Sytembolagets Varunytt december 1996

Hur såg ölvärlden ut för 19 år sedan, ur Systembolagskundens perspektiv?

Hälften av sidorna i Varunytt bestod av rött vin, ölen fick plats på en enda sida.

Förutom dryckesbeskrivningarna hann de med ett litet reportage från Madeira, och en halvsida med ”inspiration” där traditionell julmat från Italien, Norge, Storbritannien och Spanien schematiskt beskrivs.

Ljus lager

Hallsta Pils 4,9 %
Hallsta Bryggeri

Beska 7/12
Fyllighet 3/12
Sötma 1/12

Kom på 330 ml och 500 ml returflaska. 12:00 respektive 17:70 med pant. 

”Hallsta Bryggeri är tämligen nyetablerat och ligger i Hallstahammar, 2 mil väster om Västerås. Bakom satsningen står fyra personer med lång erfarenhet inom bryggerinäringen. Sortimentet består av 4 ölsorter: ett julöl, en pilsner, ett överjäst ljust öl (Birka) samt Westmanna Premium.”

Jag har inget som helst minne av att ha stött på någon av dessa öl. Troligen var de främst riktade till Västmanland och kringområden. Bryggeriet gick i konkurs sent 1999, och under våren 2000 beklagade sig konkursförvaltaren att det var svårt att hitta köpare till utrustningen. Någon av er som vet vart det hamnade?

Melings Original 5,0 %
Melings Bryggeri KB

Beska 7/12
Fyllighet 5/12
Sötma 3/12

Såldes i halvliters returflaska. 17:70 med pant.

”Melings Bryggeri i Fagersta grundades på 1880-talet. […] Ove [Georgsson], hans hustru Siv och deras son Per som äger och driver bryggeriet.”

Den här ölen såldes bara i Dalarna, och jag såg den aldrig.

Själva ölen bryggdes av Nya Fors Bryggeri, Melings själva tillverkade sodavatten och läsk. Företaget gick i konkurs ett par gånger, den sista gången 2001 då maskinerna köptes upp av en annan vatten/läsk-fabrik: Guttsta Källa.

Zeunerts Pils 5,1 %
Zeunerts

Beska 7/12
Fyllighet 5/12
Sötma 1/12

500 ml returflaska 20:10

Sollefteåbryggeriet Zeunerts tillhörde de största av den nya våg bryggerier som dök upp under nittiotalets första år, det grundades 1993 då ett nytt företag tog över Kooperativa Föreningens bryggeri. Även de gick i konkurs, 2001 för att vara exakt. Resterna blev dock uppköpta av Kopparbergs Bryggeri som driver vidare bryggeriet och flera av deras öl.

Mörk lager

Spendrups Bayerskt 5,3 %
Spendrups

Beska 7/12
Fyllighet 5/12
Sötma 1/12

330 ml returflaska 11:50 med pant, 500 ml returburk 17:60 med pant.

Den här har jag druckit! Fast inte recenserat… Det fanns under nittiotalets andra halva ett litet men växande intresse för wienerlager. Kanske som en reaktion på den brittiska pubtrend som fanns under samma tid – brun öl som brun öl?

Ale

Birka 4,9 %
Hallsta Bryggeri

Beska 9/12
Fyllighet: 5/12
Sötma 1/12

330 ml returflaska 12:20, 500 ml returflaska 16:70.

Samma text som pilsnern… Vi får också veta att Hallsta ännu inte bryggt någon öl själv, den kommer i tank från Tyskland och tappas i Sverige. De lovade att de skulle börja brygga själva inom kort.

Ny förpackning

Carnegie Starkporter
Pripps

Från november började Carnegie Starkporter att säljas i 250 ml engångsflaska. 10:90 fick man ge för en sådan då.

Finns tillgänglig

Gamlestadens Stark 7,0 %
Gamlestadens Bryggeri

500 ml returflaska 21:70 med pant

Systembolaget hade börjat sälja denna starka lager redan i september men inte fått med den i något nyhetsblad.

Gamlestadens startade 1994, men gick omkull 4-5 år senare. Utrustningen köptes upp av pubbryggeriet Pannrummet Bar & Kök. Jag är lite osäker om de senare fortfarande brygger eller inte. Och om det i så fall är samma utrustning? Utrustningen gick sedan vidare till Jämtlands Bryggeri.

Övrigt

De här burkölen gick från 440 ml till 500 ml:

• Spendrups Fatöl Special
• Spendrups Fifty Fifty
• Spendrups Grand Export
• Norrlands Guld
• Norrlands Silver
• Spendrups 3½
• Spendrups Dark Label
• Spendrups of Sweden
• Steinlager

Gamla Stans Färsköl kom också på halvliters returflaska. Källefall Juöl fanns nu tillgänglig. Pripps Fat kom på 440 ml burk. Och Hallsta Westmanna ändrades från halvliter till 330 ml-flaska.

= = =

Vad ska man säga om det här då? Det var en svår tid för de få svenska småbryggerierna. Av flera skäl. Det främsta kan vi se i den här genomgången: De nya små försökte konkurrera med de stora Pripps-Falcon-Spendrups-Kopparbergs genom att tillverka samma sorts öl, men lite sämre och lite dyrare.

Till det kom en nyskapad stenhård prispress med öl som Pripps Blå-Gul, Falcon Millennium och Spendrups Blue Tiger. Som gjorde de nyas öl relativt ännu dyrare. Det där kom senare: Blå-Gul 1998 och de andra året efter.

Det fanns inte heller speciellt många specialiserade ölbarer som var intresserade av att köpa konstig öl. Eller ens fick göra det för sina avtal. Distributörer som skötte det praktiska fanns inte heller.

Men mest saknades det kunder som ville ha något annat än det de alltid druckit…

Jag noterar också att alla öl var svenska eller tillverkade i Sverige. Och att alla var i returförpackning.