Ölfrämjandet på De Klomp

I går lördag träffades Svenska Ölfrämjandets östgötasektion för första gången i Linköping. Platsen var De Klomp och dryga tjugotalet medlemmar dykte upp. Det visade sig ha blivit så att arrangemanget hölls samtidigt som avdelningarna i Göteborg och Stockholm. Synkronitet!

Efter lite information om kommande aktiviteter pratade vi om medverkan på festivalen Beerexpo i Linköping om några veckor, arrangören Richard var på plats och berättade att gensvaret från bryggerier och distributörer varit gott, liksom biljettförsäljningen.

Så pratade Take lite om krogen och dess tillkomst och jag lyckades skjuta in reklam för nästa veckas ölprovning.

Nog pratat, dags för det vi samlats för: Mat och öl i kombination. Maten i fråga var en klassisk musselsoppa (med skallösa musslor) med ostgratinerat bröd som man på traditionellt vis lägger i den mycket gräddiga soppan.

Till detta skulle vi dricka fyra belgiska öl för att se hur smakerna passade samman.

Först ut en belgisk veteöl/wit, en som jag inte tidigare druckit: Blanche De Bruxelles från Brasserie Lefèbvre. Smakmässigt höll den sig i bakgrunden och lät matens smaker komma fram utan att varken förstärka eller störa.

Nästa öl var en traditionell dubbel; Golden Carolous Dubbel från Brouwerij Het Anker. De lite karamelliserade rostade tonerna förstärkte redningssmaken, i alla fall i min mun. Plötsligt var smaken av vetemjöl väldigt framträdande.

Öl nummer tre var en tripel, Het Kapittel Abt från Brouwerij Van Eecke. Jag gillar ju tripel, så även denna. Musseloppan (man fick se till att portionera ut ätandet så inte soppan tog slut innan ölen) framträdde nu i en helt annan dager med en rejäl fokus på grädden och skaldjurssältan.

Provningens sista öl var oväntad, men Petter och Take hade kvällen innan provsmakat och funnit kombinationen fungera väl: Vi fick en mörklila casis i glasen, något jag aldrig skulle ha vågat mig på. Mer specifikt var det Lindemans Casis från Brouverij Lindemans. Jag var inte helt övertygad. Inte för att smakerna direkt skar sig, men det kan ha berott på att svartvinbärssmaken körde över soppan helt och hållet.


Vi gäster var nu mätta och belåtna, även om åsikterna om vad som parade sig bäst med soppan varierade: Några höll på wit, andra (med mig) på tripel men det verkade som om dubbeln var ölen som gick segrande ur kampen hos de flesta.

Så dukades det av och som väntat var vi ett gäng som satt kvar att tag och småpratade och drack öl. Jag hällde i mig en favorit-porter i form av Wells Satanic Mills.

Några ur sällskapet skulle nu vidare för sushi på Nori, men jag blev kvar ett bra tag, recenserades ett par öl och babblandes med alla i närheten.

Kvällen avslutades med att jag delade en flaska av ytterligare en gammal favorit, Liefmans Goudenband, en öl jag drack en hel del av när den fanns på Systembolaget för sådär 15 år sedan. Så, efter 7 timmars krogbesök, smet jag hem.

Såhär i efterhand kanske jag skulle hoppat över den där sista oud bruin-ölen, men men... En riktigt trevlig dag var det, som vanligt.