Mer från Göteborg

Bishops Arms Järntorget

Allt tar tid. Att blogga exempelvis. Men nu är det så dags att sammanfatta intrycken från lördagens pubrunda i Göteborg.

Så, vi började på Bishops Arms Järntorget. Här fanns oväntat mycket intressant svenskt mikroöl på kran. Jag hade egentligen sett fram mot en Ocean Arbetarporter, ställets specialöl, men den var tillfälligt utbytt mot bryggeriets Julöl (som var mycket god). Såväl det amerikanska som det belgiska flasksortimentet var av hög klass (och en hel radda Nøgne Ø). Stämningen var hög, det verkade vara mycket after work vid den tiden (kring 18?). Nog den gemytligaste BA jag varit på.

Sedan gick vi västerut och hamnade på Göteborgs kanske första entusiast-ölställe, The Rover. Tyvärr var real ale-pumparna borta (tror de var på väg ut redan när jag var där cirka 2004?), men det fanns några bra svenskar på fat. Jag gick vidare på julöltrenden och tog den från Skebokvarns Julöl eller Stilla FNatt. Här var det betydligt mindre folk, stämningen var också mycket avspänd och plöstsligt fann jag mig pratandes östgötsk elitidrott med en annan gäst. Fast hade inte Rover intressantare ölutbud för några år sedan? Eller är bara jag bortskämdare nu?

Vi rusade (nåja) vidare på Andra Långgatan i riktning mot Haket. Som fanns kvar på sin vanliga plats. Oväntat lite folk där; ett bord med ölnördar, ett med ungdomar och ett med gothare som förberedde kvällens klubb Monochrome. Och så fanns det öl: På fat förra årets julfavorit Bad Elf från Ridgeway. De hade också resten av de allt mer olydiga tomtenissana på flaska. Efter den frågade jag min vana trogen om de hade någon bitterliknande dryck, och då fick jag den recenserade flaskan Yellowhammer i min hand. Nu började gotharna drapera lokalen i svart tyll, och det kändes dags att gå.

Jag hade tidigare svagt hört att Rickgordon, aktiv Ölfrämjare i Göteborg skulle bevista krog under kvällen. Ett SMS konstaterade att han skulle vara på 3 små rum under kvällen. Så vi tog spårvagnen till Vasaplatsen och var... helt vilse. Så efter att ha ringt nummerupplysningen för att få adressen och sedan krogen för att hitta dit (jag tog fel på höger och vänster vid en korsning).

Även där fanns det intressant öl, men jag kände för något mindre alkoholstarkt och glodde igenom pumparnas etiketter. Nå, en Närkes InternationALE fick duga: En IPA i den engelska skolan med ett utsökt smakspektrum.

Jag och Rickgordon pratade sedan oavbrutet under tiden vi var där, alltmedan barchefen Reza plockade fram rariteter. Det började med en flaska danskt: Bøgedal 137, ljus belgisk typ på 7% kryddad med apelsin och fläderblommor. Det blev väl ingen favorit: Fläderöl är ingen dålig idé alls men den här blev på tok för kraftig i fruktsmaken och sötman.

Efter en bra stund kom det in några glas med något brunaktigt i. "Det här kan ni aldrig gissa vad det är!" utropade bartendern. Jag lyckades väl komma fram till "Något slags belgisk stil med medvetet infekterad syrlighet och ganska avslipade kanter" men Rickgordon var skickligare och tog att den var dansk, kanske från Mikkeller? Det var rätt, proverna kom från en årsgammal flaska It's Alive!.

Så... Det kändes som det var dags att röra på sig. Vilket vi också gjorde: Mot hotellet!