Ölbloggarträff i Uppsala - del 4 ölbloggarnas öl

Urban brygger.

Vi hade blivit beordrade att ta med några öl var. Direkt efter buffén kom två av de lättare ölen fram:

• Namnlös hembryggd på ca 3% som Peter M Eronson från Fat & Flaska bryggt på rester hemma. Jag noterade marsipan och kraftiga toner av gröna äpplen i doft och smak: Den här hade aningen inte fått jäsa klart eller var för färsk (den hade buteljerats cirka tre veckor tidigare).
• Nøgne Ø Cascara Bitter konstig med en syrlig ton av osötad nyponsoppa

Så kom Urban in och pustade ut efter att ha pumpat ur vörtpannan. Vi kom att prata om vatten. Uppsala ändrede under 2007 kraftigt sitt kranvatten, från att ha varit ett av landets hårdaste vatten till att ha blivit medelhårt (från 13—14 ºdH till 7-9 ºdH). Hade det inverkat på ölen? Oväntat lite. Förändringen hade skett rätt långsamt under året och man provbryggde allteftersom. Vissa uppdateringar av recepten gjordes, men det var mycket mindre ändringar än man först befarat.

Vi fortsatte med ölen.

• Boon Framboise 2003, som jag tagit med. Jag har i min tur fått flaskan av en provningsbesökare som hittat några flaskor bortglömda i sitt förråd. Belgarna själva anser att fruktlambic är färskvara, men den här var inte alls dum: Mjukt osur med en lätt syrlighet, sötma och mandel. Lyx!
• Erdinger Pikantus. Lite frukt och jästiga fenoler, nötter, lite karmelliserad.
• Nøgne Ø Klin Kokos, även den från mitt förråd. Jag hade sparat den mest för att de om kokostonerna skulle mildras sedan den bryggdes 2008. Det hade de inte, däremot hade kropp och de andra smakerna försvunnit iväg. Blaskig och lite sur.
• Pretty Things November 15th, 1901 KK. Humlig. Torr. Fisk. Syrlig. Trä och kol. Inte god.
• Rodenbach 2008 Grand Cru. Söt, fruktigt mjuk och dessert-ig.
• Cigar City Vuja De. Såväl doft som smak dominerades av en sur frän ton av Salubrin (ättika och etylacetat). Obehaglig.
• Giesinger Sternhagel. Snygg, stark och balanserad veteöl med lite belgiska tendenser.
• Hembryggd, Hammer IPA. Citra, lemon curd, söt, strävt bitter-syrlig. Kort eftersmak.

Här någonstans började jag fundera över varför jag egentligen satt och noterade på värsta ticker-manér. Å andra sidan insåg jag att det skulle vara trist att inte komma ihåg vad andra bjudit på.

• Southwold Dark Ale från Adnams. Frisk med massa malt och mineraler. Lite lätt kanske?
• Hello My Name Is Ingrid. Det omtalade samarbetet mellan BrewDog och BeerSweden. Besk, frisk, hallon-hjortron, lite tung.
• Courage Imperial Russian Stout, vintage 1993 (den sista som bryggdes av Courage). Sista ölen från min samling. Har stått i en mörk bokhylla, jag hade ingen aning om den var drickbar. Det var den: Torr, vinig, lakrits, pepparkakor, kraftig och mycket fyllig. Russin/madeira. Lite efterbeska. Ingen kolsyra.