Så jag beslutade mig för att ta fram ett par sparade öl ur skafferiet. Sådana som jag recenserat tidigare. För att kolla hur de gått med dem.
Bild: Galatea. |
Smaken är lite mer avrundad än då, och mer fokuserad. Knastertorr med tydligt syrliga toner av tranbär och lite lingon. Jästen är helt borta.
God, men ingen större utveckling.
Nu är inte flaskan ens ett år (den släpptes februari 2016), så alltför mycket lär inte hänt med denna öl på 9,5 % men ändå:
Den ser likadan ut som då med brun vätska och visst vitt kompakt skum. Smaken är fortfarande intensiv med knäckig kolasåsig malt, en kraftig ren beska och dito alkohol.
Själva definitionen av en mild på den tiden var att den skulle drickas färsk så lite ”fel” känns det att lagra, men å andra sidan har det inte hänt någonting med den sedan tappningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar