Dark Star Oktoberfest

Dark Star Brewing Company. Ännu ett engelskt bryggeri som jag inte direkt detaljstuderat. Jag vet ungefär att de ligger i södra England, har en mycket hög lägstanivå på sina öl och har under många år levererat  cask ales till Oliver Twist och Akkurat.

Och att deras bitter med amerikansk humle, Hophead, är en av mina verkliga favoriter, en klassiker helt enkelt (som jag drack det sista glaset från den tunnan av under måndagen). Och så deras Espresso Stout… Mmm.

Men Hophead drack jag (utan att recensera) förra måndagen till OTs BBQburgare. Jag har upplevt sämre krogbesök om vi säger så. Jag återkom dock redan på onsdagen för en verklig klassiker ur deras meny: Janssons Frestelse. Jag har fortfarande inte stött på någon som gör den bättre!

Till det skulle man ju dricka något. Valet var inte svårt: De hade Oktoberfest, en Märzen på 5,2 % från Dark Star som de brygger av tysk malt och humle under oktober. På cask.

Färgen är ljust bärnsten, vätskan klar och det mycket låga skummet vitt. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är humlig. Lite hö. Ganska söt. Bra beska.

Smakupplevelsen från början till slut är mer typisk för Dark Stars ljusa ale än en Märzen. Här finns det en hel del humle, är den rentav torrhumlad? Fruktig och medelsöt. Aningen torra toner av citrusfrukt och blommor i eftersmaken. Torr-beska och mjukt söta smaker kompletterar varandra. Aningar av jäst i slutet.

Lätt kolsyra. Få små men ändå ganska friska bubblor.

Jo, som sagt. En jättegod öl, men inte mycket till en Märzen. De torra humletonerna skapar en jättefrisk ölupplevelse.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 473 cl ml.

Bild: Dark Star Brewing Company.

Scapa Special

Akkurat. Något jag verkligen uppskattar med det stället är bredden. Suröl, amerikanare, svenska småbryggerier, vanliga Carlsberg-sortimentet,  tysktorsdagarna… Och så en närmast overklig cuvéelista. Och tillfälliga festivaler. Det finns verkligen något för alla.  Fast jag brukar stanna vid cask-kranarna. Sån är jag.

I förra veckan pågick de skotska veckorna som bäst, och det vore väl fasen om jag inte skulle dricka minst en öl därifrån nu när jag var på plats. Valet föll på Scapa Special, en pale ale på behagliga 4,2 % från Highland Brewing Company.

Den är bryggd på Maris Otter Pale Ale-malt och innehåller humle från såväl USA, Tyskland, Slovakien som Nya Zeeland.

Den klara vätskan är guldfärgad, det låga skummet är varmvitt.

Doften är ganska lätt med lite hö och humle. …väldigt lätt, faktiskt.

Smaken startar med en frisk ren beska. Rätt mycket humle faktiskt med en del hö och gammalt gräs. Låg sötma, aningar av buljong. Mjuka maltiga smaker och lite mineraler. Eftersmaken har lite en del toner av gröna växter/grönsaker och karamellmalt.

Kolsyran är frisk, bubblorna medelstora. Vätskan är medelmjuk.

En trevlig pale ale, lite trist bara att den knappt hade någon doft.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 78:00 för 568 ml.

Bild: Highland Brewing company. 

Notiser LXII

Är det inte humlebrist så är det maltproblem. Enligt Göteborgsposten har årets skörd stora problem med svampskador, vilket kan leda till höjda ölpriser i vår. Länk.

= = =

Ett projekt med namnet N Stor Stark försöker dra in pengar till sin kommande verksamhet, där stora tillväxtmöjligheter under vinst utlovas. Affärsvälden skrev om det här för några veckor sedan: Länk.

Personligen har jag svårt att se en ny spelare på marknaden växa på det här sättet, det känns inte som om de kan muta in någon ny mark på det sätt de hoppas.

Tack till Henrik för tipset.

= = =

Om du tycker att milk stout är för mainstream så har danska Gundestrup Mejeri & Bryghus Valle's Bock, där extra näring tillförts från ostbiprodukten vassle (valle är danska för vassle).  Normalt kan inte öljäst bryta ner laktos, men här har man använt någon annan slags jäst.

Nyheten från Foodculture, länk.

Vi väntar nu bara på att Mikkeller, To Øl. Evil Twin eller någon annan galenpanna brygger öl med grönmögelost som jästkälla.

Eller kanske inte.

Eller så har de redan gjort det.

= = =

Att Systembolaget har en ny VD med bakgrund från handeln börjar nu märkas. För några dagar sedan lanserades en tjänst med e-beställning av nyheterna i kvotgrupp T7, alltså vinkällarsläppen. I praktiken har det alltid varit så att släppens få flaskor delats upp mellan de tre butikerna och depåerna. Det är de sista som nu kommer att kunna beställas av oss ute på landet. Mer att läsa här.

Jag gillar detta, och hoppas att framtida Ingrid-incidenter™ ska kunna undvikas.

= = =

Fortfarande förkrossad att inte ha vunnit Beer Wars-DVDn? Humligheter ger en ny chans! Länk.

= = =

Minst två personer försökte i våras överleva enbart på (stark) öl och vatten under fastan, som vissa munkar lär ha gjort en gång i tiden. En av dem, J Wilson (blogg: Brewvana), har nu skrivit en bok om sina upplevelser: Diary Of A Part-Time Monk.

= = =

Brattanomyces, jästgruppen som ”mumsar i sig vilken sockerart som helst, men gör det oerhört långsamt” (Tomas Danko), som älskas av lambicbryggarana och skys av alla andra i branschen, har nu fått sitt genom kartlagt. Från BeerNews (länk).

Skebo Heeri Kuu

Jag är väldigt svag för referenshumor. I Manegen Med Glenn Killing eller Hassan Med Topplistan. Det är min sorts humor. Förutom busringandet då. Sketcherna var roligare.

Som vinnaren i ringa-in-tävlingen ”Indieskämt”: 

- Varför kan Page Hamilton stagediva hur mycket som helst utan att skada sig? 
- Han har Helmet. 

Obetalbart. Programmet blev givetvis ännu roligare att ha en tidig indienörd i gymnasieklassen som kunde förklara de obskyraste sakerna.

Referenshumor. Denna uppskattning har en baksida, jag blir lätt lite inåtvänt funderande om jag hittar något som kan vara referenshumor, men där jag saknar referensramarna. Som film. Jag tittar inte på spelfilm, så där har jag nog missat en hel del humor.

Som den här ölen: Herri Kuu från Skebo Bruksbryggeri, specialbeställd för Akkurats skotska veckor som pågick fram till för några dagar sedan. Det är en 80/-, en scottish ale på 4,3 % som fanns på cask.

Är det referenshumor där jag missar referensen? Kanske, det känns lite så. Hm, om jag skulle skriva in recensionen i stället? Det är inte mycket annat att göra när jag sitter hemma med förkylning och feber.

Färgen är mörkt röd, vätskan klar. Det låga skummet är ljust brunt.

Den mjuka doften har toner av honung, trä och karamell. Den är ganska lätt men väldigt balanserad.

Smaken startar med en spännande ton av nyklippt gräs och en mjuk mild beska. Jästiga toner av trä som jag väl känner igen från deras andra öl, kan det vara jästen eller de öppna jäskaren som ger den här välbekanta tonen? Den ganska lätta och korta eftersmaken har toner av karamelliserat socker/knäck och fruktig humle.

Kolsyran är något starkare än vad jag väntat mig från en real ale. De små bubblorna är lätta på tungan. Vätskan är medelmjuk och aningen torr.

En skotsk ale ska ha fokus på sötma och malt. Tyckte ärligt talat att den här var lite för lik de andra specialölen som Skebo brukar brygga åt Akkurat/OT, jag läste någonstans att de brukar ”vrida och vända på sina recept för att få fram nya speacialare” och det ger öl som är rätt lika varandra. Speciellt med den hussmak som de utvecklat genom åren. Inte alls dålig, men inte så maltig som jag hoppats på.

Betyg: 3,13. Tillgänglighet: Engångsbrygd, cask på krogen. Pris: 78:00 för 568 cl.

Real Ale-lineup!

Ridgeway Lump of Coal

Veckan i Stockholm innehöll en och annan öl.

Den första jag recenserade var på Man In The Moon, Östermalmskrogen Vasastadskrogen som jag ofta glömmer bort. Det är fel del av stan liksom. Att de inte själva importerar gör också att deras öl ofta också dyker upp ute hos oss ute på landet. Men nu hade jag ätit en utsökt Bibimbat på Ariarang, och då låg ju Man In The Moon i närheten.

Hm, det var nog 5 år sedan senast eller något ditåt.

Stället var sig likt, det är en av de få krogar i Sverige som har baren i en ö i mitten av lokalen. Det är murrigt och brittiskt på ett trevligt sätt. Och ganska lugnt en tidig tisdagskväll.

Under december kör de med en stor julölskampanj, ”En Godare Jul”, som man kan läsa mer om här. Jag ögnade igenom fatölssortimentet med stor entusiasm och valde till sist ut en svart öl, Lump of Coal från engelska Ridgeway Brewing. Fatet är från förra årets tappning, 2010.

Färgen är svart, det fingertjocka skummet är gyllenbrunt. Lite skumrester blir allteftersom kvar på glaset.

Doften innehåller framför allt söta röda bär, lite beska, lakrits oh hallongodis.

De röda bären återkommer i smaken, liksom en bränd ton som gav associationer till brända popcorn. Salta hallon-godis noteras också. Eftersmaken är relativt lätt med mer av de där röda bären, lite ren lakrits och tyskt rågbröd. Växande fruktig efterbeska och aningar av lagrat starkvin.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna lika friska. Vätskan är rätt lätt, men inte så det stör.

En engelsk stout som höjer sig över medelbetyget, jag insåg först i efterhand att den var på 8 %, jag hade själv gissat på kanske 5 % så välgjord var den. Tyvärr serverades den på tok för kall, något som tjejerna i baren var medvetna om men som det inte gick att göra något åt. Det förtog dock något av upplevelsen även om jag försökte ignorera detta vid betygsättningen.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:- för 500 ml.

Bild: IBU Store.

Beer Wars-utlottningen utlottad!

Jag har varit i Stockholm under veckan, på kurs. Den övriga tiden ägnade jag mig åt att samla krogkvitton och ölrecenseioner. Så inom kort blir det lite mer bloggaction igen.

Nu är det hög tid att presentera vinnaren av Beer Wars-utlottningen! Det blev Karl Räms som kammade hem filmen, grattis!

Själv vill jag tacka Despotz Media för film och distribution. Ni andra, mindre lyckliga, kan fortfarande förhandsboka denna utmärkta öldokumentär hos exempelvis CDON.

Beer Expo 2012

Festivalen 2010.

I höstas började Folkets Park i Linköping att omvandlas till ett bostadsområde. I och med det fick plötsligt föreningen de pengar de behövde för att kunna helrenovera Cupolen-huset. Något som satte igång omgående. Ombyggnaden har länge varit planerad och behövd, men det ställde till det för ölfestivalen Beer Expo som tänkt sig ha sin festival där under våren.

Nu har det problemet blivit löst, festivalen flyttar till konferenscentret Tornet på gamla slakthusområdet!

Redan nu är listan med utställare imponerande:

• Wicked Wine Sweden
• Ängö Kvatersbryggeri
• Närke Kulturbryggeri
• Oppigårds Bryggeri
• TWC Dryckesutbildning
• Slottskällans Bryggeri

och fler lär komma. 17 mars är datumet som gäller. Fortlöpande information finns framför allt på Beer Expos Facebooksida.