Om bryggerier/barer och deras kundrelationer

När jag började inventera branschen i samband med att jag blev ansvarig för Sverige-delen av Beer Advocate så skickade jag lite frågor ("Är den bifogade öllistan komplett?" "När startade ni tillverkningen?" "Licensbrygger ni någonting?" "Hur många öl serverar ni på flaska och tapp?") till flera olika bryggerier, barer och distributörer. Egentligen inga konstigheter.

De flesta svarade inte alls.

Jag har fortfarande inte fått ett enda svar från någon av cirka 20 barerna/restaurangerna jag skickade till! Troligen hade de som policy att kasta allt som inte var bordsreservationer.

En del av de stora bryggerierna skickade tillbaka något urklipp från websiten med företagshistorik eller ett artigt standardsvar om att uppgifterna fanns på hemsidan.

De bästa svaren fick jag från de allra minsta bryggerierna Flera av dem kom med mer information än vad jag hade bett om i en ton som gav klara eldsjäls-vibbar; det var killen som kokade vörten och slängde i humlegåvorna som skrev. Ja, som ni anar av texten innan var Slottskällans en av dessa.

Fast en av de riktigt små var i stället lite arg på mig för att jag hade skrivit ut deras adress på Beer Advocate: "Vi vill inte ha hit tjuvar här i bryggeriet!".

Dessutom: Svenska bryggerier är generellt usla på att uppdatera sina websidor. Det är inte ovanligt att det går halvår mellan nyheterna, och när de ibland kommer så är de inaktuella. Visserligen förstår jag att de här företagen vill brygga och sälja öl mer än allt annat, men jag undrar om de inte underskattar intresset ute i landet? Jag försöker komma på något lysande undantag. Visst, Spendrups och Carlsberg Sverige är bra, fattas bara annat med de marknadsavdelningarna. Åbro är rätt dåliga för sin storlek. Men det verkligt goda exemplet är göteborgarna Dugges: Precis så ska en webbsida vara (även om de inte mämner min favorit, den amerikanska humlesläggan High Five).

Soundtrack: Malclom McLarren "Obatala" (1981), Big Money "Ruby Slippers" (1992)