Ända sedan slutet på förra veckan har jag varit sugen på att dricka en rejäl DIPA, men tillfället dök inte upp förrän nu. Å andra sidan ska det här vara en riktig höjdare i stilen, en öl som jag köpte på Fish & Beer i mellandagarna: Double Trouble från Michiganbryggeriet Founders Brewing Company. Alkohol: 9,4%. 86 IBU. Den påklistrade datummärkningen lyder 01.08.11, vad det nu innebär.Färgen är koppar-mässing, vätskan är något grumlig. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och luftigt. Fina skumrester på glaset.
Doften är full av humle, den är frisk och ren. Massor av citrus-humle-toner, bittra örter, aningar av svartpeppar, söta exotiska frukter och en försiktig aning av gummi.
Smaken är först mycket bitter och kraftig, men samtidigt krämig och mycket elegant. En hel del exotisk frukt som ananas, aprikoser, grapefrukt och lime. Det finns också en fin maltig sötma som får mig att tänka på fullkorns-formfaranska. Den långa eftersmaken är även den elegant med balanserade bittra fruktiga smaker, lite mineraler och en mjuk sötma.
Kolsyran är mild, trots det är de små bubblorna mycket friska. Vätskan är mjuk och aningen kladdig.
Kanske inte den beskaste DIPA jag druckit, men definitivt en av de mest balanserade och lättnjutna. En höjdare!
Betyg: 4,6. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: Minns inte.
Tycker också att Double Trouble är kalas, även om den i min bok med nöd och näppe kvalificerar sig som en DIPA.
SvaraRaderaI övrigt tycks bryggeriet ha en jämn och hög kvalitet på sina grejer. Centennial IPA och Breakfast Stout är också mycket bra. Sedan plockade jag upp Old Curmudgeon från deras Specialty Line i förra veckan, men den har jag inte hunnit prova ännu.
Har även Backwoods Bastard på lager sedan en tid, och den har jag inte heller provat.
Om något provat deras Nemesis eller Devil Dancer får vederbörande gärna lämna en kommentar. Nyfiken på om dessa också håller måttet så att säga.
Jag har druckit Devil Dancer Triple IPA på flaska i USA. Den var intressant och god, dock vart den "för mycket" i längden. Lite tung. Många verkar ge den höga betyg men jag sträcker mig till att jag definitivt kan dricka den igen men den är inte *grym*.
SvaraRadera@Fred: Jag tycker definitivt att den platsar som en DIPA, inte minst på grund av alkohlhalten.
SvaraRaderaDIPA eller ej, det är en riktigt trevlig öl, (jag tycker lätt att den klassas som DIPA). Välhumlad, söt och hög alkoholstyrka.
SvaraRaderaDå ska du testa DIPA som finns på systembolaget från Stone
SvaraRaderaDIPA har ju båda tydliga (i bedömningssammanhang) och lite flytande gränser ( i vardagstal), och jag har väl dessvärre kalibrerat om mina smaklökar lite, så nu krävs mycket och tydlig humle, hyffsat hög alkoholhalt och en hejdundrandes IBU.
SvaraRaderaKan ha varit min flaska som hunnit bli lite humletrött och det pajar ju ett av kriterierna. Sedan tyckte jag inte att jag kände den höga IBUn så bra.
Drack en Centennial IPA i samma veva och den var tydligare i humlen (trots 7,2/65 mot 8,6/86, vilket gör att Centennial i och för sig precis missar GABF-definitionen på en IIPA).
Att Double Trouble konsumerades i sällskap av AleSmith YuleAle (Holiday-varianten), Dogfish 120 och Pliny the younger (eg en triple IPA men med lång tid på nacken) spelade nog in också ;-)
Så i korthet. JA Double Trouble ligger enligt GABF inom IIPA, men mitt ex var lite för klent. Såg dock att min lokala Bishops Arms hade ett gäng på hyllan. Kan vara värt att prova ett nytt exemplar om de bara är färska.
@bluealbum: tack för feed-backen.