Zum Franziskaner

Min något sena julledighet tillbringades delvis i Stockholm. Egentligen bara återbesök på bekanta krogar, där Nya Carnegiebryggeriet nog gav den trevligaste upplevelsen.

På Zum Franziskaner i Gamla Stan har jag däremot inte varit tidigare. Innan sommaren 2017 var det mest en turistfälla, men sedan Stene Isacsson tog över stället har det varsamt renoverats och såväl kök som öl hoppat upp några nivåer.

Maten är svensk klassisk husmanskost med ett och annat tyskt inslag. Ölen är en blandning av de svenska småbryggerier som gärna brygger i klassiska stilar (Skebo Bruksbryggeri, Helsinge Ångbryggeri, Nynäshamns Ångbryggeri…) och ännu mer klassiska bryggerier från Franken (framför allt Gänstaller Bräu och Heller/Schlenkerla).

Vi började med varsin Smör Ost och Sill med tillhörande (egen?) besk. Gjorde sitt jobb, även om sillen hade mått bra av lite spad på tallriken. Svårt att få till utan att det blir kladdigt.

Till det drack jag en Knoblach Ungespund's Lagerbier och frugan Helsinge Pilsenerdricka. Den senare var inte alls dålig, men i jämförelse med den tyska så stod den sig ganska slätt.

Till huvudrätt valde jag efter stor tvekan Thüringen och Nürnbergerbratwurst, och till det Gänstaller Pils som var i ett fantastiskt skick. Frugan tog pyttipanna samt Skebo Gamla Stans Porter. Pytten saknade lite kraftigare och rökta smaker, ölen var något överkolsyrad. Min mat var även den bra, men saknade det där lilla extra.

Vilket nog kan sammanfatta hela matupplevelsen. Det är kompetent, genomtänkt och välgjort men det känns som det finns mer att ge, speciellt om jag jämför med motsvarande mat på konkurrenten Tennstopet. De har å andra sidan haft lite längre tid på sig att finslipa alla detaljer…

Vi kommer att återvända hit.