Vad skulle Carl von Linné gjort?

Carl von Linné var en man med kunskaper om det mesta, givetvis inkluderande öl. Min vän Thorild Selén har letat fram lite... äldre kunskaper. De kommer från avhandlingen Linnés Dietetik av en O.A. Lindfors som bygger på föreläsningsanteckningar som Linné använde sig av, och hela texten ger en intressant inblick i hur man såg på mat och dryck under mitten av 1700-talet.

Han startar med att förklara att vatten är den äldsta drycken, följd av mjölk. Så kom öl.

Som sig bör börjar han med ingredienserna:

Öl göres, som hwar man wet, af watn, malt, humble, jäst, hwilka hwar för sig böra betragtas.

Malt gjöres hos oss af korn, hos få af hwete, men sällan af hafra, minst af råg, men uti Indierna endast af rijs.

Humlen är ett sälsamt uptog, som icke warit bekant hos de gamla. Hwem hade kunnat tro, att denna örten skulle blifwit så oungängelig til den söta drycken, som kokas af malt, at man med humle skulle göra honom besk, endast för hushållning en skull, och at desto längre bewara honom för hårdnad. Imedlertid har man nu funnit af förfarenheten, at, ehuru nära slägt humlen är med hampa, skada dock humlens kåd-agtiga delar långt mindre, äro ock wida tjenligare til dricka, än porssen, som förut i Swerige brukades och gjorde mycken hufwudwärk. At jag ej må tala om baggesöta, watuklöfwer och malört, som fattiga undertiden bruka för humla.

Se upp för pors-kryddade öl alltså. Jäst var välkänt och det känns som om de började få något slags grepp om över/underjäst-kulturernas beteenden:

Jäsningen är en granlaga sak wid alt öl, och kommer det noga derpå an, huru warmt drickat är, då jästen inlägges. Hetjäsit blifwer det dä jästen lägges uti brygget, medan det ännu är helt hett. Häraf blifwer drickat mycket fint, starkt och klart, samt behåller fraggan eller rosen hela tiden i bägaren; men gjör halsbränna eller ock en faslig hufwudwärk. Kalljäsit warder drickat, dä jästen lägges uti, sedan det blifwit helt kalt. Detta blifwer aldrig gjerna rätt klart öl, och då det sättes i kärillet en liten stund uti ett warmt rum, begynner det något litet jäsa och sätta jäst på bottnen. Detta gjör mindre hufwudwärk, drifwer starkt af; men med jästen skadas magen. Ljumjäsit kallas det, då jästen inlägges, när brygget är så mycket kalt, at fingren, som deruti stickes, känner drickat neder uti ljumt men likasom en kall ring öfwerst. Detta blifwer det bästa och hälsosammaste ölet, som besynnerligen brukas i wåra bergslager.

Rauschbier var inget som Linné gillade:

Utom alt detta, måste drickat, om skal blifwa godt, wara brygt af godt malt. Rökt malt gjör brunt och mindre smakeligit öl.

Och det ska inte vara för starkt heller:

Starkt dricka och alt för starkt öl gjör kroppen däst och tung samt på slutet andetäppa. Surt öl gjör magsyra, pussighet, blekhet, colique och mjältsot.

Så följer lite instruktioner för bryggande av öl:

Häraf följer, huru noga ett godt öl bör tillagas, hwartil fordras både wettenskap och förfarenhet utom goda ingredientier ; men derigenom kan man också winna en dryck, som är longt tjenligare än all annor for wår nation och besynnerligen för dem, som hafwa tilbörlig och daglig motion eller ock strängare arbete. Ett sådant öl täflar med win om preeferencen så til kla rhet och smak som nytta och wältrefnad, hälst då det är något gammalt.

Öl är näringsrikt!

Starka arbetare måste hafwa godt öl, om de skola uthärda, ty utaf watn, thé och coffe blifwa de utmärglade.

Ölbryggning borde vara allmänbildning:

Det är ganska beswärligt at resa på de orter, der folket ej lärdt brygga, utan der man wid hwart ombyte af drickat skal fruchta för en ny sjukdom. Ingredientier och omkostnader äro de samme til et skönt och smakeligit som til et wämjaktigt och skadeligit öl, och det som gjör åtskilnaden består endast i bryggerskans konst. I wårt fädernesland brygges på några ställen bättre öl, än man lätteligen kan finna på något annat ställe i Europa, och wore önskeligit, at denna konsten wore almänt bekant. Det wore wärdt, at hwar studerande yngling wiste konsten at brygga ett godt glas öl och at baka en god kaka bröd, en konst som är ganska wigtig för nationen och lärd på ett par dagar; härigenom kunde wettenskapen snart utwidga sig öfwer hela landet til inwånarenas förmån. Det är skam för en fullwuxen flicka af det stånd, at hon sjelf behöfwer se på maten och drycken, at giffta sig utan at rätt förstå desse 2:ne nödige praeparationer.