Surt sa räven om lambicen

Egentligen hade jag tänkt att dricka en Cantillon Iris nu, men jag... vågade inte. Tänk om den inte är mogen än? Folk som testat verkar anse att den blir som bäst 4-5 år efter buteljeringen, och den här är knappt ett halvår.

Det blev en Cantillon Guezue 100% Lambic Bio i stället, den köpte jag flera flaskor av. Frisk, syrlig men ändå balanserad och behaglig.

Det var inte länge sedan som det var helt omöjligt att få tag på Gueuze och Lambic på Systembolaget. Det bör ha varit för tre år sedan som den första dök upp i beställningssortimentet. Jag frågade runt bland bekanta och fick ihop till en låda av Timmermans Gueuze Caveau. Inte den mest komplexa eller elegantaste som finns, men det var riktigt trevligt att äntligen kunna få hem denna annorlunda dryck.

Av de spontanjästa osmaksatta öl jag druckit hittills har
Drie Fonteinen Oude Gueuze tveklöst varit den bästa; Otroligt komplex, med en närmast ilsken syrlighet.

Faktahörnan: En Gueuze (uttalas "Göös" tror jag) är en blandning av ny och lagrad Lambic. Vissa använder något liknande ett solerasystem tror jag.

Soundtrack: Bengt Hallberg "Tea for Two" (1995), Bengt Hallberg "En gång i Stockholm" (1988), Bengt Hallbergs trio "Collaboration" (1964)