Vårsol! |
Kön utanför Konsert & Kongress såg vid första anblick oroande lång ut, men det gick väldigt snabbt — jag hann knappt fixa klart med bilden ovan.
Hela arrangemanget kändes mindre än det brukade. Färre utställare än tidigare år i den här lokalen och inga provningar. Vi tyckte oss vara ganska färdiga efter ungefär tre timmar.
Att det är färre utställare är inte så konstigt: När festivalen var ny kanske det fanns under 10 festivaler om året, nu får de bara den här helgen konkurrera med ölfestivaler i Växjö och Halmstad.
Jag tog bara ett kort, och förde inga anteckningar. Men lite osorterade minnen bär jag med mig från eftermiddagen i alla fall:
- Ocean Engelsk Pale Ale har gått på cask till stockholmskrogarna, och på flaska till Systembolaget i maj. En väldigt lagom och balanserad britt.
- Nils Oscar Rökporter i ett fat från 2015 var en riktigt djup smakupplevelse där rökigheten och de rostade tonerna nu mötts av madeira och russin.
- Strömsholms Brygghus ville inte vara sämre utan hade hittat ett fat från 2015 av Herman Hedning Belgian Bastard som de glömt bort i ett hög. Här fanns en belgisk grund och fatiga toner men också den där syrligheten som de hade problem i sina öl vid den tiden. Fungerar dock okej i den här omgivningen.
- Svarta tjecker är sällan fel, och Černovar Černé var ett bra exempel på en underskattad stil. Tjeckisk Handel hade en smart sak i montern: Visitkort som presenterade varje öl.
- Hos Belgoklubben stod den glömske Jens Skrubbe och langade ut belgare. En specialtillverkad belgisk stout och en behaglig saison som jag inte noterade. Dagens positiva ölöverraskning fanns dock här: White Pony Sheep doesn't get Sheep som lyckades både vara en torr stark belgare och en imperial stout.
- Jackdaw körde en minimalistisk väg, man kunde välja mellan Surt eller Sött med olika fruktsmaker. Valde Surt Körsbär som verkligen var tllrullande sur men med ganska lite körsbär kvar i smaken.
- Jag tror att Stångehamn från Oskarshamn var här på sin första festival. De brygger fortfarande sin i kastrull på spisen. Provade Grannens IPA som inte var bra: Grumlig och dammig i smaken med väldigt lite humlekaraktär eller beska.
- Electric Nurse hade med sig ett par nya öl: NEIPAn Spik I Foten trillade i fällan att vara för besk men i övrigt bra. IPA #1 däremot var en välbalanserad och citrusbesk IPA som nog var dagens bästa humliga öl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar