Sveriges ölkrogar

Sveriges Ölkrogar (eller heter den Sveriges Bästa Ölkrogar? Till och med förlaget verkar osäkra) är en bok utgiven av Grenadine Bokförlag under januari 2009. Peter M Eronson och Jonas Sjöstrand är författare, ISBN13 är 978-91-85329-79-3, formatet fotoramvänliga 130×180 mm och sidantalet 188. Länk till Prisjakt.

När jag var 12 år fick jag en bok via en barnbokklubb, Allt om Stockholm för glada barn och barnsliga vuxna. Det var en lite annorlunda guidebok; turistinformation för besökare i åldern 9-14 år (skrivet av Jan Lundgren) där frågor som "Var ligger den längsta rulltrappan? Var finns det gammaldags konditorier? När är Gärdesfesten? Ska man gå till Clock eller Big Burger? Var kan man bada ute?" blandas med kåserande texter av Lasse Åberg och Brasse Brännström där de berättar hur det var att vara barn i femtiotalets Fredhäll (de som såg Zvampen känner igen sig).

Hela boken är skriven i en väldigt vänlig och småputtrig ton som jag tyckte väldigt mycket om, och den berättarglada boken var en av de som jag läste mest då, under något år.

Och i stort sett hela tiden när jag läser Sveriges Ölkrogar så kommer jag att tänka på Allt om Stockholm: Det är framför allt tonen i boken som stämmer väl överens — vänlig, trevligt entusiastisk och närmast förnumstig. Förklaringen hittar man i bokens förord:

Vad har folk i Tjeckien, Tyskland, Ungern, Storbritannien Irland, Belgien och många andra länder gemensamt? Jo, de har en mötesplats framför andra då de ska njuta av en öl — krogen. I Sverige har vi en annan — hemmet. Det är det vi vill ändra på med den här boken: Få ut folket till Sveriges bästa ölkrogar.

Och det är någonstans här mina förväntningar på boken krockar med dess innehåll. Jag hade egentligen hoppats på något snarlikt det brittiska praktverket Good Beer Guide: Faktadelen för varje ställe är ungefär desamma. men där GBG aningen hårdhänt beskriver stället så komprimerat som möjligt så får jag intrycket att den svenska boken närmast... Vill skriva en hyllning till varje ställe. Ibland känns det nästan krystat.

Med deras uttalade mål i baktanke så är det ganska logiskt, de vill ju att alla läsare egentligen ska släppa boken och springa iväg till närmsta ölställe. Det är klart att de inte kan vara sura och skiva "Trist skitigt ställe som serverar för gammal öl till överpriser och matförgiftar hälften av gästerna", men det måste finnas något slags mellanläge. Lite mer kritiska ögon är det jag nog är ute efter.

Nå, det om tonen i boken. Hur är den då som guidebok? Jodå.

I stort sett alla väntade etablerade nördkrogar finns här, ofta med ganska långa artiklar. Jag kanske skulle lämnat någon utanför och tagit med någon annan, men det hör ju till genren.

Först i boken kommer Stockholms krogar (och tar upp över 1/3 av boken), sedan Göteborg, Malmö och därefter "övriga Sverige". Norrköping och Linköping representeras av Bishops Arms, som har ett eget kapitel. I slutet av boken följer några adresser till ställen som inte riktigt fick en egen artikel följt av en kort ordlista.

Slutsats: En bok som för bara 5 år sedan hade varit omöjlig att skriva, men som idag fyller ett behov (som inte online-recensioner fyller). Förhoppningsvis kommer det om något år en ny upplaga som håller sig med en lite mer... konsumentupplysande ton.