S:t Eriks Caspers (Yolle) Schwarz

Förra årets vinnare av Svenska mästerskapen i hembrygd öl, Anders Wendler, fick chansen att brygga sitt vinnaröl hos S:t Eriks Bryggeri. Denna schwarzbier på 5,1 % hette när den vann Caspers Yolle Schwarz, och det för den på bryggeriets sida också. Men på etiketten och hos Systembolaget har ”Yolle” försvunnit.

Huh?

Nå, ölen är mycket mörkt brun (70 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och ojämnt, det sjunker undan ock lämnar lite rester på glaset.

Doften är besk och torr. Rostad, nästan bränd, malt. Något söta aningar av kakao och knäck.

Smaken är frisk och rostad. Pumpernickel-bröd, ren bra beska. Lite choklad och beska örter. Lätt till medium kropp. Eftersmaken är rostad med långsamt växande beska. Den är torr och uppfriskande. Aningar av söt mörk choklad i slutet.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är lätt.

Inte speciellt komplex, men precis som det utlovas på etiketten så kombinerar denna öl pilsnerns krispighet med porterns rostade malt. En lättdrucken och smaklig schwarz!

Vad som hände med vinnaren Anders? Han blev bryggare på Nya Carnegiebryggeriet. 

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2014 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 2014-11-30.

Det stora ölutmaningen (spel)

När frugan var och shoppade i Ullared i julas hängde det med ett tärningsspel: Den stora ölutmaningen från förlaget Joker.

Omslaget indikerar att det är att slags förfestspel à la Fia med hutt, så mina förväntningar var rätt… låga. Och det var väl därför som det tagit ett halvår att öppna spelet och testa det. Priset minns hon inte, men det var nog ”rätt billigt”.

Rent tekniskt är det ett tärningsspel med frågekort och uppdragskort. Till detta ska varje spelare ha ett större och ett mindre glas. Och så öl att dricka.

Slår man 1-4 får man ett frågekort. Det rör sig om allmänbildning utan ölfokus. Frågornas svårighetsgrad varierar, från ”I vilket landskap ligger Örebro?” till ”Vilken känd sluttning namngavs efter prins Charles III?”.

Kommer det upp en femma får man utföra ett ”Trick”, som kan vara allt mellan ”Låt som fem olika djur på bondgården”, ”Kyss valfri medspelare” , ”Gör ett trick med spelkort” eller ”Sjung en sång du lärde dig som barn”.

Om tärningen visar sex så är det ”Plikt” och liknar rätt mycket ”Trick”, men här får man dricka öl även om man lyckas.

För det är det som spelet går ut på, att dricka öl. Svarar man fel på en fråga får man dricka ”två fingrar” ur sitt ölglas, tycker medspelarna att man misslyckas med sitt Trick så får man dricka upp det lilla glaset (”Dräparen”). Och den vanligaste texten på Plikt och Trick är att dricka öl utan vidare uppgift.

Spelet saknar naturligt slut, det ska ge sig självt när ölen tar slut eller man tröttnar.

Huuuuh?

Nu spelade jag det med frugan på balkongen en ljum försommarkväll, och … tja. Det funkade väl rätt bra. Det hade nog varit roliga om man varit fler och stämningen varit mer ”förfest”.

För de som är intresserade av ett spel utan regelstyrt drickande och mer specialkunskaper rekommenderar jag Frågespel Gott & Lyxigt från Alga. Och är man ute efter lite mer ölkunskap och samtidigt en mycket informell ölprovning så rekommenderar jag Gusto Ölprovningsspel (recension) från Njutningsfrämjandet.

Efter att ha druckit upp varsin K:rlek våren/sommaren 2014 så tyckte vi att det räckte bra. I stället blev det en aggressivt spelad och nervpirrande omgång Fia.

Som jag också förlorade.

Värmdö Bryggeri Sandhamn Ljus Lager

Ännu en flaska från den lokala Hemköpsbutiken: Sandhamn Ljus Lager från Värmdö Bryggeri. Det här är alltså varianten på 3,5 % – denna ljusa lager finns också i en starkölsvariant.

Jag har inte druckit något från det här bryggeriet tidigare, så vi får se hur det här slutar.

Färgen är ljust guldfärgad, vätskan är klar. Det finns lite jästfällning på flaskans botten. Ölet skummar rätt mycket när jag häller upp den, skummet är luftigt och vitt, det sjunker ned ganska snabbt under ett fräsande ljud.

Doften är medelsöt med förvånande mycket alkohol. Honung, lite jordig-blommig humle och en lätt aning av tobak.

Smaken är lite tjock och fet. Avklingande sötma, lite wellpall/papper och aningar av höga alkoholer. Medelstor kropp. Eftersmaken är tunn och kort: Lite lösningsmedel, söt malt och mineraler. Slutet är något sött.

Kolsyran är stark till medium, de små bubblorna kortlivade och vassa.

En rå öl med lite bismaker. Tja, jag har varit med om värre: Man blir härdad i den här branschen numera.

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt för 330 ml. Bäst före: Utgången av 9-14.

Oscar Blues Ten FIDY

När köpte jag den här? Mars 2013, verkar det som. Sedan har den blivit stående. I julas bestämde jag mig för att det var hög tid att recensera denna burk, men… Sedan dess har den stått i kylen, flyttad mellan hyllorna.

Till slut det blev lite fånigt, och nu är det definitivt dags att dricka Ten FIDY, en russian imperial stout från Oscar Blues Brewery på 10 %.

Färgen är kolsvart, jag anar lite bruna toner när jag håller upp den. Vätskan är klar. Skummet är brunt och kompakt, det sjunker sakta och lämnar lite rester på glaset.

Doften är rostad och maltig med toner av mörk choklad, knäck, russin och en hel del melass. En viss beska och aningar av alkohol.

Smakerna är tjocka och lite feta med en viss sötma. Viss ren beska. Melass, saltlakrits och bränd malt. Mörk choklad och lite persikosylt. Stor kropp. Eftersmaken är avrundad med värmande alkohol, katrinplommon och träkol. Den långa eftersmaken har toner av torkad frukt och chokladkola.

Vätskan är tjock och kladdig. Kolsyran är oväntat mild. De små bubblorna är kortlivade.

En tjock fruktig och len RIS. God, men jag hade gärna sett lite mer kolsyra. Som sagt, den här sortens öl tycker jag det finns få tillfällen för, och jag har därför slutat köpa dem.

Betyg: 3,59. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter mars 2013 (fanns också februari 2014). Pris: 49:80 för 355 ml. Bäst före: November 8 2015 enligt burken, MAR 2019 enligt den påklistrade etiketten.

By The Horns Lambeth Walk

Om den förra recensionen var en orgie av associationer så är det väl lika bra att tuffa på i samma riktning: Lambeth Walk var en modedans och en sång från det sena trettiotalet. Jag minns den mest från ett kassettband i serien Det Var Bättre Förr som min mormor brukade lyssna på. Nu kommer jag inte att trötta ut er mer om detta, speciellt som Stupido gör det så oändligt mycket bättre, längre, djupare och nördigare.

Lambeth Walk är en londonporter på 5,1 % från londonbryggeriet By The Horns. Det är den sista av ölen jag fick som varuprov från distributören The Five Finest för en tid sedan. Jag har förstått att de här ölen har dykt upp lite här och var på fat under senaste månaderna.

Färgen är varmt svart (100 EBC), det två fingrar höga skummet är varmvitt-ljusbrunt och lämnar en del rester på glaset efter sig.

Doften är mjuk med söt choklad, rostad malt och lätta toner av humlebeska och laktos (förtydligande: Laktos ingår inte i denna öl).

Smaken är rostad och medelsöt med rena beska toner. Mörk choklad/kakao och en aning träkol. Medelstor kropp. Eftersmaken mjuk och fortsätter i samma stil som inledningen. Avslutningen är torr och maltig.

Kolsyran är medel till stark, de många bubblorna är små och långlivade. Vätskan är mjuk.

En porter där rundhet och elegans står i fokus. Det är inte den mest komplexa porter jag druckit (vilket drar ner betyget en aning), men det den gör, det gör den väl. God till såväl (halv)mörk choklad som en liten espresso.

Vi kan dansa Lambeth Walk
Det går bra på alla språk
Hej hopp hurra
Nu går det riktigt bra
Hej!

Betyg: 3,73. Tillgänglighet: Varuprov från distributör. Pris: - för 330 ml. Bäst före: OCT 2014.

By The Horns Wolfie Smith

Om ni är i ungefär samma ålder som mig så är chanserna stora att ni tittade på ungdoms-sitcom-serien ”Hemma Värst” (”The Young Ones”) när det gick på SVT under mitten av åttiotalet.

Serien blandade väldigt brittisk slapstick och allmänt orealistiskt underhållningsvåld med Thatcher-kritik, playback-uppträdanden med då aktuella band och parodier på TV-program som få svenskar sett. Handlingen kretsade kring fyra studenter som delade ett radhus.

En av rollerna, Rick eller ”anarkisten” som han ofta kallades här, var en småfjantig drömmare som trodde sig vara ett språkrör för sin generation som drömde om att befria de förslavade folken med sin (katastrofalt dåliga) poesi. Vid de tillfällena kallade han sig Folkets Poet.

Vad har nu detta med denna öl att göra?

Jo: Wolfie Smith, denna amerikanska amber ale på 5,2 % från By The Horns Brewing Co, är döpt efter en figur i TV-serien Citizen Smith, som gick på BBC några år innan The Young Ones. Jag ser många likheter mellan Rick och Wolfie, men också en del skillnader. Var det tidsandan?

Etiketten påpekar dessutom att ölen innehåller såväl gluten som marxism.

Färgen är guld-bärnsten-röd (30 EBC), vätskan är klar (det finns lite jäst på flaskans botten). Det tre fingrar höga skummet är varmvitt, det lämnar en hel del rester efter sig på glaset när det sjunker ner.

Doften är rent humlig med toner av kakor/kex och alkohol. Lite vax/stearin i bakgrunden.

Smaken är överraskande besk i början, smakerna drar åt det blommiga-fruktiga hållet. Beskan mildras något och smaken övergår i stället åt det mer örtiga och kakiga. Medelstor sötma och kropp. Eftersmaken är besk med pomerans och digistivekex samt torkade örter. Avslutningen är mjukt besk med en del alkohol.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna långlivade. Vätskan är något lätt.

En trevlig och besk amber ale. Funkar prima till chilimarinerad grillad fläskfilé.

Betyg: 3,24. Tillgänglighet: Varuprov från leverantören The Five Finest. Pris: - för 330 ml. Bäst före: NOV 2014.

Dalarado Trappers Rye Pale Ale

Det dyker upp nya bryggerier hela tiden. Som det här: Dalarado Brewery i Malung. Jag vet ingenting om dem, mer än att en öl rrån dem i Systembolagets katalog stack ut lite extra: Trappers Rye Pale Ale, en rye beer på 5,2 %.

Råg och rågmalt används främst i tysk Roggenier, men även i amerikanskinspirerade öl som denna. Allmänt ger råg en lite rå, kryddig smak i öl.

Jag noterar först att flaskan är välfylld, nästan överfull.

Färgen är bärnsten-brun (15 EBC). vätskan helt klar. Det varmvita skummet sjunker sakta ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är kryddig och fenoliskt tvålig. Kryddnejlikor. Besk humle och lite örter. När temperaturen stiger kommer det fram lite plast.

Smaken är lätt med lite fenoliska kryddor (kryddnejlika, kryddpeppar, muskotnöt) och lätt jästighet i bakgrunden. Snabbt passerande beska. Den är faktiskt rätt intetsägande. Lätt till medium kropp. Den korta eftersmaken har lite tvåliga toner  och vetemjöl i smaken.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är långlivade. Vätskan är lätt.

En förvånande öl. Inga jättestora fel (förutom plastigheten, men den kanske är avsedd att vara där?), fast utan att vara blaskig är den ganska… platt.

Betyg: 2,73. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment (beställbar till hela landet). Pris: 27:40 för 330 ml. Bäst före: 02-08-2014.