Åter till SB&WF i förra veckan: Vid Monks Café-montern stod bryggaren Charles Cassino tillsammans med en man och dreglade över en stor tjock bok om svenska öl.
Mannen med boken presenterade sig som Örjan Westerlund, förlagschef på Grenadine Bokförlag AB. Boken i fråga var deras nyaste dryckesbok, praktverket Svensk Ölbok (ISBN 978-91-85329-76-2, prisjakt, pressrelease) författad av Örjan själv.
Som sagt, ett praktverk på 176 stora sidor och 1,3 kilo. Jag kan inte säga så mycket mer om den än att det jag såg verkade väldigt intressant och blandat; allt mellan humlekemi, bryggerihistoria och intervjuer med intressanta personer i ölsverige. Ge till mig i julklapp!
Och jag vill speciellt citera det här från pressreleasen, något att tänka på när man misströstar över dagens läge:
Öl görs nu av fler bryggerier än vi sett i Sverige på hundra år.Fundera på det, ni.
Men det var inte den som jag egentligen skulle skriva om. Efter att ha småpratat lite om min blogg, där jag fick många vänliga ord och läget i ölvärlden hissade han upp en mindre bok ur sin väska:
Det var en annan bok om öl i Sverige: Sveriges Ölbryggerier av Lotta Jernström (ISBN 978-91-85329-69-4, prisjakt, pressrelease). Det är en mindre bok på 194 som med sina mjuka pärmar är lätt att ta med sig i fickan
Den är nämligen tänkt som en resguide för folk som vill besöka bryggerier i Sverige. Här går författaren igenom alla ölbryggande ställen igenom i bokstavsordning. Bredaryds Wärdshus som brygger 5.000 liter om året står bredvid Carlsberg Sverige med kapacitet på 200.000.000 liter/år. Och allt därmellan; pub-bryggare blandas med etablerade bryggare och nykomlingar.
Vilket är mycket av bokens charm, alla har olika problem att tampas med vilket beskrivs på ett initierat och nyfiket sätt. Villkoren kan vara väldigt olika, från Ölkliniken som inte brygger beroende på att innehavarens medicinska forskning tar för mycket tid till Krönleins problem med antikvariska myndigheter eller Kopparbergs stretande för att få koncernens bryggerier att jobba på samma sätt.
I boken beskrivs också det som direktöversatt från danskan kallas fantombryggerier, de som skapat egna recept men inte har eget bryggverk (som Åre Bryggeri, Nyckelbryggerier eller Mälarbryggeriet).
För mig är inte det här en resguide primärt: Det är ett avtryck av öl i Sverige år 2008. Allt är väldigt aktuellt, vilket kommer att göra boken omodern om ett tag. Då kommer den i stället att vara ett unikt historiskt dokument av vikt: Såhär såg det ut, då!
Båda böckerna rekommenderas varmt. Liksom En Ölbok av Håkan Engström (ISBN 91-85329-10-X, prisjakt, pressrelase) som jag tycker är ett standardverk för den som vill lära sig om öl från ett svenskt perspektiv. Jag brukar rekommendera den vid mina ölprovningar, trots den ibland överdrivna desigenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar