Carnegie Special 175th Anniversary Porter - igen II

Så var det dags igen. Nyårsafton. Plankstek. Och ytterligare en flaska av Carnegie Special 175th Anniversary Porter, den fatlagrade kraftigare överjästa versionen av den klassiska Carnegie Porter som Carlsberg Sverige gjorde när varumärket jubilerade 2011.

Igår tog jag en flaska ur det (innerväggs-)skåp där jag har min låda lagrad. Vädret var mycket passande så den fick stå på balkongen tills jag nu öppnade den.

Hur har den då utvecklats de här 2½ åren som gått sedan den bryggdes? Den som vill kan jämföra med förra årets test här.

Doften är lätt och lite mineralig, det finns en sötma som samtidigt som den inte är speciellt stark känns ganska tung. De för lagring typiska tonerna av russin, torkad frukt och madeira finns här, i övrigt hittar jag någon lätt kemisk doft som ligger någonstans åt klor och kalk.

Det som först slår mig när jag smakar är att kroppen nästan helt försvunnit, den ligger väldigt lätt i munnen. Sedan kommer det lite kalkiga toner och en vass sötma. Russin, torkade fikon och aprikoser. Ingen alkohol. De rostade tonerna som var ganska tydliga när den var färsk har nästan helt försvunnit. Likaså den träiga ton som jag och flera andra känt förra året nästan helt borta. I stället är det de torkade frukiga tonerna som dominerar, men det finns något slags mjölkchokladkaka som simmar runt i smaken. Eftersmaken har en del alkohol och torra lite sträva toner. 

Kolsyran är måttlig, men de stora bubblorna friska.

Okej, mitt projekt att dricka en flaska av den här ölen varje nyår går vidare. Problemet är bara det att det känns som den utvecklar sig mycket fortare än vad jag väntat mig. Vi får se om det går att genomföra det här, man vill ju inte sitta och dricka trött och trasig öl i 7-8 år…

Och så inser jag plötsligt. Jag vet att de sparade minst ett fat av den här och har tappat ur vid i alla fall någon festival. Tänk om de tagit något till och kört i lite brett. Undrar hur den hade smakat idag (ölen i flaskorna är filtrerad och pastöriserad)?

Blindprovning av hembrygd

En sån här flaska,
med annat innehåll.

Efter min senaste provning på De Klomp för ett par veckor sedan stack någon åt mig en flaska hembrygd öl och förklarade at den bryggts av honom och ytterligare någon jag vagt känner. Och att de gärna ville veta vad jag tyckte.

Problem: Jag minns inte ett dugg mer. Inget om stil, vilka det var som bryggt, när den bryggdes, hur stark den är eller vad den innehåller.

Sedan dess har flaskan stått där i skafferiet. Efterlysningar på Facebook har inte gett napp heller.

Så vad gör jag? Tja, jag tar och dricker, beskriver, gissar och ser vad som händer. Och gillar jag inte ölen kan ju bryggarna fortsätta vara anonyma. Win-win!

Lätt pys när jag öppnar patentkorken. Nästan klar vätska. Två fingrar högt vitt skum som håller sig kvar rätt länge. Det sjunker långsamt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är rätt så ren med viss sötma och en hel del amerikansk humle. Det känns nu som om jag fått en amerikansk pale ale. Bra balanserad beska. Grapefruktjuice, lite kåda och antydan till kattlåda. Viss beska och… lite… Port Salut-ost?

Smaken har en mycket lätt och ren sötma med lite karameller. Humlen starar rejält beskt, men lugnar snabbt ner sig. Det blir plats för citrus-toner, lime och grapefrukt och citronskal. Medelstor kropp. Eftersmaken har aningar av salt och lite strävare humletoner, lätt alkohol och en snygg beska. Den blir dock lite oljig i slutet som i övrigt är citron-beskt.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna friska. Vätskan är medel-mjuk.

Jodå, ingen dum APA. Lite småskavanker finns här och var, men jag har druckit sämre kommersiella varianter. Fast ni ska nog fundera över hur länge den torrhumlats och kanske, kanske koka vörten lite längre för lite mer maltkaraktär?

Skissbetyg: 3,0.

Porterhouse Plain Porter

Nej men liksom att bara… Kooolla hääär! En kapsyl med plåtring! När såg jag en sådan på en flaska senast?

Um, hm. Det måste ha varit i nittiotalets mitt när jag handlade hos studentfiket Baljan på Campus Linköping. De sålde på den tiden läsk från Åbro, men också andra drycker på 33 cl returglas. Som svartvinbärssaft eller apelsinjuice. Just denna högpastöriserade juice hade den här sortens ring-kapsyl. Ibland lossnade ringen och då var det ett rent helsike att få upp flaskan utan att hitta någon med något slags tång.

Ack ja, ack ja. Baljan hade ett specialundantag från det monopol på mat och dryck som annars… Partena? Fazer? Amica? hade på campus. Dock fick de bara sälja drycker och färdigförpackat tilltugg, så jäklar vad med Delicatobollar och Wasa-mackan man tryckte i sig. Och apelsinjuice.

Något efter att jag gett upp studierna fick de också börja sälja riktiga smörgåsar, baguetter som av någon anledning kallades ”Jochen". Som de visst fortfarande heter, såhär drygt 15 år senare. Ack ja, ack ja.

Öh. Hur kom jag in på att berätta minnen från min studenttid? Jo, ringkapsylen. Ni ska bara vara tacksamma att jag fick frisedel, så ni slipper i alla fall en massa lumparminnen.

Ölen under kapsylen kommer från irländska Porterhouse Brewing Company, är en irländsk stout på 5 % och heter Plain Porter. Jahapp?

Färgen är nästan svart (90 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljust brunt och kompakt, det sjunkerlångsamt och lämnar lite rester efter sig på glaset.

Doften är maltig och rostad. Den är mjuk utan någon strävhet. Maltsyrlighet, mörk choklad och en aning svart kaffe. En hel del kex, aningar av deg, tobaksrök och blommor.

Smaken är torr och besk med kaffe och choklad. Ren beska, och en aning knäck. Medelstor kropp. Lite alkohol i eftersmaken, såväl som blommig-örtiga toner och en växande beska. Gräddigt kaffe i slutet.

Kolsyran är medelstark, de stora bubblorna friska. Vätskan är torr och rätt lätt.

En trevlig stout med tillräckligt mycket djup för att vara intressant, men inte så mycket att den blir tung. Men ändå, det hade ju varit trevligt med en porter bakom den där etiketten.

Betyg: 3,53. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment, inkvalad från beställningssortimentet i december 2013. Pris: 25:00 för 330 ml. Bäst före: 05 01 15.

En jul till sjöss och land

Julen 2013 tillbringades på en trenätters kryssning på Birka Stockholm. Det var trevligt. Om inte annat än att tillfällena att ordentligt sänka medelåldern i ett sällskap blir allt färre.

Här ska jag ta upp det ölrelaterade från resan.

Juldagen låg båten i Tallinn och vi tog skyttelbussen in till Gamla Staden. Många av butikerna och restaurangerna var öppna och efter några timmars spatserande började vi bli hungriga.

Av en slump passerade vi en av stadens bryggpubar, Brewery, skådade matsedeln och gick in.

Där drack vi varsin liten Velvet, deras tolkning av tysk kellerbier på 4,6 %. Mycket lättdrucken och trevlig. Mat blev för mig hemstoppad estnisk korv med stekt potatis. Korven påminde om isterband, men inte alls syrlig eller rökt, smaken påminde mer om köttfärssoppa. Frugan tog revbenspjäll med BBQ-sås som hon uppskattade mycket.

Pubens lilla bryggeri fanns vid källarens bar, jag uppskattar att det var ett 250 liter-bryggverk. De har alltid fem egna öl, varav 1-2 roterar. När vi var där fanns också den honungssmaksatta Honey på 4,5 %, Pilsner på 5,2 %, den mörka lagern Dark Beer på 6 % och Nisu, en Hefeweizen på 5 %. Utöver det fanns ett hyfsat sortiment av importerad öl på fat och flaska, det verkade som om det mesta kom från InBev-koncernen.

Nu drack vi bara Velvet men den gav mersmak. Liksom stället i övrigt. Trots att de visade rysk ligafotboll på skärmarna i källaren störde det ingenting, musiken var trevlig, personalen snabb och kunnig och lokalerna fräscha. Rekommenderas om man är i trakten. 

Så var det det här med öl på Östersjöns kryssningsfartyg. Ett i allmänhet ganska tråkigt ämne att prata om; det har bara handlat om stor stark och flak med diverse ljus lageröl där Olvi Tuplapukki varit det enda som stuckit ut på något sätt i taxfree-sortimentet. Om man säger så.

Restaurangerna? Ännu värre, om man fått välja mellan Lapin Kulta IV A och den ännu hemskare Karjala III (”Öl? Ja vi har starköl och mellanöl!”) så har man fått vara tacksam.

Och att beställa öl från puben till restaurangen har varit stört omöjligt och förbjudet av ledningen. Orsaken jag fått har varit att personalen har ett mycket exakt och pressat schema att följa och varje extra moment skulle äventyra hela kvällens upplägg. 

Men det har sakta men säkert hänt saker. Så sent som i våras blev det möjligt att på Birka (men också Silja Galaxy) köpa öl från Åländska Stallhagens Bryggeri. Fastän jag normalt är skeptisk till brown ale så blev snabbt deras friska Brown Ale förstahandsvalet till kötträtter.

Tyvärr var den helt slutsåld under helgens resa.

  

Taxfree-butiken var bara för ett år sedan en sorglig syn, flak efter flak av blasklager. Men så kunde man plötsligt även här köpa 3-4 sorter Stallhagen, såväl hos Birka som Silja. Och nu hade det byggts upp ett helt nytt 5 meter långt skyltställ uppdelat efter öltyp:

• Pilsner/Pils
• Ale
• India Pale Ale
• Stout

Ja, inte perfekt eller speciellt teoretiskt, men ändå ett jättesteg i den här världen med dess ytterst begränsade ytor. 

Jag gjorde ingen komplett lista (det var ju trots allt semester), men här är lite flask-sorter rätt ur minnet:

• Lagunitas IPA
• Gotlands Visby Pils
• Gotlands Sleepy Bulldog Pale Ale
• Gotlands Sitting Bulldog IPA
•  Nils Oscar India Ale
• S:t Peters Cream Stout
• Anchor Steam Beer
• Spaten Premium
• Franziskaner Weissbier
• Chimay Blå
• Duvel
• Fullers London Pride

Och samma öl fanns också i  puben. På fat fanns bara Visby Pils, egentligen har de ytterligare två kranar till för tillfälliga öl, men de var avstängda i väntan på reservdelar.

Ja, det är väl något slags startusrapport. Öl håller på att bli taget på lite mer allvar även här.

Omnipollo och framtiden

En oskarp Henok på CBC 2012.

Sista delen av min intervju med Henok Fentie, fantombryggare och halva Omnipollo. Del 1 finns här och del 2 här.

Hur stor del av er produktion exporteras till… eller, det blir ju konstigt att prata om ”export” när ni fysiskt brygger i Belgien? Hur mycket skickar ni iväg till andra länder?

Tidigare har det ungefär varit så att 50 % gått till Sverige och resten till övriga länder. Men nu på sista tiden så har ju Sverige bränt om, framför allt på Systembolaget men också mycket till krogar. Det kanske är boken vi släppte (Brygg Öl), eller kanske något annat, vi vet inte exakt. Jag skulle tippa på att vi idag kör 60 % Sverige. Men den stora anledningen till att övriga länder inte växt de senaste sex månaderna är att vi håller på att etablera bryggning på lite större skala i USA.

Uhhum?

Just av den anledning som vi pratade om, att vi inte vill exportera många av våra välhumlade öl. Den prognosen för vad vi kommer att brygga där gör att Sverige kommer att bli omsprunget rätt rejält. Men vi vet inte hur det kommer att bli, vi får se hur det går och tar det rätt lugnt. Så det inte blir knasigt.

Kommer ni att satsa på krogar i USA eller att sälja via retail?

(här avbröts intervjun då Henok fick ta hand om ett varubud)

Tørst verkar vara en krog som ni samarbetar nära?

Ja: Evil Twin har vi mycket gemensamt med och vi samarbetar nära med Jeppe. Han är importör för vår öl i Danmark. Och i princip allt som går till Europa och Kanada samt Australien går via honom. Sedan har vi lite nya marknader… Men i USA har vi en annan distributör, och i Sverige Brill & Co.

Samarbetet med Evil Twin började med ett öl som jag tror att du recenserat, Russian Roulette (länk, länk) och sedan har det bara kört vidare.

Russian Roulette var ju väldigt roligt, speciellt på krogen. På De Klomp hade de blandat flaskorna och man fick bara köpa den som stod längst fram.

He he…

Fast det hade varit ännu bättre om den varit på burk så att man inte alls sett om man fått den ljusa eller mörka varianten.

Nä, precis. Det gick inte som vi tänkt oss i butikerna eftersom kunderna kunde plocka den de villa ha, men bättre på krogen. Där kom konceptet mer till sin rätt.

Men det var otroligt kul. Hur länge hade de hållit på när vi bryggde den, var det ett halvår eller så? Och så bryggde vi med Jeppe och redan då kändes det som att vi och Jeppe skulle göra mer ihop. Sedan öppnade han krogen Tørst i USA och så bryggde vi ett öl till dem (Tørst). Vi gör inte så jättemycket sånt, men vi har bryggt ett öl till Bishops Arms nyligen. Där har jag ju en ganska gedigen historia dessutom [Henok var under flera år marknadschef för kedjan].

Så vad är på gång nu?

Vi har en hel del på gång. Det kommer ett par öl till de nästkommande månaderna, vi har varit runt en hel del. I Holland och i Belgien och lite i USA har vi bryggt öl.

Det finns att göra?

Ja!

Och det verkar gå ganska bra för er. När jag kollar på Beer Advocate på er öllista så är det lägsta betyget 3,13. Det är visst för Erzulie… Era namn är rätt konstiga?

De är jättekonstiga!

Ni måste ha rätt kul när ni kommer på allt?

Ja!

Det känns ändå som att det hänger ihop, det ni gör. Etiketter, namn, öl. Fast det kräver en hel del tankearbete för att inse exakt hur det hänger ihop.

Det är det som gör det så otroligt tacksamt att jobba med en marknad som Sverige, där man… Det är lättare att berätta en historia för en publik som den i Sverige. Dels för att det är vår hemmarknad, men också för att man känner till det, och man tror att man vet hur folk tänker och så.

Vi har fått en känsla av att vi fått gehör för de olika berättelserna kring ölen vilket gör att vi inte känner att vi behöver visa upp vår logotyp och annat glassigt. Sedan gör Kalle [Karl Grandin, andra halvan av Omnipollo] sina fantastiska underverk med flaskorna och någonstans hoppas vi att ölen ska ha en röd tråd. Sedan ska det bilda en helhet som kunderna får följa med på. Det känns så skönt att inte behöva skriva ut varenda grej utan bara jobba på.

Fast de sticker ju ändå alltid ut, det är ju inte Öletikett mall 1A. Det händer alltid något oväntat.

Ja, Kalle är en speciell kille.

Och boken?

Den tuffar på. Det har varit väldigt spännande.

Att sitta och skriva är en väldigt sluten process. Jag, Kalle och vår förläggare Natur & Kultur satt och jobbade med den, och så plötsligt kommer den ut. Sedan lever det sitt eget liv.

Jag får frågor från hembryggare från hela landet varenda dag via email och telefon. Det är härligt när folk ringer mitt under en bryggning och frågar saker, lätt panikslagna. Men det är otroligt kul att få så handfasta initierade diskussioner med människor man aldrig träffat.

Det måste vara kul att veta att boken verkligen används?

Det är helt fantastiskt. Helt fantastiskt… Jag tror att just boken är något jag en gång kommer att kunna titta tillbaka på och säga ”Ja jag hjälpte nog till där, vi drog vårt strå till stacken”.

När jag pratat med folk i min bekantskapskrets så har det varit lite kritik mot den: ”den är för tunn, man kan inte gå vidare med den”. Fast då finns det andra böcker?

Absolut.

Men det är väl inte det som är det svåra? Den här bokens mål är väl att få det att vara så enkelt att läsaren bara sätter igång och börjar brygga?

Det här är ju en introduktion, absolut. Men någonstans finns förhoppningen att med de recept och de idéer som vi försöker förmedla om hur vi brygger öl så ska den komma till nytta även för de som bryggt ett tag.

Jag är själv väldigt intresserad av att läsa hur Vinnie på Russian River tänker när han brygger ett välhumlat öl. Sedan beskriver han det i väldigt enkla termer som inte kräver så mycket tankeverksamhet, det är mer som idéer. Så vi hoppas med boken har två lager: Ett för nybryggare och ett för dem som vill veta lite hur vi tänker med våra bryggningar.

Sedan har ni ett par tävlingar på gång?

Ja. En som är klar där Rick [Gordon Lindqvist] från Göteborg fick åka över till London och brygga [Näcken, en modern välhumlad weissbier]. Det var oerhört kul att få jobba med honom, att få åka till England, att få jobba med Ryan och… allt var verkligen fantastiskt. Och sedan var det en ölstil som, precis som med Leon, jag egentligen inte varit speciellt förtjust i…

Just Leon var egentligen helt sjukt att vi släppte som första öl eftersom belgisk blond inte var en stil som jag inte var speciellt förtjust i, jag tyckte de var för söta och sådär. Det är en tuff utmaning att ta en stil som man egentligen inte är speciellt intresserad av och sedan göra dem till någonting som man själv tycker är attraktivt. Och det var samma sak som Ryan och Rick och delvis vi själva hoppas och tror att vi fick göra.

Kom det in bra öl då?

Det kom in mycket och bra öl! Vi som satt med det här blev helt överväldigade när vi fick in ölen. Vi skulle utan problem kunnat brygga alla öl som var finalister och faktiskt flera utöver dem. Så det var otroligt roligt.

Och jag vet redan nu att vi fått in ännu fler bidrag i England än vad vi fått i Sverige. Och då är det ändå några månader kvar att lämna in i den tävlingen.

Sedan blev det ganska kort deadline i Sverige. Lite på gott och ont, på ett sätt blev det redan där en utsållning. Det blev de som redan hade öl som puttrade, men samtidigt kanske också de som aldrig bryggt öl tidigare - det hade ju varit kul med jackpot första gången liksom.

Det är kul att det verkar gå så bra?

Ja, jag har kunnat jobba med det här heltid sedan mars [2012] och det har gjort att jag kunnat jobba med de saker som tar lite mer tid. Vi har en hel del öl som ligger på fat just nu, det hade jag inte haft tid med tidigare. Vi kan göra en grej som Astral som kräver mer tajming och administration. Vi ”uppar gemet” helt enkelt, gör något mer ambitiöst av det här.

Du har aldrig funderat på att göra en julöl [intervjun genomfördes dagarna innan jul]?

Alltså, jag är inte så mycket för såna där säsong och sådär. Sedan kan man ta konceptet julöl och, ja, vad ska man göra med det?

Tomatar på etiketterna…

Precis… Men jag tror att vi i regel, förutom våra samarbeten, försöker göra öl som vi kan brygga året om. I och med att jag själv dricker stouts på sommaren och IPA på vintern finns inget naturligt i att brygga på något annat sätt än vad jag själv konsumerar.

Omnipollo och ölen

För någon vecka sedan pratade jag med Henok Fentie, halva fantombryggeriet Omnipollo, och efter att ha pratat om projektet Astral (länk) så kom vi in på andra öl som är aktuella:

Lilla flaskan.

Stora flaskan.

Leon går ju ganska bra på Systembolaget, man ser inte direkt något damm på flaskorna?

Nej vi har haft motsatt problem faktiskt, något jag vet att många andra bryggerier också har. Jag pratade just med min importör Brill & Co och Systembolaget gör en utvärdering efter tre månader, i mitten av sexmånadersperioden som man har fått på hyllorna.

Vi sålde slut på ölen första månaden, alltså den batch som vi tänkt skulle räcka i sex månader! Vilket innebar att när oktober kom så var ölet slut i 1½ månad av vår utvärderingsperiod. Men nu har vi åter haft öl i tre veckor och tagit oss tillbaka igen, så just nu ligger vi en position under det vi behöver för att få ligga kvar.

Vi kommer att få ligga kvar, men det hänger på kommande två veckor, fram till nyår, hur många butiker den kommer att finnas hos i framtiden.

Det är ju kul, jag och många andra var lite skeptiska när jag såg att den skulle komma i storflaska. Men det var väl Systembolaget som ville ha det så?

Ja... Det har varit förvånansvärt sjyst respons. Jag tror att priset vi har möjlighet att erbjuda när den kom på storflaska är så pass attraktivt så vi har liksom... den där skepsisen som fanns där har inte gjort sig hörd, men vi har också medvetet försökt att hålla nere priset.

Jag har kommit på mig själv med att betrakta Leon som ett ”matöl” när den är i den här flaskan än om den hade varit på trettiotrea eller halvliter. 

Det är kul, vi försöker och experimenterar med olika format. Många har rekommenderat oss att göra små flaskor till framför allt Sverige, och i USA är det precis tvärtom de vill ha stora flaskor på allt. Agamemnon är ett tydligt exempel på det: Sirapstjock imperial stout på 12,5 %, det är klart att den ska komma på bomber!

Den ja, den beställde jag på Systembolaget och när jag hämtade ut den pratade jag lite med en av säljarna som provat den. Han tyckte att man skulle låta den ligga och vänta i något år. 

Låt den ligga. Precis som med färskheten på IPA så har jag inget emot att låta stout lagras. Vi släppte ju en barley wine [Erzulie], som var ett medvetet risktagande, vi släppte den ju super-ung och inte ekfatslagrad eller med någon ålder alls. Man kommer ju inte ifrån att om man öppnar den idag får man en helt annan upplevelse än om man dricker den om ett år.

Är inte det en SMASH, Sinlge Mash And Single Hop dessutom? 

Jo, det är det... faktiskt inte. Det är lite råg i den, men annars är det bara pilsnermalt vilket känns lite kaxigt faktiskt. Men det är så, man kan aldrig förutse när ölen kommer att konsumeras, vilket sammanhang, hur gammal eller ung den är och så vidare. Fast vi har försökt att göra en del åtgärder i alla fall: Till exempel har vi valt att inte exportera en öl som Mazarin eller andra välhumlade ales till USA, det vore fullständigt bortkastat.

Det blir som är de kommer hit?

Exakt! Vilket var hela syftet med att vi bryggde Nebuchadnezzar här, helt enkelt för att ha någonting som är färskt och sjyst. Det kan bli en svår avvägning annars.

Just ja, och den kommer in i fasta sortimentet i vår!

Ja, otroligt! Jag är förvånad själv fortfarande... faktiskt.

Systembolaget är inte längre lika detaljerade till oss skribenter om de öl de vill få in i kommande släpp, lanseringsplanerna och så. 

Det är en intressant värld, men vi och vår importör Brill & Co har varit tydliga med att vi inte brygger ”på tenders”. Vi har till exempel bryggt Leon i tre år, och så råkar den passa en offert som i och för sig var väldigt bred, jag tror det var något som ”ale från tio olika länder över 5 %” medan den som Nebuchadnezzar kom in på hade en ganska tydlig spec.

= = =

I avslutande delen av intervjun kommer Henok att prata lite mer om exporten, samarbeten och tankarna om USA. 

Dugges Christmas Idjit!

Jag misstänker att det kan ha varit rätt stressigt i en industrilokal strax utanför Landvetter under hösten. Dugges har bryggt tre olika julöl åt sig själva och två åt Electric Nurse. Och det trots att Dugges trotjänar-julöl Rudolf Ren Ale inte kom in i sortimentet 2013.

Det här är den kraftigaste av dem: Christmas Idjit!, en imperial stout på 9,5 %.

Färgen är mörkt brun (90 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka bruna kompakta skummet håller sig kvar länge och lämnar en del rester på glaset.

Doften är söt och rostad med toner av mörk choklad, knäckebröd och pumpernickel. Laktos och kaffe. Milda beska kemiska toner, ingen alkohol.

Smaken är i början besk med en enkel kraftig sötma. Tunga rostade toner och aggressiv alkohol. Mörk choklad och en del chokladsås till glass. Stor kropp. Eftersmaken har en hel del komiska kemiska toner, tung sötma och massor av rostad/bränd malt. Avslutningen är kort med stor sötma, mestadels laktos.

Kolsyran är medelstark, de få medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är mjuk.

Som ni säkert redan fattat kan jag ha svårt för den här typen av öl, jag tycker lätt att de blir överdrivet tunga, kemiska och spretiga. Så även denna. Troligen lugnar den ner sig och blir mer balanserad och elegantare till nästa jul. I år är den som betyget 3 ska utläsas på BA:”okej”.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013 (lagerstatus). Pris: 32:60 för 330 ml. Bäst före: 2016-10-08 (batch T 221).

Nils Oscar Winter Edition Årgång 2013

Mer julöl: Under många år har Nils Oscar haft två julöl, den maltiga märzen-lagern Kalasjulöl som finns även i år. Och så en starkare exklusivare lagringsmöjlig sak som hetat Julöl. Jag minns att den väckte viss uppmärksamhet för drygt 10 år sedan då en halvliter kostade 50 kronor, en då nästan ofattbar summa.

Så inte i år, den heter i stället Winter Edition Årgång 2013 vilket är lite smart eftersom den då är möjlig att sälja även efter den 23 december.

Ölen som sådan är en scottish ale på 8,6 %. Tysk och amerikansk humle, bland annat El Dorado och Centennial. Så på sätt och vis är det en fortsättning på de Julöl som kom  2001-2003 och 2008-2012.

Färgen är mörkt brun (70 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt, det lämnar en del rester på glaset när det sjunker ner.

Doften är torrt maltig och lätt rostad. Lite nötter och gröna växter. Mjuk alkohol, aningar av russin och starkvin.

Inledningen är kraftig och maltig, något rostad och ganska torr. Rena beska toner i bakgrunden, såväl som lite alkohol. Den är oväntat lätt; medelstor kropp. Eftersmaken har också lite gröna växter och en lätt stiltypisk jordighet. Ingen märkbar alkohol. Någon beska och an aning av exotisk frukt. Men den här ölen handlar om den bruna malten.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är mjuk och något kladdig.

Inte alls illa, inte alls illa. Men den är på tok för lätt i kroppen för att vara en öl i Nils Oscar julöl-traditionen. Jag hade snarare gissat på 5 %.

Betyg: 3,58. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013 (lagerstatus). Pris: 49:00 för 500 ml. Bäst före: OKT 2019.

Dugges Juldricka

Julöl 2 av 3 i år från Dugges är den jag sett fram mest mot sedan årets kollektion presenterades: Juldricka. Inte så mycket för typen, american red/amber ale som jag brukar ha lite svårt för, utan för alkoholhalten. 4 % kan vara precis lagom för en öl att liksom bara dricka.

Färgen är bärnsten-röd, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är beige och det lämnar en del rester på glaset när det sjunker ner.

Doften är söt och humlig med lite rostade nötter. Grapefruktjuice, knäck och och orena ”ofärdiga" fruktiga-vörtiga toner.

Smaken är halvsöt med lite vört. Medelbeska, lite matta citrustoner och röd malt. Den är genomgående lite unken. Lätt kropp. Eftersmaken är lite kryddig med en lätt men ändå sträv beska.

Kolsyran är medelstark, massor av kortlivade små bubblor. Vätskan är lätt och lite torr.

Om jag hade fått den här ölen att recensera helblint hade jag gissat att det var en av de första som någon ovan hembryggare tillverkat. Men nu vet jag att den kommer från en av landets större och mer erfarna småbryggerier. Ja, jag är lite besviken.

Betyg: 2,4. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013 (lagerstatus). Pris: 24:80 för 500 ml. Bäst före: 2014-07-21 (batch T 225).

Dugges Jullager

Dugges Jullager är en mörk lager från Dugges där alkoholhalten ligger på 6 %. Att helt artbestämma den är inte helt lätt. Schwartzbier? Nej, inte tillräckligt svart och på tok för söt. Vienerlager? Möjligen, men den är för mörk och rostad för det.  München Dunkel? Ja, det ligger nog närmast. Å andra sidan är inte livet en hembryggartävling…

Färgen är mörkt brun (40 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar fina rester på glaset.

Doften är torr och rostad med en lätt och robust beska. Mörk choklad. katrinplommon. pumpernickel och en aning blaskigt kaffe. Den rena beskan blandar sig med en lätt maltsyrlighet och en aning sötvört.

Smaken är inledningsvis gräddig och medelsöt. Mörk choklad och lite kakao. Bandade svaga smaker av träkol, katrinplommon och tyskt rågbröd. Medelstor kropp. Det finns värmande alkohol i eftersmaken liksom en medelstor gräsig beska, mörkt rågbröd och en liten aning av sötlakrits. Högre alkoholer som drar åt lösningsmedel och svart malt i slutet.

Kolsyran är ganska kraftig, de medelstora kortlivade bubblorna kittlar tungan. Vätskan är torr och något kladdig.

Jag gillade de torra maltiga tonerna och den välbalanserade beskan. Men jag gillade inte de lösningsmedel-lika tonerna i slutet. Kan nog funka till de mer robusta och inte allt för syrliga delarna av julbordet.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013 (lagerstatus). Pris: 19:80 för 330 ml. Bäst före: 2015-04-04 (batch T 218).

Jädraöl Trädgådspilsner folköl

Jädraås Bryggeri har hittills gett mig ett rätt blandat intryck. Det jag provat på mässor har i bästa fall varit okej, och den enda jag recenserat – NetOnNet Lager – var lika mycket en ordvits som ett lättöl.

Och så hade det nog fortsatt vara om inte frugan för någon vecka sedan kommit hem med en flaska Trädgårdspilsner Folköl, en svagare variant av deras tyska pilsener Trädgårdspilsner.  Tysk pils är alltså stilen och alkoholhalten 3,5 %.

Färgen är gul (5 EBC), vätskan är klar. Det finns lite jäst på flaskans botten. Det vita skummet är vitt och luftigt, och det stannar kvar en stund innan det ramlar ner under det att det lämnar rester på glaset.

Doften är lätt. Mjuka toner av pilsnermalt, vit formfranska och örter. Aningar av mjölksocker.

Smaken är likaledes lätt med aningar av karamell-sötma. Blommiga toner och en försiktig beska. Smör i bakgrunden liksom aningar av papper. Lätt kropp. Eftersmaken är mjuk med lite maskrosor, gröna löv och mogna anonyma frukter. Avslutningen är medelsöt med lite honung.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är lätt, men på rätt sida om det blaskiga.

En väldigt lätt pilsener, men samtidigt ren och prydlig. Det finns ändå något slags blommiga toner som hindrar den från att vara tråkig. Hade den bara smakat lite mer hade betyget blivit betydligt högre.

Betyg: 2,96. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt. Bäst före: 2015-03-02 (ja, jag har frågat bryggeriet om det verkligen stämmer men jag har inte fått något svar).

Westbrook Gose

Va? Har jag missat att fotografera den här flaskan? Skandal…

Flaskan innehåller Gose och är på 4 %. Det är en gose och kommer från amerikanska Westbrook Brewing Company.

Gose? För en som inte har ett nästan osunt intresse för historiska ölstilar finns en lång och detaljerad beskrivning här. När Brill & Co i augusti fick in ett parti av denna öl så högg jag direkt och beställde 1 flaska.

Färgen är ljust gul (4 EBC), vätskan är klar. Det finns lite jäst på flaskans botten. Det fingertjocka vita skummet sjunker snabbt ner utan att lämna några rester.

Doften är lite salt med försiktiga toner av kryddor och blommor. Mjölksyra och lite parfym. Aningar av mogna aprikoser och fläderblommor.

Smaken är uppfriskande och salt med blommor och örter. Lite vetesyrlighet, men den är mer i nivå med en hefeweizen än en lambic. Smörkola, honungskarameller och syrligt fruktgodis. Den långa eftersmaken är fruktig med en del salt och syrliga toner av metall. Avslutningen är salt med en den frukt.

Kolsyran är medelstark, de stora bubblorna mycket kortlivade. Vätskan är lätt och torr.

En trevlig och behaglig öl. Men efter ett tag så blir sältan lite… Tung och den slutar inte lika lättdrucket som den börjar.

Och så den historiska autenticiteten: Den är inte tillräckligt sur. Om jag fattat de historiska referenserna rätt så ska den här vara aggressivt sur, som en ung Cantillon-gueuze. Men det bryr jag mig inte om när betyget sätts den här gången.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Privatimport, nu troligen slut. Pris: 99:00 för 650 ml. Bäst före: -, buteljerad 4/24/13.

Brutal Brewing Hale To Winter

En av de öl jag provsmakade under höstens Stockholm Beer och som jag tyckte verkade trevlig var en provbrygd av en kommande julöl: Hale To Winter, en engelsk strong ale på 6,8 % från Spendrups fantombryggeri Brutal Brewing. Från bryggbeskrivningen:

Malt: Pilsnermalt, Münchenermalt och mörk karamell.

Humle: Magnum, Fuggles och Polaris.

Bryggning: Mäskas med infusionsförfarande och vörten kokas i 70 min.

Jäsning och lagring Hale to Winter är en mörk strong ale. Huvudjäsning sker i 5 dagar vid 23 °C. Därefter sker mognaden i lagertank under 2 veckor vid – 1 °C.

Färgen är djupt brunröd, vätskan är klar. Skummet är beige och kompakt, det sjunker undan och lämnar skumrester på glaset.

Doften är ren, mjukt söt och maltig. Rostade nötter, aningar av alkohol och röda bär.

Smaken är torr med maltiga toner av röda bär, apelsinskal och småkakor. Medelstor kropp. Eftersmaken är medelsöt med torkade frukter, kex samt växande alkohol och beska.

Ren och rakt på. Faktiskt så pass ren att den nästan blir trist. Kommer att funka till det mesta på julbordet, utom möjligen sillen. Jag misstänker att den här kommer att bli ganska vinös och russinig av bara ett års lagring.

Betyg: 3,13. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 500 ml (+ pant). Bäst före: 05.10.14.

Systembolagets exklusiva nyheter februrai 2014

Då var ledigheten för mig och er över vad gäller uppdateringar om Systembolagets kommande släpp. De här kommer till de 40 största butikerna (som numera inte behöver vara de största, men ni har väl lärt er vilka det är nu?) den 1 februari 2014. De kan också alla beställas via webben.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

• 10680, Sierra Nevada Celebration Fresh Hope Ale 2013, 6,8 %, 350 ml, 30.000, 27:90
• 11479, Great Divide Yeti Oak Aged Imperial Stout, 9,5 %, 650 ml, 3.180, 89:90
• 11684, Siren / Omnipollo / Rick Gordon Lindqvist Näcken, 6,4 %, 330 ml, 12.000, 39:90
• 11692, Amager Arctic SunStone, 6 %, 500 ml, 10.080, 49:90
• 11956, Oscar Blues G'Knight Imperial Red, 8,7 %, 473 ml, 7.200, 57:30
• 11957, Oscar Blues Ten Fidy Imperial Stout, 10,5 %, 355 ml, 7.200, 50:90
• 11961, Brooklyn Black Chocolate Stout, 10 %, 355 ml, 30.000, 22:90
• 11962, Stillwater Débutante, 6,4 %, 750 ml, 5.388, 89:00
• 11963, Nynäshamn Smörpundet Porter, 5,9 %, 250 ml, 8.640, 26:30
• 11965, Brewdog Hello My name is Sonja, 8,2 %, 330 ml, 6.500, 39:70
• 11969, Green Flash Saison Diego, 4,2 %, 355 ml, 6.888, 33:90
• 11972, Cigar City Jai Alai IPA, 7,5 %, 355 ml, 16.008, 39:20

Oscar Blues-ölen är i burk och 1:00 pant tillkommer.

Släppets medelalkoholhalt: 7,51 %. Medel-literpris: 109:80. 

Omnipollo Astral - färskhet framför allt!

Henok och Karl vid lanseringen av
Brygg Öl. Bild: Natur & Kultur.

”Det kan ju tyckas rätt självklart att man ska dricka färsk IPA, men det behövs samtidigt någonting lite extra för att se att det verkligen händer. Det är väl lite av mitt kontrollbehov som sträcker sig vidare.”

På fantombryggeriet Omnipollos Facebooksida har under senaste veckor dykt upp blänkare för ett småmystiskt projekt, Astral. Jag blev nyfiken och ringde upp ena halvan av företaget, Henok Fentie.

Samtalet blev långt och innehållsrikt. Så pass att jag får dela upp det i flera delar.

Över till Henok:

Behovet för projekt Astral uppstod när jag själv har varit ute och drack bira i Stockholm och i Sverige. Jag vill hitta sjysta grejer på fat... Färska välhumlade saker på fat! Det finns många bra ölställen som har flera hundra sorters öl och det är ju bra på sitt sätt. Men det jag kan sakna, framför allt, är känslan av att säkert veta att den där flaskan i kylen eller det där fatet är färskt.

Det är många – framför allt amerikanska – ölflaskor som står där och ser fina ut men så får jag känslan ”Jag har ingen aning om när det här tappades och hur länge den har stått där och så vidare”. Det blir nästan ointressant och i stället tar jag något annat, något säkrare kort.

Tanken med Astral är att du som kund ska vara helt säker på att det är färskt. Vi har löst problemet så enkelt att vi brygger en batch öl så fort humleleveranserna kommer till bryggeriet. På De Proef (där vi brygger de flesta av våra öl) får de humeleveranser från olika håll tre gånger om året.

En av sakerna som gör det så tacksamt att brygga på De Proef är att de har ett väldigt avancerat laboratorium där de har möjlighet att analysera de humlesorter som kommer in, och snabbt ta reda på vilka av dem som håller högst kvalitet. Kvalitet för oss, när vi brygger en IPA, är mer olja vilket innebär bättre aromatiska egenskaper.

Som bryggare finns ibland en frustration att behöva brygga samma öl med samma råvaror året om, det kan kännas ganska onaturligt: Man måste frysa ner humlen, vilket i och för sig många gör och får ganska bra resultat med. Fast till slut tvingas du brygga med råvaror som helt enkelt inte mår särskilt bra längre.

När man bryggt ett tag får man fans. De, och folk generellt, känner till de ölen som du gör och har vant sig vid hur dina öl ska smaka, de har byggt upp en förväntning. Astral kommer att vara helt obundet från det.

I denna IPA, som varje gång kommer att vara olika men med samma namn, kommer vi att ständigt kunna återskapa en intensiv humleupplevelse. Och det oavsett när humlen kommer in. Det är därför vi inte kommer att kunna brygga jämt, utan 3-4 gånger om året. Lite beroende på vad som kommer in.

Hur ska vi då få det här att funka i nästa steg? Enda sättet vi kommit på är att säkert se till att de restauranger som till slut kommer att servera den här ölen har fattat idén. Vi har skickat ut 25 inbjudningar bland de krogar som redan säljer vår öl, och alla tackade ja utom en (som hänvisade till policyskäl). Sedan har vi redan en förväntan på de här ställena, att de tänker som oss och kopplar på det enda fatet så fort det går. Om man inte har kopplat på och sålt det inom en månad från leverans så upphör avtalet, det blir inga fler Astral-leveranser!

Vi vill verkligen försäkra oss om att kunderna får det bästa och färskaste som bara går, och jag tror att krogarna är så ambitiösa att det fattat kvalitetsgrejen.

Det är viktigt för oss med maximal transparens i det här projektet: Datumen för de olika stegen i processen kommer att presenteras för krogen, några av dem troligen på pumpclip-et, men det är inte helt färdigt än. Vi kommer att inkludera så mycket information som möjligt. Den som dricker ölen ska vara helt säker på att det här ölet inte är gammalt: ”Om jag köper det här ölet kanske jag inte är säker på att jag tycker att det smakar bra, men det kommer garanterat att smaka färskt!”.

Dessutom finns en experimentell aspekt, vi kommer att få möjlighet att brygga med humlesorter som annars inte hade varit möjliga att använda: Humle med dålig hållbarhet, europeiska humlesorter som vi ryggar för idag eftersom vi inte vet hur det kommer att utveckla sig under tid. Sorter med mer subtila smaker som försvinner rätt fort. Sorter i små kvantiteter. Den första som kommer ut är en tysk humesort som vi tror inte använts i IPA-sammanhang förut. Det ska bli spännande att se vad folk tycker!

Varför bara 25 fat? Astral kommer också att vara ett sätt att visa lite extra uppskattning för alla bra barer som numera finns runt om i landet, de som år ut och år in säljer vår öl. Jag har funderat mycket hur vi ska kunna återgälda det här jobbet. Så de får det här fatet som en bonus, en gång i kvartalet. Sedan går det inte att göra det här i stor skala, och fortfarande garantera kvaliteten ända ut till de som ska dricka ölen.

Allt Omnipollo gör är med förhoppningen att det på något sätt, till slut, ska få sitt eget liv.

Falcon Koppar

Bild: Carlsberg Sverige.

Och nu en recension av en burk öl som legat i kylen i nära två veckor. Allt för att jag inte hittat rätt tillfälle att betygsätta den. Men nu så!

En öl bryggd med lite rostad malt: Falcon Koppar, en amber lager på 5 % från Carlsberg Sverige.

Färgen är bärnsten/koppar (10 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och beige, det sjunker sakta och lämnar massor av rester på glaset efter sig.

Doften är något syrlig med mycket sötma, antydan till vört. Konstiga toner av tvål, kålhuvud och lite majs. Lätta gräsiga humletoner.

Smaken är mjukare och inte lika underlig: Lite knäck och mjuka fruktiga beska smaker. Torkad exotisk frukt, konstgjort apelsingodis och knäckebröd. Eftersmaken är mjuk med lite sötma och knäck. Avslutningen har en del alkohol och omogna frukter.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk och lämnar en lite torr känsla efteråt.

Den ser bra ut, luktar rätt otäckt men smakar helt okej. En märklig kombination.

Betyg: 3,04. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan december 2013. Pris: 10:90 för 330 ml (+ pant). Bäst före: 07MAY14.

Öppen ölproving – IPA

Årets sista provning för min del blev på klassiskt tema: IPA. Jag hade en sådan för ett drygt år sedan (länk), men inga repriser av öl blev det. Provningen hade färre gäster än jag hoppats på, men folk är väl upptagna av julklappar och Lucia-tåg kan tänkas.

De på plats fick höra mig berätta om de senaste rönen inom internationell IPA-historisk forskning och dricka följande öl:

1. Nynäshamns Indianviken Pale Ale är en svensk IPA-klassiker i den engelska skolan. Hö, gräs och en stram mjuk beska. En bra start på eftermiddagen!
2. Lagunitas IPA tar oss till USA, en en behagligt balanserad lite citronig öl som visar hur stilen tolkades i mitten av nittiotalet.
3. Voodoo Doll från Brewdog är en öl med specialetikett för Skandinavien, i övriga världen heter den precis som förra året Hoppy Christmas. Aningen skalsträv och parfymig nästan åt kattlådehållet, men samtidigt en helt okej modern AIPA.
4. Great Divide Titan känns också som en klassisk amerikansk IPA. Publiken tyckte att flaskorna var gamla och trötta. Jag kunde faktiskt hålla med. Inte dålig, men något dammig och ihopsjunken. Snygg karamellighet i bakgrunden dock.
5. Stateside IPA var en av Mikkellers första öl, den kontraktbrygdes i början på några små danska bryggerier. Nu är den tillbaka, och då som nu handlar den bara om beskan. Tyvärr gör det den idag obalanserad, beskan bärs inte upp av något. Förvånande lättdrucken för sina 6,9 %. 
6. Några ålderskrämpor hade inte flaskorna med Stone Ruination IPA, om vi tolkade datummärkningen rätt så är de byggda i slutet början av november. Faktum är att de fått specialleverans för att komma så fort som möjligt till De Klomp från det att pallarna dök upp i Sverige. Och det är en riktigt snygg DIPA: Kanske inte så vansinnesbesk som jag minns den men med ett enormt djup och en utsökt citrusflora. 

Efterföljande handuppräckning vanns förkrossande av Ruination.

Planerade provningar:

• 21 december: Trådlöst VII med Bobo (Facebookarrangemang)
• 28 december: Exklusiva stora flaskor i Petters Lyxölsproving
• 21 januari: Ost och öl med Petter och Lena från Norins Ost (Facebookarrangemang)

Musikhjälpen och öl

Bild: Sveriges Radio.

Musikhjälpen 2013 är full gång!

Själv har jag skänkt lite pengar genom Peking Fanz' insamlingsbössa, men det finns något för den ölintresserade också:

NILS OSCAR OCH FREQUENCYS AUKTION
Ett sätt att bidra till insamlingen är att bjuda på de auktioner som drar igång i samband med Musikhjälpen, vilket Nils Oscar Company tillsammans med FrEQuency Drinks tagit vara på!

Det ligger nu en auktion ute på Tradera där man kan vara med och buda på en heldag tillsammans med bryggmästare Patrick Holmqvist och FrEQuency på Nils Oscar bryggeri.

FrEQuency består av Anders Fredén från In Flames, David Mortimer Hawkins som är artistchef på Sony Music samt Marcus Körling som är tatuerare.

BRYGG MED DUGGES OCH ALL IN BREWING
Vi auktionerar ut en bryggkurs där hela kursbeloppet oavkortat går till musikhjälpen.

Anmäl ditt intresse genom att klicka på "Hämta Biljetter" och lägg ditt bud du också! Visa ditt engagemang att du stödjer detta genom att klicka i att du kommer!

Vad ska auktioneras ut? 1st Bryggkurs inklusive föreläsning för 10 personer.

Vad ska bryggas? Deltagarna får vara med och brygga en 1000 liter India Pale Ale ( en IPA ). Vi döper den färdiga produkten till ”Musikhjälpens IPA”.

Vad händer med de 1000 liter öl som bryggs? Då öl inte kan ”säljas” direkt på en bryggkurs till privatpersoner, p g a alkohollagen. Så kommer denna öl att säljas på lokala pubar/restauranger runt om i landet, så deltagarna får möjligheten att köpa sin producerade öl på någon av dessa.

Föreläsare: Pelle Frost ( Ölexperten i Sveriges Radio P4´s Sommarserie om Öl 2013 )

Bryggledare: Göteborgsbryggerierna "Dugges Ale- och Porterbryggeri” och "All In Brewing".

Vi hoppas intresset är stort så vi får vara med och skänka så mycket som möjligt!

Mvh DUGGES ALE- OCH PORTERBRYGGERI & ALL IN BREWING''

Bud sker alltså på Dugges Facebooksida.

Uppdatering:

HELDAGS BRYGGERIKURS HOS BRYGGHUS 19 I KARLSHAMN
Brygghus 19 - Blekinges mikrobryggeri skänker en bryggerikurs där vinnaren av auktionen får ta med upp till 4 kompisar (alla måste vara över 18 år) till våra lokaler i Karlshamn och genomgå en heldags praktisk bryggning i vårt prototypbryggverk. Då utbildningen sker i vårt bryggeri så kommer även en bryggerivisning anordnas.

Allt sker under pedagogisk expertledning där man får vara med och utföra alla de arbetsmomenten som krävs för att brygga öl. Från uppvägning av malt och humle via mäskning och kokning till kylning av vört och tillsättning av jäst. Processen är den samma i det stora bryggeriet som för hembryggaren vid köksspisen. Under dagen får du tillfälle att lära dig allt du vill veta om öl, svensk bryggerikultur och öltillverkning. Inga förkunskaper krävs!

Auktionsvinnaren får med sig jäshink med vört från den praktiska utbildningen. Denna kan jäsas till högkvalitativ öl i hemmets vrå.

Länk till auktionen.

Känner ni till fler liknande ölrelaterade insamlingar? Kommentera!

Boston Beer Samuel Adams Noble Pils

Boston Beer Company kom i höstas med ett fyrpack öl till Systembolaget, Fantastic Four. En av de ingående flaskorna var Samuel Adams Noble Pils, en tjeckisk pils på 4,9 % dom humlats med fem olika klassiska ädla humlesorter.

Färgen är ljust guld (6 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt. Det sjunker ganska långsamt och lämnar tjocka rester på glaset.

Doften är fullproppad med ädelhumle: Hö, gräs, sommarblommor och en delikat märkbar beska. Den är rätt så söt och väldigt blommig. Aningar av oljefärg och skokräm.

Smaken är mjukt besk och laddad med blommig humle. Medelstor beska. Aningar av oljefärg/balsamterpentin och beska örter. Lite smör och lätta rena söta toner. Medelstor kropp. Beskan växer i eftersmaken, så också den rena alkoholen. Avslutningen är medelsöt med ännu mer tysk och tjeckisk humle.

Kolsyran är kraftig med massor av mycket små kortlivade bubblor. Vätskan är mjuk.

Jomenvisst: I grunden en tjeckisk-tysk pilsner, men det känns som de tagit klassisk ädel humle och behandlat ölen som en APA komplett med torrhumling. Det hade väldigt lätt blivit överhumlat och obalanserat, men den här ölen håller sig på rätt sida om gränsen. Smaskens.

Betyg: 4,04. Tillgänglighet: Del i mixpack, Systembolagets fasta sortiment sedan september 2013. Pris: 79:60 för 4×355 ml. Bäst före: JUN 14.

Brygd: Recept

Överskärpt och oskarpt på samma gång…

De Klomp 5 år

Take längst upp i hörnet.

Den här veckan fyller krogen De Klomp fem år. En inte oansenlig ålder för en krog i den här staden.

Och jag tvivlade själv när jag på omvägar hörde att dataföretagaren med mera Take skulle öppna en ölkrog. Han hade pratat en del med de få ölnördar som fanns i stan vid den här tiden och hört sig för om det var något att satsa på. Uppenbarligen var det så, en indikation var att Bishops Arms, som då varit öppen i 2-3 år, var knökfull jämnt.

Hm, det känns länge sedan nu när jag tänker efter.

Det fanns framför allt en oro när krogen öppnade. Linköpings city och kommun har velat jobba med ”kluster” där olika typer av butiker bör ligga tillsammans ihopgrupperade. Och krogar bör ligga i området kring Ågatan  / Platensgatan / Klostergatan. Som en fastighetsmäklare noterade för några år sedan ”Skillnaden mellan A-läge och B-läge i Linköping är ganska extremt. Det kan räcka med några meter åt fel håll”.

Skulle De Klomp, med sin placering i en före detta malaysisk restaurang mellan city och järnvägsstationen, vara för långt bort? Skulle folk hitta dit, till ett i övrigt ganska kvällstomt kvarter?

Men kontrakt skrevs och ombyggnaden startade. Det decimetertjocka lagret av heltäckningsmattor revs ut. Och den beställda träinredningen kom.Fast inte i den färdiga form som krögaren föreställt sig, utan som en lastbil med brädor och ett par surmulna bulgariska(?) snickare. Öppnandet drog ut på tiden ett par extra månader, jag har för mig att det delvis handlade om en bänk för rotfrukter skulle avgränsas eller inte i köket.

Den 12 december 2008 (länk) öppnade krogen.

Det tog ett tag innan allt satte sig. Framför allt de första somrarna var väldigt magra minns jag. Och att den tillfälliga fatölsanläggningen strulade en hel del, innan kylrummen kom på plats.

Men det var fem år sedan.

Det brukar vara något mindre firande kring Lucia varje år, där Take går omkring i arbetskläder och myser. Så inte den här gången eftersom paret Anstoot är iväg på äventyr i Kenya. Han var i stället med via Skype där han under kvällens början satt och drack lokal imperial stout.

En sak som flera tog upp under kvällen var hur trevligt det var att ha en krog helt utan bakgrundsmusik. Även om jag uppskattar lite välvalda låtar i bakgrunden så kan jag nog hålla med. 

Firandet var tvådelat. Dels bjöds kvällens gäster på lokala tapas samt kaffe och tryfflar. Dels var ett gäng inbjudna stammisar och företagsnära personer inbjudna på ett litet extra firande: Ölmästare Bobo hälsade välkomna och bjöd på St Feuillien från storflaska till lite kallskuren förrätt.

Som huvudrätt tog jag kvällens husman, som den här veckan går i holländskt tema. Köttgryta med grönkåls-potatisstomp var måndagens rätt. Till det en något jordig Ocean Västkust. Noterade att hamburgarna äntligen börjat serveras mellan två skivor bröd.

Efteråt bjöds vi på kaffe och tryfflar, men jag köpte i stället ett glas Mikkeller / To Øl Betelgeuse. Okej syra men lite väl mycket vetemjöl i denna öl.

Allt som allt en mycket trevlig kväll med trevliga människor!

Omnipollo Brygd

Okej, två relativt nya öl som varit relativt lätta på var sitt sätt har recenserats. För att behålla balansen i universum blir det därför en något äldre, rätt tung och rätt stark öl.

Brygd från Omnipollo släpptes samtidigt med boken Brygg Öl under våren 2013 och på baksidestexten kan man läsa en brygginstruktion för att själv göra 10 liter av denna öl. Kul initiativ!

Ölen är en imperial stout på 10 % bryggd hos De Proef. 10 % alkohol, OG 1.100, FG 1.025, 62,5 IBU.

Färgen är mycket mörkt brun, men inte helt svart (90 EBC), skummet är fyra fingrar högt, varmbrunt och kompakt. Det sjunker mycket sakta och lämnar fina rester på glaset.

Doften är rik, söt och mjuk med tjocka toner av farinsocker, mörk choklad. russin och massor av katrinplommon. Knäck, röda torkade bär, aprikossylt och kondenserad mjölk. Det finns något slags beska i bakgrunden.

Smaken är medelsöt och mjuk. Rostade, nästan brända toner. Röda bär och apelsinmarmelad, massor av smörkola och sötat gräddigt kaffe. En viss beska och maltsyrlighet ger balans. Medel till stor kropp. Kakao, knäck och apelsinskal i den långa eftersmaken, där jag också hittar väl dold alkohol. Katrinplommon, lakrits, rött fruktgodis och svart kaffe. Det lika långa slutet är mjukt och lite salt.

När ölen får stå en stund och bli rumstempererat (det var källarsvalt från början) och kolsyran mildras kommer det fram kraftfulla toner av mjölkchoklad.

Kolsyran är mild, de många små bubblorna mjuka. Vätskan är mjuk, och kanske inte så tjock som jag väntat mig.

En elegant och rik imperial stout. Kommer nog att utveckla sig väl under flera år, då kanske det tillkommer lite mer kropp och tyngd som jag saknade nu.

Betyg: 3,79. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Okänt (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 07/03/23.

Recept!

Solsidan Low Carb Premium Dry

Mitt projekt med fel tajming går vidare. Den här ölen är designad för att drickas efter varma tennismatcher. Och så dricker jag den när det just fallit en decimeter snö utanför och polisen avråder folk från att ge sig ut med bilen.

Men så är det ibland, jag hittade den här för första gången på Systembolaget i veckan och kände att, ja, varför inte?

Solsidan Low Card Premium Dry är en helmalts-lågkolhydrats light lager på 5 % från fantombryggeriet Solsidans Bryggeri. Den är fysiskt brygd hos Spendrups-ägda Hellefors Bryggeri.

Färgen är ljust guld (6 EBC) vätskan är klar. Det två fingrar höga luftiga skummet är vitt, det lämnar inga rester efter sig när det sjunker ner.

Doften är lätt och ren. Lite rena småsöta toner av pilsnermalt och en aning av beska i bakgrunden.

Smaken är lätt. Lite sötma, försiktiga antydningar till majs och kål. Ja, det är DMS i den, men det är på en mycket låg och kontrollerad nivå och jag måste anstränga mig för att hitta den. Lätt kropp. Eftersmaken har lite citron-juice-lik beska och är även den ren. Det finns burkmajs i slutet, men även här på en låg nivå.

Kolsyran är stark, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk, känslan är något torr.

Lågkolhydratsöl i den amerikanska light lager-stilen ska vara lätta och extremt lättdruckna. Det gör det till en väldigt svår stil att brygga rent tekniskt, det finns ingenting att gömma sina misstag bakom. Den här gör sitt jobb, men det finns ändå smaker i den (vilket inte riktigt gäller många av de amerikanska varianterna). Inte illa alls, och betyget blir ganska högt. Men jag har väldigt svårt att se att jag kommer att köpa en flaska till.

Betyg: 3,64. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 17:90 för 330 ml. Bäst före: 24.03.2014

Mikkeller Drinkin' the Snow

Mikkeller. Brygger öl hos De Proefbrouwerij i Belgien. Oftast mer eller mindre konstigt. Och kryddat. Som den här julölen: Drinkin' The Snow, som fått i sig apelsinskal och korianderfrön.

Inget konstigt så långt. Men så kommer alkoholhalten: 0,3 %.

Kan det verkligen bli bra eller sådär obalanserat vörtigt som de brukar bli i den här styrkan?

Färgen är mört röd-brun (55 EBC), vätskan är klar. Det varmvita skummet är luftigt och två fingrar högt, det sjunker långsamt och lämnar tjocka ojämna rester efter sig.

Doften är maltig med aningar av söt vört och blommig humle. Massor av smörkola och knäck. Lite kryddiga toner i bakgrunden.

Smaken är oväntat torr och har en rostad ton son får mig att tänka på engelsk porter. En del rena beska smaker som är kraftigast i början. Men mest av allt påminner smaken om mörkt danskt rågbröd. Lite plastiga toner långt borta i bakgrunden. Medelstor kropp. Eftersmaken har lite anonyma kryddor, mer rågbröd och en mjuk beska. Melass och pepparkakor i det torra slutet.

När jag druckit nästan hela flaskan och fått upp temperaturen lite så kommer det dessutom fram en mild rökighet.

Jag hade väntat mig en rejäl kryddighet och kladdig vört, men den här är oväntat torr, stor och ren. En av de bättre lågalkoholölen jag druckit!

Betyg: 3,81. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013. Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: 24/09/15.

S:t Eriks Mathias Dahlgren Julporter

Bild: S:t Eriks Bryggeri.

Bland julölen 2012 fanns Julporter, en engelsk porter på 5,9 % från S:t Eriks Bryggeri. Jag gillade den, och gav 3,55 i betyg (recension).

Så, i år, kom samma bryggeri med en engelsk porter på 5,9 % som hette Mathias Dahlgren Julporter.

Hm, tänkte jag. Är det samma öl med annan etikett? Jag skickade frågan till bryggeriet och fick svar av ölmakaren Jessica. Svaret blev följande:

    ”Det skiljer i både i humle, malt och komposition.”

Så det är bara att gå på och recensera den nya ölen, som för övrigt är fysiskt brygd hos Slottskällan.

Färgen är mörkt kallt brun (70 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet sjunker snabbt ner till en tunn ring utan att lämna några rester på glaset.

Doften är maltig och något dammig. Torkade frukter och hö. Röda bär och kalk plus en aning av stall.

Smaken är maltig med massor av röd/brun malt. Rågknäcke och pumpernickel. Aningar av aprikoser och hallongodis. Medelstor kropp. Eftersmaken har också en viss beska, hö och alkohol. Avslutningen är lite murken med toner av knäck och gammalt kaffe.

Kolsyran är mild, de medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

Nå, lite för mycket ”bruna” toner och aningen unken. Men när jag gjorde ett par vörtlimpe-mackor med julskinka och senap på och åt till ölen så öppnade den upp sig på ett mycket trevligare sätt och de unkna tonerna försvann. Ett litet minus i kanten för etiketten som är mycket svårläst.

Betyg: 2,69. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013 (lagerstatus). Pris: 20:90 för 330 ml. Bäst före. 130814 (batch STEJP1303).

S:t Erik Julale

Bild: S:t Eriks Bryggeri

S:t Eriks Bryggeri i Arlandastad har två julöl i år, den ena är en engelsk brown ale på 5,4 %: Julale. Den är brygd på ekologisk Pale Ale malt, mörk karamellmalt, Münchnermalt samt chokladmalt som fått beska av lite modern humle. Ekologiska råvaror.

Färgen är mörkt koppar-brun (45 EBC), vätskan är klar. Det låga varmvita skummet sjunker snabbt till en tjock ring. Lite rester blir kvar på glaset.

Doften är maltig med massor av knäck (utan sötman), lite hö, smörkola och torkade blommor. Rena medelkraftiga beska toner. Aningar av grillat kött och något slags rostad lök i bakgrunden.

Smaken startar maltigt med lätt rostade toner och en hel del saltat grillat kött. Fruktiga smaker av torkade aprikoser, äpplen och fikon. Den är inte speciellt söt, snarare balanserat. Mjuk höig humle och medelstark beska i eftersmaken. Avslutningen är torr med kvardröjande toner av karamellmalt och en aning av mogna plommon.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är något mjuk och lite lätt.

En mjuk och väldigt karamelliserad brown ale. Kommer troligen att gå bra ihop med den traditionella svenska fet-söt-syrliga julbordssmakerna.

Betyg: 3,28. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013 (lagerstatus). Pris: 18:90 för 330 ml. Bäst före: 2014-07-18.

Systembolagets anti-nyheter december 2013 - andra försöket

Den 2 december publicerade jag en lista från Systembolaget över de öl som just försvunnit från Systembolagets fasta sortiment.

Nu har det visat sig att den listan var felaktig. Jag har därför valt att ta bort listan och publicera en korrekt version enligt nedan.

= = =

Följande öl togs bort från Systembolagets ordinarie sortiment den 2 december 2013. Vissa leverantörer har valt att låta varorna ligga i beställningssortimentet i stället, andra inte.

• 11272-03, Hobgoblin, 5,2 %, 330 ml
• 11361-01, Postiljon, 5,8 %, 500 ml
• 1438-12, Sigtuna East River Lager, 5,2 %, burk 330 ml
• 1439-03, Guldkällan, 4,7 %, 330 ml
• 1467-03, Mariestads Continental, 4,2 %, 330 ml
• 1488-03, Pistonhead Plastic Fantastic, 4,7 %, 330 ml
• 1540-03, Westmalle Dubbel, 7 %, 330 ml
• 1564-03, Jenlain Blonde, 5 5 %, 250 ml
• 1596-01, Spaten Optimator, 7,6 %, 500 ml
• 1599-03, Braunstein Organic Wheat, 6,5 %, 330 ml