Gammalt & Blandat

Porter-cosplay.

Provning nummer två för mig under Porterfestivalen inträffade 17:30 och hade den lockande titeln Gammalt & Blandat, den presenterades såhär i förhandsreklamen:

Diverse unika godbitar från PDA:s interna forngrav presenteras av vår egen porterprofessor.

Lockande. Professorn var Otto Lundell, som var på ett strålande humör och dryckerna varierande. ”Vi tänkte först kalla provningen 'Gott & Blandat' men insåg att vi inte visste om de lagrade dryckerna var så goda” förklarades det i inledningen.

• Grebbestad Ostronporter hade en gång tagits fram i samarbete med PDA, och den exakta åldern lite oklar, men jag tror den kom hösten 2012. En ganska slätstruken öl. 
• Tysk porter tillhör inte vanligheterna, och när de väl dyker upp brukar de innehålla konstigheter, fick vi lära oss. Och mycket riktigt: Strörebeker Choco Porter var fullproppad med essens av vanilj och choklad, och sötad med sötningsmedel. Bäst före-datumet var 2011, men den smakade precis som när jag recenserade en senare flaska: De syntetiska smakerna var helt oförändrade…
• Engelsk historisk stout: Fuller's Past Masters Double Stout kom ut 2011. God då och god nu när den fått lite extra djup. 
• Otto berättade att Royal Stout länge varit en prisvärd favorit, den är en bra stark stout som tidigare funnits på burk vilket var väldigt praktiskt. De aktuella flaskorna var från 2008 och här var de oxiderade tonerna av russin och mysk var tydliga.
• Ingen porterprovning utan Carnegie Porter och de här flaskorna var från 2008. Att jämföra den med den färska är en upplevelse, här känns den betydligt större och starkare med en hel del knäck och blommor i smak och doft. Det var den här som mest uppenbart smakade "gammalt".
• Specialaren Carnegie Special 175th Anniversary Porter från 2011 stod på tur, en öl jag har kvar en låda av och som jag regelbundet följer. Just nu känns den behagligt åldrad och stramt torr utan de konstiga trätonerna som funnits tidigare. En hel del vanilj dessutom.
• BrewDog var sparsamt representerade på festivalen, men här kom det fram en av deras få stora flaskor: Old World Russian Imperial Stout från 2012. Alkoholigare med spår av modern humle. Avrundad men inte jätteintressant. 
• Kvällens clou kom sist, som sig bör: Goose Island Bourbon County Brand Stout. Fattoner, choklad, kaffe, vanilj, romrussin och en generös sötma. Öl extra allt. 

En blandad provning på många sätt: En del var fantastiskt, en del medelmåttigt och någon enstaka dåligt. Jag var mycket nöjd med en riktigt trevlig dryg timme, men några av mina bekanta hade hoppats på ännu äldre öl, typ nittiotalet…