Mer om ölrecenserande

Igår skrev jag om mitt lite misslyckade möte med en Nøgne Ø #100.

I en kommentar tycker Olf att jag var helt fel ute, ”När man recenserar en öl är väl det intressanta hur god den är inte hur tekniskt lyckad den är inom sin genre?”

Och det kan det ju vara, det är exempelvis så iGlaset tycker att man ska recensera drycker – 100% subjektivt.

Den andra ändan av skalan är öltävlingar där man lämnar in sin öl för att få den betygsatt. Där ska de utbildade domarna vara 100% objektiva och bara jämföra ölen med de stilguider som tävlingen grundar sig på.

Jag tror inte att något av de idealfallen är möjliga så länge det är människor som ska ge omdömet. Förväntningar och tidigare erfarenheter är alltid i mer eller mindre stor andel en del av upplevelsen.

Det gäller givetvis mindre om det är en blindprovning, men inte heller där tror jag att det går att vara helt objektiv: ”Hm, ljusgul färg stort hårt vitt skum.” och så ställer sig hjärnan i förväntningsläge för ljus tjeckisk pils. Om det då visar sig vara en mycket ljus blond ale (som exempelvis Strömsholms Tok-Olle) så kommer i alla fall min recension att bli lite annorlunda mot hur den hade varit om jag innan drickandet fått läsa bryggeriets sammanfattning av vad de skapat.

Så tillbaka till #100. Här ställdes situationen lite på sin spets eftersom jag förväntat mig en mycket kraftigt humlad ale i den amerikanska skolan, en Double IPA. Som dessutom ska drickas färsk (se ölbloggaren Markus Lindströms text om detta här). När jag såg flaskan och tydde fram datumstämpeln till november 2006 blev jag tveksam om jag alls skulle recensera den här ölen som nu borde ha passerat sin topp för länge sedan.

Och så gick det som det gick, jag var övertygad att jag drack en trött humlebomb när jag i själva verket drack en årgångs-barleywine, en öltyp som ska vara helt fokuserad på malt och som brukar utveckla sig mycket positivt av lagring. Och jag satt bara och hittade skavanker och kände mig aningen lurad. Trots att det inte var någon dålig öl alls.

Så fungerar jag. Och på Ofiltrerat skriver jag det jag tycker, direkt från hjärtat. Jag tycker det blir bäst så. Men det betyder också att det blir någon dikeskörning längs vägen.

Löfte: Nästa gång jag hittar en #100 ska jag ge den en ny, mer rättvis chans.

Nøgne Ø #100

Dags för öl nummer två på Bishops i Jönköping. Jag stod ett bra tag och tvekade mellan två rejält kraftiga skandinaviska öl: Antingen 100 gr India Pale Ale från danska Ølfabrikken eller #100 från norska Nøgne Ø. Båda var rätt dyra (199:00 för en halvliter) och starka så det skulle bara bli en av dem.

Jag var övertygad om att båda var Double IPA-or, och därmed jämförbara. För att gå extra grundligt tillväga kollade jag i mobilen på Beer Advocate vad folk tyckte om ölen. Det var överbelastat, så jag fortsatte till RateBeer. Båda hade fått ungefär lika skyhöga betyg.

Så jag funderade vidare. På något sätt kändes den norska ölen som ett säkrare kort, så efter ytterligare tvekan beställde jag in en sådan. ”Nej, vi har ingen sådan kall” tyckte tjejen bakom disken. Det tyckte jag lät jättebra så hon försvann bakåt i lokalen.

Efter några minuter var hon tillbaka, och lämnade över flaskan leende ”Jag hittade faktiskt en som var kall!”. Mmmmmhm.

Nu kommer det stora problemet: Jag var övertygad att det här var en DIPA och recenserade den därefter, och betyget blev ganska lågt. Inte minst sedan den visat sig vara två år gammal.

Men det är det inte, bryggeriet kallar den ”Barley Wine Style Ale”. Vad gör man?

Jag har suttit och funderat över det här i någon timme nu, men kommer till slut fram till att jag kastar minnesanteckningarna och konstaterar att den som en lagrad barleywine var en riktigt bra öl.

Så kan det gå.

Ölands Tokens Biljardbira

Igår kväll var jag ute och drack öl på Bishops Arms i Jönköping.

Den första ölen blev en av de svenska på kran: Tokens Biljardbira från Ölands Gårdsbryggeri. Det är en av deras nyaste öl med tre olika sorters karamellmalt. Humlen är Pacific Gem, Brambling Cross och Amarillo. Typen är engelsk bitter och alkoholhalten 4,6%.

Färgen är mahogny-brun, vätskan är aningen grumlig. Det fingertjocka skummet är beige och lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är ganska mild och aningen fruktig med en mjuk söt kola-ton. Det kändes som om ölen hade svårt att släppa ifrån sig speciellt mycket lukt, å andra sidan serverades den på tok för kall.

Smaken är frisk och lätt med en del bitter humle. Tunn kropp. Småkakor i eftersmaken, bra bakgrundsbitterhet och lite färska äpplen i slutet.

Kolsyran är start, för stark faktiskt: De små bubblorna är närapå vassa. Vätskan är lätt.

En helt okej öl från Ölands. De verkar ha blivit av med sina infektionsproblem vilket är en mycket glad nyhet.

Betyg: 3,0. Tillgänglighet: Fat på krogen (flaskor är på gång till beställningssortimentet). Pris: 63:00 för 400 ml.

Smånyheter VII

Ett antal bloggkollegor har senaste åren ifrågasatt varför Carlsberg Sverige inte gör mer av sitt absolut starkaste varumärke internationellt, Carnegie Porter. Nu verkar det dock hända grejer, jag fick idag ett mail från Carlsberg där de förklarade att många efterlyst de gamla 25 cl stubb-flaskorna. Bryggeriet hade undersökt möjligheten, men tekniska problem gjorde det omöjligt.

I stället har man tagit fram en profilflaska på 33 cl med en nydesignad etikett (se bilden) som ska se så mycket ut som 1800-talsetiketten som det går. Bland det mest finstilta på etiketten står det att märket grundades i Göteborg. Hoppas de har modet att på baksidan också berätta var den verkligen är bryggd – en produkt av den här typen bygger mycket på trovärdighet.

Flaskan går på export från och med september, och från oktober kommer den på Systembolaget. Vad som händer med halvliters-returflaskorna framgår inte, men gissningsvis försvinner de samtidigt.

Över till något helt annat. I kväll drack jag ett glas Dugges High Five! på Bishops Arms i Linköping. Precis som Hr Dugge i en grannblogg själv påpekat så är den en trevlig amerikansk IPA, men inte alls den aggressiva citrus-granskog-humleIPA det förut var. Detta var dock bara tillfälligt tills de blivit av med förra årets humlelager: ”Jag hoppas att ni trots allt vill hjälpa mig att dricka upp de sista dropparna av våra gamla bekymmer, för då kan vi överleva och koncentrera oss på att brygga öl som vi gjorde på den gamla goda tiden igen;-)”. Den öl som Duigges brygger idag är gjord på färsk humle.

Och samma krog kopplade alldeles nyligen in ett fat Örebro Bitter från Närkes Kulturbryggeri. Får bli en sådan nästa gång.

Carlsberg i Danmark passar på att lansera tre nyheter i sommarvärmen: Semper Ardens Summer Dubbel, som trots sitt namn är en välhumlad pilsner. Jacobsen Sommer Wit är deras tolkning av den belgiska kryddade veteölen, här smaksatt med fläderbär som ger en rosalila färgton. Den sista nyheten från Danmark är Jacobsen Original Dansk Ale. Har jag fattat pressreleasen rätt är den gjord på malt från deras egna gård på Fyn och den nyligen framtagna danska malten Hallertauer Jacobsen. Den är tillverkad i liten upplaga och säljs främst på Carlsbergs/Jacobsens egna besöksbryggeri.

BeerAdvocate har problem

Enligt en postning på Twitter (beeradvocate@twitter) är Beer Advocate utsatt för en DDOS-attack som kommer och går. Som om de inte redan hade nog med last från sina riktiga användare. :(

Strömsholms Tok-Olle

Varmt.

Ändå gick jag till en krog utan AC eller uteservering: De Klomp. Som nu sakta men säkert minskar antalet fat. Å andra sidan – ett ställe med tre sorter från Strömsholms Brygghus på samma gång? Svårt att klaga då.

Jag valde den senaste inkopplade: Tok-Olle, en engelsk pale ale på 4,8%. Innehållet är pale-alemalt, münchnermalt, engelsk East Kent Goldings-humle och skotsk jäst. Målet har varit att göra en lätt smakrik öl för uteserveringarna.

Färgen är gul, det fingertjocka kompakta skummet faller sakta ner lämnandes mycket skumrester och en vit hinna på ölet.

Doften är rätt lätt men mycket frisk med vissa humletoner och en läskande friskhet.

Smaken är bitter på ett klassiskt engelskt vis, nästan åt IPA-hållet. Men det klingar av ganska fort och ger plats åt en lagerkänsla (tänk Hell under sin storhetstid). Lätta, torra och fruktiga smaker. En intressant ton av skrivarpapper och knäckebröd. Lång och mjukt bitter eftersmak med en sötaktig ton av knäckebröd.

Kolsyran är medel till kraftig; små friska bubblor. Lätt mjuk och gräddig vätska.

En riktigt lyckad tröstsläckare för varma dagar som den här. Möjligen skulle jag kunna tycka att stilen mer är den moderna brittiska blonde/golden ale än pale ale med sina lagerlikheter, men jag tyckte den var riktigt trevlig i vilket fall.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Fat på krogen (slutlevererad från bryggeriet). Pris: 69:00 för 400 ml

Illustrationen kommer från Strömsholms Brygghus.

Delirium byter ägare, Akkurat bygger om

Göteborgskrogen Delirium Café kommer, enligt ett inlägg på Svenska Ölfrämjandets forum, att byta ägare i september då folket från The Rover tar över stället.

Stockholmskrogen Akkurat stänger för en efterlängtad ombyggnad från onsdag 8 juli till tisdag 28 juli. Det här ska göras:

• Nya golv i alla bakre regioner
• Uppfräschning av toaletter.
• Totalrenovering av baren samt nytt kylrum till våra fatöl. Allt för att vi skall kunna servera er öl av absolut högsta kvalitet.
• Inflyttning av väggen mot klubbrummet samt en ny skjutvägg mot matsalen

Senare tillägg: Angående datumen skriver Stene såhär i nyhetsbrevet:

Baren är öppen fredag och lördag och sedan börjar vi riva!!
Vi kommer att skänka vår bardisk till puben på skebobruk så om någon saknar den så kan ni alltid åka dit och hälsa på den.

Det är öppet på uteserveringen måndag, tisdag och onsdag nästa vecka men vi öppnar då 18.00.
Det kommer att vara ett väldigt begränsat sortiment då men man kan alltid få sig en Hoegaarden eller en Staro och kanske några flaskor som står kallt. (Tänk att det fanns en tid då det var lyx att få dricka de ölen.)
Köket är naturligtvis också öppet som vanligt dessa dagar.

Om allt går som det skall så öppnar vi igen måndag 27 juli kl 18.00!!