Blindprovning

Idag var det åter dags för ölprovning på De Klomp. Det skulle bli en mycket annorlunda provning, dels inspirerad av ölbloggarträffen förra året, dels av den spontant halvblinda provningen "fat" i höstas: Det var dags för en helblind provning där inte heller jag skulle veta vad som skulle provas.

Så jag gick ut mot bussen i god tid, jag hade tänkt att vara på plats en timme innan starten för att kunna planera kommande provningar. 12:41 skulle bussen gå från min hållplats och jag borde därför vara på plats strax efter ett. Bussen var tydligen lite sen. Jag kollade vad Östgötatrafikens javaapplet tyckte. 12:47. Okej. Klockan passerade ett. Kollade igen. Nu hade bussen gått. Kollade Östgötatrafikens hemsida. Inga problem i Linköping enligt den.

Ingen buss hade setts åt något av hållen. Förrän vid halv två, då kom två på en gång åt fel håll. Chauffören lutade sig ut genom fönstret och berättade att all innerstadstrafik ställts in tillsvidare och att bussarna var på väg till garagen.

Jag ringde Bobo på krogen och berättade om läget. "Ta en drosk så betalar vi" tyckte han. Ringde ett par bolag. Mellan en halvtimme och en timmes väntetid. Mhmhm. Ringde Bobo igen. Han skulle hämta mig.

Jag hade nu stått i -12° och blåst i en timme och började känna mig ganska mör.

Nå, jag kom fram precis i tid för att hälsa gästerna välkomna. Förutom dryga tiotalet gäster var det ett bord med bolagsstämmans gäster på plats för att se vad jag gick för.

Bobo nämnde i förbigående att han trodde att två var rätt enkla, två knepiga och två öl borde vara helt omöjliga. Till vår eventuella hjälp hade jag tagit med några ex av Hembryggarnas stilguide (länk).

Såhär gick det:

1. Smågrumlig orangegul öl. Lite rätt syrlig och lite rå. Efter noggrann koll i stilguiderna trodde (främst jag) vi på en svensk mikrobryggd veteöl med diskret amerikansk humle. Kanske Sigtuna Vårweizen? Facit: Krönleins Källaröl. Fel! Bobo skrattade och dansade.
   
   
2. Aningen mer djup guldaltig färg än den förra. Aningen grumlig och gardinerna på glaset tydde på mer alkohol. Helt klart belgisk med fina jästtoner. En stark belgisk ale? Fast hade den inte väl mycket beska? Jag minns inte om vi gissade på någon sort, ingen kunde riktigt identifiera den, bara avfärda några uppenbara. Facit: North Coast La Merle, alltså en saison. Fel! 30 minuter hade redan gått och vi fick öka tempot lite.
   
   
3. Aningen mörkare än de andra, bärnsten. Litet fult skum. Alkohol kring 5-6%. Brittisk humling, men ganska valhänt gjord. Aningen unken. Något slags svensk IPA? Hur var det, fanns det inte Angels Share IPA på tapp? Vi var överens om att ett stort anrikt bryggeri inte skulle släppa ifrån sig något sånt här. Någon tyckte sig känna igen den. Bobo tipsade "Du har recenserat och tyckt att den var dålig redan då". Facit: Ølfabrikken Pale Ale. Fel! Mitt ego var nu lika knäckt som ett idrottshallstak.
   
   
4. Svart. Tydliga dofter och smaker av choklad och vanilj. Inga brända toner. Men... Kände jag inte en aning av en mycket speciell lite syrlig ton av krusbär? Jo! Då gick det ganska fort för mig att ringa in bryggeriet: Amerikanska Rogue. Och vad för svart öl gör de? Shakespeare Stout och Chocolate Stout. Vi kom överens om att det måste vara den senare. Facit: Rogue Chocolate Stout. Rätt!
   
   
5. Ljusare. Ljus bärnsten, till och med. Jag tyckte mig märka klart belgiska toner med fuktig jäst och tillbakadragen men ändå märkbar humle. En belgisk IPA? Nja, såväl La Chouffe Houblon som De Ranke XX Bitter är kraftigare i humlen. Och så hade den här väl inte mer än sådär 6% alkohol?Men vi kom fram till att det kunde vara en amerikansk tolkning av en belgisk blonde, eller kanske en belgisk blonde med amerikanska influenser. Vi var rätt nöjda med gissningen utan att vara mer specifika.
   
   Bobo stod och myste vid baren: "Det är en ESB!". Förvirring uppstod. Brukar inte de vara maltigare, nästan kladdiga? Och inte alls så här humliga? Fast det är ju klart, Kalifornienbryggeriet Anderson Valley gör ju en rätt underlig ESB... Facit: Anderson Valley Boont ESB. Alltså en Extra Special... Beer. Rätt!
   
   
6. Nu fick vi in en riktigt färgmässigt blaskig öl utan mycket till skum. Doften var lätt unken med toner av jordkällare och rotfrukter och beska. Smaken var ett skolexempel på obalanserad: Ingen kropp, ingen maltsötma. Och massor med humle som inte alls hängde samman med smak och bitterhet. Någon av gästerna trodde på en lager.
   
   Jag funderade om Bobo lyckts få tag på en riktig slamkrypare: Såhär tunn och lätt och ändå mycket humle. Kunde det vara BrewDog Nanny State, ölen på 1,1% alkohol och 200 IBU? De andra var inte riktigt övertygade (inte jag heller, 200 IBU borde kännas mer) men kom inte med så mycket andra förslag annat än konstateranden om att det här inte var något vidare. Facit: Angels Share #3 Hoppy. Fel! En öl som inte ens Bobo visste mycket om, de hade fått in fatet häromdagen och hade inte fått mer information än att det var en lager på omkring 5%.
   

Fördelen med blindprovningar är att man helt kan fokusera på ölen, man har inga fördomar att luta sig mot. Svårt.

Och visst hade Bobo rätt: Vi tog 2 av 6.

Hem tog jag mig genom att bli skjutsad av en av gästerna(s fru) som generöst körde mig och en annan gäst. Tack så mycket!