Stora öl - små bryggerier 4

Fjärde inlägget om festivalen Stora öl - små bryggerier som hölls i Nyköping i helgen.

Dags att kolla upp Jädraås Bryggeri. Jag har vid några tillfällen smakat deras öl på festivaler, och tyckt att de varit… sådär med en hel del felsmaker och konstigheter. Nu provade jag deras JIPA på 6,5 %.

Stort skum. Dimmig vätska. Söt amerikansk humle. Apelsinmarmelad. Mint-honungs-karameller (fanns när jag var liten). Smaken är ren i början med tydliga knäckiga och citrusaktiga AIPA-smaker. Snäll beska. Honungssött i eftersmaken. Det blir snabbt väldigt sött (men inte vörtigt) och efter bara några klunkar blir den svårdrucken på grund av sötman. Lite hembrygd-varning dock. 3,25 (låter högt när jag ser det, men så skrev jag då).

Åter till Qvänum Mat & Malt. Juli/Augusti är en öl brygd med råg och kaffe kakao på 5,5 %. Förstod jag det rätt var det här deras tillfälliga sommaröl i år. Lite kryddig, friskt oren doft. Lätt maltig-kryddig smak, viss sötma i slutet.  Bra, om den inte hade varit så väldigt lätt. 3.

Vad hade jag kvar? Monks Café-gruppens monter! Där stod bland andra bryggaren Charles som jag kom att ha ett långt och intressant samtal med, bland annat om den svåra konsten att brygga american light lager och möjligheterna som amylas på flaska kan ge.

Öl hade de. Flest var alla de blandningar på flaska som bryggeriet tagit fram tillsammans med sina samarbetspartners genom åren, men jag provade en av de som fanns på fat: Monks Orange Ale, en öl som brygts med Chimay-jäst och tunna remsor av apelsinskal (sparrisskalare hade varit till stor hjälp). 6,9 %.

Doften var full av apelsinskal och koncentrerad apelsinjuice. Smaken oväntat balanserad sammansatt och efterrätts-fruktig. Den glider över mer och mer i apelsinskal-olja och samtidigt kommer en belgiskt jästig smak fram. Den skulle lätt kunna bli sliskig, men tvärtom är den halvtorr. Kryddigheten tilltar i slutet. Vi kom att prata om hur den här kommer att åldras; å ena sidan kommer jästtonerna att mogna, å andra sidan kommer de oljiga fruktsafterna att oxidera. Svårförutsägbart, men inte ointressant. 4,25.

Ännu ett bryggeri som jag stött på någon gång utan att bli imponerad: Lundabryggeriet. Var saison den vanligaste öltypen på festivalen? Nja, men det kändes tidvis så, en trend är det definitivt. Deras variant bryggdes som våröl, heter Magnolia och ligger på 6,3 %.

Guldfärgad, lite grumlig vätska. Torr lätt kryddig doft med svåridentifierbara humletoner. Smaken är kryddig och lite spritig. Torr och utjäst med vissa jästiga fenoler. Citrus och snittblommor i eftersmaken. Belgisk jäst och tunga örtkryddor i slutet som dock blir lite väl maltsött. Bättre än de öl jag druckit tidigare år i alla fall. 3.

Strömsholms Brygghus har jag inte varit riktigt överens med de senaste åren, efter att de flyttat till Köping. Jag pratade en hel del med bryggaren och ansiktsprydnadsidolen Dan och han berättade att de haft svårare än de kunnat tänka sig att få ordning på recepten. ”Trots att vi fått exakt samma utbyte så blev smakerna inte alls likadana. Men det känns som vi fått ordning på det nu”.

Jag provade ett glas av deras engelska pale ale Tok-Olle: Ren och maltig. Karamellig smak, ganska mild och lite fruktig. Fruktig-gräsig humle dyker upp i eftersmaken. Jo, de verkar återkommit i samma kvalitet som innan flytten. 3,25.

Kvällens sista öl blev en väldigt välkommen nyhet från Oppigårds Bryggeri: En välhumlad session-IPA på 4,6 %: Everyday IPA. Den var balanserad med mycket humlesmaker, men kanske inte riktigt lika aggressiv som BrewDog Dead Pony Club. Vilket kan vara bra, det är en smaksak. En törstsläckande humlefokuserad öl. 3,75.

Jo, det var festivalen Stora öl - små bryggerier. En väl genomförd festival som jag tycker visar att Ölsverige är på rätt väg. Allt var inte bra, men det var genomgående bättre än vad jag trott innan. Och de som varit bra länge var åter visat sin stabilitet.

Trötta bryggare pustar ut vid stängningsdags.