Ungefär samtidigt som jag bestämde mig för att hoppa över
Stockholm Beer-festivalen i år så köpte jag biljetter till
All In Beer Fest i stället. ”Ungefär som
Mikkeller Beer Celebration” var det samlade omdömet från tidigare års besökare. Det lät lovande.
Och uppläggen är snarlika: Ett antal inbjudna bryggerier/fantombryggare. Identiska montrar. Två fatöl per pass, och när de är slut så är de slut. Samma pris för alla öl (25 kronor för 7 cl).
All infrastruktur fungerade oklanderligt: Insläpp, garderob, toaletter, pollettförsäljning, glassköljning. Etc.
Vi var på eftermiddagspasset på lördagen, men rapporter ger gällande att allt flöt på på de två kvällspassen. Bra jobbat!
Öl dracks, jag valde att inte göra några noteringar men försöker minnas vad jag tyckte:
Från det rätt nya Örebro Brygghus kom session-IPAn
Half IPA. Välbalanserad, men trots att det var agens första öl var intrycket mest blaskigt.
Hos Dugges fanns
Björröder Pils. Jag frågade vad för konstigt de gjort med den ölen. ”Ingenting!” svarade bryggaren ”Det är en vanlig jälka pilsner, kanske lite mindre tysk än första batchen”. Och, ja, det var en vanlig jäkla pilsner. En utmärkt sådan!
Något konstigt hade däremot Lycke Bryggeri (i Poppels gamla lokaler) gjort med sin
Bluebird, en imperial stout med blåbär och laktos. Här körde de den genom en
Randall fylld med vanilj och kaffe. Och det var definitivt kaffet som tagit över alla andra smaker. Gott.
Det fanns kanapéer som ett intressant och lite annorlunda tilltugg från
Basque. Vi valde varsin
Boqurones med kapriskräm, lök och selleri. Riktigt läckert!
Från holländska Brouwerij Kees kom
Da Hong Pao, ett starkt barleywine med szechuanpeppar. En krydda jag gillar, men som också är ganska svårhanterad i matlagning. Här fanns inget av den intensiva pepparhetta som den kan ge, utan snarare en fruktig kryddighet. Den kändes dock övertung i alla smaker och sötman.
En av årets mest hypade svenska öl? Kanske… Poppels
Projekt 009 Imperial Saison med röda och svarta vinbär har bär som samlats ihop bland landets öldrickare. Och… Jodå, den levererade med tydliga syrliga bärsmaker som blandade sig väl med jästens kryddighet. Riktigt bra!
Från Sahtipaja kom
Ich Bin En Berliner GT Lime, en syrlig öl med rejäla mängder lime. Så pass att det kändes som att dricka något slags blandning av limejuice och ett överparfymerat skurmedel. Nja… Svårdrucken.
Hos Dugges stod Omnipollo-Henok och serverade
Anagram Bourbon Barrel Aged Blueberry Cheesecake Stout. Jag frågade honom om hur man lyckades att genomföra ett projekt som det här, och han svarade med att ösa beröm över Dugges och de skickliga bryggare som jobbar där och lyckats ta en vild idé till en läcker vätska. Fast jag undrar över hur stor skillnad fatlagringen gjorde?
Vi var bara på festivalen i drygt 2½ timme, men det kändes ändå som att det räckte eftersom, ja, mängden öl är ganska begränsad och det inte fanns några kringaktiviteter. Men vi gick ändå därifrån mycket nöjda med upplevelsen.
