The Black Lion Inn II

Igår var vi förbi the Black Lion Inn på Gamla Rådstugugatan i Norrköping. Jag har tidigare skrivit lite om stället, och nu var det dags att inte bara glo genom fönstren utan gå in, äta dricka och gnälla.

Vi gick genom krogen, som länge var det nattöppna kaféet Woodstock och för några år sedan blev det puben Three Queens som ursprungligen hade mycket höga ambitioner men som snabbt blev en ganska standardmässig småtrist krog (som dock hade en utmärkt bookmaker toast).

Men nu är det Black Lion Inn. Och jag måste säga att de som ligger bakom inte bara läst på hur en snyggare viktoriansk pub ska se ut på utsidan, utan även inredningen har utförts stilsäkert med en pubdel och en matsal. Den senare får mig lite att tänka på en nyrenoverad stadshotellsbakficka från det tidiga sjuttotalet.

Förutom ett intressant sortiment av fatöl (ca 10 britter, några tyskar och tjecker, någon svensk) fanns det en välfylld blandad kyl med brittiskt, tyskt/holländskt, tjeckiskt och svenskt öl (mest Åbro, men också några Nils Oscar) samt lite blandat från Australien, USA etc. I andra hörnet av baren fanns ytterligare en kyl med någonstans kring 50 belgare.

Jag tittade lite på menyn och bestämde mig rätt fort för en Belhaven Twisted Thistle - när såg man senaste en skotsk IPA på fat i Norrköping? Sambon tog sin vana trogen en Fullers London Pride (och vem klandrar henne?) till våra "2008 Augustifest hamburgare".

Ölen var lika god som vi väntat, och efter en stund kom maten in. Den var ojämn. Hamburgarna var närmast cylinderformade och i övrigt aningen torra och lite småtrista. Ska det vara så svårt att platta till lite köttfärs själva va? Hmph.

Nå, pommesen var också ordinär och jag saknade (lite förvånat) maltvinägern att stänka på den processade potatisprodukten. Den snabba och vänliga servicen ordnade snabbt fram en liten kanna rödvinsvinäger som jag kunde droppa på mina frityrpinnar. Till burgaren var det färskt olivbröd som verkligen var jättegott samt en tigersås-dressing som kunde varit lite starkare.

Min törst hade nu växt till sig och jag tittade på listan för att beställa en Hofbräu Original. Så... Var den slut. Jag nöjde mig i stället med en vältempererad Breznack Lager.

Nå. Vad tyckte jag då? Kanske inte den där direktimporterade kuben av England som jag innerst inne önskat, men en väl snygg tolkning av konceptet - stilsäkrare än många andra.

Att Åbro är inblandade står utan tvekan, ölen som fanns var därifrån eller (troligen) importerade av dem. Personalens kläder var Åbro-märkta.

Mer spekulationer: Är det verkligen en lokal krögare som står bakom det här? Det är lite för snyggt, för genomtänkt och för dyrt (bara det mönstrade klinkersgolvet i bardelen måste gått på en hel del). Det är i mina ögon lite för mycket "koncept" över det hela.

Att det här är ett försök att ta marknadsandelar av Bishops Arms är ganska uppenbart (de ligger två kvarter från varandra). En av servitriserna kände jag dessutom igen som en av de som längst jobbat på BA i Norrköping.

Sedan tänkte jag på namnet. Black Lion Inn. Lion... Lejon. Åbros logotype är ett smäländskt lejon.

Nu går jag verkligen ut på hal och tunn is, men det skulle inte förvåna mig mycket om det här är ett experiment från Åbro för att se om de kan skapa en kedja av egna pubar. Misstankarna blev inte svagare av att en bloggläsare uppmärksammade mig på att domänen blacklion.se registrerades av Åbro Bryggerier AB under januari 2008.

Jag kommer dock inte att lägga in den här baren i Beer Advocate-registret. Jag hade gjort det för 10 år sedan, men inte nu. Det krävs lite mer nu. Real Ale. Eller egenimport från svenska eller internationella mikrobryggerier.Eller ännu mer nördig anglofili:

Det låg Folkbladet och Expressen på baren, men ingen Guardian, the Independent eller Times.

Det fanns Walkers chips att köpa och fyra i rad att låna från baren, det uppskattas även om det inte var Shut-the-box eller Shove half penny...

Ni fattar var jag tycker att ribban ska ligga?