Asgaard das Göttliche

Andra ölbloggare byter till sig rara öl från USA till hiskliga portokostnader. Eller stryker runt dammiga landsvägar i Centraleuropa för att få tag i öl vars distribution normalt räknas i kvarter.

Jag får öl fån min pensionerade mamma som åker på sällskaps-bussresor.

Vilket jag såklart är mycket tacksam för.

Braueri Schlesvig ligger i den lite sömniga nordtyska sjöstaden med samma namn, en ort som jag och frugan semestrade i under vår turné genom Schlesvig-Holstein och Jylland under augusti 2007. Bryggeriet är en rätt så stor bryggpub som ligger i ett gammalt godsmagasin vid den nedlagda järnvägen. Vi var där ett par gånger och tittade på den stora vörtpannan och de förvånande små jäs/lagertankarna. Drack öl. Åt prenzel med ost och hade det rätt så bra.

Bryggpuben.

De brygger, i stort sett, två öl som båda under varumärket Asgaard: Den torra pilsnern Premium Pils som jag minns som rätt… sådär. Och så das Göttliche, som jag av någon anledning registrerat som en München Dunkel när det i stället borde vara en winerlager. 4,8 %. När jag drack den på plats tyckte jag att den var… sådär… och gav 2,65 i betyg.

Men nu fick jag åter chans att dricka den, mamma hade hittat den i Kiel och tyckt ”den där har han nog inte druckit”. Fast det hade jag. Men inte på flaska.

Färgen är bärnstensröd (20 EBC), vätskan klar. Det höga kompakta skummet är varmt beige. Det sjunker undan långsamt och lämnar en del skumrester.

Doften är medelsöt med en hel del mogen frukt och blommor. Honung, karamellmalt och en mild och småstörig doft av tvål. Mild beska. Lite blött papper och gräddgodis.

Smaken startar med en mycket tysk humlesmak; gräs och hö. Hittar också honungsextrakt, torkade blommor och karamelliserat socker. Mild beska med en del metall. Toffee. Aningar av grönsaker. Eftersmaken är medelsöt med lite karamell, mild anonym beska och en aning blött papp.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är ganska lätt.

En hel del ofärdiga bismaker. För mycket, faktiskt. Det är också lite intressant att när jag tittar på min nästan exakt 5 år gamla recension av den här när jag drack den från fat på plats så inser jag att den verkar smaka exakt likadant.

Betyg: 2,2. Tillgänglighet/pris: Gåva, köpt i Tyskland. Bäst före: 21 09 12.

Ölen fanns också på andra krogar.

Hm. Inser just när jag läser igenom den här recensionen att min just nämnda mamma skrev en hel del kåserier till tidningar under min uppväxt. Och det är väl den traditionen jag nu för vidare. Kanske skulle jag byta titel från ”ölbloggare” till ”ölkåsör”?