Linköping Whisky Expo 2015

Bild: Terabyre. Licens.

Viktig information om du tänkt komma till Linköping Whisky Expo 6-7 februari 2015: Evenemanget har hastigt fått flyttats till Konsert & Kongress. Mer information kommer på hemsidan.

Amager / Cigar City Orange Crush

En åsikt som jag läst från flera håll senaste veckorna har varit ungefär ”Amager Bryghus är Danmarks/Nordens/Europas bästa IPA-bryggeri”, och de har gjort ett stort antal öl i stilen, många gånger tillsammans med några av USAs mest kända bryggerier.

Som den här: Orange Crush som är bryggd tillsammans med Cigar City Brewing. Denna amerikanska IPA på 5 % är bryggd med Citra, Mosaic, Simcoe och amerikanska apelsinskal.

Färgen är djupt bärnsten (20 EBC), vätskan har något slags mycket mycket små partiklar som flyter omkring annars är den klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och lämnar en del rester på glaset efter sig.

Doften är besk med syrliga toner av citron/lime och beska örter. Aningar av jäst och deg, söta apelsinskal och cederträ.

Smaken är mycket besk och rätt så sträv. Beska örter, gröna bananer och hö. En del citrus, medelstor kropp. Eftersmaken är sträv och besk med innerskalet från apelsiner, färska örtkryddor och en aning gummi. Avslutningen är rätt kort och besk.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är sträv och torr.

Nej… Dels smakade inte alls den här som jag väntat mig (men det är ju mitt problem), men framför allt är den för sträv och överdrivet besk.

Betyg: 2,99. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter 17 oktober 2014 (lagerstatus). Pris: 44:90 för 500 ml. Bäst före: 10/2015 (batch 885).

Schneider Tap X Menie Porter Wiesse

Jag försöker så gott det går att dricka upp ölen i skafferiet innan det blir ett nytt släpp om några dagar. Det går väl sådär, men i kväll blev det en stor flaska i alla fall: En stilblandning mellan en engelsk porter och en bayersk veteöl: Tap X Meine Porter Weisse från Schneider Weisse på 7 %.

Färgen är brun (70 EBC), vätskan klar. Det fyra fingrar höga skummet är ljust beige och kompakt, och det sjunker sakta ned och lämnar tjocka rester på glaset efter sig.

Doften är mjuk med vete-syrlighet och lite djupa rostade toner, det är rätt sött. Aningar av chark, plommon, kex och kryddnejlika.

Smaken är mycket mjuk med tydliga vete-toner, rostad nötig malt, choklad och russin. Medel till stor kropp. Eftersmaken har en lätt metallisk beska, tjock choklad och en aning kryddnejlikor. Avslutningen är mjuk och något söt.

Kolsyran är kraftig, men de stora bubblorna är mycket kortlivade. Vätskan är tjockt kladdig.

Mycket mjuk, mycket porter, lite hefeweissen. Inte dum, den här. Och jag tror att den behövde lagras det här knappa året.

Betyg: 4,03. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter april 2014. Pris: 89:90 för 750 ml. Bäst före: 02.01.2016

Anchor Old Foghorn

Dags för en modern klassiker: Old Foghorn. Det är en engelsk barley wine på 9,6 % från San Fransisco-bryggeriet Anchor Brewing. När den började bryggas 1975 var det ett återuppväckande av stilen, i alla fall i USA.

Färgen är varmt brun (50 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och beige, det sjunker långsamt och lämnar rester på glaset.

Doften är rik, söt och mjuk med knäck, alkohol, nötter, marsipan och mer knäck.

Smaken är söt, men inte överdrivet tung. Frisk höig humle, knäck, beska örter, gräddkola, apelsinskal och lite alkohol. Stor kropp. Eftersmaken har lugn alkohol, beska örter, marsipan och en aning läder. Avslutningen är medelsöt, fruktig och lite torr.

Kolsyran är kraftig, bubblorna medelstora och kortlivade. Vätskan är något tjock.

En mycket välgjord öl, ren och ganska så brittisk. Denna flaska är rätt ung, jag kan tänka mig att den här blir betydligt komplexare om några år. Oerhört prisvärd. 

Betyg: 4,66. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan december 2014. Pris: 29:90 för 355 ml. Bäst före: 8 2016.

Kommande provning: Belgisk öl

Kopierat från De Klomp-hemsidan: 

Återigen bjuder vi in Magnus Bark från Ofiltrerat.se för att hålla en provning. Önskemålet från ölgurun själv var Belgobira. Så får det bli!

Vi provar 6 öl från ett av världens mest tongivande ölländer, Belgien.
 
Stora mustiga smaker, rik ölhistoria och Fu Mancumustasch.
 
Lördag 21/2 kl 15.00
 
Tema: Belgien
 
Provningsledare: Magnus Bark
 
Pris: 200kr/person
 
Obs! Drop-in. Ingen föranmälan behövs (även om det underlättar för oss som dukar om du klickar på "jag kommer" på Facebook). Efter provningen har bar och kök öppet som vanligt.
Välkommen!

Belgisk turistbild.

Ölprovning: På jobbet

Uppdukat.

Jag höll en sedan länge planerad ölprovning på jobbet i fredags. Tyvärr var manfallet stort, men vi sex som var där hade det i alla fall trevligt.

Provningen var i stort sett densamma som ”den episka” jag höll för några veckor sedan (länk) men en öl hade blivit utbytt:

1. Rothaus Tannenzäpfle
2. St Austell Proper Job
3. BrewDog Dead Pony
4. Saison Dupont
5. 3 Fonteinen Golden Doesjel
6. Siren / De Molen Empress Stout 

Eftersom provningen var liten och vi känner varandra väl så uppstod det mer frågor och diskussioner än det brukar.

Det som förvånade mig mest var reaktionerna på Dead Pony, som var mer förvånade och förundrade än över surölen efteråt. Vilket var en intressant ögonöppnare för mig, som håller just den lågalkoholiga humlebomben som en av mina absoluta favoriter just nu.

Dessutom fick en kollega lära sig att man ska vara lite försiktig när man häller upp belgiska ales. Men det gick ju att torka upp.

Handuppräckningen blev lite konstig eftersom vi var få, men till slut blev Proper Job den värdiga vinnaren.

Efter provningen gick hälften av oss ner till Texas Longhorn, åt och drack Austin Amber. Det var trevligt även det.

Chipsnytt - OLW Big Cut ×2

Chipstillverkaren OLW håller som bästa på lansera en ny serie av potatischips, där större och djupare räfflor ska ge mer plats för kryddorna och mer smak: Big Cut.

Jag har som varuprov fått en påse vardera av de två smaksättningarna Red Onion & Sourcream samt Jalapeno & Ranch.

Utan att ens ha öppnat påsarna så tycker jag att konceptet är snarlikt de brittiska chipsen McCoy's som jag föråt mig på under ett London-besök 2007. Dessa hade dock en mycket lätt röksmak som jag inte riktigt förväntar mig i de här.

Som öl till tilltuggstuggandet har jag valt en Sasion Dupont, eftersom det har visat sig vara en öl som matchar de flesta smaker och till och med förstärker dem.

Först ut: Red Onion & Sourcream, en variation på det sena åttiotalets stora chipssuccé Sourcream & Onion. Som jag vill minnas lanserades som extra fint räfflade eftersom det skulle göra att de tog åt sig mer kryddning och smak. Ack ja… Jag minns det som om det vore igår.

Chipsen har en mild laktos-söt doft, aningar av färsk lök och så lite potatis. Rätt långt ifrån den orgie av flottig lök och grillkrydda som kallas Grillchips.

Smaken är som väntat (det är ju svenska chips trots allt) druvsocker-sött. Till det lite grillkrydda, nystekt lök och laktos. Det är mjukt och tillrättalagt. Lättätna och… småtråkiga.

Betyg: 3 / 5.

Smaksättning #2 är den på pappret kraftigare Jalapeno & Ranch. Doften är om möjligt ännu laktos-sötare,  jag hittar också lite Aromat/glutamat och något vagt som påminner om grön paprika. Eller är det bara jag som vill att det ska lukta så eftersom jag läst på påsen? I vilket fall är det milt, och med en aning av stekflott.

Även här går det att känna igen sig i sötman… Den där svårdefinierade mjölksöta mjuka tomat-grillkryddan som brukar kallas ”ranch” i de här sammanhangen finns här också. Samt en försiktig men ändå tydlig chili-värme.

Chilin biter sig faktiskt fast i munnen ett bra tag. Även om jag gärna skulle vilja ha lite syra som bryter av mot den stora sötman.

Betyg: 3,25 / 5.

Nej, de var inte så lika McCoy's. Och nja, jag fortsätter nog att köpa mina chips från Storbritannien via Amazon UK. Dessutom tycker jag att en påse på 25-50 gram är mer lagom än en på 200 gram…

Det nya knivbladet.