En jul till sjöss och land

Julen 2013 tillbringades på en trenätters kryssning på Birka Stockholm. Det var trevligt. Om inte annat än att tillfällena att ordentligt sänka medelåldern i ett sällskap blir allt färre.

Här ska jag ta upp det ölrelaterade från resan.

Juldagen låg båten i Tallinn och vi tog skyttelbussen in till Gamla Staden. Många av butikerna och restaurangerna var öppna och efter några timmars spatserande började vi bli hungriga.

Av en slump passerade vi en av stadens bryggpubar, Brewery, skådade matsedeln och gick in.

Där drack vi varsin liten Velvet, deras tolkning av tysk kellerbier på 4,6 %. Mycket lättdrucken och trevlig. Mat blev för mig hemstoppad estnisk korv med stekt potatis. Korven påminde om isterband, men inte alls syrlig eller rökt, smaken påminde mer om köttfärssoppa. Frugan tog revbenspjäll med BBQ-sås som hon uppskattade mycket.

Pubens lilla bryggeri fanns vid källarens bar, jag uppskattar att det var ett 250 liter-bryggverk. De har alltid fem egna öl, varav 1-2 roterar. När vi var där fanns också den honungssmaksatta Honey på 4,5 %, Pilsner på 5,2 %, den mörka lagern Dark Beer på 6 % och Nisu, en Hefeweizen på 5 %. Utöver det fanns ett hyfsat sortiment av importerad öl på fat och flaska, det verkade som om det mesta kom från InBev-koncernen.

Nu drack vi bara Velvet men den gav mersmak. Liksom stället i övrigt. Trots att de visade rysk ligafotboll på skärmarna i källaren störde det ingenting, musiken var trevlig, personalen snabb och kunnig och lokalerna fräscha. Rekommenderas om man är i trakten. 

Så var det det här med öl på Östersjöns kryssningsfartyg. Ett i allmänhet ganska tråkigt ämne att prata om; det har bara handlat om stor stark och flak med diverse ljus lageröl där Olvi Tuplapukki varit det enda som stuckit ut på något sätt i taxfree-sortimentet. Om man säger så.

Restaurangerna? Ännu värre, om man fått välja mellan Lapin Kulta IV A och den ännu hemskare Karjala III (”Öl? Ja vi har starköl och mellanöl!”) så har man fått vara tacksam.

Och att beställa öl från puben till restaurangen har varit stört omöjligt och förbjudet av ledningen. Orsaken jag fått har varit att personalen har ett mycket exakt och pressat schema att följa och varje extra moment skulle äventyra hela kvällens upplägg. 

Men det har sakta men säkert hänt saker. Så sent som i våras blev det möjligt att på Birka (men också Silja Galaxy) köpa öl från Åländska Stallhagens Bryggeri. Fastän jag normalt är skeptisk till brown ale så blev snabbt deras friska Brown Ale förstahandsvalet till kötträtter.

Tyvärr var den helt slutsåld under helgens resa.

  

Taxfree-butiken var bara för ett år sedan en sorglig syn, flak efter flak av blasklager. Men så kunde man plötsligt även här köpa 3-4 sorter Stallhagen, såväl hos Birka som Silja. Och nu hade det byggts upp ett helt nytt 5 meter långt skyltställ uppdelat efter öltyp:

• Pilsner/Pils
• Ale
• India Pale Ale
• Stout

Ja, inte perfekt eller speciellt teoretiskt, men ändå ett jättesteg i den här världen med dess ytterst begränsade ytor. 

Jag gjorde ingen komplett lista (det var ju trots allt semester), men här är lite flask-sorter rätt ur minnet:

• Lagunitas IPA
• Gotlands Visby Pils
• Gotlands Sleepy Bulldog Pale Ale
• Gotlands Sitting Bulldog IPA
•  Nils Oscar India Ale
• S:t Peters Cream Stout
• Anchor Steam Beer
• Spaten Premium
• Franziskaner Weissbier
• Chimay Blå
• Duvel
• Fullers London Pride

Och samma öl fanns också i  puben. På fat fanns bara Visby Pils, egentligen har de ytterligare två kranar till för tillfälliga öl, men de var avstängda i väntan på reservdelar.

Ja, det är väl något slags startusrapport. Öl håller på att bli taget på lite mer allvar även här.