Örebro Brygghus Böna Och Be Bitter

Okej. De två humlefokuserade ölen från Örebro Brygghus (länk, länk) var väl sådär. Men den här engelska bittern har ju ett annat fokus, få se hur den är?

Böna Och Be Bitter på 4,6 % har ett namn som får mig att tänka på kaffe-öl, men så är det alltså inte.

Färgen är brun, vätskan något grumlig. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, och det sjunker ner till ett tunt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är maltig med fullkornsbröd, choklad, melass och gröna kvistar. Lite unkna/avslagna toner i bakgrunden.

Smaken är rätt så… tjock för en bitter. Rågknäcke, mogna bananer, toffee och apelsin-suckat. Passerande höig lätt beska. Lite jord och gammalt bröd. Medel till stor kropp. Oren eftersmak med läder, knäckebröd och chokladessens. Avslutningen är tjock med viss sötma och ännu mer råg-knäckebröd.

Kolsyran är mild till medelstor, de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är något tjock och kladdig.

Det är givetvis upp till varje bryggare att kalla sin öl för vad de behagar. Men för mig är det här ingen bitter, snarare en engelsk brown ale. Och en oren och dammig sådan dessutom.

Betyg: 2,62. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 24:70 för 330 ml. Bäst före: 18-05-19.

Örebro Brygghus Half IPA

Den här ölen var faktiskt min första kontakt med Örebro Brygghus: session-IPAn Half IPA på 5 % fanns nämligen i deras monter på All In Beer Fest hösten 2016. Jag minns den som god, men inte så mycket mer detaljerat än så…

Färgen är guldgul, vätskan oklar. Skummet är vitt, två fingrar högt och kompakt; det sjunker sakta ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är ganska lätt med toner av apelsiner och jord. Parfymerade aningar i bakgrunden.

Smaken startar med en skarp beska som ändå inte är överdrivet kraftig. Jordig sötma växer tillsammans med lite papper/pappersmassa och lite… after shave. Medelstor kropp. Eftersmaken har en sträv beska med lite alkohol, torkade blommor och torkade apelsinskal. Avslutningen är jordig med aningar av rå potatis och knäck.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är långlivade och friska. Väskan är något kladdig.

Samma resultat som gårdagens No Coast IPA (recension): Den här känns bara gammal och trött. Jag bara funderar på om Ocean-Rod hade rätt i sina funderingar på att något dåligt verkar hända med öl som skeppas via Systembolagets lager i Örebro.

Betyg: 2,81. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 26:70 för 330 ml. Bäst före: 2018-05.

Örebro Brygghus No Coast IPA

För en tid sedan bestämde jag mig för att titta lite extra noga på öl från ett lovande (relativt) nytt svenskt bryggeri med öl i det lokala småskaliga sortimentet. Det kom att bli Örebro Brygghus, och jag beställde hem de fem öl som fanns hos Systembolaget.

Först ut blir deras amerikanska IPA, fyndigt döpt till No Coast IPA eftersom Närkeslätten saknar kust. Och kanske för att den inte ska följa de klassiska öst- eller västkuststilarna? 7 %.

 Färgen är guld, vätskan något grumlig. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker sakta ner lämnandes lite rester på glaset.

Doften är humlig med toner av grapefruktmarmelad, gröna växter och örtkryddor. Inte så mycket citrus som jag hoppats på. Söta dofter av mandel och kakdeg.

Smaken är hyfsat besk med passerande grapefrukt och limeskal. Dova söta toner av apelsinjuice och kakdeg. Den är oväntat tunn för en 7 %-AIPA. Lätt till medelstor kropp. Växande het alkohol i eftersmaken liksom torkad frukt, bittermandel och läder. Avslutningen är lätt med lite apelsinsaft och alkohol.

Kolsyran är medel till stor, de små bubblorna friska och långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Gammal. Trött. Kanske oxiderad. Och ändå har den 9 månader kvar av säljtiden…

Betyg: 2,81. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 18-04-25.

To Øl Limón

Kvällens öl blir en folköl från danska fantombryggeriet To Øl: Limón, en cream ale på 3,5 % bryggd med citronmeliss, citronverbena och humle med citrustoner. Den är brygd hos De Proef.

Färgen är mörkt gul med lite guld, vätskan disig. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock lämnandes lite rester på glaset.

Doften är söt med tunga citrustoner. Lite bröd, söta örter och citronläsk.

Smaken startar beskt-sött med kryddiga toner av citron, lime och pomerans. Lätt parfymerade toner och färska örter. Medelstor kropp. Citroner och apelsinläsk i eftersmaken liksom växande citrusbeska. Citronessens och syrliga karameller i slutet.

Kolsyran är medelstor, de små bubblorna friska och långlivade. Vätskan är oväntat mjuk för en folköl.

En hel del citronsmaker i den här, och ganska mycket sötma. Men det blir aldrig för mycket utan det är en frisk och törstsläckande öl. Av de citronläsk-inspirerade öl jag druckit under året (den här, Evil Twin Omnipollo Old Fashioned Lemonade IPA och Brew by Numbers 17|02 Table Saison Lemongrass) så är det nog den här jag helst skulle återvända till.

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt för 330 ml. Bäst före: 16/03/19.

Bild: To Øl.

Soumenlinna/Sveaborgs Bell Porter

Ship's Special Brew. Det är ett påhitt från Tallink Silja Line, en förlängning av Ship's Wine-konceptet. Ett sätt att skapa identitet. Och tjäna lite extra pengar.

Just nu finns tre öl i den här serien: Sveaborgs Försti Ale (recension), Norrby Dunkel (recension) och så Sveaborgs Bell Porter som får bli kvällens öl. Det är en engelsk porter på 5,6 % från Suomenlinnan Panimo - Sveaborgs Bryggeri.

 Färgen är mörkt brun, nästan svart. Det tre fingrar höga skummet är brunt och kompakt, och det sjunker sakta lämnandes en hel rester på glaset.

Doften är torr med friska toner av kaffe/choklad/kakao och en aning lakrits. Aningar av nötter och torrmjölkspulver.

Smaken startar något sött och tydligt rostat (men inte bränt). Toner av träkol, mörk choklad, lakrits, lätt kaffe och pumpernickel. Syrligheten är låg, kroppen medelstor. Passerande röda bär i den något lättare eftersmaken, liksom en sakta växande sötma. lakrits, kaffekarameller och torkad frukt. Röda bär och alkohol i det torra slutet.

Kolsyran är medelstor med massor av små långlivade bubblor. Vätskan är mjuk.

Jag gillar en bra porter. Och en bra porter är vad det här är. Funkar finemang till mackor på finskt rågbröd!

Betyg: 4,18. Tillgänglighet: Köpt ombord på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: ???518 (batch L0801).

Om ölrecensioner

Det började med en länk i Facebook-gruppen Ölbloggar i Sverige.

Den gick till en mycket intressant artikel i tidningen All About Beer: The Agony and Ecstasy of Beer Reviews. Många inblandade intervjuas, från siteägare och bryggare till öldrickare med åsikter.

En debatt startade, som fortfarande pågår. Hur ska man recensera öl? För vem? Vad ska man ta hänsyn till? Vad ska man ta upp?

Det här är frågor som jag funderat över i över 15 år, och vissa av frågorna har jag funnit mina svar på, andra inte. Andra har också fungerat och skrivit krönikor/bloggposter/foruminlägg. När man skriver offentligt måste man försöka se olika perspektiv och ständigt vara självkritisk.

Men det ska jag inte skriva om nu. I stället tänkte jag ge några exempel på hur en ölrecension med betyg inte ska se ut. Jag har sett alla varianter i verkligheten, om än ordrikare.

• Ölen är snygg, god, aptitlig och trevlig! 1,6/5 [omdöme och betyg hänger inte ihop utan någon förklaring]
• Ölen är rätt vidrig, men jag känner bryggaren och han lever sin dröm och behöver bara lite mer erfarenhet för att det ska bli riktigt bra. 3,75/5 [betyget gäller en framtid och inte ölet i glaset]
• Ölen är riktigt god, men ägaren är ett svin som fick min familj att gå från hus och hem! 1/5 [ska man bedöma hela företaget i recensionen? kanske?]
• Jag känner alla som jobbar på det här bryggeriet, och det är jävligt sköna killar som har skön attityd. Världens godaste öl! Bara kör! BFF! 5/5 [samma här, jag går då och då i den här fällan]
• Mycket god öl, läskande och smakrik. Men bryggaren har helt missförstått hur en västkust-IPA ska smaka, så man får inte vad etiketten lovar! 1,7/5 [kommersiell öl drucken utanför stil-tävlingar ska inte bedömas strikt efter typ-deffar]
• God öl, men bryggaren borde dra ner på karamellmalten, köra en längre syrarast och dra ner på kalciumsulfaten. Då blir den nog bättre. 3,5/5 [svårt fall. Var recensenten med vid bryggningen och receptskapandet, eller gissar hen bara från sin hembryggar-erfarenhet? Om man nu vet vad man pratar om så är det saker som bör tas direkt med bryggaren. Annars… Nä.]
• Ölen är på riktigt god, men jag kände inte för en APA ikväll. 2/5 [Nähä? Recensera den inte då!]
• God öl, men den jag drack innan var mycket godare! 2/5 [Variant på den förra. Vanlig vid festivaler]
• Den här ölen var inte bra, så den kommer jag inte att skriva om. [resulterar i en ganska obalanserad bild av ölet/bryggeriet/ölscenen]

En annan, parallell och minst lika intressant diskussion kring det här med recensioner är hur bryggaren/bryggeriet ska/bör reagera på recensionerna. Frågan ska ställas på sin spets: Ska bryggaren alls bry sig om att recensioner/bloggar/recensionssiter existerar? ”Nej” om man ska tro en gammal debattartikel som jag minns. Den ansåg att en bryggare som läser positiv feedback blir uppblåst och sänker garden. Blir latare. Och om samme bryggare i stället tar åt sig av negativ feedback så kommer hen att försöka förändra sina öl därefter. Och då blir resultatet ointressanta kompromisser. Långt från det amerikanska craft-idealet att bryggarens öl ska spegla dennes personlighet.

Ja, det är ett komplext ämne som tål att tänkas på.

Pühaste Sireen

Lika bra att raka av den andra ölen från estniska bryggeriet Pühaste som jag köpte på Finlandsfärjan: Sireen, en amber ale på 6 %. Den har humlats med Cascade, Centennial och Willamette och kryddats med Earl Grey-te och blåklintsblommor(!). Ölen är speciellt bryggd för Tallink Silja Line.

Färgen är mörkt bärnstensröd, vätskan är nästan klar. Det tre fingrar höga skummet är beige och luftigt, och det sjunker sakta lämnandes lite rester på glaset.

Doften är maltig med lätt rostade toner av fullkornsbröd, torkade blommor och dito citrusfrukter. Aningar av bananer och katrinplommon.

Smaken är mjuk och samtidigt komplex med karamellmalt, beska örter, stark apelsinjuice. katrinplommon och knäck. Medelstor kropp. Eftersmaken har tydligt het alkohol, sträv beska, fullkorns-lantbröd och gammalt kallt te. Slutet är kort och har smaker av beska örter och lite alkohol.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Inte så pjåkigt. Men den där sakta växande strävheten påminde mig alltför mycket om känslan att dricka en kopp te som stått och blivit kallt. Skulle jag noterat detta om jag inte vetat att ölen bryggts med Earl Grey? Kanske, kanske inte…

Heter det ”att raka av något” förresten? Känns lite konstigt. Nå, det får stå kvar.

Betyg: 3,27. Tillgänglighet: Köpt på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 28.03.18 (batch 22).