Ofiltrerat

Det här är de "normala" tillfälliga nyheterna för november 2008. Julölen kommer i nästa inlägg. 3 november släpps de här ölen loss.

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, modul, pris

Samuel Adams Imperial Pilsner, 8,8%, 355 ml, 3.000, T5, 29:90 kr
2008 Sierra Nevada Anniversary Ale, 5,9%, 350 ml, 8.400, T5, 26:90 kr
Ename Cuvee 974, 7%, 330 ml, 6.000, T5, 24:70 kr
2008 Old Guardian Barley Wine, 11,3%, 650 ml, 2.160, T5, 79:80 kr
2007 Double Bastard Ale, 10%, 650 ml, 2.160, T5 79:60 kr
Nynäshamn 2007 Bötet Barley Wine, 9,1%, 500 ml, 2.000, T5, 59,9 kr
Innis & Gunn Island Cask, 7,2%, 330 ml, 45.000, T5, 26:90 kr
2008 Fuller´s Vintage Ale, 8,5%, 500 ml, 8.000, T3 59:90 kr
Fuller´s Brewers Reserve, 7,7%, 500 ml, 4.800, T5, 59:00 kr
Bath Ales Festivity, 5%, 500 ml, 16.000, T2, 24:90 kr
Nils Oscar Coffee Stout, 6%, 330 ml, 20.000, T2 18:90 kr
Nøgne Ø Dark Horizon Second Edition, 17,5%, 500 ml, 1.500, T5, 149:00 kr
Meantime Old Smoked Bock, 6,5%, 750 ml, 3.000, T5, 59 kr

Och vad säger man om det här? Det intressantaste tillfälliga släppet någonsin? Jag röstar på det! Undrar bara var alla ser hos Innis & Gunn?

Jag var ute med jobbet igår.

Och kan inte riktigt bestämma mig för vad som sved mest i plånboken: En 0,4 Åbro Original på fat för 49:- eller en halvlitersflaska Dugges Bollox! för 105:-?

6-8 portioner

3½ dl torra kidney-bönor
vatten
3 msk olivolja
1 gul lök, skalad och hackad
6 hackade vitlöksklyftor
½ näve färsk timjan
1 rökt fläsklägg eller annat rökt fläskkött med ben
3½ dl Amerikansk IPA
1-2 tsk Jerk-marinad
5 dl långkornigt amerikanskt ris

Lägg de torra bönorna i en stor skål. Fyll på med vatten till det blir minst 15 cm vatten över bönorna. Låt stå i kylen i ett dygn.

Värm en stor rostfri gryta på mediumvärme, lägg i lök och olja. Låt löken svettas och bli genomskinlig (3-5 minuter). Tillsätt timjan och vitlök, sautera ytterligare någon minut. Tillsätt köttbiten och dränk in den i öl. Låt fräsa ett tag och skrapa bort eventuellt brända bitar från grytans botten.

Häll i tillräckligt med vatten för att täcka köttbenen med minst några centimeter. Koka upp, sänk värmen och låt puttra i 1½ timme.

Häll av vattnet från bönorna och spola av dem försiktigt. Lägg bönorna i den puttrande buljongen, koka i 1 timme och en kvart. Ha inte i något salt!

När bönorna kokat mjuka, tillsätt jerk-marinaden, ris, salt och peppar efter smak. Kolla hur mycket vatten det är kvar, riset kommer att absorbera det mesta. Tillsätt vatten om det inte täcker ris och bönor.

Koka upp och sänk värmen, låt puttra under lock i 20 minuter. Håll koll på vätskenivån: Ser det för blött ut, ta av locket. Koka ytterligare 10 minuter, tills riset blivit färdigt.

Smaka av, tillsätt mer marinad om det blivit för milt. Ta upp köttbiten, ta av köttet, hacka det och lägg tillbaka i grytan.

Rör om. Servera.

---

Att hitta rökt fläsklägg med ben i Linköping var inte så enkelt. Så i stället köpte jag ben av nöt och en rejäl bit flatrökt bog. Jag gjorde misstaget att tro att vätskan skulle koka in ungefär som när man kokar ris, vilket resulterade i en ganska stabbig röra. Det gick också åt mer marinad än vad som stod i receptet; jag tog ungefär 1½ matsked utan att det blev speciellt hett. Matigt och mättande blev det i varje fall, det kändes efteråt som om den här grytan hade varit mat nog och att man kunnat hoppa över det marinerade köttet. Dessutom borde jag ha repat timjanen i stället för att bara hugga den i bitar.

Förutom två ordentliga portioner gick det att fylla 7 matlådor.

Dags för lite matlagning: Beer Advocate Magazine har innehållit mycket mer recept och matlagning än vad jag hade trott. I volym II nummer VII var temat jamaicansk matlagning med öl i.

Jag har suttit och tittat på den där artikeln såpass att jag beslöt mig för att prova ett par av recepten.

Jamaikansk jerk-marinad

Blir 2½ deciliter marinad

2 limefrukter, skal och saft
4 skalade vitlöksklyftor
2 salladslökar
1-3 chilifrukter, habanero eller scotch bonnet beroende på mod
1 purjolök
½ näve färsk timjan
1 msk kryddpeppar eller pimentopeppar
2 tsk paprikapulver
½ tsk riven muskot
1 tsk salt
1 tsk nymald svartpeppar
2 msk IPA eller DIPA
1 msk mörk sirap
2 tsk tamari eller soya

I en mixer eller food processor lägger man limeskalet och juicen, vitlök, lökarna, chili, timjan, malda kryddor, salt, sirap.

Pulsmixa ett par gånger, rör om med en slickepott och mixa till en jämn tjock vätska. Blanda i mer öl om det ser torrt ut.

Användning: Täck över köttet/grönsakerna med mycket marianad. Skrubba in marinaden riktigt ordentligt. Smaka av marinaden innan; scotch bonnet är riktigt lömsk och styrkan ökar i marinaden.

Låt proteinet dra i marianaden minst 4 timmar och högst 24 timmar. Marinaden håller sig i två veckor i kylskåp.

Sedan följer instruktioner för tillredning av kött etc i grill, rök, grop och ugn.

Ugn: Sätt ugnen på 175-225°. Sätt det marinerade köttet i övre tredjedelen av ugnen och sänk temperaturen till 150°. Låt ligga tills innertemperaturen blir lagom.

Det följer receptvarianter för fläsk/vildsvin, kyckling/anka/höns, get/lamm/får, biff/bison/buffalo, fisk/skaldjur och tofu/tempe. Jag valde biff, och då använder man grundmarinaden.

---

Nu när jag provat så använde jag 1½ jalapeno, och det hade nog inte varit några problem att ha i sista halvan med. Marinaden blev mycket mer dominerad av kryddpeppar än vad jag trott. Mycket god!

Vad jag tjatar om den där ölfestivalen.

Men nu när det bara är timmar kvar av deras öppettid tänkte jag försöka sammanfatta mina intryck i lite spridda tankar.

Jag räknade baklänges, och det här var min fjärde ölfestival i Nacka, jag har varit där sedan 2004.

Saker har ändrats. Till det bättre. Det blir fler svenska bryggerier på plats, och standarden på ölen är högre än någonsin.

För några år sedan var vissa monterplatser fyllda av äldre flipperspel från en samlarförening. Kanske lite kul, men ingen bra reklam för arrangörerna. I år var det snarare trångt mellan alla montrar.

Det var också mer öl än jag mins att det varit. Mindre krimskrams, lite mindre glas, godis (även om jag köpte en påse närmast skadligt god kaffefudge) och cigarrer. Det tycker jag är bra.

Jag har aldrig sett Spendrups på SB&WF. Förrän i år, då de bad besökarna om hjälp att välja ut den kommande Mariestad Höstbrygd. En utmaning jag prioriterade bort.

Carlsberg däremot, blandar och ger: För några år sedan bestod deras utställning av några unga tjejer i boxningskläder och enorma mängder av Falcon Weiss och Falcon Stout. De hade en "tävling" om vilket av de ölen som skulle bli en del av sortimentet. Lite förvånande vann Weiss senare.

Ett annat år hade de hittat några fat av Carnegie Porter som var nära 20 år gamla. De hann jag aldrig provsmaka. Samma år bjöd de på dessert; Carnegie Porter-chokladglass och Hoegaarden-sorbet. Det senare var verkligen fantastiskt gott.

Och förra året hade de snott åt sig hela innersta rummet där de hade ett "vardagsrum" med Nintendo Wii, soffgrupper, flera barer och en kyl full med... Brookyn Local 1? I år var det en monter bland alla andra som jag faktiskt inte alls minns.

Mycket beröm går till Bishops Arms som i sin monter bjöd in de svenska bryggerier som var för små för att ha egen plats: Millingstorp, Ocean, Kinekulle, Närke, Mora, Helsinge... Bravo!

Jag har också lärt mig den hårda vägen att vara på plats så tidigt som möjligt. På kvällen omvandlas ölnörd-fokuset till en dålig blandning av firmafest och Ålandsbåt, framför allt då det decibellstarka bandet på scenen sätter igång och gör samtal med utställarna omöjligt. Jag förstår någonstans att det är en nödvändig del av arrangemanget för att få det att gå runt ekonomiskt. Men det är inget för mig.

Maten ska nämnas. Den har också blivit bättre med åren. Så sent som förra året erbjöd alla utställare en trerätters måltid med olika namn men med samma mat. Av tillståndsskäl kan tänkas, men det blev lite löjligt när det visade sig att de enda sittplatser som fanns i festivalloklaerna var soffgrupperna och barstolarna hos Carlsberg.

I år var det innersta rummet en food court med flera olika sorters mat som man kunde avnjuta med valfri öl. Jag åt nudelwoken från den thailänska serveringen, och det var inte dumt alls. Bättre än förr! Fast jag saknade strutarna med pommes och majonnäs från Belgobaren!

Trevligt var att se det första danska utställaren på SB&WF i form av Braunstein. Hoppas på fler sådana nästa gång.

Vad jag saknade var lite mer "avancerade" seminarium om öl.

Oliver Twist/House of Ales var som vanligt förbluffande i sitt enorma urval av amerikansk "craft beer". Jag vet inte hur det är nu, men tidigare år har det varit i samarbete med Brewer's Association som hjälpt till och aktivt stött för att få ut sin öl. Vilket väl kan sägas ha lyckats: Sverige är deras största exportmarknad, helt utan konkurrens.

Och det är nog i slutänden på grund av detta som jag kan sitta här och dricka Hercules Double IPA. Tack, Jugge!

Dessutom vill jag säga att jag gläds över alla berömmande ord för bloggen från såväl besökare som utställare.

Den här recenserade jag nästan på dagen för 4 år sedan, och gav då betyget 3,35. Det är ju ett tag sedan, så det är dags att göra en helt ny recension. Tiden går…

Under tiden har flaskans och etikettens design ändrats en del och orden "Ur-Märzen" har försvunnit. Så nu heter den bara Spaten Oktoberfestbier. Alkoholhalten är fortfarande 5,9 och stilen Märzen/Oktoberfest, den representerar den moderna lättare oktoberfestölen som serveras i München nuförtiden.

Färgen är gul med en aning guld, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet sjunker till ett tunt lock och en tjock vit ring. Lite flor bildas.

Doften är maltig med massor av vitt bröd. Toner av söt honung och en fin bitterhet som har lite syrliga inslag. Frisk och inbjudande.

Smaken är söt med en medelkraftig maltighet. Vitt bröd och antydningar till färska grönsaker. Eftersmaken är lika söt den, den kompletteras med en växande bitterhet och en ton av jäst som ger lite karaktär.

Kolsyran är medelstark; de små bubblorna är rätt lätta. Vätskan är rätt len och aningen klibbig.

En klart godkänd modern oktoberfestöl. Fast jag gillar deras Premium Lager bättre om jag ska vara ärlig. Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Tillfällig nyhet september, lagerhålls normalt en bit in i oktober.

Dags för ~~sista texten~~ om 2008 års Stockholm Beer & Whiskey Festival. Ett antiklimax ska beskrivas.

Oliver Twist/House of Ales hade i år 2 (eller 3?) montrar. En fullproppad med amerikansk flasköl, den andra erbjöd de populäraste amerikanska flaskorna och en trave fatpumpar med spännande innehåll. Den som jag tror var deras tredje erbjöd brittisk öl på fat och flaska.

Det var i flaskmontern jag såg en liten skylt om möjligheten att privatimportera Stone-öl. Givetvis blev jag full med frågor, men de i montern visste bara det jag skrivit i tidigare inlägg. I övrigt hänvisades jag till ägaren "Jugge" Hasselqvist. En man som jag också ville prata om försäljning till krog med.

Han var i alla fall någon annan stans. Men han skulle dyka upp, när som helst.

Jag hade inför stockholmsbesöket på mässans webbplats läst om att bryggaren från ett för mig okänt amerikanskt bryggeri skulle dyka upp: Doug Odell från Odell Brewing. Det hade varit kul att prata lite och samtidigt prova deras öl. Så jag väntade med deras flaskor.

Kom tillbaka efter en dryg timme. Näe, ingen Jugge eller Doug. "De kanske sitter och prisförhandlar med någon kund?".

Det hela återupprepades ett par gånger under eftermiddagen och kvällen. Så det blev ingen Odell IPA. Vilket jag förstått i efterhand var ett misstag, det ska ha varit en av de bästa ölen på hela arrangemanget (fast de fick visst inget pris).

Nå. Vi kom till Nacka strax innan ett, och kring halvsju tyckte vi att det fick räcka. Jag var i rätt bra skick eftersom jag druckit ganska små smakprov och ständigt hällt i mig en massa vatten.

Så vi (jag och sambon) åkte ut till hotellet och checkade in för att omgående ta oss in till Stockholm. Målet var klart: Belgobaren.

Hoegaarden Wit och "Liégekorv m. smörfräst lök, potatisstomp & senapsgrädde" till honom, Duvel och "½ kg musslor i hummersoppa" åt henne. Alla var glada och nöjde, utam möjligen jag som tyckte att värmen i lokalen var jobbig. Och den högljudda tyske backupsäljaren brevid oss (han hade nog varit lugnare om han vetat vad jag jobbar med).

Sedan var vi rätt slut.

Jag provade några ytterligare öl på SB&WF, men jag hittade inte noteringarna förrän igår. Båda dracks i Brills monter där jag serverades av en ovanligt energisk representant.

Först var det en nyöppnad flaska 黑, Mikkellers imperial stout på 17,5% som jag handlade en flaska av i somras för en massa slantar. Möjligheten att prova denna dryck var av stort intresse; var den mogen än eller ska man vänta att öppna den lilla godbiten?

Man ska vänta. Den var lite omogen, spritig och obalanserad fortfarande. Jag öppnar nog inte min flaska förrän någon gång 2012.

Då undrade jag lite försynt om de hade något mildare i montern. Det hade de; en lättöl från Ölands Gårdsbryggeri benämnt Segerstad Pale Ale. Tyvärr tyckte jag att den var jolmig och söt i smaken, ungefär som de utländska alkoholfria ölen som någon torrhumlat.

Bild: Grenadine Förlag

Åter till SB&WF i förra veckan: Vid Monks Café-montern stod bryggaren Charles Cassino tillsammans med en man och dreglade över en stor tjock bok om svenska öl.

Mannen med boken presenterade sig som Örjan Westerlund, förlagschef på Grenadine Bokförlag AB. Boken i fråga var deras nyaste dryckesbok, praktverket Svensk Ölbok (ISBN 978-91-85329-76-2, prisjakt, pressrelease) författad av Örjan själv.

Som sagt, ett praktverk på 176 stora sidor och 1,3 kilo. Jag kan inte säga så mycket mer om den än att det jag såg verkade väldigt intressant och blandat; allt mellan humlekemi, bryggerihistoria och intervjuer med intressanta personer i ölsverige. Ge till mig i julklapp!

Och jag vill speciellt citera det här från pressreleasen, något att tänka på när man misströstar över dagens läge:

Öl görs nu av fler bryggerier än vi sett i Sverige på hundra år.

Fundera på det, ni.

Men det var inte den som jag egentligen skulle skriva om. Efter att ha småpratat lite om min blogg, där jag fick många vänliga ord och läget i ölvärlden hissade han upp en mindre bok ur sin väska:

Bild: Grenadine Förlag

Det var en annan bok om öl i Sverige: Sveriges Ölbryggerier av Lotta Jernström (ISBN 978-91-85329-69-4, prisjakt, pressrelease). Det är en mindre bok på 194 som med sina mjuka pärmar är lätt att ta med sig i fickan

Den är nämligen tänkt som en resguide för folk som vill besöka bryggerier i Sverige. Här går författaren igenom alla ölbryggande ställen igenom i bokstavsordning. Bredaryds Wärdshus som brygger 5.000 liter om året står bredvid Carlsberg Sverige med kapacitet på 200.000.000 liter/år. Och allt därmellan; pub-bryggare blandas med etablerade bryggare och nykomlingar.

Vilket är mycket av bokens charm, alla har olika problem att tampas med vilket beskrivs på ett initierat och nyfiket sätt. Villkoren kan vara väldigt olika, från Ölkliniken som inte brygger beroende på att innehavarens medicinska forskning tar för mycket tid till Krönleins problem med antikvariska myndigheter eller Kopparbergs stretande för att få koncernens bryggerier att jobba på samma sätt.

I boken beskrivs också det som direktöversatt från danskan kallas fantombryggerier, de som skapat egna recept men inte har eget bryggverk (som Åre Bryggeri, Nyckelbryggerier eller Mälarbryggeriet).

För mig är inte det här en resguide primärt: Det är ett avtryck av öl i Sverige år 2008. Allt är väldigt aktuellt, vilket kommer att göra boken omodern om ett tag. Då kommer den i stället att vara ett unikt historiskt dokument av vikt: Såhär såg det ut, då!

Båda böckerna rekommenderas varmt. Liksom En Ölbok av Håkan Engström (ISBN 91-85329-10-X, prisjakt, pressrelase) som jag tycker är ett standardverk för den som vill lära sig om öl från ett svenskt perspektiv. Jag brukar rekommendera den vid mina ölprovningar, trots den ibland överdrivna desigenen.

Vinnarna från öldelen av Stockholm Beer & Whisky Festival 2008 hittas här.

Årets uppstickare är tveklöst Oppigårds, vilket de klart är värda. Grattis!

- Hur ser man att det varit en datatekniker på festen?
- Det ligger chips i soffan.

...

Enligt Fast Food Lovers kommer Estralla snart att åter lansera salt & vinägerchips i Sverige. Det gillar jag, även om jag svagt minns att de var lite mesiga i syrligheten förra gången.

Så slipper man åka till English Shop och handla Kettle Made Kettle Chips Sea Salt and Balsamic Vinegar. Eller inte.

Enligt signaturen "grönahuset" på Ölfrämjandets forum kommer dessa öl att försvinna från ordinarie sortimentet 1 oktober:

Falcon Bayerskt 5.2% Minifat 5 l
Arton56 Amber 5,2 % 330 ml
Arton56 5,2% brk 500 ml
Hallands Pilsner 5,2% 330 ml
Zubr Classic Tvame 4,1% 500 ml
Hoegaarden Grand Cru 8,7% 330 ml

Falcon Bayerskt och Arton56 kommer att finnas kvar i andra storlekar. Det känns väl inte son några stora förluster i övrigt.

Hm. Har jag verkligen aldrig recenserat Falcon Bayerskt starköl? Jag minns att de på nittiotalet hade Falcon Bayerskt Mittelbier som var gott till husmanskost.

Senare tillägg: Förutom några ändringar av alkoholhalt (sjukommatvåor som blir sexkommanior etc) så kommer Newcastle Brown Ale och Sapporo Premium Lager att flytta till beställningssortimentet.

Åter till vardagen (jag har visserligen ett par texter kvar i mig angående mässan i Nacka): Oktoberfest Beer från Brooklyn Brewery, en oktoberfest/märzen på 5,5%.

Bärnstensfärgad. Två fingrar högt beige skum som lämnar fina rester på glaset.

Doften är nötig och lite söt med aningar av grädde, rostad malt och en fruktig aning.

Den första smaken är frisk och fruktig, sedan kommer en snabbt övergående bitterhet. Lite söt malt, noter av mogna äpplen, vetemjöl, aprikoser. Nästan ingen bitterhet alls, däremot lite metalliska smaker i eftermsaken.

Kolsyran är medelstark, vätskan lätt till medium-len.

Den här påminner mer om en medelmåttig wienerlager, "bayersk", än en Märzen. En liten besvikelse som får betyget 3 rakt igenom. Tillgänglighet: Tillfällig nyhet september, kommer att lagerhållas en bit in i oktober.

Min bloggkollega Double Bastard påpekade i ett färskt inlägg att amerikanarna inte klarar att göra riktig oktoberfestöl eftersom den malt de har inte är tillräckligt kraftig i smaken. Det kanske ligger något i det?

Dessutom bara jag måste kommentera etiketten: Den är bland det fulaste jag sett från ett storbryggeri: Massvis av typsnitt som inte hänger ihop, dålig komposition och obalans. Usch.

Jag tvekar. Borde jag egentligen blogga om det här eller hålla det för mig själv?

Eftersom jag skrivit den meningen här vet ni redan svaret... Det här fick jag reda på i deras monter på Stockholm Beer & Whisky Festival (mer om vad som hände där senare)

House of Ale AB, företaget som Jörgen "Jugge" Hasselvist har för att importera fin öl från USA, har fått tag på öl från Stone Brewing Company som kommer att säljas på Systembolaget via privatimport.

Det rör sig om de humlestinna läckerheterna Stone IPA, Stone Arrogant Bastard och Stone Ruination IPA.

Om man är intresserad (kollit lär ligga på 24×355 ml) ska man omgående skicka ett mail till http://mailto:jorgen@olivertwist.se/ och föranmäla sitt intresse för vidare instruktioner.

Och varför tvekar jag att berätta om det här? Jo, mängden är begränsad och genom att föra nyheten vidare kanske mina chanser att lägga beslag på en låda minskar?

"Brew" Blog, en del av dåvarande MillersCoors' Brew Magazine-satsning, har nu lagts ner.

Trist, eftersom de tagit upp nyheter från främst de riktigt stora bryggerierna (SABMiller, Anheusher-Busch-InBev, Diaego...) som annars inte hörs så mycket i ölnördsvärlden.

Under en tid har de som håller i recensionssiten iGlaset och jag pratat om bilder. Och sedan i helgen kommer de att använda bilder på flaskor som jag tagit i sina recensioner.

iGlaset har inte bara recensioner för alla typer av alkoholhaltiga drycker utan även en slug rekommendeationstjänst som föreslår vad du borde gilla utifrån recensioner du skrivit in. Dessutom ett forum och en sida som klumpar ihop olika recensioner i olika paket (vilken dryck är högst rankad i aprilsläppet? På Akkurat?)

Jag då? Tja, jag skrev in några recensioner där i början för att hjälpa igång beräkningarna, men känner inte att jag hinner med en site till, även om jag tycker att den är utmärkt.

Bild: Jämtlands Bryggeri

Så gick jag mot Jämtlands Bryggeris monter på Stockholm Beer & Whisky Festival.Mest för att kolla läget och om de hade några experimentbrygder på plats: Jag har där titigare provat en äppelweiss och en ale bryggd med vildhumle från Jämtland. Båda... mer intressanta som koncept än som produkter, faktiskt.

Men inget sånt i år. Deras nyheter provades, vilket jag redan skrivit om.

Jag hastade vidare och återkom efter en liten stund. Jag gick rakt på sak: "Vad har ni gjort med Hell? Den smakar inte alls som den brukade smaka! Nu är den tråkigare utan det där amerikanska humlebettet!"

Mannen i montern ursäktade sig fört med att han bara var säljare och ganska ny på jobbet - han kunde inte uttala sig om produktionsdetaljer och visste inget om hur ölen var förr. Men han var säker på att inget hade ändrats för receptet för Hell. Förutom de vanliga småvariationerna beroende på variationer i råvaror då.

Jag stog på mig. "Den är annorlunda!". Tja, funderade representanten, vi byggde ju om brygghuset för en tid sedan. Det kanske ändrade något lite?

Och när jag tänker efter så stämmer det faktiskt tidsmässigt med när jag upptäckte att ölen var annorlunda. Tja. Kanske är det förklaringen: Jag känner till ett annat svenskt bryggeri som bytte modell på jäs- och lagringstankar och plötsligt fick mycket mindre skumkrona trots i övrigt identiskt tillverkningssätt. Men det oroar ändå: Borde inte någon reagerat? Eller är det bara jag?

Men nu tyckte mannen i montern att det var dags att smaka på den omtalade ölen, för att visa att den minsann inte var så tråkig som jag tyckte.

Jag fick mitt smakprov, doftade och smakade andäktigt... Yuuuuch! En mycket otrevlig lätt unken smak av jordkällare och gamla disktrasor! Jag påpekade direkt och säljaren tog en sipp ur ett glas. "Mmmmm" tyckte han, "såhär ska den inte smaka. Det måste vara något konstigt i pumpen." sa han och pekade mot handtaget. Efter att ha hällt ut ett par deciliter fick jag ett nytt smakprov (jag hade sköljt såväl glas som mun) som visserligen var bättre, men det var fortfarande klart att den här ölen inte mådde bra. Och detta bara någon timme efter att mässan först öppnat.

Nu förlorade säljaren intresset för mig och började prata med ett par andra besökare. Utan att sätta ett glas på pumphantaget. Hoppas ingen inköpare kom efter mig, det vore inte helt lyckat för affärerna.

Min lätta oro för Jämtlands Bryggeri minskade inte i torsdags direkt.

Pratade med de som stod i montern hos Gamla Slottskällans Bryggeri. En del nytt snappade jag upp:

Förutom att Slottslager kommer på Systembolaget inom kort kommer de att försöka få in den ofiltrerade varianten på vissa krogar.

Den legendomsusade portern Svart har åter bryggts en gång. Två pallar flaskor står och väntar på att distribueras till krogar, främst Uppsalas nationer.

Blond Ale, som var deras kandidat till det fasta sortimentet i våras, ska åter försöka komma in i deras sortiment.

Etikettdesignen kom åter upp. De nya har kritiserats (bland andra av mig) som stela och tråkiga. Men, förklarade deras representanter, nydesignen var nödvändig av flera skäl: Ett var att folk inte kopplade de gamla etiketterna med bryggeriet, när man haft en av deras öl på krogen fick man inte någon igenkänning i Systembolagets hyllor.

Men det var också så att den gamla stilen med namnet vertikalt på sidan fungerade riktigt dåligt på fatpumparnas rundade brickor. Och, som jag tidigare tagit upp hade man flera generationer av etiketter på gång samtidigt.

Det främsta skälet var dock ett annat: Man ville få en "stramare" och "elegantare" framtoning på ölet med mer fokus på kombinationen mat och dryck. Det som en del av den uttalade målsättningen att ta sig in på restauranger som ett alternativ till vin. snarare än "bara en till öl på puben".

Och så gnällde de på att min bloggs bild från bryggeriet var gammal och uppvisade fasaden innan de snyggat till den. Så är kommer den igen (det börjar verkligen bli dags att åka till Uppsala igen)!

Enligt uppgifter bryggdes den här ölen i våras av Ölands Gårdsbryggeri i samarbete med hembryggaren Johan Håkansson och har sedan legat på tank. Tokens Röklakritsporter är en porter med lätt amerikanska drag med lakrits (nähä?) på 6%.

Vätskan är mycket mörkt brun och nästan klar. Det två fingrar höga skummet är ljust brunt. Lite skumrester på glaset.

Doften är torr och syrlig med en del humle och rökiga toner (mer av rökt skinka än lägereld). Aningar av söt lakrits och lagrad ost.

Den första smaken är syrlig, närmast sur. Sedan kommer smaker av elegant lakrits och en stickig sackarin-sötma som kompletteras av mer syrliga toner. Svag kropp. Eftersmaken är söt-syrlig med lakrits och en mild röksmak.

Kolsyran är medel till svag, vätskan är tunn och rätt så vattnig.

Ett intressant experiment, tyvärr tycker jag inte att den känns helt genomtänkt. Var det här verkligen vad bryggarna ville ha fram? Gillade jag den här? Jag... Vet faktiskt inte. Betyget blev i varje fall 3,35. Tillgänglighet: Mitt-i-månaden-släppet i september. Slutsåld.

Jag har en del gamla grejer som jag bär omkring på. En Nokia 3510i. En Palm Vx.

I den senare har jag haft en minimal databas (List) med ölbetyg. Namn och betyg. Praktiskt när man hittar något intresessant: "Har jag druckit den där? Var den god?".

Nu inser jag att jag inte uppdaterat den sedan i julas. Och anledningen är enkel. Det är knöligt att lägga in nya öl i listan. Så här har jag gjort: Från Beer Advocate har jag kopierat html-tabellerna till MS Word, där jag har editerat dem. Så export i textformat med meta-formatering och vidare in till emacs där jag med flera macron skapat den formatering som ListPC-appikationen begriper.

Det funkade hyfsat där det var 200 öl och jag inte hade bättre att göra på dagarna. Men nu är det 1.000 och jag har annat att göra mest hela tiden.

Allt hade varit enklare om ölbröderna haft textlistor över ens recensioner, men de är rätt tydliga att de anser att betygen är interna för siten.

Det var bara det jag skulle säga.

Tredje delen i min avskrivning av noteringar från Stockholm Beer & Whisky Festival 2008.

Monks Café hade som vanligt ett imponerande utbud och i år dessutom tre öl från sitt egna bryggeri. Fick en liten pratstund med deras bryggmästare Charles Cassino och provade hans Kaffelager. Stout och porter med kaffe i är ingen nyhet, men det här var nog den första lagern med kaffe jag provat. Och jag förstod varför: Den här drycken fick mig mest att tänka på sjuttiotalets 2½ kg-kaffeburkar i plåt med matta ljumma småjolmiga smaker.

Över till grannmontern, som jag inte riktigt blev klok på vem som stod bakom. Men de verkade associerade med Oliver Twist på något sätt. De hade dock Bitter & Twisted från skotska Harviestoun, ofta benämnd som en av världens bästa brittiska bitters. "Riktigt bra och frisk bitter" var mitt snabba omdöme. Lagern Schiehallion var lika svårstavad som god, den borde funka finfint till slottstek.

De riktigt små svenska bryggerierna samarbetade i år med The Bishops Arms, och i deras lilla monter fanns det en hel del godsaker inpackade: Närke Kulturbryggeri erbjöd bland annat Anders Göranssons bästa rököl som hade en röksmak som var lika kraftig som ren. Bra!

Ocean Bryggeriet hade ingen egen monter, men väl två cask hos BA. Den ena innehöll Ocean India Pale Ale som inte var så jättebitter men torr och aningen syrlig. Inte dumt alls.

Ett helt nytt svenskt bryggeri gjorde sin debut hos Bishops Arms: Kinekulle Bryggeri (har ännu ingen webbsite) erbjöd Forshem Ale, en fruktigt söt och lite maltig pale ale/bitter med syrligt bittra toner som lovar gott inför framtiden.

Det var de korta notiserna det. Reflektioner, småprat och annat kommer senare.

Jag fortsätter att berätta vad jag drack på mässan utgående från mina noteringar.

Oppigårds är ett bryggeri jag brukar ösa beröm över här, och berömmet gavs även till de som var på plats. Passade på att dricka ett par som jag inte haft möjlighet att dricka tididgare: Smithy Ale var en frisk balanserad och kraftig ale med mycket humle i den brittiska skolan. Deras IPA heter Indian Trubute och har en indisk elefant på etiketten. Under skapandet hade ingen tänkt på uttrycket "Elefantöl"... Ölen var en fruktig rejäl IPA som gav all bitterhet man kan begära av en öl från den gamla världen.

Killen som jag pratade med från Grebbestads Bryggeri var ingen vidare säljare, han verkade närmast blyg och ville helst gömma sig bakom disken. Men öl hade de: Prippklubbens öl (som jag skrivt om här) har åter bytt namn, nu till Göteborgs Nya Starkpilsner. Ölen hade en helt annan karaktär med betydande mängder tysk humle och inte alls den klassiskt svenska maltighet som jag väntat mig.

Jag minns inte vem som hade den i sitt sortiment (Galatea?) men ACME California IPA från amerikanska North Coast Brewing var verkligen inget att komma ihåg heller: "Frukt, oren, smör. Inte bra. Sur." var mina anteckningar.

Tillbaka till Sverige. Hantverksbryggeriets nyhet för året var folkölet och pale mild-varianten Bonden. Precis så god, lätt mild och drickbar som jag hoppats på. Eftersom deras öl buteljeras för hand kan de inte sälja så mycket som de hoppas, men det kommer nog att lösa sig med tiden.

Nu kunde jag inte hålla mig längre utan gick till Oliver Twist-hörnan och dess orgier i amerikansk craft beer: Först ut var Caldera IPA från Caldera Brewing i Oregon: En balanserad sak med torr och stram humling med trevlig fruktighet.

"Har du något som är för mycket?" frågade jag den gode bartendern. Det hade de: Samael's Ale från Avery Brewing i Colorado var på 14,5% och lagrad med ekspån i ekfat. Som att dricka sötat ekjuice, påminde inte så lite om Sam Adams Tripple Bock. Höll vad den lovade. Kanske inte rätt plats och tid för den dock...

Dags att återvända till Europa. Danska Bryghuset Braunstein erbjöd bland annat Classic på fat. En klassisk dansk classic: Lätt maltig med aningen metallisk bitterhet. Nja. Deras Viking IPA på 6,5% var lätt och lite småtråkig, det sista en IPA ska vara för mig.

Dags att byta inlägg igen, tror jag.

Jag lyckades lämna in kameran i garderoben, så det blir enrapport från Stockholm Beer & Whisky Festival illustrerad med bulk-bilder den här gången. Bara för att komma igång börjar jag med det enklare; att skriva an de noteringar jag gjort om de öl jag provsmakade. Reflektioner och nyheter jag fick fram kommer allt eftersom.

New Sweden Port Stout från Galatea, ett komplement till den tråkiga lagern New Sweden. En lätt och mjuk stout i amerikansk stil. Säljaren var lite osäker om alkoholhalten, men kring 5% var en kvalificerad gissning. "Intresset för svart öl har ökat hos våra restaurangkunder".

Wild Hare var en ekologisk bitter från engelska Bath Ales som kommer att lanseras i Sverige av Brill. En helt OK bitter utan de konstiga bismaker som ibland drabbar ekologisk öl. 5%.

India Pale Ale är den ena av de nyheter från Jämtlands Bryggeri som lanseras på Systembolaget och på fat inom kort. En rejäl och ren IPA om jag noterade "God!" om. Den andra nyheten Oatmeal Bitter var ganska intetsägande, men jag borde nog druckit dem i omvänd ordning.

Ofiltrerad Slottslager från Slottskällan var snäppet bättre än den vanliga filtrerade: Massor av fruktig och blommig humle med en krispigt törstsläckande avslutning. En härlig lager! Från samma bryggeri provades julölet Nisse som skapats för att klara av fet och smakrik julmat. Deras Blond Ale, noterade jag "mild och frisk session ale" om, ett gott betyg.

Nøgne Ø Wit var en filtrerad witbier med mindre kryddighet än brukligt. En öl för varma sommardagar. När jag först hörde talas om och började dricka ölen från detta bryggeri fick jag intrycket att de var lite spretiga i smakerna. Men nu känns de mycket mer konsekventa och eleganta. Deras Dark Horizon 2nd edition, en svart bomb på 17,5 % kommer på Systembolaget 3 november.

Coffee Stout från Nils Oscar var väntat trevlig - jag drack av prototypen förra sommaren och visste att den skulle vara bra. Dock var den här torare och med ännu mer elegant espressoton än "Kaffe Casken!" som prototypen hette. En riktigt bra variant av kaffeöl! I mitt block skrev jag "ljuvlig" som omdöme. Rökporter från samma bryggeri skar sig en aning mot kaffesmaken i min mun (jag borde sköljt munnen mellan dem). "Tja. Lätt rökig men rätt slätstruken" var mitt omdöme. Men lita inte helt på det!

Dags att byta inlägg.

Näha, dags att ta sig till Factory Nacka Strand och årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival.

En spännande sista-minuten-nyhet är att Doug Odell från Coloradobryggeriet Odell Brewing kommer att gästa Oliver Twist-montern idag torsdag.

Från ett Akkurat-nyhetsbrev som kom idag:

Jag tänkte börja med lite tråkiga nyheter.

Ölpriserna samt alla övriga kostnader skenar som bekant iväg.

Inte bara priserna på råvaror men även transporter och alkoholskatten har dragit iväg.

Det tillsammans med övriga ökade kostnader som löner, hyra, el och inte minst kreditkortsavgifter gör att även vi tyvärr måste göra en radikal prishöjning.

Vi kommer att behålla (till mångas glädje hoppas jag) pintmåttet på de öl som traditionellt serveras på pint.

T.ex. Real Ale, en del svenska mikrobryggeriers angloinspirerade öl som t.ex. Bedarö Bitter.
Detta förutsatt att vi kan få ett hyfsat pris från bryggerierna.
Vi kommer att gå ner på så kallade 0,4 glas på andra öl som stor stark, mellis samt exklusivare svensköl och dyrare Real Ale

Priset på en Real Ale och andra Pints kommer att uppgå till 74.- Huga!!!!

Men det är fortfarande billigare än många andra ölkrogar.

Prishöjningen kommer att ske under nästa vecka i samband med menybyte. [...]

Stene med personal

Ännu ett fynd från gömmorna i skafferiet: Gorm's Bryg från Herslev Brygghus, en överjäst öl med mältat korn, råg och vete som kryddats med honung. Ursprungligen bryggdes den för Vikingaspelen i Fredrikssund.

Flaskan är från batch #152.

Färgen är djupt bärnsten-brun; vätskan är aningen grumlig eftersom den är efterjäst i flaskan. Det två fingrar höga luftiga ljusbeiga skummet faller ner till ett tjockt lock.

Doften är överraskande bitter och humlig. Frukter (ananas, äppelkart, kiwi), viss syrlighet och toner av jäst, kaffe och vetedeg. Den känns lite oren.

Smaken är först bittert torr med lätt rostade toner. Den mildras av en mild sötma. Lite syrlig vete och kryddig bitterhet. Eftersmaken har ganska milda smaker av honung, kryddpeppar, nejlikor, knäckebröd och en mild bitterhet. Avslutningen är jästigt fruktig.

Kolsyran är medel till stark, bubblorna är små och mycket friska. Vätskan är len.

Jag... blir inte riktigt klok på den här ölen. Det känns lite som ett experiment av en duktig hembryggare: "Få se vad som händer om jag blandar ihop allt vad jag har hemma?". Lite för oren och lite för mycket humle för att passa ihop helt. Smakerna av knäckebröd (rågmalt) och deg på jäsning (vetemalt) går tillsammans med den kryddiga humlen åt så olika håll att en helhet är omöjlig att hitta.

Betyg: 2,8. Tillgänglighet: Mitt-i-månaden-släppet i juni. Det finns ett hundratal flaskor kvar i olika butiker.

Hm, importören Rowi Wines var ett nytt namn för mig. Undrar vad de kan få fram? Allt från Herslev, ser det ut som.

Dempa frågade Double Bastard fem frågor. Och eftersom jag inte fått motsvarande frågor så svarar jag på dem i alla fall. Ölblogg-inavel!

Hur gammal du är (iofs inte nödvändigt)? 35. Inser, nu när jag jobbar ihop med en 23-åring, hur gammal jag är.

Hur länge har du druckit öl? Sedan en vinterkväll 1992. Min första öl var en Spendrups Dark Label. Jag insåg direkt att det här var vad jag gillade.

Och var bor du? I Linköpingsförorten Ryd.

Favoritöltyp? Det varierar, men kellerbier, dark mild ale, almerikansk DIPA och double Pilsner ligger mig varmt om hjärtat. Karaktär är ledordet.

Favoritöl? Omöjlig fråga. Men det är med öl som med musik. Det som är riktigt väl producerat går hem hos mig, må det vara hårdrock, lounge, EBM eller disco. Senare tillägg: Okej, jag ska försöka nämna 5 favoriter. Gale's GB, Gale's Horndean Special Bitter, Rogue I2PA, Aventinus, Flensburg Unser Norden Landbier Pilsener.

Favoritpub? Nåtot slags topp 5, pubar som varit viktiga för mig: Akkurat, Oliver Twist, Stockholm. Bishops Arms, Norrköping. the Mermaid, St Albans England. Ye Olde Mitre, London, England.

Okej. Det blev sex frågor.

Det tog ett bra tag (jag skickade in offertförfrågan i början av juli), men så i onsdags så kom äntligen mina två lådor Dale's Pale Ale från Coloradobryggeriet Oscar Blues Grill & Brewery. Det rör sig alltså om en amerikansk öl som jag tycker fränsar mellan en Pale Ale och en amerikansk India Pale Ale. Alkoholhalten ligger på 6,5%.

Nu ska jag dessutom göra en ny recension på Beer Advocate. Den gamla, som jag skrev i april 2007, var på 3,8 och det känns inte som om jag står för den idag.

Färgen är ljst brun med lite rött, vätskan är något grumlig. Det två fingrar höga skummet är beige, kompakt och hårt. Massor av skumrester på glaset (för övrigt en låg rak sejdel).

Doften är generöst laddad med amerikansk humle: Grapefrukt, citron, söt malt, smör och en fin kraftig bitterhet som diskret håller sig i bakgrunden.

En fruktig, söt och humlig ton dominerar smaken. Smörkola, aprikoser, grapefrukter, syrliga karameller och rostade nötter. Den smöriga, närmast feta, smaken stannar kvar medan beskan ändras till en mer syrlig ton. Eftersmaken är aningen söt med en lång, lyxig smak av humle och frukt som aldrig blir aggressiv utan bildar en stabil bas för de andra smakerna.

Kolsyran är aningen kraftigare än vad jag skulle kalla medelstark; bubblorna är friska och mycket små. Vätskan är mycket len, nästan lite tjock.

En väldigt välgjord amerikansk pale ale, som lite gränsar till en amerikansk IPA. Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Privatimport via Systembolaget och importören Gamlestadens bryggeri

Nej, jag kommer inte på någon bra ingress idag. Håll till godo med recensionen: Left Hand. Oktoberfest. Oktoberfestbier/Märzen. 6%.

Färgen är nötbrun med lite bärnstens-ton. Det fingertjocka skummet sjunker till ett ljusbeige lock. Inga skumrester på glaset.

Doften är maltig med toner av nötter, sirapslimpa, sirap, aningar av kokta grönsaker och en milt bitter ton.

Smaken är mycket maltig med en snabbt övergående syrlighet. Rostade söta toner av limpa, kokta grönsaker, kött och skysås. Eftersmaken har toner av nötter, viss sötma och en torr behaglig bitterhet. Rostat bröd i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, små milda bubblor. Vätskan är mycket mjuk och len i munnen.

Om jag bara hade läst om oktoberfest-öl och aldrig druckit en i verkligheten hade mina gissningar nog stämt väldigt bra överens med den här ölen: Lättdrucken med mycket karraktär av lätt rostad malt. Om jag fattat böckerna rätt är den här närmre de ursprungliga oktoberfest-ölen än vad många av dagens tyskar är. Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Tillfällig nyhet i september.

Kollade just programmet för de mindre föreläsningarna/provningarna "Master Classes" på Stockholm Beer & Whiskey Festival i år. Bara en massa skotska destillat...

Utom en: På fredag 19 september 17:30 kommer Steve Grossman, vise ordförande för Sierra Nevada Brewing Company och pratar om sin öl.

Förra året var jag med om ett liknande arrangemang med Eric Wallace från Left Hand, och det var riktigt intressant och gott (läs mer om det här). Hade jag varit där på fredag och inte torsdag skulle jag definitivt gått.

Master Class kostar 190:- och föranmälan gör man här.

En bekant påpekade just:

Apropå öl såg jag idag att Monk's tänker öppna en filial i "gamla Shamrock" vid Adolf Fredriks kyrka.

I Stockholm, alltså.

Nu har öllistan för Söderbärke MikroÖlFestival 2008 presenterats. Och efter trekvart av omformatering tror jag mig vara först i landet att presentera den. Som alltid kommer öl att tillkomma, tas bort och ändras när men verkligen kör igång.

Ahlafors Bryggeri
Ahlafors Ljusa
Ahlafors Mörka
Ahle Ale Jubileums Bitter

Borgholms Bryggeri
Ölandstok

Bredaryds Wärdshus
ölsort 1 meddelas senare
ölsort 2 meddelas senare

Byggver Bryggeri
CM Dubbel

Dugges
1/2 Idjit!
Avenyn Ale
Bollox!
Bältesspännaren 2007
Bältesspännaren 2008
Gustafs Finger
High Five!
Holy Cow!
Johannas Bästa
Kals Stout
Poseidon Porter
Wallonia

Eskilstuna Ölkultur
ölsort 1 meddelas senare
ölsort 2 meddelas senare

Grebbestad Bryggeri
Grebbestad Granit
Grebbestad Lager
Göteborgs Nya Starkpilsner
Hummer
Julöl
Lunator Dubbelbock 2008
Ölhallen 7:an Ljusa
Ölhallen 7:an Mörka

Hantverksbryggeriet
Baronen
Bödeln
Kosacken
Munken
Narren
Sotarn

Helsinge Ångbryggeri
Helsinge Pilsener
Helsinge Rököl
Helsinge Svagdricka

Irish Pub Sundsvall
Sundsvall Bästa Bitter
Sundsvall Gammelporter
Sundsvall IPA

Närke Kulturbryggeri
Anders Göranssons Bästa
!
Black Golding Starkporter
cAmarillo
Kaggen Stormaktsporter
Max Golding Starkporter 2006
Närke Stormaktsporter
Rainbow Warrior
Söderbärke Festivalöl
Örebro Bitter

Ocean Bryggeriet
Göteborgs Arbetarporter
ölsort 2 meddelas senare
ölsort 3 meddelas senare
ölsort 4 meddelas senare

Oppigårds Bryggeri
Bergmansöl
Golden Ale
Indian Tribute
Late Summer Ale
Oppigårds Bitter
Old Town Ale 2005
Slåtteröl
Smithy Ale
Starkporter
Winter Ale

Pannrummet
ölsort 1 meddelas senare

Qvänum Mat & Malt
Mac Brian
Qvänum Lager

Sandbacka Bryggeri
Dry Stout
Pale Ale

Sigtuna Bryghus
Gas-Jannes Golden Ale
Holiday Booster 2007
Humle- Hildas Altbier
Ingvar Vittfares Mjöd
Jäst-Hasses Export Lager
Loadmaster Porter
Unicum Verum Jubileum

Jämtlands Bryggeri
Fallen Angel Bitter
Heaven
Hell
Bärnsten
India Pale Ale
Oatmeal Bitter
Pilgrim Ale
Porter
Postiljon
Tiotaggare 2006

Kinnekulle Bryggeri
Forshem Ale

Monks Café Bryggeri
Mildas Touch
Monks Orange Ale

Mora Bryggeri
Guldpilsner
Mora Amber-Ale
Kölner-Bier

Nils Oscar Bryggeri
Coffee Stout
God Lager
India Ale
Kalasöl
Pils
Barley Wine
Imperial Stout 2005
Imperial Stout 2006
Imperial Stout 2008
Rökporter
Trippel 2007

Nyckel-Bryggerier
Dark Swedish Lappland
Nyckel Pilsner
Nyckel Svagdricka
Nyckel Öl

Nynäshamns Ångb.
Bötet Barley Wine
Bedarö Bitter
Landsort Lager
Pickla Pils
Smörpundet Porter 2007
Smörpundet Porter 2008
Sotholmen Extra Stout
Sotholmen Stout
Yttre Garden
Ålö Ale

Skebo Bruksbryggeri
Gjutarns Bästa Bitter
Höstöl
Skebo Bruksöl
Skebo Herrgårdsporter
Skebo Lantöl
Triple Gold Bitter

Slottskällans Bryggeri
Kloster 2007
Roslager
Blond Ale
Imperial Stout 2006
Imperial Stout 2007
Imperial Stout 2008
Oktoberfest
Pilsner
Slottslager
Strong Ale
Uppsala
Vit

Strömsholms Brygghus
Slussvakten
Biskop Kol

Ystad Bryggeri
Pillner
Ysta Färsköl
Ysta Jubileum

Ölands Gårdsbryggeri
Långe Jan
Tokens Clusterbomb
Tokens Julefröjd
Tokens Röklakritsporter
Ölänningen
Ölandsöl

Bernard
Bernad 12 premium

Araucana Cerveza
Rubia Extra Puerte

Mikkeller
It's Alive!

Flying Dog Brewery
Double Dog

Cerveza Antares
Barley Wine 2007

Nogne Ö
Dark Horizon No.2
Imperial Stout 2007

Struise Brouwers
Struise Rosse 2007

Herold
Herold Black Lager

Brewery Ommegang påpekar på etiketten att de visserligen fysiskt ligger i New York State, men att de egentligen alltid befunnit sig i Belgien.

Och belgisk till typen är också deras ale Rare Vos (betyder skygg räv) på 6,5%.

Färgen är ljust bärnsten, vätskan lätt grumlig. Det jättestora fasta luftiga skummet är bengult.

Doften är lätt med typiska toner av jäst, kryddor (nejlikor?), sött bröd och torkade äpplen.

Farinsocker är den första smaken som träffar munnen. Den kompletteras av nötter och blandad torkad frukt samt lätta toner av nejlikor. Aningen parfymerade toner. Eftersmaken är lätt och kort med en generös sötma och ganska mycket malt. Avslutningen är syrlig.

Kolsyran är medelstark och mycket frisk med stora bubblor. Len vätaska.

En helt OK belgo-öl som dock blir lite enahanda i längden. Betyg: 3,6.

Redan i juli drack jag den här ölen, men valde att inte recensera den då. Canterbury Jack lanserades officiellt av Shepherd Neame i augusti 2008, så Bishops Arms måste ha varit tidigt ute. Nu dags för recension!

Färgen är djupt gul med en nyans av guld; ett litet fint vitt skum överst. Klar vätska.

Doften har toner av söta småkakor, en del bitterhet, morötter, torra humletoner och en aning citrus.

Smaken startar med märkliga kemiska toner: Gummi, rengöringsmedel, plast. Humle... Men inte speciellt bitter. Viss torr lätt rostad malt. Ganska kort smak som övergår i en eftersmak med aromhumle, lite bitter-syrlig och aningen söt med fruktiga toner av äpplen.

Kolsyran är överraskande stark; vätskan ganska lätt.

Det känns som om bryggeriet försökt skapa ett mellanting mellan en engelsk pale ale och en amerikansk dito. Men någonstans på vägen måste det gått snett. Enligt bryggeriet har man använt frikostiga mängder av Cascade och East Kent Goldings kanske de skulle haft i lite mindre av dem och lite mer av någon amerikansk alfa-humle i stället?

Betyget blev i alla fall det rätt mediokra 2,6.

Undrar hur cask-varianten på 3,5% smakar? Den här var på 5%.

Fick just ett tips från signaturen "captain":

På fredag kan du dricka India Pale Ale och Oatmeal Bitter, på real ale fat handpumpad från jämtlandsbryggeri på captain cook i östersund

Captain Cook har en hemsida.

Det känns som en evighet sedan, men det var faktiskt förra sommaren som jag var i Stockholm och beställde en mix-låda från Sigtuna Brygghus. Den innehöll 4 flaskor vardera av Humle-Hildas Altbier, Biskop Stefans Kalk (wit) och Gas-Jannes Golden Ale (kölsch).

Flaskorna kom från en av de första tappningarna, och var inte helt igenom någon perfekt upplevelse - flera av flaskorna var infekterade eller på gränsen till detta. Jag har förstått att de nu fått ordning på flaskfyllningsprocessen.

Bishops Arms i Linköping hade nu Gas-Jannes på fat, och eftersom 1) jag gillar kölsch 2) försöker dricka så mycket jag kan från svenska mikrobryggerier så var valet för kvällens första öl inte svårt.

Om jag inte nämnt det tidigare är Kölsch en specialitet från Köln, där bryggerierna under 1800-talets slut försökte, utgående från lokal traditionell öl efterapa den bayerska lagern med sin egen ale-jäst. Resultatet blev en mycket lättdrucken ljus öl med en fruktig och aningen mer komplex smak än originalen. Kölsch är i EU en skyddad ursprungsbeteckning, och eftersom Märsta/Sigtuna inte ligger inne i Köln så får den heta "golden ale"

Färgen är ljust guld, det fingertjocka skummet är vitt och kompakt. Vätskan är klar.

En fruktig ton dominerar den rätt milda doften. Lite jäst, medium bitterhet. Frisk.

Smaken är relativt lätt, men den är väl balanserad med smaker av vitt bröd och aprikoser. Eftersmaken är mediumbitter med aningar av metall.

Kolsyran är kraftig med små kortlivad bubblor. Lätt krämig vätska.

En lättdrucken sällskapsöl med trevlig karaktär. Behaglig. Betyg: 3,75 (flaskan fick 3,2). Tillgänglighet: Finns i Systembolagets beställningssortiment och på hyllan i Märsta.

Double Bastard är inte bara en amerikansk extra strong ale, utan även pseudonymen för en ny ölbloggare som nås på adressen http://doublebastardbeerblog.wordpress.com/.

Den korta tid han varit igång har det kommit ett antal intressanta och spännande åsikter, insikter och tankar om öl med betydligt mer attityd och betydligt större svängar än vad jag klarar av.

Helt klart rekommenderad läsning!

Jag har gått med lite dåligt samvete för att jag recenserat för lite öl på senaste tiden...

Eftersom "trappist" allittererar med "tisdag" så var valet för kvällens recension självklar: Trappistes Rochefort 6 från Brasserie Rochefort, som med sina 7,5% är deras svagare öl. Stilen kallas belgisk stark mörk ale.

Färgen är brun med lite röd-orange. Det först stora skummet försvinner helt och hållet med ett högt fräsande ljud. Vätskan är lite grumlig, den innehåller jästbitar, "floats".

Doften är sur/bitter med fruktiga toner av omogna äpplen samt en unken jordig lukt.

Smaken är betydligt minder instängd. Söta mogna smaker utvecklar sig med lite jästiga/jordiga smaker. En fin smak av malt (aningen rostad), mer än väntat faktiskt. Smakerna är väl balanserade och sammanhållna. Eftersmaken har toner av mogna äpplen, katrinplommin, skysås, lite vetemjöl och färskt bröd. Inga spår av alkoholen över huvud taget.

Fastän flaskan stod i en halvtimme och tempererade sig så är kolsyran frisk, nästan stark: Massor av bubblor som kittlar tungan. Vätskan är tunnare än vad man kan vänta sig vid 7,5%.

Och vid den styrkan är den här en lömskt lättdrucken öl. Betyget stannar dock vid 3,2. Tillgänglighet: Tillfällig nyhet september, finns hos många butiker idag.

Bonus: Det sägs att svenskar är enormt duktiga på att använda försvagningsord när de beskriver saker, både på svenska och andra språk. Jag försöker vara medveten om det här och hålla halten av "lite", "svag", "aningen" "viss" eller "något" så låg som möjligt.

Bild: Conventum

Det händer grejer hela tiden: Conventum arrangerar 21-22 november 2008 Örebro Öl & Whisky Festival i Conventum Arena. Ännu finns inget program eller utställarlista.

Köpenhamn, Stockholm, Söderbärke och nu Örebro: Det finns en del att välja på i höst. Hoppas det blir något i vår också.

En "vertikalprovning" innebär att man jämför flera årgångar av samma dryck. Jag gissar att fenomenet kommer från vinvärlden, men med de mer lagringsmöjliga ölen är det en möjlighet även för ölentusiasterna.

Och idag tänkte jag hälla i mig Bigfoot Barleywine Style Ale från Sierra Nevada, en amerikansk barleywine (mycket kraftig ale) på 9,6%. Kalla mig "dum" eller "uppoffrande"... Jag tror inte jag gjort det här tidigare.

2008
Vi börjar med årets upplaga, som är den 25e årgången av Bigfoot. Samtidigt har etiketten fått ny design och går nu i varmbrunt i stället för den lite konstiga grönblå ton den haft tidigare (varför tog jag ingen bild på den flaskan?).

Färgen är djupt bärnsten-brun, det två fingrar höga skummet är kompakt och varmt beige. Vätskan är klar. Skummet sjunker mycket långsamt och lämnar en oerhört snygg vägg av skum på glaset.

Doften är elegant fruktigt humlebitter med en del alkohol. Sötmandel, torkade aprikoser, mogna äpplen. Lite söt.

Smaken är kraftigt bitter - påminner först om en amerikansk IPA gränasde till DIPA - torra fruktiga toner av syrliga karameller, viss alkohol, antydan till kemiska vax- och lösningmedelsmaker. Eftersmaken har en bitterhet som nästan övergår i syrlighet, tunga kraftiga smaker av citron, lime, olivspad och äppelsyra. Bakom detta finns en hyfsad småsöt och lätt rostad malt, men den har väldigt svårt att nå fram. Avslutningen är syrlig med viss kryddighet (muskot?).

Kolsyran är medelstark och långvarig i munnen. Vätskan är relativt lätt för den här kraftiga ölen.

Innan jag provar den årslagrade ölen konstaterar jag att den här är tuff, oslipad och rå i smaken.

2007
Färgen är djupt och mörkt bärnsten-brun, vätskan klar. Det två fingrar höga luftiga skummet är ljusbeige. Det lämnar rester på glaset när det sakta sjunker ner.

Doften är mjukt fruktig, lätt rostad med toner av kött och bujlong, mogna äpplen, mörk sirap, lagrad ost och en antydan till bitterhet. Elegant och balanserad, om än något mild.

Smaken är först kraftigt bitter, men den smaken tonar snart ut och ger plats åt torkade frukter, starkvin, rostade nötter, en liten aning alkohol och sötmandel. Den utvecklas med katrinplommon, rostat bröd, en mild syrlighet och en mycket elegant sakta avklingande rostad närmast porterlik avslutning.

Kolsyran är mild, men bubblorna är samtidigt friska och mjuka. Vätskan är len i munnen, men långt ifrån kladdigt tjock.

Allt som allt en förfinad och avrundad öl.

Slutsats
De allra flesta öl är bäst färska. Att ge något slags allmänna rekommendationer om vad som blir bättre av lagring är omöjligt, men det finns vissa riktlinjer: Mer alkohol = går bättre att lagra. Låg halt ojäst stärkelse = går bättre att lagra. Sedan har det visat sig att vissa sorter som tillverkats på vissa sätt går bättre att lagra än andra öl, det hela är fortfarande ett fält som ropar efter mer forskning. Extremfallen är bitter på cask, som anses bäst inom några veckor efter bryggningen till barley wine som kan hålla sig och utvecklas både 20 och 30 år (den mest kända här är den engelska Thomas Hardy's Ale). Den intresserade kan läsa artiklar om öllagring här och här.

Tidigare har jag väl bara medvetet upplevt en öl som blivit uppseendeväckande bättre av att stå och vila ett år i skafferiet: Nøgne Ø Porter, som när jag köpte den var vass och obalanserad men senare mjuk, delikat och lyxig.

Men nu lägger jag ytterligare en öl på den här listan: Bigfoot Barleywine style ale blev klart bättre av tiden på hyllan: Det var närmast svårt att avsluta 2008-varianten när jag druckit av den äldre. Och betygen är följande:

Årgång 2007, drucken februari 2007: 4,15
Årgång 2007, drucken september 2008: 4,3
Årgång 2008, drucken september 2008: 3,75

Tillgänglighet: Årgång 2008 var tillfällig nyhet juni, inga flaskor finns kvar på Systembolaget idag.

Ny design på ofiltrerat. Inga dramatiska förändringar, men nu ska färgerna harmonera mer, texten ska vara ännu mer lättläst och allt ska vara aningen bättre.

Tack till Martin för inspiration och alla de som kollat utkasten och kommit med kritik!

Nämen? En lager till? Jo. Men den här gången drar vi alla reglage till max och får den kraftigaste och mest komplexa lagerstilen: Doppelbock.

Man kan lite tänka sig att den är en maltens motsvarighet till det som Double IPA är för humle: Tryck i så mycket det går! Det här är årets upplaga av Lunator från Grebbestad Bryggeri. Och med så mycket malt blir det starkt också: 7,9%.

Fast... Jag orkar inte recensera den i kväll, bara dricka och njuta. En ledning kan vara att förra årets upplaga fick hela 4,35. Tillgänglighet: Tillfällig nyhet september.

Foto: su-lin, licens: Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs License

Ville bara skicka mina gratulationer till ölkonsumentorganisationen i grannlandet, Danske Ølentusiaster, som i dagarna firar 10 år! Deras guide till öl-Danmark har jag haft stor nytta av vid mina resor.

På tal om det jag tidigare skrev om Wicked Wine-nyheterna i vinter:

Det känns redan nu som om rökt öl kommer att bli den stora grejen i vinter.

... Å andra sidan trodde jag att äppelkryddad öl skulle bli en trend för 2-3 år sedan, och det blev det väl aldrig. Tror jag.

Spanade, likt en ornitolog på jakt efter en rar tätting, in i kylskåpet. Några folköl, en Gösser. En barley wine på 9% och en doppelbock på 8%...

Nja. Inte riktigt vad jag kände för. Men där då? Ska man ta årets första oktoberfestöl redan? Jajjemen!

Klosterbrauerei Weltenburg erbjuder i år, liksom de gjorde 2006, svenskarna sin Oktober-Festbier: En märzen/festbier på 5,3%.

Färgen är vackert medelmörk bärnsten. Det vita två fingrar höga skummet faller långsamt ner till ett vitt lock lämnades lite flor.

Doften är bittert söt-syrlig med inslag av knäckebröd, massor av smörkola - margarin, småkakor och aningar av torkad frukt. Kanske väl mycket diacetyl-toner för min smak.

Smaken är söt med toner av knäckebröd med smör, råg- och vetemalt, en lätt anonym bitterhet, fruktkarameller, aningen rostade toner och lite mustig källar-smak. Eftersmaken är lätt maltig med lite torra humletoner, men inte speciellt besk. Snarare lite dammig och instängd.

Kolsyran är medelstark för en lager, vätskan måttligt len i munnen.

Mnjae. Den här smörigheten i doften blev väl mycket när jag kom till andra hälften i min sejdel. Det som amerikanerna elakt brukar kalla "puke lager" är nästan en korrekt beskrivning.

2006 blev betyget 3,45. Idag stannar det vid 3,15. Tillgänglighet: Tillfällig systembolagsnyhet september 2008, brukar lagerhållas in i oktober.

Och nu märker jag att jag är inne i ett stim av lageröl. Spännande.

Strömsholms Brygghus är på gång med en ny öl att komplettera sin enligt uppgift goda amerikanska pale ale Slussvaktaren: Den blir en amerikansk stout vid namn Biskop Kol.

Rostat korn, chokladmalt, två sorters karamellmalt och vetemalt har kompletterats med Amarillo-humle.

Förhoppningsvis blir den leveransklar om 1-1½ månad. Håll utkik på krogar i Västmanland och Stockholm.

Så, nu är www.ofiltrerat.se den adress jag föredrar till bloggen. ofiltrerat.blogspot.com kommer att fungera i framtiden med, det är fortfarande Blogger i botten. Men den här adressen är lättare att komma ihåg.

Häromveckan insåg jag att jag inte recenserat Grolsch Premium Lager från Holländska Grolsch Bierbrouwerij, men det gick ju snabbt att rätta till. Det här är en nederländsk eurolager på 5%, en gång i tiden mest känd i Sverige för flaskorna med patentkork.

Färgen är halmgul, det två figrar tjocka vita skummet lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är lätt syrlig med blommiga toner. Jag noterade vitt bröd, örter, kalk och lite jäst.

Smaken är frisk med lätt malt, antydningar av buljong. Över huvud taget är smakerna rena och ganska klara. Hittade lite svaga drag av mineraler och smör. Bra beska, lite starkare än vad jag skulle kalla "medium". Eftersmaken är lätt frisk med en ganska lång ren bitterhet och blommig humle.

Kolsyran är medelstark liksom vätskan som är medel-len i munnen.

Kort sagt en trevlig törstsläckare med lite mer bitterhet och mindre sötma än jämförbara macro-lager. Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Tillhör Systembolagets fasta sortiment.

2008-09-30

2008-09-28

2008-09-27

2008-09-26

2008-09-25

2008-09-24

2008-09-23

2008-09-22

2008-09-21

2008-09-20

2008-09-18

2008-09-17

2008-09-16

2008-09-14

2008-09-13

2008-09-12

2008-09-11

2008-09-10

2008-09-09

2008-09-08

2008-09-06

2008-09-05

2008-09-04

2008-09-03