Londonresan IX: Fullers & Friends

Efter turen genom Fuller's hamnade vi som nämnts här i deras visningsrum.

Vi provade oss igenom deras standardsortiment, och efter det plockades det fram flaskor ur deras senaste projekt Fuller's & Friends. Här har Fuller's bjudit in sex mindre nyare bryggerier, tillsammans utvecklat ett samarbetsöl som sedan bryggts i Chiswick. Ölen säljs sedan på flaska på pubar och butiker i UK. Inga planer på export finns.

Ur storbryggeriets perspektiv handlar det om att inte stanna upp utan fortsätta att utvecklas och hålla koll på ölutvecklingen. För de små blir det en chans att få ut sin öl till nya kundgrupper, att lära sig hur ett större bryggeri fungerar samt visa upp sitt varumärke.

Vi fick möjlighet att prova fyra av de sex öl som tagits fram i projektet. Jag vet inte varför de andra två inte fanns i baren. Mina minnesanteckningar är indragna.

Alla flaskbilder: Fuller's.

Först ut samarbetet med Londonbryggeriet Fourpure: Galleon. Det är en modern lager på 4,8 % som humlats och torrhumlats med den nya sorten Loral.

Mycket ljus, medelstor ren beska, smakar mer som en ale än en lager, beskare än väntat.

Tillsammans med Moor Brewing Company (Bristol) så skapades en för mig ganska oväntad öl: Rebirth, ett försök att göra en klon av Fullers ESB så som den såg ut under sin introduktion 1971. En ESB på 6 %.

Stor beska, mycket balanserad. Blommig humle som växer i det värmande slutet. En mycket större öl än den som bryggs nu. Läcker!

Flora & The Griffin har tagit sitt namn efter bryggeriernas symboler. Fullers' grip och Derbyshirebryggeriet Thornbridges gudinnestaty. Samarbetet resulterade i en ale bryggd med rågmalt och amerikansk humle. 7,1 %.

Brun maltig mjuk smak. Lätt kryddighet. Lite lös i konturerna.

Ölen med det ganska självförklarande namnet New England IPA har gjorts tillsammans med Cloudwater från Manchester. Amerikansk humle har använts för att skapa en mjuk fruktig beska. Den hade bryggts 2-3 veckor innan vi provade den.

Klar vätska(!), lite bottensats. Vörtig doft, tam och lite estrig. Mjuk vätska. Mer västkust än New England. Strävt slut.

Så i sammanfattning var Rebirth bäst och New England IPA sämst.

De öl som inte fanns med var dessa:

Matariki, en 7 %-saison bryggd med humle från Nya Zeeland tillsammans med Marble från Manchester.

Peat Souper är en rökig porter bryggd med inspiration från 1700-talets öl. Den togs fram tillsammans med Cumbriabryggeriet Hardknott. 7 %.

Lite extra intressant är just denna öl eftersom bryggaren Dave Bailey från Hardknott bloggat om projektet från sin synvinkel här.