Det här är sista delen i min reseberättelse från besöket hos Carlsberg i Köpenhamn. Det hela sammanfattas här.
Vi hade alltså hamnat i den stora luftiga lokalen Jacobsen Bar. Förutom vår lilla grupp var här gott om gäster som löste in sin biljett från Carlsberg Besökcentrum mot en Jacobsen-öl i baren. Stämningen bland besökarna var hög, speciellt hos gruppen med portugiser(?) som satt vid bordet bakom mig.
Här träffade vi Bjarke Bundgaard, som på visitkortet är ”Specialkonsulent marketing” på Carlsberg Danmark. Mer praktiskt är han en av de som ansvarar för Jacobsen-bryggeriet. Vi hade öl och glas på bordet och samtalet som jag försöker återge kom att kretsa kring det vi drack.
Husbryggeriet Jacobsen är ett fristående bryggeri i Carlsberg-koncernen. Man har inte bara det minsta bryggverket i gruppen, utan också det flexiblaste. Bjarke påstod att man i det kunde brygga alla stilar och typer som fanns.
Årskapaciteten är 1,7 miljoner liter. Egentligen var den beräknade kapaciteten lägre, men genom ”omorganisation och nytänkande” hade de under de senaste åren fått upp den med 40%. Jag antar att det mycket handlar om skarpare schemaläggning.
Jacobsen Dark Lager hälldes upp. Och här började åter en berättelse kring bryggeriets historia att berättas, men nu ur ett ölperspektiv.
Jag lyssnade andäktigt.
J.C. Jacobsen var inte obekant med öl, hans far hade under en tid haft ett mindre bryggeri i Köpenhamn. Men det var under resor i Bayern under sin ungdom som han hittade de bayerska lagerölen och insåg att om han kunde brygga något liknande hemma så kunde det gå att göra pengar.
Att det blev öl av tysk typ var ingen slump: Köpenhamn var vid den här tiden (1840-tal) en halvtysk stad. Dels på grund av den stora frakttrafik som gick genom hamnen, dels på grund av de tyskspråkiga delarna av Danmark (Schleswig). Sydtysk öl importerades redan, och den var något helt annat än den mörkbruna intensivt söta veteöl som dansken i gemen drack. Portern, som redan tidigare gjort sitt segertåg över delar av Europa, hade aldrig blivit speciellt populär här.
Det var i samband med det här som den omtalade resan från Bayern till Danmark där han smugglade öljäst i stöveln skedde. Hur sann den nu är.
1847 var produktionen i full gång och aktiebolaget bildades. Ölen som bryggdes? Någonting i stil med den Dark Lager som vi nu smuttade på: Mörk, mjukt söt, låg beska med fruktiga humletoner och lite knäck kring 6%. De ljusa pilsnerölen hade ännu inte nått upp hit, och den här påminde om de tyska öl som redan fanns.
Hur man vet det? Jo, Carlsberg har alltid varit noga med att skriva ner recept och tillverkningsmetoder inklusive jästider och temperaturer. En hel del studier ligger bakom den här ölen, liksom återkomsten av den humlesort (Hallertau Carlsberg) som odlades för den för länge sedan.
Nästa öl blev Jacobsen Pale Ale. Unge herr Carl Jacobsen hade fattat tycke för engelsk öl, och byggde delvis om Carlsberg till att brygga överjäst öl. Dan danska marknaden reagerade med ett artigt ”Tack, men… nej tack!” och bryggeriet byggdes åter om till att jäsa och lagra ölen kylt. Den öl vi nu drack är ett försök att återskapa dessa öl: Överjästa, med styrka och humle som ligger närmare de tyska öl man bryggde än de brittiska originalen.
En sort blev dock kvar: En baltisk porter som snart (1895) även den började jäsas med lagerjäst, den öl som numera går under namnet Carls Porter. Vissa läsare kan minnas den som Gamel Calsberg Porter Imperial Stout med den karaktäristiska rutiga etiketten.
Under upphällandet av Jacobsen Saaz Blonde, en stark belgare, pratade vi om Jacobsen. Carlsberg hade sett craft beer-boomen i USA, och funderat på hur man skulle kunna använda de nya kunskaperna som kommit fram där. Visserligen hade man sitt experimentbryggeri på forskningscentret, men tänk om man skulle sälja lite öl också?
Resultatet blev flera projekt: Semper Ardens som skulle fokusera på klassiska belgiska öl, gärna i klosterstil och startade 1999 Och så Kongens Bryghus som skulle inventera arkiv och brygga historiska öl, ju äldre dess bättre! De började sälja sin öl 2007.
Det gick ganska bra för Semper Ardens-märket, framför allt Abbey Ale som fick utmärkelsen Årets Öl 2001 av Danske Ølentusiaster som då var ganska anti-Carlsberg i sin framtoning.
Ölen från Kongens Bryghus blev däremot ingen succé. Visst var de historiskt riktiga återgivningar av öl från renässansen och barocken, men de var inte speciellt goda. Varumärket lades ner efter något år och två kommersiella öl.
Efter ytterligare en tid ville Carlsberg, likt många andra på 00-talet, satsa hårdare på sin besöksverksamhet. Ett av resultaten blev husbryggeriet som ligger i själva besökscentret och som handfast ska visa hur öltillverkning går till. De öppnade 2005.
Jag hade fått intrycket att bryggeriet är lite av ett lärocenter för övriga koncernen, men så är inte fallet: De bryggare som jobbar med Jacobsen jobbar där hela tiden, och besök från övriga koncernen är just besök. ”Det här är ingen lekstuga, vi är ett eget riktigt bryggeri.”
Nu fick vi Abbey Ale i glasen och började lite prata om framtiden. Från att ha haft tanken att ha några fasta öl och ett ständigt varierande sortiment av tillfälliga öl som främst skulle säljas här i baren och några ställen i Köpenhamn har man stramat upp det så att man har ett fast sortiment och några säsongsöl.
Men en nyhet kommer man med i maj, en öl som speciellt tagits fram av kvinnliga provpaneler: Ölen ska heta Jacobsen Velvet och kommer i maj 2011. Eftersom vi mer debatterade könsroller och könsbunden smak så pratades det tyvärr inte mycket om själva ölet.
Bjarke kom in på den (kanske avtagande) extrema öltrenden som framför allt danska mikrobryggerier anmanat. Det var tydligt att det inte var något för Jacobsen: ”Vi vill brygga sådan öl som folk vill ha en till av när de har druckit den” var en mening som flera gånger upprepades under eftermiddagen, liksom ”Vi vill inte fjärma oss för mycket från den vanlige konsumenten. Det är ingen ovanlighet att börja kvällen med en Jacobsen och sedan fortsätta med några Grøn”.
Jag undrade lite över varför just Carlsberg blivit världsmärket. Hur kommer det sig att det inte blev… Faxe eller Harboe eller något annat utan just Carlsberg? Det funderades kring bordet. En teori var att Carlsberg var så tidigt ute, de började exportera öl redan 1868. En annan var att Carlsberg tidigt fick ett rykte om sig att ha jämnare kvalitet än andra öl, delvis beroende på försprånget i jästkunskap.
Men ändå. Egentligen borde det varit De Förenade Bryggerier / Tuborgs Fabrikker som skulle bli det stora exportmärket. Hela det företaget hade grundats för exportmarknaden, och bryggeriet hade medvetet byggts nära hamnarna i norra Köpenhamnsområdet. Ändå var det Carlsberg som blev det stora märket även utomlands.
Och samgåendet med Tuborg 1970? Det var egentligen bara en formalitet: Bryggerierna hade i praktiken delat upp marknaden mellan sig sedan tidigt 1900-tal.
Nå, det var väl det viktigaste.
