Bok: 20th Century Pub

För några år sedan började det komma frågor på den engelska ölbloggen Boak & Baileys Facebooksida. "Brukade du gå på irländska temapubbar på åttiotalet?" "Har du några interiörfoton från fyrtiotalets tillfälliga pubar i baracker?" "Brukade några av dina äldre släktingar besöka de samhällsägda pubarna under trettiotalet?" "Var du stammis på någon CAMRA-ägd pub?"

Något var helt klart på gång utöver det vanliga bloggandet. Efter ett tag framkom det att de höll på med uppföljaren till sin första bok Brew Britannia (2014) som skulle handla om 1900-talets engelska pubar. 20th Century Pub.

Jag uppskattade den förra boken mycket, och hade höga förväntningar på att få en del svar på frågor jag funderar på gällande brittiska pubars ibland konstiga påhitt.

Boken, 230 sidor text + appendix storpocket, gick snabbt att läsa. Den är uppdelad i fyra huvuddelar där den första ger en tillbakablick på 1800-talet och 1900-talets första hälft. Del två berättar om efterkrigstidens moderna pubar, temapubar och CAMRAs intåg i branschen. Tredje delen handlar om 1980-90-talen där design var det viktigaste elementet (Irländska pubar, gastropubar och jättepubar). I den sista delen ser de på samtiden med fokus på micropubar och pubar som gemensamt ägs av gästerna.

Ja, jag lärde mig mycket av 20th Centyry Pub. Jessica Boak och Ray Bailey kan verkligen skriva på ett underhållande och väldigt lättläst sätt. I boken finns många citat samlade från bloggläsarna vilket skapar ytterligare en dimension och tillför ett extra djup. De har verkligen grävt djupare i arkiven, läst gamla tidningar och prislistor och så långt de går intervjuat de som var där.

Förresten: Den engelska puben är väl i kris? Utrotningshotad av kaffebarer och elaka fastighetsägare? Och inte är de väl så trevliga och vänliga som de en gång var? Samhällets medelpunkt liksom?

Författarna påpekar att det visst kan vara så, framför allt pubar i socialt utsatta områden och i städernas utkanter. Å andra sidan visar de att exakt samma klagomål, resonemang och farhågor har funnits minst sedan 1880-talet. Och troligen så länge pubarna har funnits.

Givetvis funderade jag en hel del på svenska motsvarigheter under läsandet, hur politiken skapade våra motsvarande krogmiljöer och dryckeskultur. Exempelvis berättar röster i boken om den totala skräcken för helt torrlagda områden i städer. Och inser att den förort jag bor i var just en sådan (för icke-studenter) fram till kanske 2010. Vilket få reagerade på här, då. Och hur hade utvecklingen här sett ut om Harrys fortsatt ha en uttalad lågprisprofil (som Wetherspoons)?

Det finns dock små saker som jag vill anmärka på: 00-talets Craft Beer-pub hoppas helt över med en hänvisning till att de dels tog upp den i Brew Britannia. Och dels är det (enligt författarna) fortfarande en alltför marginell företeelse.

Jag är väl medveten om att författarna verkligen dammsugit arkiv och kontakter efter foton, men det kunde gott ha varit ännu mer. Dessutom är bilderna konsekvent samlade i slutet av varje kapitel i stället för insprängda i texten vilket förtar lite av dess mening. Jo, det är tydligen det brittiska sättet att göra det, en gång beroende på trycktekniken. Men idag går det att göra annorlunda.

Med det nämnt: Om du har minsta lilla intresse av brittisk pubkultur så är det här verkligen en bok jag rekommenderar! Och så används uttrycket att "go full Gothenburg". Bara en sån sak.

Om du köper böckerna via Amazon UK-länkarna ovan (eller via den här) bidrar du lite till att jag kan köpa ännu fler ölböcker.