Stockholm Beer 2010: del 3

Från Carlsberg-montern.

I närheten av Pilsner Urquell-montern låg Spendrups monter, som fortfarande inte var 100% färdigbyggd. Men öl fanns det, och en som jag aldrig hört talas om: Spendrups № 1. När jag pratade med mannen i baren visade det sig att bryggeriet hade funderingar på att byta receptet på sin trotjänare Spendrups Mellanöl då den numera upplevs som lite småtrist. Som prototyp hade de nu bryggt № 1 som humlats lite annorlunda. Jag noterade att det kändes som om experimentbryggden inte alls var lika mogen och färdig som den vanliga varianten. Intressant att se hur de stora jobbar med produktutveckling.


En annan nyhet var Spendrups Julspecial, en starkare version av deras Julbrygd på 7% som kanske kan kategoriseras som en Münchener-bock eller något ditåt. ”Syrligt elegant, fin kropp, inte spritig” noterade jag. Den kommer eventuellt på fat till krogen i december.

Från Spendrups till Carlsberg Sverige, vars monter inte alls var lika monstruöst stor som 2009. Här fanns det, om man frågade snällt, Carnegie Porter från 2007 som var överraskande mogen och vansinnigt fruktig. De hade sjäva noterat hur snabbt de senaste 5 årgångarna utvecklats, vilket tyvärr också verkar innebära att de snabbt de blir övermogna.

Cask Sweden hade tagit dit James Watt från BrewDog som jag småpratade lite med. Så mycket annat fanns inte att göra då de intressantaste ölen antingen bara var till display (Alpha Dog) eller till kvällens provningar (Sink The Bismarck, End of the World). Fast jag fick veta att 3,4%-ölen var specialtillverkade för den svenska marknaden i alla fall. Drack lite Nanny State över vilken James förklarade hur svår den var att brygga och mycket de jobbat med malten i denna lågalkoholöl. Han lovade att de skulle fortsätta vara bråkiga och provokativa.

In till de svenska småbryggerierna: Första stoppet blev hos Oppigårds där jag bytte några ord med bryggaren Björn Falkeström som fortfarande inte riktigt kunde begripa hur många som gillar och köper hans icke-strömlinjeformade öl. Givetvis provade jag en skvätt Bangalore Twice, en amerikansk DIPA med rötterna i barleywine-skolan. ”Mjuk, lyxig, oljig” var mitt snabbt nedklottrade omdöme. Det är också nya etiketter på gång, de klassiska öletiketterna med inringade ikoner kommer successivt att ytas mot historiska svartvita bilder från trakten.

Bara någon meter bort stod Mikael Dugge Engström från Dugges. Han hade tyvärr inte med sig någon Brandmästare Andréns Törstsläckare (men väl brandmästaren själv). Jag provsmakade lite av julölen Rudolf i stället. Den var frisk och lite fruktig, men fortfarande lite oklar i smaken. Och när jag ändå var där så tog jag en slatt High Five! (omdöme: Mjuk, len). Vi började diskutera faran i att återkomma till gamla favoriter: Minnesbilderna är (nästan) alltid mer positiva än verkligheten.

Stockholm Beer 2010: del 2 Pilsner Urquell

Grönt ljus är jobbigt. Smått och gott.

Torsdag 14:00. Jag hade fått en inbjudan av SABMiller att vara med på premiärprovningen av Pilsner Urquell från det stora (2.800 liter) träfat som byggts fyllts och transporterats från Plzeň till Stockholm för det här arrangemanget. Ölen var alltså direkt från lagrinstankarna, ofiltrerad och opastöriserad och alltså en… Real lager?

Mina erfarenheter från sådan pilsner från Mitropa i Norrköping var mycket goda och jag var rätt spänd på hur den här skulle vara. Arrangemanget startade med att den tjeckiske bryggmästaren Václav Berka fyllde en sejdel, tog ett par klunkar och log (bild, se föregående postning).

Så fick vi varsitt smakprov av den lite smågrumliga ljusgula drycken. Jag noterade snabbt ord som ”rå, äggig doft med lite jäst. Mycket jäst i smaken och färsktt bröd. Elegant och rå, världsklass!".

Till ölen hade kocklandslagets Klas Lindberg lagat till lite plockmat som syns på bilden. Även han hade noterat den rätt kraftiga äggule-smaken men också deg-sötma och skapat tre smakbitar på temat. Tyvärr skrev jag inte ner exakt vad som ingick.

Vid öppnandet trodde de att ölen skulle räcka fram till igår lördag.

Tyvärr var inte det lilla arrangemanget för inbjudna skribenter helt lyckat då bullernivån i lokalen redan då var så hög att det var mycket svårt att höra vad Václav och Klas sa. I pressmaterialet till arrangemanget fanns en undersökning som de tagit fram med en massa statistik relaterad öldrickande och ölkultur i Sverige. ”Den gastrosexuelle mannen” var ett uttryck som lanserades, liksom ”kvalitetsparadoxen”. Hmhmhm.

Kanske kan man också se det här arrangemanget som ett startskott för SABMillers sverigekontor då de 1 april 2011 startar eget och lämnar samarbetet med distributören Bibendum.

Stockholm Beer 2010: del 1

Václav Berca kollar att allt står rätt till.

Nu sitter jag här lördag kväll och funderar vad jag gjorde i torsdags: Stockholm Beer & Whiskey Festival. Det blev en del gjort, pratat och drucket. Fast just nu sitter jag mest och grämer mig över allt jag inte gjorde. Vad jag inte provsmakade. Vem jag inte pratade med. Vad jag inte frågade. Alla bilder jag inte tog. Montrarna jag inte stannade vid.

Det är tur att jag ska upp igen på torsdag!

Jag kommer nog först att tänka på diskussionen jag hade med Marc och Pierre från Brill. Tror det var någon bloggare jag inte kände igen inblandad också. Vi pratade om det fanns några trender eller tendenser på årets mässa.

Det var inte helt lätt. Jag funderade lite över vad som minskat senaste åren. Svaret var uppenbart: Intresset för de belgiska ölen har minskat drastiskt. Likaså kändes inte mikrobryggarnas USA riktigt lika hett som det gjorde bara det förra året. Jag tyckte mig se paralleller till de stora ölfestivalerna i USA som jag läst om: Intresset för det lokala blir allt större. Och samma sak sågs här; dels hade de svenska småbryggerierna fått en eget rum att husera i, dels hade danskarna en helt annan närvaro än vad de haft tidigare.

Något jag tyckte mig skönja var också att det var färre öl som var extrema för sakens skull. Det är liksom gjort, nästa steg är inte mer av allt utan lite mer… eftertanke?

Samtidigt verkar det gå bättre än någonsin för festivalen. Borta är sedan länge flipperspelen och bilarna som tog upp tomplatser för ett antal år sedan. I stället var mitt intryck att flera utställare fått minska sina montrar jämfört med tidigare år.

För att inte skrämma bort potentiella besökare från nästa veckas arrangemang kan jag lugna er. Belgare fanns fler än man kan klara av (främst hos Monks Cafe:s ena monter), det fanns öl från länder jag knappt hört talas om och en del brygder var så märkliga att jag höll mig på säkert avstånd från dem (Närke Bäver, End of the World). Och jag hann prata tillräckligt för att få kramp i låren.

Dags att tolka mina kortfattade noter från blocket!

Jag började inte hos Brill som jag brukar, utan pratade och tog i hand med en hel massa trevliga människor. Tack för allt blogg-beröm, alla! Nå, fösta ölen blev hos Oliver Twist/Great Brands/Brewers Association US' fatölsmonter: Uncommon Baltic Porter. Det ska finnas en viss syrlighet i porter, men i den här tog det över helt och jag kom att tänka på kryddigt ansjovisspad. Nja.

Men så hamnade jag hos Brill igen. Med gnistrande ögon hällde de först upp samarbetet Grassroots Mikkeller Limoncello IPA, en citronkryddad sap på fat. Som att dricka en humlad limesorbet. Uppfriskande.

Mer Norden: Nøgne Ø Dark Horizon 3, den här gången tappad i perfekt lagom 250 ml-flaskor. Kaffe, soja, krusbär. Påminde inte så lite om Samuel Adams Trippel Bock.

Vi pratade om det danska, och jag undrade vem som tar in Beer Here i Sverige. ”Det gör vi!” hördes från montern och en flaska Hopfix plockades fram. God och humlig med förutsägbart ”provocerande” etikett och lite dålig kropp (troligen beroende på relativt låga 6,5%).

Jag håller som bäst på att förbereda nästa lördags ölprovning med temat Nøgne Ø och jag undrade om de hade med något som jag inte fick missa. Det hade de: Bryggd #500, Imperial IPA. Jättegod och frisk, tyckte jag.

Jag förflyttade min nu in i rummet där de svenska småbryggerierna håller hus. Pratade lite historia med Mattias och de andra på Sigtuna Brygghus som hade flera intressanta nyheter. Jag hoppade över en av mässans mer omtalade öl, Ace of Spades, deras imperial stout på 18,5% och gick i stället på deras altbier Verstehe Nicht Alt, en hyllning till FC St Pauli. Var den bara på 2,8%? Förbluffande! Nej den var på 4,9%. Även här var omdömet ”Jättegott!”

Sista ölen på den här sidan notisblock var Julöl 2010 från Nils Oscar. Jag upplevde den som lite lättare än förra årets, men inte helt och hållet färdig. Den behöver nog ligga ett par månader till, vilket den delade med ett stort antal julöl på mässan.

Fortsättning följer.

Arboga Oktoberfest

Arboga Oktoberfest är en märzen/oktoberfest-öl från Galatea Spirits under varumärket Three Towns Independent Brewers. Den har bryggts hos Åbro Bryggerier och ligger på 6,1%.

Färgen är gul med en aning guld. Det höga varmvita skummet sjunker långsamt till en fingertjock hård krona. En del skumrester blir kvar på glaset.

En doft av söt malt när min näsa. Lite humle-aningar i bakgrunden. Ganska neutral, faktiskt.

Smaken är söt och lätt rostad. Den är ganska neutral för en Märzen. Kroppen är medel till stor. Eftersmaken är maltig med en ren beska och en aning smörkakor.

Kolsyran är medelstark, de stora bubblorna är mjuka. Vätskan är mjuk även den.

Ja… Ytterligare en oktoberfest-öl i högen, kanske den här är lite neutralare (tråkigare) än många andra.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets oktoberfest-säsongsortiment (lagerstatus). Pris: 17:50 för 500 ml.

S:t Eriks IPA

S:t Eriks IPA är en amerikansk IPA som lanseras i Systembolagets strategiska sortiment nu på fredag, vilket innebär att den minst kommer att finnas där i ett år framåt. Den har, liksom de andra i serien, tagits fram av Galateas flygande fantombryggare Jessica Heidrich. Jag är inte 100% säker, och utgår från att jag blir rättad om jag har fel, men jag tror den här bryggs hos Slottskällan i Uppsala. Alkoholhalten ligger på 5,3%.

Färgen är medelmörkt guld med inslag av brunt. Det två fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt. Det sjunker långsamt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften har en viss beska och den känns väldigt väldigt brittisk: Torkade aprikoser, hö, lite färskt gräs och efter ett tag utvecklas en medelstark distinkt beska. Medelstarka söta toner av råglimpa i bakgrunden.

Smaken är först enbart måttligt besk. Sedan kommer torkade frukter (aprikos, passionsfrukt?) och an aning av citronskal, te, bananskal och en aning nötter. Eftersmaken är faktiskt lite dammig med en medelstor beska, bitter-syrliga toner av pressad citron och pomerans samt lite deg.

Kolsyran är mild till medelstark, bubblorna små och friska. Vätskan är mjuk.

Jag blir inte riktigt klok på den här ölen: Det står tydligt ”Amerikansk IPA” på etiketten, men jag pendlar mellan att tycka att det är en okej engelsk IPA och en lite oengagerad amerikansk pale ale. Jag chattade under början av drickandet med en vän och påpekade att jag tyckte att den var väldigt mycket bättre än Marstons Old Empire. De ”generösa mängder Centennial och Amarillo” som utlovas på flaskan märker jag knappt något av. Inte på det amerikanska stöddiga viset i alla fall. Och en amerikansk IPA på 5,3%?

Ja, jag har väldigt väldigt svårt att pressa in den här klossen i hålet ”amerikansk IPA”. Oaktat detta är det nog den bäst balanserade och lättdruckna ölen i S:t Eriks-serien hittills, och jag skulle inte ha något emot att ta en till.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment hösten 2010, släpps 1 oktober (lagerstatus). Pris: Varuprov, annars 17:90 för 330 ml.

Foto: Galatea Spirits.

Notiser XXXVII

Uppmärksamma läsare har i kommentarerna till höstens Systembolagssläpp noterat att doppelbocken Lunator från Grebbestads Bryggeri inte synts till. Jag frågade bryggeriet om vad som hänt, och fick det här svaret från Ola Johnsson:

När vi brygger den gör vi det under årets första fullmåne och sen ligga på lager hos oss har vi inte plats för i 9 månader, sen Kanske inte SB tar in den har vi inte råd med.

Tråkigt, ölen har få motsvarigheter både i stil och kvalitet i Sverige. Men samtidigt förståeligt. Bryggeriet hoppades på att kunna brygga den igen under 2011.

= = =

Vilka öl som kommer in i det fasta släppet på fredag är väl känt (länk) men vilka försvinner? ”Lorenzo” på Svenska Ölfrämjandet har koll, länk.

= = =

Tidigare i år var bland andra jag med i en Ölbloggarstafett. Nu har andra rundan kört igång (utan mig den här gången): Länk till samlingssidan.

= = =

Annars känns det som om ölbloggarsverige laddar upp inför SB&WF som bäst. Förväntningarna verkar höga!

Snart är det torsdag

På torsdag ska jag och frugan till Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasing Experience.

Det går redan nu att ladda upp genom att kolla igenom den välmatade utställarlistan.

Speciellt kul är att alla medlemmar i Sveriges Småbryggerier samlat sig i det bortersta rummet, ”Snickeriet”: Länk.

Det kommer att bli mer danskt än någonsin tidigare, känns det som. En av anledningarna till detta heter ElixirWines. De är så ambitiösa att de till och med gjort listor med beskrivningar och testprotokoll som man kan ladda ner och skriva ut (länk).