Spendrups Mariestads Porter 2007

Att Spendrups skulle komma med en engelsk porter har varit något av höstens "snackis" i svenska ölkretsar. När det sedan kom fram att den skulle säljas under varumärket Mariestads Porter blev folk än mer förundrade.

För er som legat under en sten de senaste 15-20 åren var Mariestads en lager som Spendrups tagit fram rutinmässigt, men som oväntat blev en storsäljare framför allt bland folk i övre medelålder. Marknadsföringen har sedan byggt på ord som "trygghet", "vardagslyx" och "klassiska värden". Bilden på en välsutten läderfotölj och en hund i mörk belysning ger rätt stämning.

Jag har filosoferat kring namnvalet och marknadsföringen. Troligen vill man genom ordet "Mariestads" ville signalera trygghet och "ofarlighet" för att steget från lager skulle bli mindre än annars. Å andra sidan. Om man ville det, varför står det inte "Mariestads" på etikettens framsida? Och varför är designen helt annorlunda mot lagern?

Nå...

Färgen var mörkt röd-brun, vätskan genomskinlig. Det fingertjocka skummet lämnade lite rester och var beige. Oväntat ljus för att vara en porter.

Lukten var svag och neutral. Lite rostad malt med rätt mycket sura toner. Neutrala bittra dofter. Kort sagt ganska tråkig. Smaken var lite torr med rostad malt. En hastigt övergående beska byttes mot lite buljong. Eftersmaken var torr-bitter med rostad malt. Allra sist kommer en liten sötma.

En ganska tråkig och fantasilös porter. När jag så gott som druckit upp inser jag plötsligt: De har försökt göra en Guinness Draught. Och mitt betyg blev det inte helt övertygande 2,8.

Jag tar nu bilder på all ny öl jag köper, så att den här bloggen ska bli lite mindre texttung.

Soundtrack: Tangerine Dream "Exit" (1981), Derrick Moran & the Baba Brooks Band "Guns Fever" (?), Deep Purple "Never Before" (1972), Banbarra "Shack Up pt. 1" (1975), Ozzy Osbourne "S I N" (1991)

Ännu en icke-nyhet

Vid mitt senaste besök på Systembolaget hittade jag en fruktöl som jag inte hört talas om tidigare, och eftersom jag tycker mig ha sett en och annan nyhetslista de senaste 15 åren eller så.

Det var en körsbärslambic från John Martin - Timmerman's och på etiketten stod namnet Kriek Retro.

Jag köpte en flaska, funderades över hur många sorter som den firman egentligen klarar av att hantera (i stort sett all deras öl finns som "vanlig" och med tillnamnet "Tradition").

Väl hemma visade lite dektektivarbete att det inte alls var någon ny öl, utan deras Kriek Tradition Lambic som fått ett nytt namn, det lätt oformliga Timmerman's Tradition Kriek Retro Lambic. Ibland känns Carlsberg Sveriges Starköl som ett lagom svårt namn. Även om den drickan egentligen heter Millennium. Och har en intressant historia bakom sig. Men den sparar jag tills jag inte har något att skriva om.

Systembolaget byter datorsystem

Såg av en slump i Systembolagets tidning "Bolaget" att systembolagets datorsystem Megadisk under våren kommer att bytas ut (eller uppgraderas?). Men utlovade lite nya kundrelaterade funktioner, notisen angav att "informationskvittot" man kan få i kassan skulle se lite annorlunda ut.

Få se om det sedan egentligen innebär någon verklig skillnad för oss kunder...

Om inte annat kommer det väl förhoppningsvis att gå att dra betalkortet innan alla varor scannats och räknats. Nog så viktiga sekunder!

Fullers Golden Pride

Stil: Engelsk strak ale
Bryggeri: Fuller Smith & Turner Plc.
Namn: Golden Pride
Alkoholhalt: 8,5%
Förpackning: Halvliters glasflaska
EAN: 5011885008567

Frågan är var jag köpt den här. Jag trodde att det var under mitt Londonbesök, men så ser jag att det sitter en dansk pant-klisterlapp på flaskan. Undrar om den kan ha införskaffats på stormarknaden Bilka i Aalborgs Storcenter? Eller i någon av specialistbutikerna i Aalborg, Fredrikshavn eller Esbjerg?

En annan undran är varför ordet STARKÖL och meningen "Innehåller mältat korn" finns på etiketten? Den här har väl aldrig sålts i Sverige, och det är väl bara vi som har den märkningen Eller? Frågor, frågor...

Den ser i alla fall snygg ut; djup lyxig mahogneyfärg. Ganska högt beige skum som lämnar en helt OK rest. Doften är söt och full av nätter, russin och Madeira. Vissa fatlagrade toner av ek (jag tror dock inte den här ölen fatlagrats). Lyxig, helt enkelt.

Smaken är även den söt med rätt mycket av såväl russin som nötter. Mognade smaker. Marsipan. Antydningar av kakao, mörk rom, kandisocker. Eftersmaken har lite bittra toner, men mer av starkvin, nätter, russin och fatlagrade smaker. Alkoholen är väl dold, snyggt jobbat. Kolsyran är medium till mild med friska små bubblor. Vätskan är mjuk och väldigt behaglig.

En mycket välgjord öl, men alla lyxiga smaker av nätter, starkvin (Madeira) och karameller står mig lite upp i halsen efter ett tag. En 25 cl flaska hade varit mer lagom för mig.

Och faktum är att jag i den här stiltypen föredrar svenska Strong Ale från upplands stolthet Slottskällans Bryggeri. Det är en finöl det!

Soundtrack: Red Holloway "Crib Theme" (1963), Led Zeppelin "Stairway To Heaven" (1971), Noice "Inget Ljus" (1979), Dag Vag "Du får aldrig nog" (1989), Snap! "Mary Had A Little Lamb (12" Club Edit)" (1989), Mr. Big "To Be With You" (1991)

BrewDog Punk IPA

Tvära kast: Igår var det en gammaldags nordtysk lager, idag blir det en nyskapande tuff amerikansk IPA från Skottland; BrewDog Punk IPA. Såväl deras site som etikett verkar lika arrogant som någonsin Arrogant Bastard från amerikanska Stone Brewing. Själva kallar de den "post modern classic pale ale" och påpekar att de skiter i om du inte gillar den, utan tycker att du då ska fortsätta dricka blaskig billig gul lager och stänga dörren efter dig. BrewDog startades våren 2007.

Jag måste säga att jag gillar attityden, men den känns faktiskt aningen sökt och att de kollat lite väl mycket på marknadsföringen av Arrogant Bastard.

Ölen såg också lite märklig ut när jag hällde upp den. Jag hade väntat mig en lätt bärnstensfärgad dryck, men den här var ljust gul med toner av orange och grönt(!). Det fingertjocka skummet sjunker långsamt till ett tjockt vitt lager som lämnar lite rester på kanten. Eftersom den är flaskjäst finns det lite grumlighet.
Doften är söt, jag kom att tänka på danskt citronvand, de obligatoriska grapefrukterna, lite jäst och an aning alkohol.

Smaken är först väldigt söt, nästan som sockerdricka. Sedan tar humlen över: En oväntat balanserad (mer brittisk än amerikansk) bitterhet med smak av citrusfrukter, grapefrukt, citronkola, citronsyra och fruktgodis. Eftersmaken är sötbitter med en aning malt.

Kolsyran var lagom mild och frisk, vätskan något krämig.

En god tolkning av den amerikanska IPA-traditionen, gjord efter eget huvud. Jag uppskattade den, och gav betyget 3,6. Det dras främst ner av det tråkiga utseendet.

Soundtrack: Angie Stone "Life Story (Club Future Mix)" (1999), Jimmy Bo Horne "(Let Me) Let Me Be Your Lover" (1978), Culture Beat "Mr Vain" (1994), Beastie Boys "The Biz vs. The Nuge" (1992), Yellow House "Jack My Body" (1987)

Flensburg Unser Norden Landbier Pilsner

En öl köpt på kooperationsbutiken SKY i Burg auf Fehmarn, norraste Tyskland. "Unser" är deras egna varumärke och de bryggs av lokala bryggerier vilket gör att stilarna och utföranderna skiftar mellan delstaterna. Just den här Unser Norden Landbier Pilsner bryggs av Flensburger Brauerei i... Ja, Flensburg.

Landbier är en av de där mer gammaldags lager-typerna. Den ska vara vara mycket maltig med mild kolsyra och försiktig humling, precis som en Zwickel. Men till skillnad mot den typen är den här filtrerad. Och jämför man med en Kellerbier är såväl Landbier som Zwickel ganska beskedliga.

Nog fakta. Hur var ölen? Den var god.

Färgen är gyllene, skummet stabiliserar sig fort till en fingertjock vit ojämn krona. Vätskan är klar.

Doften är väldigt maltig med syrliga toner av surdeg och lite jäst. Man kan hitta antydningar till bitter humle. Den luktar väldigt mycket "Nordtyskland" för mig. Smaken var väldigt ren och även här dominerade malten. Jag noterade lite antydningar till smörkola, mineraler, och ljus sirap. Men det var alla väldigt diskreta smaker. Eftersmaken är lite lätt bitter med en söt avslutning. Kolsyran var mycket mild för en lager, men det är som det ska vara. För mig är det en positiv känsla under förutsättning att det finns en uppfriskande ton i de bubblor som finns. Vätskan var inte det minsta vattnig utan mjuk och lite krämig.

Allt som allt en lager helt i min smak och den fick det fina betyget 3,95. Sånt här vill jag ha mer av!

Soundtrack: Stevie Wonder "Part-Time Lover" (1985), Stanley Mayers "Cavatina" (1991), Girls On Top "I Wanna Dance With Numbers" (2001), Horace Silver "In Pursuit of the 27th Man" (1972), Snap! "Mary Had A Little Boy" (1990), Stonefunkers "You're So Fine" (1993)

Importera med Monks

Enligt ett nyhetsbrev som Monks Café idag skickat ut kommer de att hjälpa till med privatimport av öl via Systembolaget. Mer att läsa om detta finns på deras hemsida, liksom deras nystartade webshop där de just nu säljer 178 olika sorters ölglas för 40:- styck.