Motala ICA Maxi´s Spring Ale

Jag var på anställningsintervju för en tid sedan. Bland det som skulle göras var att välja några ord som skulle beskriva vad som var viktigt för mig på ett arbete. Ett av de orden vi efter mycket arbete kom fram till var ”ärlighet”. Och det försöker jag hålla mig till även när jag skriver om öl. Hur mycket fördomar jag än har om en öl försöker jag närma mig den med öppenhet och genuint intresse.

Det är inte alltid så jäkla lätt.

Som i förmiddags, när jag och frugan handlade mat på Maxi ICA Stormarknad i Linköping: Mina ögon sneglar alltid på folkölshyllan, man vet ju aldrig om det dykt upp något liksom.

Idag hade det dykt upp något: ICA Maxi´s Spring Ale från det lokala bryggeriet Motala Brygghus. En amerikansk blond ale på 3,5 %.

Och det vore ju jättekul om de lyckats få ordning på saker och ting och bryggt en ren och snygg trevlig öl, få skulle bli gladare än jag.

Men så tittade jag bland flaskorna. Deras innehåll såg olika ut, vissa flaskors innehåll var klart, andra flaskor såg mest ut att innehålla något slags hefeweizen. Mmhmh, okej. Men jag tog till slut två av de flaskor som såg klarast ut ur kartongerna.

Ölen har sedan dess stått still i kylen och sedan en halvtimme vid datorn för att få upp lite temperatur. När jag så öppnar flaskan möts jag av ett rejält kort fräsande och en massa skum som är på väg ur flaskan, en typisk gusher (även om jag sett värre).

Nå, det är på en hanterbar nivå och ingen vätska åkte ur flaskan. När jag så häller upp, försiktigare än jag brukar, möts jag av en gyllene vätska med lite brunt i (35 EBC), den vätska som förr var klar är nu ogenomskinligt grumlig. Det låga vita skummet sjunker snart till ett vitt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är söt med lite vört. Grädde och smör, jästiga fenoler och lite citrus-humle. Men det är den småvassa sötman som slår igenom.

Smaken är besk-syrlig med lite vört och smörkola. Grädde och smör(kola) samt jäst. Grapefrukt och citronskal i bakgrunden. Medelstor kropp. Eftersmaken har en växande smak av brödjäst och torkad frukt. Medestor, något unken, beska. Knäck och småkakor samt jord och multnande löv i slutet.

Kolsyran är kraftig och kortlivad; bubblorna medelstora och vassa. Vätskan är mjuk och något kladdig.

Nä, inte den här gången heller. Gissningsvis är det någon oönskad mikroorganism på gång i den här.

Betyg: 2,16. Tillgänglighet: Maxi ICA Stormarknad i Motala, Linköping och Norrköping. Pris: 25:00 för 2x330 ml. Bäst före: AUG 13.

FrEQuency Bohemian Hopsody

Innan dagens provning blev det prov av en öl som kommit in på prov: Bohemian Hopsody, den senaste ölen från fantimbryggeriet FrEQuency Drinks som bryggt denna DIPA på 8,3 % hos Nils Oscar.

Ölen finns egentligen bara på fat, men De Klomp hade fått någon provflaska för att avgöra om de skulle köpa in den alls. Den egentliga premiären sker 11 april på Oliver Twist.

Ölen är guldfärgad, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt, lite rester blir kvar på glaset.

Doften domineras av humle. Kåda, viss beska. Aningar av klor, kakor och gräs.

Smaken startar med humle och en rejäl ren beska. Fast malten känns tom och anonym, lite enkel. Viss sälta kommer och går. Lätt kropp (den hade varit lätt även om det här hade varit en APA). Eftersmaken är besk med väldigt försiktiga citrustoner i bakgrunden, men den är också lite jordig. Det mycket långa slutet är beskt.

Medelstor kolsyra, små bubblor. Medelmjuk vätska.

Den här går rakt på sak: Det är en besk öl, men ändå inte tungvridande besk. I övrigt finns det väldigt lite maltprofil, och förvånande lite humlesmaker. Jag blev inte övertygad.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet/pris: Smakprov på krogen.

Bild: FrEQuency Drinks.

Ölprovning - Jäst

Dagens ölprovning på De Klomp har varit inplanerad sedan… februari någon gång. Det var när jag första gången läste om att Mikkeller åter tagit fram en serie med sex olika jästsorter, Yeast Series 2.0, som jag rusade till mailklienten och skrev till Bobo att han skyndsamt skulle få ta hem ölen, det här var ju en perfekt provning!

Fast vänta, om jag skrev mail så har jag ju kvar det. Ja, titta. 10 januari.

Att få tag i ölen visade sig ta mer tid än jag trodde, men när de väl konfirmerats från Brill & Co så bestämde vi att det skulle bli idag.

Som vanligt på provningarna gäller regeln ”ju smalare ämne ju fler besökare”, så idag dök det upp närmast otroliga 48 gäster. Tack för att ni kom!

Det är alltså öl som bryggts med samma malt (pale, munich l, cara amber, cara pils) och humle (simcoe, nugget, warrior, amarillo, centennial), samma mäskning och koktid. Alkoholhalten är 6,4 %. Så det är jästen, jästemeraturen och -tiden som skiljer dem.

Frågan är bara hur det skulle bli. Jag tillbringade en hel del tid under veckan med att läsa på om jäststammar, dess släktskap och egenskaper. Som vanligt var The Oxford Companion to Beertill god hjälp (efter att ha kollat med rättningarna).

1. Lager. Doften var som väntat ren och krispig. Smaken var oväntat humlig och besk. Jag hade hört från andra som druckit ölen i serien och tyckt att den haft så mycket humle att jästen inte kommit i det fokus som borde varit seriens mål. Och nu var jag böjd att hålla med: Jag kände verkligen citrusen och blommorna i humlen väldigt tydligt. I övrigt fanns lite snyggt smör i smaken. Skissbetyg: 3,5
2.  American Ale. Något komplexare doft, och bättre balans än lagern. Här var det totalt fokus på beskan som i styrka mellan APA och AIPA. Lite sötare än lagern och lite mer karamell, men fortfarande ren och lite enkel. Skissbetyg: 3.75
3. English Ale. Här kände jag mig hemma! Ännu sötare och maltigare med tydliga brödtoner. Lättare beska och nedtonad citrus. Däremot lätta toner av torkad frukt och digistivekex. ”Som en felhumlad ESB”. Skissbetyg: 4
4. Saison. Nu började det hända saker. Massor av frukter; exotiska, torkade, vildäpplen, fläderblom men också honung och en uppfriskande rufsighet och syrlighet. Humlen var mest småputtrigt besk och saknade urskiljbar. Mycket intressant och rätt god, man kanske en lite mesig saison. Skissbetyg: 3,5
5. Brettanomyces Bruxellensis. Brett! Lite syrlig och väldigt mycket häst, stall och ladugård. En mycket snygg och djup öl som troligen kommer att utvecklas med tiden. Inte alls så försiktig som andfra 100 % brett-öl jag tidigare druckit. Skissbetyg: 4,25
6. Brettanomyces Lambicus. En annan variant av jäst som trivs bäst i vört med lågt pH. Det hade inte den här, vilket märktes. Här var det lite mindre kolsyra, och den lite dov filtig smak med lättare syra. Ingen som helst humle fanns kvar i den här. Kanske till och med lite dammighet. Skissbetyg: 3.

En oerhört intressant och lärorik provning, det här. Jag hade inte alls väntat mig att jästen skulle påverka humlen så mycket som det gjorde.

Men det hade varit väldigt trevligt att veta exakt vilka jäststammar som använts i ölen. Det finns exempelvis fler än en engelsk alejäst, och de som finsn har ganska varierande egenskaper. Min gissning är att det var jäst från Wyeast som genomgående använts, det passar bäst ihop med namnen och resultaten.

Samtidigt kändes det att det skulle finnas plats för en serie 3, det finns så mycket mer jäst att testa med: Champagne, sherry, tjeckisk pils, bayersk veteölsjäst, kolsyrejäst, berliner weisse… Bara som exempel.

Kommande provningar: Burköl med Bobo, 13 april. Humle med Bobo, 20 april. Kolla Facebooksidan för mer information.

Mohawk Easter Rocket

Nu har jag kollat i kalkylbkadet. I skafferiet. Och på Beer Advocate.

Men jag vågar ändå inte vara helt, helt säker. Vi får se.

Jag tror dock att det här är den sista flaskan påsköl jag har kvar (att recensera): Easter Rocket Red India Pale Ale, en amerikansk IPA på 6,7 % som fantombryggeriet Mohawk Brewing Company bryggt hos Slottskällan.

7 sorters malt och 7 sorters humle. Han gör det inte lätt för sig, fantombryggare Stefan.

Färgen är brun-röd (25 EBC), vätskan är klar. Det beigea kompakta skummet är tre fingrar högt innan det sjunker ner till ett tjockt ojämnt lock. Lite rester blir kvar på glaset.

Doften är humlig och något söt. Gräddgodis och knäck, torkad frukt, röda äpplen, plommon och apelsinskal. Rosor i bakgrunden. Medelstor beska som är väl integrerad i frukten. Kexiga aningar.

Smaken är besk med en inledande passerade ton av kaffe. Torkad frukt, lite alkohol, aningar av lagrad ost och plommon. Maltiga toner av choklad, kex och röda bär. Syrliga aningar i bakgrunden leder tankarna till krusbär och rabarber. En hel del kåda och gröna växter. Medelstor kropp. Hallonsylt och en lite jordig ton någonstans. Beskan förändras i slutet och blir sträv och rå.

Vätskan är lätt och något sträv, kolsyran mild-medium med små kortlivade bubblor.

Idag finns många öl av typen IPA att välja mellan. Det här är inte en av de bästa, den är samtidigt för sträv i beskan och för tung i malten. Och någonstans tycker jag mig märka den där maltiga hussmaken från Slottskällan, men det kan lika bra komma från att jag vet var den är bryggd än från mina smaksinnen.

Betyg: 2,94. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2013 (lagerstatus). Pris: 25:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 131031.

Dugges Påsklager

Andra påskölen för i kväll kommer från Dugges, det blir den andra av årets påsköl från dem: Påsklager som är en schwarzbier på 6 %.

Färgen är mörkt brun med en aning rött (50 EBC), vätskan är klar. Det höga luftiga bruna skummet sjunker sakta till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är söt med aningar av vört. Rostade toner av mörk choklad och gammalt kaffe. Lätt metallisk beska. Den är oväntat tunn och ganska platt.

Smaken är mer ”brun” än ”svart”: Choklad, tobak, vört. Lite svartmalt-syra. Alkohol och söt melass. Lätt beska. Medelstor kropp. Gräs, melass och gröna växter i eftersmaken. Avslutningen är söt och kladdig med tydlig alkohol och viss beska.

Kolsyran är medelstor, massor av små långlivade bubblor. Vätskan är lätt och kladdig på samma gång.

Den här känns, utan att ha några större tekniska fel, ofärdig och skissartad.

Betyg: 2,24. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2013 (lagerstatus). Pris: 25:20 för 500 ml. Bäst före: 2014-07-07.

Sigtuna Påskweizen

Bild: Galatea.

Den andra påskölen 2013 från Sigtuna Brygghus är Påskweizen, i grunden en hefeweizen som fått humle från tre världsdelar. 5,2 %.

Ölen är grumlig, färgen är kallt orange-gul (10 EBC). Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker sakta och lämnar lite rester på glaset.

Doften är jästigt fruktig med en hel del mjuka kryddiga toner. Lite citrus och tallbarr-humle. Blandningen av de örtiga och citroniga tonerna är trevlig och ger ett djup till doften. Den är ganska söt med en lätt vete-syrlighet.

Smaken är kryddig med en del jäst och aningar av tvål. Den är balanserad och väl sammanhållen. Citroner och apelsinskal, örtiga kryddor samt muskotnöt, kryddnejlika och timjan i bakgrunden. Den långsamt växande beskan är kraftigare än i de klassiska tyska sorterna, men det fungerar väl och gör ölen mindre kladdig än vad vissa av de Bayerska kan vara. Stor kropp. Eftersmaken har kraftig men ändå mjuk sötma, lite av nya världens humle samt aningar av deg och vetemjöl. Färska örter, lite hö och en mild kryddighet. Metallisk beska i slutet.

Kolsyran är frisk men inte inte vass. De många små bubblorna är kortlivade, vätskan är medelmjuk och aningen kladdig.

Frisk och lättdrucken, humlen från Nya Zeeland och Australien skapar ett nytt djup till en traditionell tysk smak-bas. En av de trevligaste svenska hefeweizens jag druckit. Såpass att jag köpte fler flaskor än den jag fått från bryggeriet.

Betyg: 3,91. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2013 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2013-11-20.

Amsterdam

Påsken har tillbringats i Amsterdam. Frugan och jag åkte dit för att fira hennes födelsedag, så det var inte primärt en ölresa.

Varför det blev just Amsterdam? Tja, det var det enklaste. Jag kunde i onsdags ta resväskan från mitt rum på jobbet och gå 100 meter till Linköping City Airport och checka in direkt. Svårslaget att vara framme på 1½ timma utan byten eller stök. Någon nytta ska man ha av att jobba där jag jobbar.

Men det blev en del öl drucken i alla fall. Någon okej Heineken här (man kunde faktiskt beställa en ”large beer” på den pizzerian), någon inte riktigt lika okej Bavaria där.

Eftersom jag redan innan vi åkte bestämt mig för att jag hade lite för mycket öl hemma redan så skulle jag inte handla med mig något, trots incheckad vä(t)ska. Men vi var ändå förbi ölbutiken De Bierkoning som imponerade med en bred blandning av entisiastöl med tonvikt på USA och Belgien. Här är lite slumpvisa bilder från hyllorna:

Ett besök rekommenderas, om inte annat kan man klappa den keliga katten som smög omkring bland kartongerna.

Ett halvt kvarter från ölbutiken ligger krogen Beer Temple, som jag tror har samma ägare. Vi slank in på torsdagen och tog några öl: Den största positiva överraskningen (under hela resan, faktiskt) var Mikkeller / Brill K:rlek höst/vinter 2012. Trots att den har ett drygt halvår på nacken var denna APA förtjusande balanserad och frisk. Kanske för att den kraftiga dosen Citra behövde lugna ner sig lite?

Efter det ett glas The Kernel Export India Porter: En riktigt bra engelsk porter; rejält med humle, fin syra och bra djup.

Öl dracks också på fredagen. På samma ställe, vilket inte var något svårt beslut. Stämningen i den här lilla krogen påminner mycket om den hos 3 Små Rum, men med stort fokus på amerikansk öl. Men också en hel del belgiskt och danskt (framför allt Mikkeller och vänner) Som jag fattar det har de egen import från USA och erbjuder därför pinfärsk öl på fat och flaska (se fatlistan överst).

Vi hade stämt träff med ölgurun Tomas Danko som bodde något kvarter från vårt hotell. Och det dracks åter en och annan öl. Som Southern Tier Mokah, AleSmith Speedway Stout, Southern Tier IPA, Geuze Boon och en del annat. Allt bra.

Utom… En Evil Twin-öl. Sønderho Hipster Ale är en deras vanliga Hipster Ale-varianter, men den här var lagrad på vitvinsfat. Resultatet blev funkigt, surt och kladdigt på ett smått obehagligt vis.

Annars så rusade timmarna iväg och… Ja, jag känner mig fortfarande (måndag kväll) rätt så sliten av den där kvällen.

Men annars var Amsterdam en trevlig stad, inte minst för att den är så kompakt, vi använde aldrig lokaltrafiken utan promenerade omkring. Folk är hjälpsamma och vänliga och prisläget är väl ungefär som här, kanske att ölen var något billigare. Det enda negativa är väl alla dessa coffeeshops, som luktar illa.

Och så var det det där med vädret. Det småsnöade till och från under hela vårt besök. Inte riktigt vad jag räknat med.