Nynäshamn Sotholmen Extra Stout

Det här är uppenbarligen ingen helt ny öl, även om den började säljas på Systembolaget för en månad sedan. Jag drack den nämligen från fat redan sommaren 2007, gissningsvis på Oliver Twist eller Glenfiddish Warehouse No 68, jag minns faktiskt inte riktigt. Då tycke jag "3,05", men det kan ha varit en testbrygd.

... Jag kanske ska nämna att det är Sotholmen Extra Stout, en amerikansk porter foreign/export stout på 6,6% 7% från Nynäshamns Ångbryggeri recensionen handlar om?

Färgen är kolsvart, vätskan ger ett närmast sirapsliknande intryck när jag häller den i glaset. Det två fingrar höga skummet är mycket kompakt och varmt brunt. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är söt, närmast lite sackarin-stickig. Distinkta toner av kaffe, kakao och rostade nötter. Lite lättare toner av mjöl, rökt kött och lite alkohol.

Smaken är inte lika söt. Kraftigt rostade maltiga toner, aningar av alkohol och torkade frukter. Torra beska smaker, aningar blommig och citrusaktig humle. Eftersmaken är söt och mogen med toner av lönnsirap, bittra örter, lakrits, färska röda bär, apelsiner och grapefrukt. Avslutningen är söt med en aning salt och gräddkola.

Kolsyran är mild, bubblorna små. Vätskan är mycket mjuk och lite tjock.

En mycket trevlig och... hur ska jag uttrycka det... belönande dryck. Inte det mest komplexa i stilen jag träffat på, men väldigt trevlig och humörhöjande. Och beröm till Nynäshamn att välja en 250 ml-flaska, helt perfekt mängd för den här ölen!

Betyg: 4,1. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2010. I dagsläget finns 332 flaskor kvar. Pris: 23:00 för 250 ml.

Cheers Beer

Åter dags för en öl ur påsen som svågern gav mig i julas. Det här heter Cheers Beer och är en ljus lager på 5% från Thai Asia Pasific Brewing i Thailand.

Färgen är gul, den fräser en aning när den hälls upp. Det tre fingrar höga skummet är luftigt, det lämnar nästan inga rester när det sakta sjunker ner.

Doften är något söt med aningar av grönsaker, bröd, lite svavel och en ren neutral beska.

Smaken är som väntat rätt mild. Men det finns mer (arom-) humle än vad jag väntat mig, den ger en del välkommen kropp till det här ölet. Krämiga toner av sötmandel, franskbröd och aningar av mineraler. Eftersmaken har lite alkohol, en mild ren beska och en mycket lät syrlighet i slutet.

Kolsyran är medelstark med massor av små till medium bubblor; vätskan är lätt.

Den här var bättre än väntat; inte för att det är en DIPA eller en fatlagrad imperial stout, men det fanns mer smaker än den blaskighet jag i bakhuvudet väntat mig.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Köpt i Thailand. Pris: Gåva.

Omotiverad statistik

Bild: thegoldguys. Licens.

Top 10 sökord som folk använt för att hitta hit de senaste två åren. Antal träffar inom parentes.

1. ofiltrerat (14.909)
2. ofiltrerat.se (1.773)
3. ölblogg (1.223)
4. danish gold (908)
5. ölrepubliken (612)
6. brakspear oxford gold (606)
7. öl blogg (604)
8. ölfrämjandet (593)
9. glutenfri öl (546)
10. julöl 2008 (536)

Som vanlig begriper jag inte helt vad jag ska lära av det här. Fast det är ju på sitt sätt skönt att ahlafors mörka inte ligger på topp 5 längre (se ett äldre statistikinlägg om detta).

Sigtuna Vårweizen

Med utsikten täckt av det tjockaste lagret snö jag sett i Linköping känns inte riktigt våren sådär speciell aktuell, men nu är det ju vår enligt Systembolagets tillfälliga sortiment. Så ölen för kvällen får bli Vårweizen från Sigtuna Brygghus, en bladning av sydtyska traditioner och amerikansk humle. Alkoholhalten är 5% och jag drack den hårt upphälld ur ett weissbierglas.

Färgen är någonstans mellan mörkt beige och ljust brun, vätskan är grumlig (om än inte lika grumlig som många av de tyska exemplen). Det två fingrar höga skummet är vitt, det sjunker sakta ner till ett mycket tunt lock som simmar omkring på glaset. Rätt lite skumrester på glaset.

Doften är fruktig på flera sätt: Söta estrar från vetet (äpplen, apelsiner, plommon och banangodis) och fruktig humle med en bitter ton. Lite jäst och en torr doft av mjöl.

Smaken är först torr med en närmast vass beska. Den utvecklar sig snabbt till en sötare smak med en distinkt ton av banankola. Även denna smak ersätts efter en kort stund av fruktiga toner av äppelkart, mogna aprikoser och en sakta växande ren bitterhet. Eftersmaken är rätt torr med mineraler, gröna äpplen och aningar av grapefrukt och lime. Jäst i avslutningen.

Kolsyran är kraftig med massor av små friska bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En intressant blandning av tyska och amerikanska influenser, som dock inte blir så slätstruken som de rent amerikanska veteölen verkar vara. Mycket uppfriskande. Skulle jag ställas inför valet att dricka en till av den här eller en av de klassiska från Bayern, så skulle den här nog väljas bort.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets vårsortiment (ska vara tillgänglig till april-maj). Pris: 24:90 för 500 ml.

Notiser XXIII

Ännu ett nytt bryggeri är under uppstart i Skåne: Helsingborgs Bryggeri. Jag lyckas dock inte utläsa speciellt mycket om vad de tänkt sig med bryggeriet och ölen på den röriga hemsidan, men produktionen ska komma igång under 2010.

= = =

Det finns många svenska ölbloggar, och det är inte helt lätt att hålla sig uppdaterad. Hög tid alltså för en metaölblogg med länkar till andra ölbloggar! Allt om öl var namnet, och "Sveriges viktigaste ölinfo på en sida" är devisen.

= = =

Skotska BrewDog, som jag inte riktigt blir klok på vad jag egentligen tycker om, blev (kanske) av med världsrekordet för världens starkaste öl. Så nu har de gjort en frysdestilerad "Quadrupel IPA" på 41%. Namnet kommer från en gammal film, Sink the Bismarck!. Pressrelease och video här.

Den som vill höra en diskussion mellan BrewDog och tyska Schorschbräu kan göra det här: Länk.

= = =

Dempabeer avslöjar att Mohawk-projektet med Wicked Wine och Stefan Gustafsson inte kommer att brygga två IPAor under det här halvåret, utan tre! Mohawk Summer IPA kommer med sommarsläppet i maj. Läs mer här.

= = =

30 år är en mycket aktningsvärd ålder på ett mikrobryggeri, och amerikanska Sierra Nevada är just så gammalt. Se en video om deras historia: Länk. Eller kolla deras jubileumswebbsida: Länk.

Dugges Spring Beer

Min mormor, född 1909 i de sydsörmländska skogarna, hade ett mycket varmt förhållande till de vilda fåglarna. Men det var en mycket selektiv kärlek. Småfåglarna matades noga i kvarterets gemensamma fågelbord liksom på sommarstället. Bland favoriterna fanns Nötväcka (som hon kallade Trädklättrare), Flugsnappare och allehanda småfinkar.

Andra fåglar gillade hon inte alls. Kråkfåglar i allmänhet och skator i synnerhet schasades bort från maten.

Trastar och starar var någonstans mitt emellan. Övervintrande björktrastar som verkade mer intresserade av att köra bort andra fåglar än att själv äta frö och talg; hon kallade dem för "Poliser". Själv är jag väldigt förtjust i dessa fåglar som springer omkring på gräsmattorna och lyssnar efter mask på somrarna.

Vad har nu detta med öl att göra? Jo, Dugges första lager på Systembolaget, och väl deras första öl med så här stor spridning, har en uppblåst stare på etiketten! Spring Beer är en ljus amerikansk helmaltslager på 4,7%.

Färgen är guld med en aning brunt, vätskan är en aning grumlig (köldgrumling?). Det två fingrar höga kompakta skummet är aningen varmvitt. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är torr och humlig med vissa amerikanska citrustoner. Aningar av jord och en lätt syrlighet.

Smaken är torr med toner av fruktig humle (tamarinder, citronskal, aprikos) och en lätt ton av våt matjord. Relativt lätt i såväl kropp som smak, men det är väl att vänta vid 4,7%. Beskan är medelkraftig och gränsar till att bli syrlig. Den korta eftersmaken är jordig med toner av mineraler och lime.

Kolsyran är medel till stark, de många små bubblorna mycket friska. Vätskan är relativt lätt.

Med tanke på att det här ölet släpptes i Systembolagets tema "Det heta kryddiga köket" har flera andra bloggare (som väl varit lite smått besvikna på den här) funderat på om den kommer till sin rätt mer i ett sådant par. Helt osjävliskt lagade jag därför till en portion Kyckling Bhuna och åt till.

Och jodå, det blev en betydligt vettigare smakupplevelse. Betyget är dock satt för ölen utan mat.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets vårsortiment 2010, ska vara tillgänglig till april-maj. Pris: 23:90 för 500 ml.

Hur tänkte man här?

Någon gång under förra året fick jag från svenska Carlsbergs House of Beer-avdelning (som står för deras specialölshantering) en kortlekstor lista över deras sortiment, sammanhållen av en metallring. På varje kort fanns en bild på flaskan, en kort presentation av bryggeri, typ, smak, parning etc.

På ett av korten, som handlade om Boddingtons, fann jag en lite märklig formulering. Man undrar ju hur de tänkt... Humor är inte lätt alla gånger.

Klicka på bilden för en större, mer läsbar version. Den gula markeringen är min.

Blindprovning

Idag var det åter dags för ölprovning på De Klomp. Det skulle bli en mycket annorlunda provning, dels inspirerad av ölbloggarträffen förra året, dels av den spontant halvblinda provningen "fat" i höstas: Det var dags för en helblind provning där inte heller jag skulle veta vad som skulle provas.

Så jag gick ut mot bussen i god tid, jag hade tänkt att vara på plats en timme innan starten för att kunna planera kommande provningar. 12:41 skulle bussen gå från min hållplats och jag borde därför vara på plats strax efter ett. Bussen var tydligen lite sen. Jag kollade vad Östgötatrafikens javaapplet tyckte. 12:47. Okej. Klockan passerade ett. Kollade igen. Nu hade bussen gått. Kollade Östgötatrafikens hemsida. Inga problem i Linköping enligt den.

Ingen buss hade setts åt något av hållen. Förrän vid halv två, då kom två på en gång åt fel håll. Chauffören lutade sig ut genom fönstret och berättade att all innerstadstrafik ställts in tillsvidare och att bussarna var på väg till garagen.

Jag ringde Bobo på krogen och berättade om läget. "Ta en drosk så betalar vi" tyckte han. Ringde ett par bolag. Mellan en halvtimme och en timmes väntetid. Mhmhm. Ringde Bobo igen. Han skulle hämta mig.

Jag hade nu stått i -12° och blåst i en timme och började känna mig ganska mör.

Nå, jag kom fram precis i tid för att hälsa gästerna välkomna. Förutom dryga tiotalet gäster var det ett bord med bolagsstämmans gäster på plats för att se vad jag gick för.

Bobo nämnde i förbigående att han trodde att två var rätt enkla, två knepiga och två öl borde vara helt omöjliga. Till vår eventuella hjälp hade jag tagit med några ex av Hembryggarnas stilguide (länk).

Såhär gick det:

1. Smågrumlig orangegul öl. Lite rätt syrlig och lite rå. Efter noggrann koll i stilguiderna trodde (främst jag) vi på en svensk mikrobryggd veteöl med diskret amerikansk humle. Kanske Sigtuna Vårweizen? Facit: Krönleins Källaröl. Fel! Bobo skrattade och dansade.
   
   
2. Aningen mer djup guldaltig färg än den förra. Aningen grumlig och gardinerna på glaset tydde på mer alkohol. Helt klart belgisk med fina jästtoner. En stark belgisk ale? Fast hade den inte väl mycket beska? Jag minns inte om vi gissade på någon sort, ingen kunde riktigt identifiera den, bara avfärda några uppenbara. Facit: North Coast La Merle, alltså en saison. Fel! 30 minuter hade redan gått och vi fick öka tempot lite.
   
   
3. Aningen mörkare än de andra, bärnsten. Litet fult skum. Alkohol kring 5-6%. Brittisk humling, men ganska valhänt gjord. Aningen unken. Något slags svensk IPA? Hur var det, fanns det inte Angels Share IPA på tapp? Vi var överens om att ett stort anrikt bryggeri inte skulle släppa ifrån sig något sånt här. Någon tyckte sig känna igen den. Bobo tipsade "Du har recenserat och tyckt att den var dålig redan då". Facit: Ølfabrikken Pale Ale. Fel! Mitt ego var nu lika knäckt som ett idrottshallstak.
   
   
4. Svart. Tydliga dofter och smaker av choklad och vanilj. Inga brända toner. Men... Kände jag inte en aning av en mycket speciell lite syrlig ton av krusbär? Jo! Då gick det ganska fort för mig att ringa in bryggeriet: Amerikanska Rogue. Och vad för svart öl gör de? Shakespeare Stout och Chocolate Stout. Vi kom överens om att det måste vara den senare. Facit: Rogue Chocolate Stout. Rätt!
   
   
5. Ljusare. Ljus bärnsten, till och med. Jag tyckte mig märka klart belgiska toner med fuktig jäst och tillbakadragen men ändå märkbar humle. En belgisk IPA? Nja, såväl La Chouffe Houblon som De Ranke XX Bitter är kraftigare i humlen. Och så hade den här väl inte mer än sådär 6% alkohol?Men vi kom fram till att det kunde vara en amerikansk tolkning av en belgisk blonde, eller kanske en belgisk blonde med amerikanska influenser. Vi var rätt nöjda med gissningen utan att vara mer specifika.
   
   Bobo stod och myste vid baren: "Det är en ESB!". Förvirring uppstod. Brukar inte de vara maltigare, nästan kladdiga? Och inte alls så här humliga? Fast det är ju klart, Kalifornienbryggeriet Anderson Valley gör ju en rätt underlig ESB... Facit: Anderson Valley Boont ESB. Alltså en Extra Special... Beer. Rätt!
   
   
6. Nu fick vi in en riktigt färgmässigt blaskig öl utan mycket till skum. Doften var lätt unken med toner av jordkällare och rotfrukter och beska. Smaken var ett skolexempel på obalanserad: Ingen kropp, ingen maltsötma. Och massor med humle som inte alls hängde samman med smak och bitterhet. Någon av gästerna trodde på en lager.
   
   Jag funderade om Bobo lyckts få tag på en riktig slamkrypare: Såhär tunn och lätt och ändå mycket humle. Kunde det vara BrewDog Nanny State, ölen på 1,1% alkohol och 200 IBU? De andra var inte riktigt övertygade (inte jag heller, 200 IBU borde kännas mer) men kom inte med så mycket andra förslag annat än konstateranden om att det här inte var något vidare. Facit: Angels Share #3 Hoppy. Fel! En öl som inte ens Bobo visste mycket om, de hade fått in fatet häromdagen och hade inte fått mer information än att det var en lager på omkring 5%.
   

Fördelen med blindprovningar är att man helt kan fokusera på ölen, man har inga fördomar att luta sig mot. Svårt.

Och visst hade Bobo rätt: Vi tog 2 av 6.

Hem tog jag mig genom att bli skjutsad av en av gästerna(s fru) som generöst körde mig och en annan gäst. Tack så mycket!

Ölvisholt Lava

Det är inte ofta man får tillgång på öl av valutaorsaker. För visst är det så, om inte isländska kronan hade kraschat för en tid sedan hade det knappast importerats så mycket isländsk öl som det faktiskt gjordes under 2009.

Den här är en av de mest kända från det relativt nya öllandet Island (öl var förbjudet fram till 1989), Lava. Den bryggs av Övisholt Brugghús och är en imperial stout på 9,4%. Det finns nu ett öppet keykeg på De Klomp.

Färgen är kolsvart, det två fingrar höga ljusbruna skummet sjunker sakta ner och lämnar ett flint flor på glaset.

Den lätta doften är söt med lite rostade toner och aningar av frukt. Ingen alkohol noterades.

Smaken är söt med stora smaker som ändå inte sticker iväg åt något särskilt håll, men den blir inte heller övertung. Ganska neutral, men inte alls lätt eller enkel utan bara ren och balanserad. Lite torkad frukt i eftersmaken. Farligt lättdrucken.

Kolsyran är medelstark, vätskan har en lätt mjukhet - lättare än väntat.

Som sagt, den här var farligt lättdrucken. Jag hade en hel del förväntningar på den här eftersom folk som druckit den tidigare hittat kraftiga lakritstoner, som jag inte alls kunde känna. Trots det en ren och elegant öl som håller sig lite för sig själv.

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 99:00 för 200 ml.

Ytterligare en ölkrog på gång i Linköping?

I går kväll fick jag ett småkryptiskt mail från en avlägset bekant.

Efter lite funderade och surfning (främst på allabolag.se) så tror jag att jag lyckades knäcka ut vad han ville ha sagt:

Under förra året bildades bolaget The Horse and Hound AB, bolaget gjordes aktivt vid årsskiftet. Ägare till firman är samma som till Bull & Bear i Stockholm, The Black Lion Inn i Norrköping och Åbro Bryggeri i Vimmerby.

Besöksadressen är Storgatan 39 i Linköping, alltså den adress där tidigare leksaksaffären Lilla Huset och sängbutiken Duxiana legat, men som nu står tomt.

Att det skulle bli något slags krog av det här slaget har det snackats om i branschen sedan i somras, men det har tydligen inte varit lätt att hitta rätt lokal.

Mer än så vet jag inte. Och för att citera en annan bekant: Den här ölkrogssituationen hade man inte räknat med när man satt på Överste Mörner en dag 2003.

Senare tillägg: Det sägs att stället ska öppna i november.

Ännu senare tillägg: Öppningsdatum är nu satt till 22 januari 2011.

Spezial Weissbier

Direkt efter ölprovningen på De Klomp i lördags kom folk vid bordet tillbaka med tysk lager. Inget förvånande om man känner de personernas smak direkt. Det visade sig vara Spezial Rauchbier Lager, som verkade uppskattas mycket.

Jag är aldrig sen att hämningslöst följa minsta trend, så jag stagade fram till baren och frågade efter en flaska. Den var slut. Men de hade en annan från samma bryggeri, Brauerei Spezial i ölmeckat Bamberg: Spezial Weissbier. Det är alltså den orökta veteölen i sortimentet. Alkoholhalten är 5,2%.

Färgen är orange-gul, vätskan grumlig (även om jästfällningen var ovanligt seg och hamnade mest i glasets övre del). Det ganska fasta skummet är tre fingrar högt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften har estriga lätta toner av färsk frukt, lite syrliga toner av färskt kött och mineraler. Syrligheten är rätt mild, jag känner åter en ton av salt buljong. Eftersmak med vetemjöl, och lätta estrar, i allmänhet ganska neutral.

Kolsyran är lätt, bubblorna lite trötta. Vätskan är aningen kladdig i känslan.

En av de minst intressanta tyska veteöl jag druckit. Inte direkt dålig eller felaktig på något sätt, bara lite för trist.

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Ölfrämjandet på De Klomp

I går lördag träffades Svenska Ölfrämjandets östgötasektion för första gången i Linköping. Platsen var De Klomp och dryga tjugotalet medlemmar dykte upp. Det visade sig ha blivit så att arrangemanget hölls samtidigt som avdelningarna i Göteborg och Stockholm. Synkronitet!

Efter lite information om kommande aktiviteter pratade vi om medverkan på festivalen Beerexpo i Linköping om några veckor, arrangören Richard var på plats och berättade att gensvaret från bryggerier och distributörer varit gott, liksom biljettförsäljningen.

Så pratade Take lite om krogen och dess tillkomst och jag lyckades skjuta in reklam för nästa veckas ölprovning.

Nog pratat, dags för det vi samlats för: Mat och öl i kombination. Maten i fråga var en klassisk musselsoppa (med skallösa musslor) med ostgratinerat bröd som man på traditionellt vis lägger i den mycket gräddiga soppan.

Till detta skulle vi dricka fyra belgiska öl för att se hur smakerna passade samman.

Först ut en belgisk veteöl/wit, en som jag inte tidigare druckit: Blanche De Bruxelles från Brasserie Lefèbvre. Smakmässigt höll den sig i bakgrunden och lät matens smaker komma fram utan att varken förstärka eller störa.

Nästa öl var en traditionell dubbel; Golden Carolous Dubbel från Brouwerij Het Anker. De lite karamelliserade rostade tonerna förstärkte redningssmaken, i alla fall i min mun. Plötsligt var smaken av vetemjöl väldigt framträdande.

Öl nummer tre var en tripel, Het Kapittel Abt från Brouwerij Van Eecke. Jag gillar ju tripel, så även denna. Musseloppan (man fick se till att portionera ut ätandet så inte soppan tog slut innan ölen) framträdde nu i en helt annan dager med en rejäl fokus på grädden och skaldjurssältan.

Provningens sista öl var oväntad, men Petter och Take hade kvällen innan provsmakat och funnit kombinationen fungera väl: Vi fick en mörklila casis i glasen, något jag aldrig skulle ha vågat mig på. Mer specifikt var det Lindemans Casis från Brouverij Lindemans. Jag var inte helt övertygad. Inte för att smakerna direkt skar sig, men det kan ha berott på att svartvinbärssmaken körde över soppan helt och hållet.


Vi gäster var nu mätta och belåtna, även om åsikterna om vad som parade sig bäst med soppan varierade: Några höll på wit, andra (med mig) på tripel men det verkade som om dubbeln var ölen som gick segrande ur kampen hos de flesta.

Så dukades det av och som väntat var vi ett gäng som satt kvar att tag och småpratade och drack öl. Jag hällde i mig en favorit-porter i form av Wells Satanic Mills.

Några ur sällskapet skulle nu vidare för sushi på Nori, men jag blev kvar ett bra tag, recenserades ett par öl och babblandes med alla i närheten.

Kvällen avslutades med att jag delade en flaska av ytterligare en gammal favorit, Liefmans Goudenband, en öl jag drack en hel del av när den fanns på Systembolaget för sådär 15 år sedan. Så, efter 7 timmars krogbesök, smet jag hem.

Såhär i efterhand kanske jag skulle hoppat över den där sista oud bruin-ölen, men men... En riktigt trevlig dag var det, som vanligt.

Notiser XXII

Om en halvtimme (fredag 2010-02-12 21:00) börjar Bishops Arms Örebro att servera självrunnen Extra Närke från Närke Kulturbryggeri. Premiär!

= = =

Jag har flera gånger under 2009 klagat över att det varit så tyst kring Jämtlands Bryggeri. Trots det ökade de under året volymen från 560.000 liter till 620.000 liter. Bra jobbat! Just nu brygger de sin (numera klassiska) Påsköl.

= = =

Mer påsköl: Sigtuna Brygghus lanserar i år två nya sorter. Beer Sweden har redan provsmakat! I en intervju förklarar bryggaren Mattias att målet är att få kapacitet nog för 1.000.000 liter om året. Imponerande, potentialen finns i alla fall.

= = =

Ännu en ölrelaterad festival är på gång i Sverige, den här gången med en lite annorlunda twist: "Östersund Maltfestival" är ett samarbete mellan sex av ortens krogar. Den hålls lördagen den 20 februari 12-17.

= = =

Leo Beer, "Thailands största öl" kommer till beställningssortimentet 1 april. Såväl 33 cl som 66 cl profilglas lanseras. Man kan väl tänka sig att Singha får lite konkurrens på de asiatiska krogarna. Eller, konkurrens... De bryggs av samma företag.

= = =

Beerwell har varit på besök hos Dugges och observerat träfat där det ska lagras porter. Kan bli intressant!

Oliver Twist: Välgörenhetsauktion och ombyggnad

Har jag verkligen inga bra bilder på interiören?

Stockholmskrogen Oliver Twist låter meddela att man efter 18 år nu tycker det är dags att renovera matsalsdelen. Planen är följande:

Söndag 21 februari 2010 - tisdag 23 februari: Helstängt.

Onsdag 24 februari: Öppnar 17:00. Eventuellt kommer det att bli specialmeny och spännande öl, ingen vet just nu.

För att kombinera nytta med nöje och stödja jordbävningsoffren på Haiti kommer alla grejer som nu hänger på väggarna att auktioneras ut på en välgörenhetsauktion. Denna kommer att hållas söndagen den 28 februari 15:00-19:00.

Asahi Super Dry

Det händer inte så jättemycket i ölvärlden just nu, inte mer än sånt som har notis-status i alla fall. Så jag tar väl och dricker en öl i stället. Alltid roar det någon...

Japanskt, blir det. Eller i alla fall halvjapanskt, den här burken med den femprocentiga japanska rislagern Asahi Super Dry är nämligen bryggd på licens från Asahi av Thailändska bryggeriet Pathumthan Brewery Co vilken är den del av Singha-gruppen.

Färgen är ljust gul, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är ganska fast, men det lämnar inga skumrester på glaset.

Doften är ren och neutral med torra toner av korn. Spår av jäst och alkohol.

Smaken är mycket ren och en aning intetsägande. Lite snabbt förbipasserande söta toner, liksom lite vitt bröd. Eftersmaken är mycket kort och neutral med aningar av alkohol och färskt bröd. Ingen märkbar beska.

Kolsyran är medelstark, de få små bubblorna är rätt så friska. Vätskan känns torr i munnen och är ganska lätt.

En mycket ren och strikt öl. Inte på något vis dålig, men ändå ganska... Intetsägande. Funkade dock bra ihop med en påse thailändska ärtsnacks. Glufs Glufs.

Den här typen av "japanese dry" öl var för övrigt mycket trendiga kring åttiotalets sista år, och kopior tillverkades av såväl Pripps som Falcon om jag inte minns helt fel.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Inköpt i Thailand (finns dock på flaska hos Systembolaget). Pris: Gåva.

Visst ja, jag ser nu att jag under 2004 recenserade en flaska av denna öl: Då fick den 3,35.

Stensbogaard English Dark Stout

Idag har jag varit på lite mörkt-engelskt-öl-humör, så det var ju bra att jag hade en av februarinyheterna i kylen: English Dark Stout från danska Stensbogaard Bryghus, en engelsk stout brygd med havre på 6,8%. Flaskan jag har köpt är från batch #104.

Färgen är mycket mörkt brun, nästan svart. Vätskan är klar. Det två fingrar tjocka skummet är ljusbrunt och det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock utan att lämna några skumrester på glaset.

Doften är söt med syrlig-bittra fruktiga toner samt rostade, nästan brända dofter av mörk choklad, gröna druvor och en lätt metallisk beska. Tycker nog att den är rätt elegant.

Smaken är mer syrlig än vad jag väntat mig. Den är dessutom väl humlad med en hel del typiskt blommiga engelska humlesorter. Alkoholen är helt spårlös, fast kroppen är något svag för styrkan. Mycket rostad malt med en aning choklad och svagt kaffe. Eftersmaken är syrlig (som deg) med lite kaffe-kola en en lätt fruktig smak.

Kolsyran är mätt med många mjuka bubblor. Vätskan är lite lätt.

En välgjord och behaglig stout, även om jag väntat mig lite mer tyngd.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2010 (när detta skrivs finns 1.790 av 3.300 flaskor kvar). Pris: 56:00 för 500 ml.

Systembolagets strategiska nyheter 24 mars 2010

Nyhet?

Systembolaget släpper följande nyheter den 24 mars 2010. Det är fråga om "strategiska nyheter" och jag skrev om tankarna bakom släppet här.

Anledningen till det lite udda datumet är att 1 april är skärtorsdagen, och butikerna anses ha nog att göra med försäljningen inför påsk den dagen.

Namn, alkoholhalt, volym, kvotgrupp, pris

• Carlsberg Hof, 4,2 %, 500 ml, BAS, 15:10
• Dugges Lager No 1, 4,7 %, 500 ml, T1, 24:90
• S:t Eriks Pilsner, 5,3 %, 330 ml, T2, 15:90
• TT Green Lager, 4,5 %, 330 ml, T1, 8:90
• Sailor, 5 %, 330 ml, BAS, 12:90
• Jenlain Blonde, 5,9 %, 330 ml, BAS, 12:90
• BrewDog Trashy Blonde, 4,1 %, 330 ml, T3, 15:90
• Mohawk Extra India Pale Ale, 7,5 %, 500 ml, T2, 36:10
• Belhaven Wee Heavy, 6,5 %, 355 ml, T1, 17:90
• Mikkeller Jackie Brown, 5,9 %, 500 ml, T1, 34:90
• Früli Strawberry Beer, 4,1 %, 250 ml, T1, 14:90

Hof och Sailor (Sailor är bryggt enligt nytt recept) är knappast nya öl, men de kommer nu i PET-flaska. TT Green och Trashy Blonde är ekologiska.

45 cl?

Vi kom på fikarasten att prata om gamla ölburkar, de där i stålplåt som ersattes av aluminiumburken i början av 1980-talet.

Standardburken då hade storleken 450 ml.

Jag begriper varför man har flaskor på 330 ml, det är nästan en tredjedels liter och rätt lagom för en person till en maträtt. Liksom halvlitern. Det är en halvliter, liksom.

Men var kommer måttet 450 ml från? Det närmsta "logiska" mått jag kommer är en mycket knapp US Pint, men det känns inte som något självklart.

Någon som vet?

Spendrups Pistonhead Hot Roddin' Lager

I början av januari fick jag en pressrelease från Spendrups:

[...] För de allra flesta svenskar är amerikansk öl starkt förknippad med ljust lättdrucket lageröl. Men när bryggmästare Richard Bengtsson tagit fram recepturen för Pistonhead Spring Edition har han låtit sig inspireras av den amerikanska mikrobryggerikulturen.

- Pistonhead är både rock’n’roll och traditionellt ölhantverk. Det är ett kaxigt lageröl som humlats med amerikansk amarillo- och cascadehumle. Det ger det en arom av citrus och grapefrukt, vilket är typiskt för öl bryggda av amerikanska mikrobryggerier, säger Richard Bengtsson.

Pistonhead rockar loss i mer än smak och doft. Experimentlustan märks också i flaskans färg och form där välkammade uttryck har fått ge vika för en värld full av Cavallerodödskallar, hot rods och rockabilly.

- Spendrups är passionerade ölmakare, men många av oss har också andra passioner. Man kan väl lugnt säga att utvecklingsgänget tolkade min brief som fan läser bibeln och resultatet talar för sig själv, säger Spendrups marknadsdirektör Mats Liedholm. [...]

Det lät ju ovanligt lovande. I går kväll vad det dags för att se om den höll sina löften. Pistonhead Hot Roddin' Lager är en amerikansk ljus helmaltslager från Spendrups på 5%.

Färgen är guldgul, vätskan klar. Det höga hårda skummet är varmvitt, det sjunker långsamt ner under det att stora skumrester blir kvar på glaset. Snyggt.

Doften är söt och maltig på ett sätt som jag känner igen från många andra svenska makro-lageröl. Aningar av alkohol och pappersmassa. Lite avlägsna anonyma beska toner i bakgrunden.

Smaken är först söt med tråkiga bismaker av våt papp och grönsaker. Den utvecklar sig till en mer balanserad smak med lite fruktiga amerikanska humletoner, men också råa smaker av alkohol och en osofistikerad bitter-syrlig avslutning.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna mycket friska. Vätskan är mjuk och behaglig.

Med tanke på den rätt högstämda marknadsföringen är det här så klart en liten, om inte oväntad, besvikelse. Samtidigt kan jag inte riktigt släppa tanken på att det här är en fråga om genomtänkt och skicklig marknadsföring: Om nu verkligen "utvecklingsgänget" vantolkade marknadsavdelningens instruktioner för den här ölen, varför tillverkade man den? Och varför marknadsför man aktivt detta?

Trist att inte ölen var roligare än denna skickliga marknadsföring.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets vårsortiment, lagerförs till maj. Pris: 11:50 för 330 ml.

Ommegang Three Philosophers

Alla andra ölbloggare häller i sig februarinyheterna, jag väljer att gå tillbaka i tiden: Till hösten 2007 mars 2008, när Systembolaget sålde ett parti Three Philosophers. Det är en kloster-quadrupel med på 9,8% från New York-bryggeriet Ommegang. Till deras egna quad tillsätts 2% belgisk körsbärs-lambic innan buteljeringen.

Färgen är brunröd, vätskan är klar. Det lilla skummet försvinner snabbt ner till ett ytterst tunt lock. Inga skumrester på glaset.

Doften är kraftig och lyxig med torr-söta toner av söt färsk frukt. Färska och inlagda körsbär. Lite syrliga toner i bakgrunden samt en aning smörkola.

Smaken är torr och fruktig med en aning lambic-surhet. Jäst, mineraler, choklad och en aning fruktgodis. Kroppen är svag. Eftersmaken är mycket torr med toner av körsbär, alkohol, salt och en aning av smörkakor.

Kolsyran är stark med massor av närmast vassa bubblor. Vätskan är lätt för stilen.

Jag hade trott att den här skulle bli jättesnygg av några år skafferiet, men det känns lite som om den redan passerat sin topp: För låg sötma, för dålig kropp och något obalanserad. Jag är faktiskt aningen besviken på den här.

På en del forum har jag läst att det här ska vara ett försök att göra en kopia av den sägenomspunna Trappist Westvleteren 12, men eftersom jag aldrig druckit den har jag svårt att säga om det stämmer. Fast... Har den verkligen körsbärstoner? Hur som helst ett intressant och bra öl, som antagligen var bättre för ett år sedan.

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter mars 2008 (slutsåld). Pris: 76:70.

Archa Beer

Av min svåger fick jag i julklapp en tjusig påse innehållande 5 burkar Thailändskt öl. Sånt uppskattas ju. Och eftersom jag gillar kontraster så är det väl en bra öl att recensera efter den förra DIPAn.

Archa Beer lanserades 2004 av bryggeriggruppen ThaiBev som ett lättare och modernare alternativ till den inhemska storsäljaren Chang, som ligger på 6,4%. Den här råfruktslagern (brygd på malt, ris och humle) har alkoholhalten 5,4%.

Färgen är klar-gul, det två fingrar vita skummet fräser när man håller upp ölen för att sedan falla ner till ett luftigt vitt lager. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är rätt ren med lite toner av franskbröd, alkohol och en lätt syntetisk beska.

Smaken är neutral och mjuk (hade jag varit på ett sämre humör hade jag beskrivit den som "trist"). Krämiga lätt söta toner från råfrukten och bara exakt så mycket beska som behövs för att inte ölen ska bli för söt. Eftersmaken är mild och oinspirerad med lite lätta toner av alkohol och deg. Avslutningen blir vattnig.

Kolsyran är medel till mild; vätskan lite mjuk.

Den här funkar nog mycket bättre på en Thailändsk strand i solnedgång än i en lägenhet i Linköping med en halvmeter snö utanför fönstret. Tråkig, men i alla fall utan underliga bismaker.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Köpt i Thailand. Pris: Gåva.

Notiser XXI

För att kunna erbjuda sina kunder öl att ta med hem så har Monks Cafe-bryggpuben tagit fram tre olika folköl som säljs på Wallingatan i begränsad mängd. Det rör sig om en apelsin-ale, en porter och en IPA. Detaljer här.

= = =

Det verkar gå bra för Sigtuna Brygghus, de har redan nu fått beställningar för i år motsvarande hela förra årets volym. Det senaste är att det till Systembolagetss sommarsläpp kommer en wit kryddad med citrongräs och citronskal. "Förmodligen den bästa Witbieren som tillverkats... " enligt bryggaren själv.

= = =

Ytterligare en svensk bryggpub är på gång: Malmö Brygghus, som kommer att vara beläget i gamla Richters bryggerilokaler. Kul!

= = =

Mer Skåne-nytt: Lundabryggeriet är just i färd med att leta lokal för ett kommande mikrobryggeri. Förhoppningen är att de ska kunna brygga i vår.

= = =

Spendrups kommer att byta design på sina öletiketter, samtidigt som de lanserar varumärket "Spendrups Brygeri". Först ut blir Premium Ekologisk Lager. Aromhumlen är Smaragd, som jag inte känner till speciellt väl.

= = =

Ölprovningarna är på gång hos De Klomp igen. 20 februari kör vi en blindprovning där inte ens jag kommer att ha någon aning!

Founders Double Trouble

Ända sedan slutet på förra veckan har jag varit sugen på att dricka en rejäl DIPA, men tillfället dök inte upp förrän nu. Å andra sidan ska det här vara en riktig höjdare i stilen, en öl som jag köpte på Fish & Beer i mellandagarna: Double Trouble från Michiganbryggeriet Founders Brewing Company. Alkohol: 9,4%. 86 IBU. Den påklistrade datummärkningen lyder 01.08.11, vad det nu innebär.

Färgen är koppar-mässing, vätskan är något grumlig. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och luftigt. Fina skumrester på glaset.

Doften är full av humle, den är frisk och ren. Massor av citrus-humle-toner, bittra örter, aningar av svartpeppar, söta exotiska frukter och en försiktig aning av gummi.

Smaken är först mycket bitter och kraftig, men samtidigt krämig och mycket elegant. En hel del exotisk frukt som ananas, aprikoser, grapefrukt och lime. Det finns också en fin maltig sötma som får mig att tänka på fullkorns-formfaranska. Den långa eftersmaken är även den elegant med balanserade bittra fruktiga smaker, lite mineraler och en mjuk sötma.

Kolsyran är mild, trots det är de små bubblorna mycket friska. Vätskan är mjuk och aningen kladdig.

Kanske inte den beskaste DIPA jag druckit, men definitivt en av de mest balanserade och lättnjutna. En höjdare!

Betyg: 4,6. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: Minns inte.