En helg i Uppsala

Uppsala ja. Jag blir inte riktigt klok på den staden. På pappret är den Sveriges fjärde största tätort med drygt 140.000 invånare.

Ändå känns stadskärnan och kroglivet anpassat för en betydligt mindre ort, ungefär som Örebro och bara något större än Eskilstuna (vars tätorter ligger på plats 6 respektive 15 på motsvarande lista).

Och än mindre på sommaren.

Jo, det är väl studenterna som är orsaken, liksom när staden växt. På samma sätt som att jag fortfarande tycker att Norrköping känns som en större stad än Linköping, oavsett vad som står på listan (plats 7 och 10).

Efter incheckningen på hotellet och utflykten till Slottskällan (länk) så var jag och frugan hungriga. Och vi visste väl innerst inne båda var vi ville äta: Golden China. En ganska ocharmig kal lokal med medelmåttigt ölsortiment, men maten är den mest autentiska man kan hitta i Sverige eller i alla fall Götaland Svealand. Flera av de kinesiska köken representeras och maten är god och vällagad.

Tyvärr blev jag (och en annan av de få gästerna) utsatta för ett misstag där köket chansat att ersätta en chilifrukt med en annan sort, så maten jag beställt blev så vansinnigt stark att jag bara klarade halva portionen. Trots det väldigt gott.

Anledningen till att jag berättar det här är är för bakgrund till att jag inte recenserade någon öl under helgen: Det var liksom ingen idé eftersom delar av min smak var bortdomnad i över ett dygn efteråt.

Uppsala-centrumet är alltså mycket kompakt vilket uppskattas av oss turister. Bara ett par kvarter bort från kinakrogen ligger den irländska krogen Buddy´s. Kanske inte världens bredaste ölsortiment, men ett väldigt trevligt ställe med god stämning och stor uteservering.

På ett anslag på dörren önskade de oss välkomna. I augusti, för nu var det semesterstängt.

Äääh.

Och det här skulle upprepas.

Fatlistan på O'Connors.

Den nittiotals-pubinredda krogen O'Connors (som vid det här laget börjar bli nostalgiskt charmig) vid Stora Torget hade i alla fall öppet. De brukar då och då ta entré för att få komma in och köpa öl, något jag generellt är motståndare till men här kunde jag tänka mig att svälja förtreten. Men nu var det faktiskt inget inträde. 

Fatlistan begloddes och bartender frågades. Till slut valde jag en engelsk old ale, kanske inte det mest taktiska men det kändes som jag verkligen ville dricka Smugglers Vintage från stabila S:t Austell. Oväntat lätt men med precis den där katrinplommonssmaken jag vill ha i stilen.

Frugan tog en English IPA, samarbetet mellan S:t Eriks och Thornbridge. Den var inget vidare: Klistrigt sirapssöt och full av majsig DMS. Jag frågade killarna i baren om den verkligen skulle smaka så där, och fick svaret att de inte visste eftersom de inte druckit den någon gång. Ölen provades av dem och jag fick ett nytt litet glas. Precis likadan. Nå, jag hoppas att flaskan jag har hemma smakar bättre än så där.

Nja, det fick bli öl från flaska i nästa runda: Jag frågade om de hade någon torr och mindre maltig amerikansk IPA och efter mycket funderade presenterades två flaskor: Founders All Day IPA och Uinta Hop Nosh IPA. Mest för att jag en gång druckit den ena valde jag den andra:

Bäst före 14 juni 2014. Och den var väl helt okej, utan att lämna något större avtryck eller intryck efter sig.

Därefter blev det glass och promenad.

Lördag. Gamla Uppsala, där äntligen museet var öppet. Vi gick på den mycket intressanta visningen av området, väl värt hela biljettpriset.

Jag hade bestämt möte med Jonas H och Jonas F från ölbloggen pilsner.nu, och lätt försenad kom vi till ett ställe som jag inte besökt tidigare: Churchill Arms.Tyvärr hade Jonas H blivit indisponibel men vi tre som träffades hade trevligt.

Ölutbudet var godkänt, jag tog in ett glas Omnipollo Leon, något jag gör så fort jag får chansen. Annars var väl det mest upseendeväckande på den tillfälliga öllistan Pang Pang Porter som jag gissar var Petterssons Porter för 395:00 flaskan.

Till maten, halvmeterskorven, valde jag en mer brittisk dryck - Fuller's London Pride. Alltid lite tråkigt att se fejkade pumphandtag, men jag har förstått att det är ett krav från importören Arvid Nordquist. Korven var god men det hade nog fungerat bättre med potatismos än pommes till.

En kortare promenad tog oss till nästa pub med brittiskt tema: Hotellbaren Pipes of Scotland.

Som hade semesterstängt.

Jag hade tidigare läst om ett annat relativt nyöppnat ställe, Sherlock's Monastery St Pub som låg i samma kvarter som vårt hotell.

Som hade semesterstängt.

Nu beslutade vi oss för att i stället ta en paus på hotellet innan vi åter gick ut på en längre promenad längs Fyrisån.

Jonas hade i förbigående tipsat om en hotellbar med en behagligt gammaldags atmosfär: Grand Hotell Hörnan. Jag var väl lite skeptisk ända tills vi gick förbi och jag såg att gästerna på den minimala uteserveringen satt och drack min stora favorit i genren engelsk IPA: S:t Austell Proper Job.

Här fanns det inget att snacka om, jag gick in och beställde en flaska. Såg att de även hade DIPA-versionen av denna öl, Big Job, som jag faktiskt helt missat innan.

Men nu blev det den vanliga, och vilken öl det är! Skönt att bara sitta på en lugn uteservering och glo ett tag dessutom.

Annars återkommer jag till funderingarna i början av den här texten. Uppsala, alltså. Jag fattar inte. Att stänga en krog för semester i en månad är någonting som man slutade med i hålor som Norrköping och Linköping under andra halvan av nittiotalet.

Och så det här med engelsk-irländska-skotska pubar. De verkar ha blivit fixerade vid det konceptet, Upplänningarna. Jag kan inte komma på något ställe utanför kedjorna som pysslar med sånt idag. Märkligt. Mikkeller eller BrewDog, kom hit, Uppsalaborna behöver er!