Igår drack jag min första öl sedan influensan. Det blev en Yeti Imperial Stout från Great Divide. Colorado. Amerika.Den här gången var den i stort sett rumstempererad, vilket passade den väl: Det kändes lite som att hälla upp gammal motorolja. Svart, lite trögflytande och nästan helt tyst. Smaken var enormt kraftfull med en maltighet som påminde om brungräddat knäckebröd. Till det en massa syrlig/fruktig humle och en lite tjurigt bitter avslutning. Tunga grejer.
I eftermiddag ska jag förbi Systembolaget och se vad de skrapat ihop av lyxölen som släpptes den 15/2.
Och i morgon är det dags att bege sig till Mitropa i Norrköping för att dricka Bernard!
Yeti är riktigt fin! Själv ska jag lösa ett djupt mysterium efter jobbet idag. För 2 veckor sedan besökte jag kvarterskrogen Tegnérs gömställe och drack där en bitter från Skebo Bruksbryggeri som jag nästan är säker på att den kallades Tripel Gold Bitter. Dock påstod Skebo Bruksbryggeri, när jag talade med dem, att de bara levererat Gjutarns Bästa Bitter dit vid det tillfället och att Tripel Gold hade levererats dit igår för första gången. Eftersom jag tänkte privatimportera en låda av den här ljuvliga bittern så finns det nog ingen annan utväg än att avlägga ytterligare ett besök hos Tegnérs gömställe för att ta reda på sanningen!
SvaraRaderaBaggen: Det är så synd om dig.
SvaraRaderaJapp. Yetin är kanongod. Den ek-lagrade är ytterliggare snäppet bättre, tycker jag.
SvaraRaderaMen då är ju Imperial Stouts mina absoluta favoritöl.
Tänkte svänga förbi Bolaget i eftermiddag och beställa en XS Imperial Stout och en Widdershins Barley Wine.
//Martin