SM i hembryggd öl 2018 - SM-dagen

Så, 5 maj 2018, skulle Norrköpings Hembryggarförening arrangera sitt första hembryggar-SM. Inte så underligt eftersom föreningen, tror jag, bara är drygt 3 år gammal.

För mig började dagen olidligt tidigt för att vara en lördag, men 7:21 satt jag på bussen hemifrån.

Orange = besökare

Strax efter nio började genomgången för oss funktionärer/volontärer. Av erfarenhet visste man att merparten av besökarna skulle komma under första timman, så det var rejält uppladdat med folk som scannade biljetter, satte på armband, delade ut programblad och visade besökarna tillrätta. Jag fick en scanner och skulle vara en av de i första linjen.

Kanariefåglar?

Men först hann jag titta runt bland utställarna som jobbade med att göra sig redo för anstormningen. Ambitionsnivån mellan utställarna varierade väldigt, en del nöjde sig med några backar hembrygd och ett papper som beskrev ölet, andra hade kompletta barer med kylanläggning, glasskölj och egen belysning.

Dags för lunch, som var god och kom från Östgöta Kök.

Vi körde två filer parallellt och tack vare Ticketmasters smidiga system och gott samarbete så lyckades vi få bort kön på femkvart. Av de omkring 1 100 som passerade oss var det 2 som hade problem med sina biljetter (vilket löstes smidigt efter en stund) och 1 som krävde att han skulle få köpa biljett kontant (vilket vi inte hade möjlighet att lösa trots stora ansträngningar från vår sida).

 

VIP-entrén

Efter några timmars blippande så är mitt pass över och jag var nu fri att ta ett glas och gå runt och kolla läget.

Ett fåtal öl provades:

Gustav Lindhs båda lageröl (en klassisk tysk, en lite modernare) samt en hefeweizen utom tävlan. Alla var utmärkta, men jag uppskattade den moderna Lindhs Hops mest av dem.

Hos Fredrik Ekstedt fanns Pseudogeuze #5 (men inte bryggaren just då) som var en mycket god och smakdjup traditionell suröl.

De där hade jag planerat att besöka redan innan mästerskapen. Mer spontant blev drickandet av två öl från cask (hur skulle jag kunna motstå?) som William Blackmon bryggt: En bitter, Fluffy Bottoms, och en special bitter, Old Smelly. Här tyckte jag den starkare var snäppet godare.

Här någonstans kom min trötthet ikapp och ett par timmar spenderades med att sitta och halvsova eller prata med trevliga läsare.  Och titta på prisutdelningarna, givetvis.

Diverse sponsorer visade upp sina produkter.

Den traditionella etikett-tävlingen.

Kön in hade nu bytts till
kö till matbilarna.

Vid 18 så fick väktarna sitt egentligen enda jobb under dagen: Att fösa ut alla glada gäster. Därefter vidtog dagens andra jobb för mig, att tömma lokalen från saker som utställare och gäster lämnat kvar.

Ena utställningshallen.

Efter detta passade några av oss som stått i dörren att pusta ut med en wrap-fika på trappan och sammanfatta dagen: Allt hade gått bra. Det fanns små klagomål från ett fåtal gäster: Ingen garderob och inget kaffe. Från arrangörshåll verkar den värsta incidenten ha varit ett en låda med priser ett tag var försvunnen.

Och själv tyckte jag att den avslutande uppstädningen var rörig med för mycket folk på plats och oklara instruktioner.

Men om det är det värsta som hände så är det ett oerhört gott betyg till NHBF, det är ingen barnlek att arrangera en tävling och festival med 1 500 gäster, flera hundra utställare och ungefär 50 volontärer!

Vad mer fanns att notera? Att huvudsponsorn Åbro tydligen gått tillbaka till 70-talets textlogotyp.

Efter detta tog jag den sista gratisbussen (utmärkt initiativ) till Resecentrum, och valde att åka hem i stället för att hänga på den hägrande pubrundan. Vilket kändes som rätt beslut: Jag är inget rolig när jag är trött.