Brooklyn-Schneider Hopfen-Wiese

För de som inte är bekanta med det här samarbetet mellan tyska Schneider och amerikanska Brooklyn Brewery rekommenderas lite repetition här.

Det här är alltså varianten som bryggts i Brooklyn av den tyske bryggmästaren Hans-Peter Drexler, det är en välhumlad weisenbock på 7,8% med namnet Brooklyn-Schneider Hopfen-Weisse.

Den här flaskan bär den suddiga märkningen "B62012" vilket jag någon gång tror mig ha kunnat utläsa. Men nu har jag ingen aning om hur gammal flaskan är annat än att Systembolaget började sälja den i augusti. Jag gissar att den är strax under året gammal, och hoppas att dess intrikata humletoner inte tröttats av tiden den stått i skafferiet

Färgen är gul-orange, vätskan något grumlig. Det finns en ordentlig jästfällning i botten av flaskan. Det jättehöga skummet är gulaktigt, hårt och kompakt. Det sjunker långsant och lämnar en massa skumrester på glaset.

Doften är fullproppad med amerikansk humle och syrliga kemisk-fruktiga toner av vetet. Den är både stark och kraftfull.

Smaken är bitter-syrlig med massor av syrligt fruktgodis (det där syrliga gelégodiset "Grinolle" som i alla fall fanns under åttiotalet), aningar av citron- och äppelsyra. Massor av humle och grapefrukt som blandas med kraftiga veteölstoner. Söta fruktiga toner av ananas och aprikoser. Aningar av alkohol i eftersmaken såväl som exotisk frukt och friska syrliga toner, mineraler och en stor beska. Lite alkohol och en elegant sötma i slutet.

Kolsyran är rätt så mild för en veteöl, bubblorna är små och friska. Vätskan är relativt lätt.

En förtjusande blandning mellan en amerikansk IPA och en tysk weissenbock. Riktigt bra grejer. Frågan är vilken av varianterna jag gillar bäst, den tyska eller den här? Svår fråga. Den tyska är lite mer av en törstsläckare, den här mer av en mat-öl (denna flaska dracks till en klassisk hemlagad plankstek). Och min oro att humlen skulle tröttnat var helt obefogad.

Betyg: 4,65. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2009, slutsåld. Pris: 109:00 för 750 ml.

Nu börjar det ta emot att skriva in recensioner. Ska nog ta en liten paus innan de sista från Danmark kommer att skrivas in.

BrewPub Schlager Jul

BrewPub København har i sitt sortiment en mörk lager i den tyska skolan som de kallar Schlager.

Till jul brygger de en specialvariant som kallas Schlager Jul, en München Dunkel på 5,6% bryggd med münchnermalt som kompletterats med lite karamellmalt och rostad malt. Den vanliga variantens Saaz-humle kompletteras med engelsk Challenger-humle i bittergivan.

Bryggeriets tanke med ölen är att göra en öl snarlik den traditionella danska julölen, men utan dess "översötma".

Färgen är mörkt röd, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är smutsvitt; det lämnar en hel del fina skumrester på glaset.

Doften är humligt bitter, lite fruktigt rostade toner och viss torrhet. Aningen mild?

Smaken är först rätt bitter med lite metall och en hel del blommor. Torr, lätt rostad, malt och aningen syrlighet i bakgrunden. Snabbt övergående jästiga toner. Exotiska frukter och sötma i eftersmaken med blommig humle och lite karamelliserat socker. Virke i avslutningen.

Medelstark kolsyra, små friska bubblor. Något lätt vätska.

Det märktes faktiskt att det här är en variation av en annan öl där man tillsatt extra humle; det känns som om balansen som bör ha funnits i den vanliga gått förlorad - det är inte nog med kropp att balansera beskan. Trots det är det fortfarande en bra öl.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 58:00 DKR för 500 ml.

St Georgen Keller Bier

Bland det sista man väntar sig i en genuint engelsk pub är väl en kellerbier. Så, klart att det fanns det på Charlie's Bar i Köpenhamn!

Keller Bier är såvitt jag förstått den enda öl som bryggeriet St Georgen Bräu Buttenheim, Tyskland tillverkar. Den lagras på ytterst traditionellt vis i ekfat i grottor och är på 4,9%.

Just när jag beställt min öl så tog det slut i fatet, men det gick fort att byta. Dock blev det så mycket skum att den en stund senare bara visade sig halvfull med öl. Nå, bartendern fyllde utan knot upp resten av det vackra stenkrus som ölen serverades i.

Färgen är... lite svår att avgöra i stenkruset. Men något slags mörkare rödaktig ton tror jag att jag urskilde. Skummet är stort, hårt, ojämnt och varmvitt.

Doften är rått bitter och aningen kemisk med aningar av jäst-tabletter.

Smaken är tuff och ger aningen motstånd. Råa toner, det känns nästan som om den torrhumlats med ädelhumle. Fyllig och torrt maltig med fruktig och stor humlesmak. Källartoner som får mig att tänka lite på blåmögelost. Resolut och positivt oren, precis som en bra kellerbier ska vara. Eftersmaken är dock ganska lätt med en renare bitterhet, viss sötma och toner av mandel, torra papper och svartpeppar.

Kolsyran är hård och kraftig. Stora bubblor. Vätskan är len.

Såhär ska en kellerbier smaka. Möjligen serverades den lite för kall, stengodskruset isolerar kylan väldigt bra. Ni som bara tycker att öl i alefamiljen har något att komma med: Prova en sån här!

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: Kring 70 DKR för 500 ml.

St Austell Proper Job

På Charlie's Bar trängde jag mig fram till baren och frågade britten bakom vad som rekommenderades av cask-ölen. Proper Job var en av dem, så jag tog en pint, snyggt upphälld i glas från Cornwall-bryggeriet St Austell med ölets underlägg (se bild) bredvid. Såhär i efterhand har jag tagit reda på att den klassas som en engelsk IPA och har en alkoholhalt på 4,5%.

Färgen är gul med en aning guld, vätskan är klar. Det lilla skummet bildar ett lock.

Doften domineras av citrustoner, jag noterade såväl citron-Fanta som citronskal. Det finns också en fin lite jästig sötma. I övrigt är smakerna lätta och balanserade med citronsyra och en fin beska i eftersmaken.

Kolsyran är lätt, vätskan mjuk och len.

Jag skrev på min lapp "Läcker! Frisk!" som avslutning, och det vidhåller jag. Dock skulle det formellt nog bli en bättre IPA om de hade dragit upp alkoholhalten någon procent, som den är nu var den aningen för enkel.

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 70 DKR för 568 ml.

BrewPub Gabriel

Första ölen jag drack på BrewPub København var en engelsk pale ale på 4,7% som de bryggt med danskodlad East Kent Golding-humle. Gabriel är, som deras andra öl, döpt efter en musiker: I det här fallet Peter Gabriel.

Färgen är ljust guld, vätskan är klar. Det lilla vita skummet sjunker till en tjock ring.

Doften är lätt bitter och fruktig och känns väldigt fräsch. Engelska lätta toner av jäst, syrlig deg och en aning tvål.

Smaken är först jästig, men det år snart över och lämnar plats åt klassiska toner av East Kent Golding-humlen; lite kryddig och sött citrusig. Eftersmaken är blommig och lätt bitter med en intressant ton av sötad citronsaft.

Kolsyran är mild till medium, de små bubblorna försvinner fort från munnen. Vätskan är medel-mjuk.

En trevlig och mycket färsk engelsk pale ale som slank ner lätt.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 58:00 DKR för 500 ml.

Några intryck från Köpenhamn

Ett hårt jobb, men någon måste etc etc...

Jag och sambon var i Köpenhamn i mellandagarna. Nu har jag kommit så långt med efterarbetet att jag skrivit in mina recensioner av krogar och ölbutiker och det är dags att försöka sammanfatta lite.

Det började sådär: Väl på hotellet insåg jag att den noga förberedda adresslappen som jag skrivit ut lagts i innerfickan på jackan. Fel jacka. Men i lobbyn låg den förnämliga CPH ØLGUIDEN (onlineversion), förebilden till Ölfrämjandets Stockholmsguide. Med den kunde vi lätt hitta rätt.

Först ut blev BrewPub København, en bryggpub som nu funnits i 5 år. Själva bryggeriet är beläget på gatuplan, baren och restaurangen en halvtrappa ner på gården. Gården blir för övrigt en stor uteservering på sommaren. Trevligt och avslappnat ställe där både kostymnissar och barnfamiljer verkade finna sig hemma. Förutom de egna ölen (som bär musikanknutna namn) fanns en gästkran och ett mindre sortiment flasköl, mest belgare. Ölen återkommer jag till, men den var genomgående god.

Det var faktiskt så trevligt att vi hamnade där även kvällen efter, ett mycket bra betyg. Ett påhitt som jag är lite mer tveksam till var "fresh dry hopping" som de erbjöd: Man fick sin öl i en kaffe-pressbryggare, där man tillsatt en eller flera av det tiotal sorters humlepellets som fanns att tillgå. Jag vet att det förekommer i USA, men är fortfarande inte övertygad om att det är en bra idé.

Första dagen såg vi några som plockade in en stor plockbricka som dinglade av läckra ostar och korvar, och dag två beställde jag in "ost-snacksen". Med viss besvikelse fick vi in en mindre tallrik med tre sorters småtrista ostar och jättegoda tillbehör. Det visade sig att det vi ville ha kallades "husets tapas".

Andra kvällen letade vi oss iväg till Charlie's Bar, systerstället till Aalborg-puben The Wharf som jag verkligen gillade.

Jodå, även här hade man tagit några kubikmeter England och placerat i Danmark. Stället var rätt litet och bestod av ett långsmalt rum med en bar i mitten. 6 handpumpar (Cask Marque sedan 2002) och något fler fatölspumpar erbjöd ett litet men välbalanserat sortiment av brittisk, tysk och amerikansk öl. Jag tror inte de sålde flasköl alls.

Eller mat. Tvärtom, en skylt i baren uppmanade gästerna att ta med egen mat och äta till ölen.

Ölen jag drack var i utmärkt skick, serverades vid rätt temperatur och i rätt glas. Stämningen var glad och välkomnande, det var ganska fullt, fönstren mot gatan dröp av fukt. En sak måste jag dock anmärka på: Toaletterna, belägna längst bak vid cask-kylarna, var öppna mot krogen när de inte var upptagna - vilket i kombination med den dåliga luftväxlingen fick hela krogen att lukta flygplanstoalett.

På tredje dagen skulle vi hem, men först lite shoppande. Förutom lite danska vardagsöl åkte vi till Amager där butiken Fish & Beer ligger. Ursprungligen hade vi tänkt handla på Ølbutikken, men dess öppettider passade oss inte. Någon fisk såg jag inte till, men gott om öl samt kaffe, te, vin och sprit plus en del asiatiska dekorationsartiklar. Lokalen var stor, ljus och ren. Ölsortimentet var intressant, det verkade som om ägaren personligen valt ut varje öl. Vid många öl fanns också en lapp som beskrev ölen.

De verkade fokusera på danska mikrobryggerier, USA och Belgien med kompletteringar från andra europeiska och asiatiska länder. Priserna tyckte jag kändes som lite lägre än vad de skulle varit "inne i stan", möjligen mer på importerna än de danska. Jag skulle nog gå dit igen vid nästa besök. Dessutom fick jag som Ölfrämjare 10% rabatt.

Under veckan kommer det ölrecensioner från besöket också.

2009 komplettering

Jag fick visst inte med allt i gårdagens sammanfattning. Nackdelen med spontanskrivande.

Det handlar om ölbloggar. En genre som på många sätt exploderat i år... När jag satte igång för 2½ år sedan fanns det någonstans kring 4-5 stycken i Sverige. Nu följer jag någonstans kring 35 och har säkert missat ett antal.

Och de blir inte bara fler; de blir vassare, bättre och snyggare. Jag var för ett år sedan ganska så nöjd med vad jag själv skapat och tyckte att jag skrev precis det jag själv skulle vilja läsa (fortfarande ledstjärnan för bloggandet).

Men så kommer det andra. Som gör saker annorlunda. Har bättre källor. Skriver bättre. Är roligare. Dricker intressantare öl. Träffar fler och intressantare människor. Brygger själva.

Jag känner helt klart en blåslampa i baken och jag hoppas att det i förlängningen har gjort att Ofiltrerat har blivit en bättre blogg.

Nu kommer något svårt: Jag tänkte välja ut en handfull av dessa ölbloggar och berätta varför jag gillar. Vilket leder till att många inte kommer med. Men så är det ibland.

I slumpmässig ordning:

• Schnille & Schmak. Startade i april. Gick omgående från att vara en lite intern öl-jag-druckit-lista till en av de bästa ställena för uppsnappad information om allt ölrelaterat. Får tag i Systembolagsnyheter innan inköparna bestämt sig, känns det ibland som. Snygg, ambitiös, närmast obehagligt välinformerad och beläst.
• Good Morning Beer Lovers. "Trevlig stämning" är en bra sammanfattning. Ölrecensioner blandas med mer stockholmsrelaterade nyheter och hembryggning. Alltid lika läsvärt.
• Beer Sweden, nykomling. en av de första svenska ölbloggarna som skrivs med ett inifrån-perspektiv av en som varit i branschen länge. Bra bredd.
• Något att dricka, främst för hans mycket kunniga förklaringar av ölets kemi och biologi. Här finns det mycket att lära sig.
• Femkommanoll.tv. Svensk webb-tv om öl? Jodå, det går att göra, men vilket jobb det måste ligga bakom! Ambitiöst och välgjort. Dock skulle jag gärna se att de klippte ner avsnitten ännu hårdare.

Senare komplettering till kompletteringen: Beerwell måste få ett speciellt omnämnande för sin systembolagsbevakningsagent. Ett oumbärligt verktyg, som jag hoppas blir onödigt när Systembolaget bygger om sin site, vilket jag fått för mig ska ske under kommande kvartal.