.

Trevliga nyheter; deras folköl är riktigt bra, speciellt Uppsala och London.

Lundgrens no more

Svenska Ölfrämjandet rapporterar idag att det sista fatet någonsin av Lundgrens Lager nu öppnats på Nils Oscars Bar & Kök.

Och då börjar jag fundera på om inte det här är, mer eller mindre medvetet, blivit en så kallad "snackis", en undergroundmarknadsföring som verkligen lyckats. Jag, och många andra i ölvärlden, skulle aldrig pratat så mycket om Nils Oscar om ölen bara tyst funnits kvar.

Och i så fall har jag gått på det. Hårt.

Mülhlentor

Mühlentor från Ungerska Pécsi...

Fast den hade jag ju reden recenserat. Hm, jag var lite vassare i recensionerna på den tiden. Och bilderna var lite sämre. Fast ölen är likadan.

Så jag konstaterar kort att den fortfarande får ungefär 2,35 i betyg, och skriver inte mer om den saken. Möjligen med tillägget att det nog är den ljusaste lager jag druckit.

Ska jag verkligen tagga det här inlägget som "recension"? Äh.

Krügel Világos Sör

Här är en anonym öl, det finns så pass lite information om Krügel att jag inte tänker varken ta en bild eller skriva en recension på Beer Advocate. Av allt att döma är det ett eget varumärke för den tyskägda livsmedelskedjan Match. Möjligen tidigare tillhörande kedjan Spar. Den verkar dock vara bryggd i Ungern.

Så ni får föreställa er burken: Carlsberggrön med gulddekor och ordet Krügel i en bred frakturstil i logotypen. "Világos Sör" betyder "ljust öl". Det är en ljus eurolager på 4,2%. Jag lekte lite med tanken att recensera ölen innan jag öppnat burken. :>

Färgen är ljust gul, det två fingrar höga skummet är luftigt och vitt. Det sjunker sakta lämnandes lite skumrester.

Doften är maltig, aningen unken och metallisk med viss bitterhet.

Smaken är konstgjord och aningen unken. Billiga frukostfrallor, en hård men svag metallisk bitterhet och nästan ingen kropp alls. Eftersmaken är enkel med lite torr snabbt avklingande bitterhet. Kvar blir en aningen fruktig suraktig smak som påminner lite och en disktrasa från en pub.

Kolsyran är rätt kraftig, mer påminnandes om syrupmaskin-läsk. Stora bubblor. Vätskan är lite vass och blaskig. Den är aningen torr i munnen.

Jag hade nog inte gissat så fel trots allt. Kanske hade jag inte fått med de unkna tonerna men annars var den exakt som väntat. Tog inte kvittot, men jag tror den kostade kring 4:50 SEK.

När jag tittar i ordboken ser jag att "világos" inte bara kan betyda "ljus" utan även "simpel" det var nog det de menade. "Krügel simpel öl". Ettt betyg skulle väl ligga runt 2,5 tror jag.

Rodenbach Grand Cru

Grand Cru från belgiska Brouwerij Rodenbach är en så kallad flandersk röd ale. Dessa ska traditionellt vara kraftigt syrliga med sötma och frukter, smaker skapade av socker och den speciella jästen.

Färgen är ljust vinröd, vätskan är klar. Det fingertjocka beiga skummet faller långsamt ner utan att lämna några rester.

The smell is very sour, mostly red wine vinegar and hints of ... Men vänta nu här, det här är ju inte Beer Advocate! Doften är mycket syrlig, mestadels som rödvins-vinäger samt aningar av rostade nötter.

Smaken är söt-syrlig med smaker lika marmelad av röda bär som blandats med mjuk vinäger. Jag kommer faktiskt att tänka på för starkt blandad röd blandsaft. Eftersmaken är lång och ordentligt syrlig med mer rödvins-vinäger och mineraler. Trots de kraftiga smakerna upplever jag ölen som lättdrucken.

Kolsyran är krafig, vätskan är relativt mjuk.

Som sagt, en oväntat lättdrucken öl för att ha så mycket och så olika smaker. Betyg: B- Worthy eller 3,4.

Belgien Brasserie Henri

Om ni mot förmodan skulle känna för en belgisk ölkväll när ni är förbi Budapest nästa gång så finns det numera flera olika barer/restauranger att välja mellan. När jag var här för två år sedan gick jag på Mosselen i Pest, som jag tyckte var helt OK, speciellt deras läckra kycklingrätt med frukt.

I går var jag hos Belgien Brasserie Henri som ligger så nära Donau man kan på Buda-sidan. Det går visserligen ett par större vägar mellan vattnet och krogen, så förvänta er ingen romantisk flodutsikt från sommarens uteservering.

Stället ligger i källaren, det är lågt i tak och flera små rum med tegelväggar och träskåp med flaskor och breweriana av tveksam kvalitet. Den mysiga stämningen försvinner snabbt tack vare den bastunga musik som högt spelas i högtalarna. Det verkade också som om alla gäster rökte och tillsammans med den dåliga ventilationen var det svårt att helt njuta av ölen.

En annan detalj som retade mig var att jag inte fick se någon ölmeny, och de nyheter som var uppradade på bardisken saknade liksom alla andra flaskor och fat (4 st) priser. Det visade sig dock vara oväntat billigt, även med ungerska mått: En flaska Rodenbach Grand Cru kostade ungefär 25 SEK.

Gästerna verkade dock trivas. Min jakt på ett ställe som är intresserad av ungersk öl går dock vidare!

Skulle jag bli sugen på belgiskt blir det nog Mosselen igen.

En plötslig insikt

Jag har kommit in i en period i mitt liv där jag inte det minsta är intresserad av belgisk öl.

Och där så tappade jag hälften av mina läsare.

Kanizsai Sör

Kanizsai Sör tillverkas av SABMiller-ägda Dreher, Ungerns största bryggeri. Det är en ljus lager på 3,0%. Halvlitersburken kostade 140 HUF på dygnetruntöppna kvartersbutiken (= 5:40 SEK).

Färgen är ljusgul, det vita luftiga skummet sjunker snabbt ner till en vit ring. Lite rester på glaset.

Doften är sött maltig med lite lätta toner av jäst och fruktig aromhumle.

Smaken är lätt, tillåts jag säga vattnig? Lite toner av vitt bröd, aningar av jäst och mineraler. Kropp? Tja, en aning. Eftersmaken adderar lite sötma och en svag metallisk anonym bitterhet.

Kolsytan är stark och aningen vass. Vätskan är inte så vattnig som jag trott, men det är inte långt ifrån.

Ungern har blaskig folköl de med... Betyg: D+ Avoid eller 2,4.

Hofbräu Münchener Weisse

Vi kör igång med en kyld öl från kvartersbutiken: Münchener (Kindl) Weisse från Hofbräu München.

Ick. Det var lite knepigt att hälla upp den här på rätt vis i ett lågt grogglas. Man skulle kanske tagit med en uppsättning glas hemifrån? (obs skämt)

Här i Ungern verkar tillnamnet "Kindl" ha ramlat bort, men det verkar vara samma öl.

Färgen är blekt gulorange, vätskan grumlig. Det stora vita kompakta skummet är väldigt hårt, det sjunker långsamt lämnandes lite rester på glaset.

Doften är syrlig med lite söta toner. Jag uppfattade lite skumbananer och jordig jäst. Kanske rentav en antydan till vinäger. Ren och balanserad.

Smaken är väl sammanhållen: En mild syrlig bakgrund med friska frukttoner (bananer, gröna äpplen, kiwi), jäst och vetedeg. Eftersmaken bjuder på lätta smaker av aprikoser, bananskal, och vetemjöl. Avslutningen kompletteras med en lätt antydan av bitterhet.

Kolsyran är lite mildare än vad jag är van vid från stilen Hefe Weissen. Små bubblor. Vätskan är mycket mjuk och aningen tjock.

Ett skolexempel på Hefe Weissen, möjligen kan man anmärka en aning på den relativt svaga kolsyran. Betyg: B+ 3,9.

Ungern ofiltrerat

Den här veckan kommer jag att jobba i Budapest, Ungerns huvudstad. Förvänta er rapporter om öl (sör) och ölställen (söröző).

Fast hittills har det bara blivit två Heineken till den pizza som hette "Poison" och menade det; vitlökssås, jalapeños och starka korven! Inte mycket att skriva hem om. Så då gör jag inte det.

Three Hearts Julöl 3,5

Julen tar visst aldrig slut. Sambon hittade den här i veckan och det är väl lika bra att ta itu med den direkt. Three Hearts Julöl 3,5 från Halländska Krönleins.

Färgen är mörkt brunröd; det stora tjocka skummet är ljussbrunt - det sjunker sakta ner och lämnar lite rester på glaset.

Doften är maltig med rostade toner. Det finns också toner av sur deg, smör, kaffe och lite bitter humle.

Smaken är mild och balanserad med lite smöriga rostade nyanser, en bitter-metallisk smak och lite salt buljong. Kroppen är någonstans mellan medium och svag. Eftersmaken domineras av rostad malt och lite smör. Avslutningen bjuder på lite anonyma bittra smaker.

Kolsyran är medelstark; bubblorna små och vätskan är ganska mjuk.

En mild och ganska behaglig Dunkel, mörkare än vad de traditionella svenska julölen är (som oftast är av typen Wienerlager). Den borde ha passat bra till de knepiga salta/söta/sura/rökta smakerna på julbordet. Kroppen är inte mycket att hänga i julgranen (häpp!), men det är inte så lätt att få till en sådan vid 3,5% heller.

Betyg: B, 3,65.

Shepherd Neame Whitstable Bay

Kents stolthet Shepherd Neame har en pale ale med ekologiska råvaror: Whitstable Bay Organic Ale.

Färgen är koppar; det fingertjocka skummet bildar en ljusbeige krona. Ett fräsande ljud uppstår när man häller upp ölen.

Doften är lite sur med bittra kryddiga toner. Lite antydningar av bryggerijäst, bagerijäst, marsipan och smör. Den känns obalanserad, jag gillar den inte.

Smaken är lika obalanserad den: Sur deg, vått tyg och jäst finns där liksom hö, wellpapp och en aning vax. Eftersmaken är rätt bitter med milda toner av mörkt bröd som troligen kommer från Hallertau Mittelfrüh, en tysk humlesort som är en typisk ingrediens i tjeckisk pilsner. Och där passar den bra, men inte i en engelsk pale ale.

Kolsyran är mild med små friska bubblor, vätskan är mycket mjuk. Som att dricka en Real Ael. Det var bra.

Annars var nog det här den sämsta öl jag druckit från Shepherd Neame. Tyvärr är jag inte förvånad, ekologiska öl brukar vara obalanserade med konstiga bismaker. Kan det bero på att det finns för lite passande råvaror att välja mellan så man får försöka tejpa ihop något från det man får tag i?

Betyg: D+ eller 2,4.

Soundtrack: Outcast "Ms. Jackson" (2000), Dusty Springfiled "Some Of Oyur Lovin'" (1965), DiLeva "Dansa naken med mig" (1991), Ted Gärdestad "Jag ska fånga en ängel" (1973), Belouis Some "Imgaination" (1985), After Dark "(Åh) När ni tar saken i egna händer" (2007), Whale "Singer Star" (1995), Weird Al Yankovic "Pretty Fly For A Rabbi" (1999)

Länk till disukussion om tysk öl

Här är en länk till en intressant (och förvånande balanserad) debatt om Tysk öl, framför allt ur ett USA-perspektiv: Länk till Beer Advocate.

Jämtlands Pilgrim

Idag var jag förbi Systembolaget och köpte lite "vanlig öl".

En av dem var Pilgrim från Jämtlands Bryggeri, deras engelska pale ale.

Den och en påse Walkers Salt & Vinegar får bli den här kvällens njutning.

... som jag inte tänker störa med en recension. Så det så!

Om beställningssortimentets hela kollin

Jag - och många andra ölentusisater med mig - har under åren sett Systembolagets beställningssortiment blivit mindre i antal öl, dels sett att allt fler öl fått tillägget Denna vara säljs endast i helt kolli om X st. Och det har gjort varan ointressant för mig och, gissar jag, fler med mig.

I samband med en mailväxling mellan en vän och en av Sveriges större ölimportörer började vi åter diskutera det här ämnet.

Bakgrunden att det cirka 2003, när "kollikravet" blev mer vanligt skyldes mellan parterna. Systembolaget tyckte "vi vill gärna sälja enstaka flaskor, men grossisterna vill bara sälja hela lådor". Grossister jag då pratade med tyckte "vi vill sälja enstaka flaskor, men Systembolaget tycker att det är för jobbigt att att hantera".

Så min vän skickade ett mail till en importör/grossist eftersom de i vår kommer med högintressanta nyheter. På helt kolli... Jag skickade det här till honom (inläggen är anonymiserade av mig):

Jag måste gå till botten om huruvida det är Systembolaget eller grossisterna som inte vill sälja enstaka flaskor. Kanske något du kan fråga dem om?

Så kom svaret från importören:

Det är en helt motiverad fråga från konsumentperspektiv. Nu skulle <öl> visserligen ligga 6 st per kartong och inte 12, men det blir ju en del i alla fall. Anledningen till att vi (och andra) säljer hela kolli i beställningssortimentet är att det i princip kostar lika mycket att köra ut en flaska som en kartong. Om kostnaden för utkörningen slås ut på 12 flaskor (eller hur många det nu är per kolli) blir priset lägre än om vi skulle räkna med samma kostnad per enskild flaska. Frågan är, skulle du och andra konsumeter vara beredda att betala 15-20 kr mer per flaska för möjligheten att plocka enstaka flaskor? Alternativet att göra mixlådor innebär att lagret måste packa upp och packa om kartongerna. Även detta skulle göra ölet dyrare, om än inte lika mycket. Vi uppskattar idéer och synpunkter, så du får gärna om du vill säga hur du ser på förhållandet mellan möjlighet att köpa enstaka flaskor/mixkartonger till ett högre pris per flaska jämfört med hur det funkar idag med hela kolli av samma öl fast till ett lägre pris..

Och det är ju bra att veta hur det funkar på "andra sidan". Jag funderade då på en mellanväg: Hel låda, flera olika öl. Så jag författade följande text (komplett med konstig grammatik, jag var trött):

Jag vet att jag, trots att öl är ett av mina stora intressen i livet, inte kommer att köpa en låda av oavsett vilket sort det är.

Dels av uppenbara ekonomiska skäl, det blir en stor summa pengar för ett kolli, för stor. Och då är jag en sådan att jag glatt ger 100:- för en intressant öl på krogen, och planerar semesterresorna för att kunna köpa rätt öl från bra butiker.

Men också av ska vi kalla det "riskskäl". Tänk om man inte gillar den här ölen? Öl som smakar mycket har ju nackdelen att den får anhängare men också belackare.

Jag har hittills inte tyckt att en enda öl från varit dålig - eller ens medelmåttig - men deras öl är speciella och det vore en ekonomisk vansinnighet att köpa en låga för många hundralappar som jag sedan blir sittandes med? Byta dem mot andras rariteter? Kanske, men det är långt ifrån en lätt eller billig affär med vissa juridiska tveksamheter. Samt att marknaden för "beer trading" är mycket liten i Sverige.

Endast två gånger i mitt liv har jag köpt ett helt kolli från Systembolaget: Den ena var första gången man kunde köpa Lambic via Systembolaget, det var små flaskor till ett relativt lågt pris och dess nyhetsbehag gjorde att jag bland mina vänner lyckades prångla ut ett antal flaskor. Den andra gången var talande nog när jag genom att resa till Stockholm kunde köpa en mixlåda från Sigtuna Bryggeri. Fyra halvlitrar vardera av tre sorter minskade "risken" och ökade intresset hos mig.

Jag förstår krånglet med enstaka flaskor i beställningssortimentet, även om jag i princip alltid köper av dem när de dyker upp, men en blandlåda tror jag skulle väcka en viss uppmärksamhet och ha större potential att sälja, i alla fall till mig.

"Mixed sixpacks" är ju inte heller någon direkt ny företeelse, tvärtom verkar det vara ett av de vanligaste sätten för amerikanska mikrobryggerier att få ut nya produkter på marknaden.

Kanske kan man få dessa blandade lådor att packas redan på bryggeriet? Kostnaden för dem borde bli lägre än för er som grossist?

Svaret på detta var ungefär att det var intressanta åsikter och att de skulle fundera över dem i framtiden.

De har ju ett egenintresse - importörerna tjänar inget på att man börjar handla från utlandet de heller. Den aktuella ölen kan köpas hos flera danska ölhandlare i ental.

Navelskådande inventering

Plötsligt inser jag att jag inte riktigt vet vad jag har kvar för öl i skafferiet. Så... Dags att skriva en lista. Och eftersom ni läsare verkar uppskatta de underligaste inlägg så skriver jag av den här:

Stavningskontroll och länkar orkar jag inte med just nu.

• Barbãr 2005
• Underlig Jul 2007 (3 st)
• Left Hand Snow Bound
• Shipyard Honey Porter
• Slots Pilsner 2,8 (12 st)
• Brooklyn Local 1 (2 st)
• Couffe N'Ice (2005?)
• Unibroune Terrible
• Unibroune Quelque Chose
• Bière Nouvelle Sur Leu 2007
• Sierra Nevada Bigfoot 2006
• Thomas Hardy Ale 2005
• Slottskällan Strong Ale 2006
• Great Divide Yeti (3 st)
• Nils Oscars Julöl 2007
• Nils Oscars Rökporter 2007
• Samuel Adams Hallertau Imperial Pilsner (3 st)
• Traquair 900
• Cantilion Guezue 100% Lambic Bio (2 st)
• Cantilion Iris 2005
• Brøckehouse Julbrygd 2007
• Nort Coast Old Stock Ale 2006
• Hanssens Oudbeitje
• Hanssens Oude Kriek
• Carlsberg Hof (4 st)
• Carlsberg Carls Special (3 st)

För dyr öl?

Jag funderade plötsligt: Vafrör reagerar jag surt på att en Nils Oscar Julöl kostar 50:- men betalar utan knot en tia till för en Fuller's Vintage Ale?

Tror att det har med ordet "julöl" att göra. Jag förväntar mig en annan typ av öl med det namnet; en öl främst att ha till julmaten, inte en att stilla njuta efter något varsamt vårdat år i skafferiet.

Jo, så är det nog.

Fuller's Vintage Ale 2005

Det här är ju ett problem. Man köper öl för att lagra dem till nya höjder. Men förr eller senare måste man ju dricka dem. Men... Om de blir bättre nästa år då? Och så blir den liggandes.

Vintage Ale från Fuller's har bryggts en gång om året från 1997, med lite olika ingredienser. 2005 var det Optic-malt och Fuggles-humle som bryggts till en Old Ale på 8,5%.

Att det är en lyxutgåva märks verkligen: Papplåda med guldtryck, individnumrering (min flaska heter 01918), liten informationslapp om tidigare årgångar och ett papperssigill över kapsylen. Bra att de inte börjat med kork i alla fall!

Vätskan är helt klar, trots att den är efterjäst i flaskan. Det fingertjocka lätt beiga skummet sjunker långsamt ner till ett elegant lock. Färgen är medelmörk bärnsten.

Doften är som väntat söt med antydningar till träfat. Elegant och strikt: Jag noterar kraftiga toner av torkade aprikoser, gräddkola, stekt kött, farinsocker och en aning konserverade körsbär. Det finns en balanserande lätt bitter-syrlig ton som balanserar sötman.

Smaken är len och söt, nästan som att dricka kolsyrad stark fruktsaft om någon förstår. Smaken är stor, lyxig och elegant: Blandad torkad frukt, fatlagrade toner av lowland-whisky, dumlekola, portvin, hallonsaft, marsipan. Det finns en liten antydan till alkohol i eftersmaken, där sötman mildras lite och ger plats åt en behaglig bitterhet. Den är inte kraftig, men den gör att drickbarheten blir aningen högre - sötman hade annars fått den att luta åt det tunga. I övrigt finns det torkade frukter (aprikoser, äpplen, russin, katrinplommon) mandel och en liten lätt sälta. Bitterheten försvinner i slutet och kvar blir en smak som påminner om tysk fruktkaka.

Kolsyran är mild med små friska bubblor. Vätskan är mjuk, krämig och lite lite tjock.

Tänk vad man kan göra med korn, humle jäst och vatten! Något betyg får ni inte, men den gamla fick 4,5 och den här ligger inte långt efter. Nu ångrar jag lite att jag inte köpt någon flaska av de senaste årgångarna.

Nils Oscar Julöl 2007

Nog med skåpmat - här är i stället en öl från skåpet.

Redan vid ölmässan i Stockholm i höstas provsmakade jag denna brygd under påpekade från Nils Oscar-personalen att det var ett helt nytt recept för året, och sålunda kallade den för Julöl 2007. Stilen är belgisk (mörk) stark ale.

Jag har tidigare gnällt över priset för den här. Visserligen är den lyxig i ingredienserna och har en alkoholhalt på hela 8%. Men i alla fall, nästan femtio kronor är rätt saftigt.

Vad som slog mig redan när jag hällde upp var att vätskan kändes rätt lätt, att det fräste till om ölen och att det fingertjocka ljusbeige skummet försvann direkt till en nästan osynlig ring. Färgen är mycket mörkt vinröd med lite brunt; vätskan är helt klar.

Doften är intensiv; massor av hårt rostad malt, kaffe, rostade nötter. En aning jäst, antydan till bitterhet och en söt aning av frukt. Den påminner mer om en kraftig torr stout.

Smaken är även den kraftig. Mest av allt en rejäl dos rostad torr malt, den är torrare än vad jag trott. Kaffe, lite kakao, rökt ost, marsipan, lagrad cheddar och en aning av citrusmarmelad. Men vad är det jag hittar? Saltlakrits!

Eftersmaken är mildare och aningen sötare med lite alkohol, mild jäst, ost, rågbröd och en kryddig smak av Angosturabitter. I avslutningen hittar jag den där smaken av knöckebröd som så ofta hittas i öl från Nils Oscar.

Vätskan är inte så tjock som man hade väntat sig från en åttaprocentig öl med belgiska inslag, men jag kallar den mer "lättdrucken" än "vattnig". Den medelstarka kolsyran kom från mycket små bubblor. Slutsats: Farlig för styrkan!

Betyget blev imponerande A- excellent 4,25.

Potential för laging? Schkojjarru?

Ur arkivet: Denmark by day

Ytterligare en text ur arkivet, det här skrevs i januari 2006:



Den danska ölmarknaden är på sätt och vis lik den svenska, på sätt ochvis mycket olik.

Till att börja med är/har den varit enormt konservativ: Man drack sin kryddade mörka veteöl, sin pilsner, sin guldöl, sin luxöl och sin porter från den lokala eller rikstäckande etiketten. Precis som pappa och farfar alltid gjort. Och man drack dem från 33 cl-flaska.

Dock hade saker givitvis hänt under tiden; de många lokala småbryggerierna blev uppköpta, nerlagda och centraliserade. Men man vågade sällan att lägga ner etiketterna - samma öl kunde finnas med 5-6 olika namn. Förutom 10-20 småbryggerier (internationellt sätt väldigt många) kom den mesta ölen från Carlsberg/Tuborg eller Bryggerigruppen (Faxe, Thor, Maribo, Ceres, Odin, ...).

Och så tuffade det på under lång tid, allt under mycket långsamma men relativt annat märkbara prisökningar. Det enda "spännande" som hände var väl introduktionen av öltypen "Classic" under 1992. Öltypen som saknar internationella paralleller är en ljus lager med aningen mer rostad malt och aningen mer aromhumle har en söt och brödig smak och ogillas ofta av utlänningar. Efter 5 år hade i stort sett alla bryggerier en "Classic". Det kan poängteras hur den introducerades: För att kunna sälja en ny öl måste man få den att verka gammal och etablerad, ja äldre än de gamla ölen. Danmark i ett nötskal.

Priserna var jämfört med Sverige mycket låga, men bryggerierna tjänade ändå genom de lokala defacto-monopolen bra med pengar. Dessutom slapp man konkurrens från utlandet, först genom höga importtullar, som när man gick med i EG förvandlades till ett förbud att sälja öl från annat än godkända returflaskor (av miljöskäl).

Men i mitten av 1990-talet gjorde (på samma sätt som i Sverige några år senare) ett litet bryggeri uppror, jag tror det var Nykøping eller möjligen Harboe?. De tog fram en enkel lager och sålde den bara på helback till ett mycket lägre pris än vad som var vanligt. Succé. Och det dröjde inte många månader innan de andra småbryggerierna - ja alla utom Carlsberg och Tuborg - hade sänkt sina priser märkbart - säg 20-25%.

EU tyckte givetvis "Aja baja" om förbudet mot engångsglas och burkar, och efter ett tag hade man utvecklat ett retursystem för såväl inhemska som importerade burkar och engångsflaskor (de sistnämnda får ett klistermärke som visar att pant är utbetald). Det ska dock påpekas att danskarna fortfarande är dåliga på att dricka importerad öl, även om det finns.

Mikrobryggerier? Jodå de finns och även här finns likheter med Sverige: De första pionjärerna startade i början av 1990-talet och verksamheten har därefter sakta men säkert växt utan några större dramatiska nedgångar (som vi hade i Sverige kring 1998-1999). Just nu skulle jag uppskatta att det finna 15 stycken plus några pubar med eget bryggeri. En intressant detalj kan vara att Carlsberg svarat på det här hotet på ett annat sätt än vad de andra internationella kolosserna gjort: Man har startat ett eget mikrobryggeri på området (Semper Ardens) och en bryggeripub (Jacobsens) som har stor frihet att utveckla och uppfinna.

Samtidigt har det blivit ett lite öppnare klimat, och exempelvis Tuborg har en "ungdomligare" produktserie i "T-beer".

Men som sagt, i stort sett är det ett ölkonservativt land. Det finns fler entusiast-öl-ställen i Stockholm än i Köpenhamn, och de som finns verkar i huvudsak drivas av invandrare?

Ur arkivet: Svensk ölhistora 1850-

Den här texten skrev jag 2002-11-09, som ett svar på en fråga om svensk ölhistoria. Redan några timmar efteråt noterade jag att "texten innehåller flera faktafel", men nu ser jag inte vad det skulle vara.

...
Den har utvecklats stegvis.

Om vi går ungefär 150 år tillbaka så öppnar Tyska Bryggeriet i Stockholm.

Innan dess var all öl i Sverige mörkt, överjäst och söt. Man bryggde olika kraftig öl till olika tillfällen - eftersom en starkare öl krävde mer och bättre råvaror hade man lärt sig att göra allt mellan svagdricka i stort sett utan alkohol (vilket var basdrycken för alla inklusive barnen) till festöl starkt som dagens starköl.

Men det Tyska Bryggeriet rostade inte malten lika hårt och lät jäsningen ske vid lägre temperatur och med underjäst. Dessutom lagrades ölet ett tag efter bryggningen för att utveckla smak och klarhet.

För att kunna lagra ölet vid låga temperaturer året runt behövde man kyla den mekaniskt och det kunde man med kraften från ångmaskiner. Därav uttryck som "Ångbryggeri" och "Steam Beer".

Resultatet blev antingen ett friskt, ljust öl med mer kolsyra —"Pilsner". Andra varianter var "Lager" (som var starkare, aningen sötare och avrundad av lagringen) och "Bayerskt Öl" (mörkare, kraftigare, sötare). Mycket snart hade den nya sortens öl trängt ut de gamla sorterna.

Insmygandes kom också en engelsk öltyp, en stark öl gjord på mycket hårt rostad malt och stor beska samt sötma. Porteröl.

Ölen var alltid inte det finare folkets dryck, och har ofta motarbetats av de som styr. Ölcaféerna var arbetarnas vattenhål, som ofta drogs med sociala problem och våldsamheter. 1917, strax före införandet av motboken och förstatligandet av vin/sprittillverkning förbjuds all försäljning av öl starkare än 3,5%, den vanliga styrkan för pilsnerölet.

Vad man nu drack var

• Svagdricka, en mörkare, kolsyrestickig öl av vört och som sötats med sackarin. Drickan levererades ofta i damejaner på 5 eller 10 liter. Svagdrickan liknar i stort de äldre öltyperna.
• Pilsner
• Bayer
• Lättöl - en skattebefriad, oftast välhumlad lageröl med alkoholhalt kring 1½-2%

Så fortsatte det ungefär förtio år framåt. Svagdrickan gick långsamt tillbaka och försvann i stort under sextiotalet under det att lättölet tog dess plats.

En lustig detalj är porterölet. Det betraktades nu som en (rätt vanlig) medicin, som man kunde få på apoteket mot recept. Porter ordinerades mot allt mellan sömnlöshet, magåkommer, gikt och reumatisk värk. Sådana recept finns ofta bevarade som kuriositeter.

Vi går fram till 1955, ett viktigt år i svensk alkoholhistoria. Motboken avskaffas och försäljning av öl med en styrka upp till 5,6% (jag pratar här alltid om det numera standardiserade måttet volymprocent, tidigare mättes öl i viktprocent eftersom det var enklare att mäta) tilläts på Systembolagen.

Som en anekdot kan jag berätta att den första sorten som såldes var "Pripps Export" på 25 cl specialflaska. Man försökte återlansera denna prestigelager i mitten av nittiotalet utan större framgångar.

Försäljningen av starköl var ingen succé rent generellt. Det skulle dröja många år innan försäljningen kom igång ordentligt. Kanske var en av orsakerna att sprit var billigt och öl dyrt, först under sextiotalet chockhöjdes alkoholskatterna och vi fick det pr