La Trippe, La Trappe, La Trulle

Det visar sig att jag ljög i gårdagens blogg.

När jag åter gick ner till andra våningen i min ölkällare och tittade i lagerrum 4:2 så hittade jag en flaska La Trappe Tripel som jag faktiskt inte druckit...

... Okej då. Den hade hamnat på fel hylla i skafferiet, men i alla fall.

Den här gången kom jag ihåg att ta den ur kylen i god tid så den var lagom tempererad när jag provade den. I ett glas från Het Kapittel (en serie "klosteröl" från Belgiska Brouwerij Van Eecke med den där flinande munken på etiketten).

Men det var en riktigt trevlig Tripel. En mycket behaglig avslutning på dagen.

Trappistöl är det också. Jag vet inte riktigt om det gått över, men fär något år sedan verkade det extremt trendigt även utanför de inre ölkretsarna att dricka Trappistöl, och folk beställde ölprovningar på temat från mig. Det är inte det lättaste att plocka ihop en sådan och jag tycker att det kan bli lite enahanda även om "Trappistöl" inte är en stil i sig vilket många verkar tro (trodde?) utan en ursprungsmärkning.

Trappistölens stora framgångar tror jag beror på två saker; dels att det är intressanta och väldigt annorlunda öl som ändå inte betraktas som odrickbara av lager-folket, Dels är det ett utsökt exempel på reklamformen "storytelling": Alla som dricker ölen har åtminstone ett litet hum om de där stillsamma Belgiska munkarna som ber och brygger gammaldags öl dagarna i ända. Och det är ett perfekt ämne att prata om i baren eller vid soffbordet.

En mycket intressant forumtråd på Beer Advocate (som jag tyvärr inte hittar nu) diskuterade en artikel som tog upp frågan om allt det där verkligen är sant. Och det var det inte. Med enstaka undantag är det kommersiella bryggerier som brygger ölen, de har få saker stilmässigt gemensamt, recepten är i allmänhet ganska nya och råvarorna är inte speciellare än i annan belgisk ale.

Men det blir inte den här tripel-ölen mindre god för ("tripel" betyder traditionellt att man använt tre gånger så mycket malt i ölen som i sin standardbrygd, om nu någon undrade).

Soundtrack: CeCe Peniston "Finaly" (1993), Stonefunkers "Slam Da Phunk!!" (1990), Bonnie Pink "Do You Crash" (1997)