Ointressant statistik

Här kommer en omgång ointressant statistik samlad senaste året om Ofiltrerat från Google analytics:

Mobila enheter efter antal besök

1. iPhone
2. Android
3. iPad
4. Sony
5. Windows
6. iPod
7. Blackberry
8. SymbianOS
9. Nokia

Sökord

1. ofiltrerat 14.459
2. ofiltrerat.se  3.351
3. http://www.ofiltrerat.se/ 2.460
4. ölblogg 1.649
5. zeitgeist beer 1.495
6. julöl 2010 1.051
7. www.ofiltrerat.se 823
8. ölfrämjandet 660
9. mohawk stitch 460
10. st eriks ipa 433   

Ska Nefarious Ten Pin Imperial Porter

4 juli. Lika bra att fortsätta nationaldagstemat och köra amerikanskt: Nefarious Ten Pin Imperial Porter är en amerikansk imperial stout/porter på (relativt måttliga) 8 % från Ska Brewing i Colorado.

Färgen är extremt mörkbrun, nästan svart (90 EBC). Vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker sakta ner och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är rund och medelsöt med toner av kaffe, choklad, kakao, nötter, torkade röda frukter och fikon. Lite alkohol.

Smaken är halvtorr och mycket balanserad. Lite rostade nötter och pumpernickel, lätta rena beska toner, röda bär och värmande alkohol. Eftersmaken är rätt så besk med toner av färsk frukt och mörkt rågbröd. Balans? Ja. Lite alkohol i slutet.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är mycket friska. Vätskan är medelmjuk och lite torr.

En trevlig imperial porter. Väldigt välbalanserad, men kanske aningen för okomplicerad. Fungerar lika bra till Magor som till Stilton.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter 1 mars 2011 (lagerstatus). Pris: 79:30 för 650 ml. Bäst före: DEC 2011.

Eskilstuna Tumbo Tysk Pils

Häromveckan var jag i Eskilstuna för att så gott jag kunde hjälpa till med Allt Om Öl Festivalen. Det var trevligt, men det har jag ju redan skrivit om.

Givetvis samlade jag på mig så mycket av Eskilstuna Ölkulturs öl jag kunde, så två Systembolagsbutiker besöktes.

Efter att ha sorterat och mediterat har jag nu beslutat mig för att börja med Tumbo Tysk Pils, en tysk pilsner döpt efter en ort i stadens närhet. Ölen är bryggd på pilsnermalt och humlesorterna Magnum och Hallertauer. Alkoholhalten är 4,8 %. Och enligt bryggare Lucas så ska den vara ”krispig” vilket jag tycker är ordet som ska passa med den här sortens öl.

Färgen är hlamgul (6 EBC), vätskan klar. Det luftiga vita skummet är tre fingrar högt innan det saka faller ner och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är mycket ren. Lite gräs/hö i beskan. Väldigt försiktiga toner av metall och sötma i bakgrunden.

Den första smaken har en mycket svag men fullt märkbar ton av stall/häst, jag anar nästan lite rök. Väldigt svag, och den går fort över, men den finns där. Jag anar att det finns en mycket begränsad Brettanomyches-infektion i den här flaskan.

Näväl. När den här bismaken tonat ut så möts jag först av lite söta spannmålstoner och en fin krispig (japp!) beska. Medelstor kropp. I eftersmaken noterar jag gräs/hö/blommor i låga nivåer som verkligen passar för den här typen av öl. Smakerna är välbalanserade och rena med en viss sötma och en fin torr beska. Avslutningen är ren och mjukt besk.

Kolsyran är lätt till medium, de små bubblorna är friska. Vätskan är lätt.

En riktigt bra pilsener. Om… det inte hade varit för den där tråkiga bismaken i början. Jag hade, när jag doftade på ölen, höga förväntningar, men nu är det som det är.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment lokalt i Eskilstuna. Pris: 31:20 för 500 ml. Bäst före: 2012-01-25

Gotlands Sitting Bulldog IPA

Till dagens after work på De Klomp (är det after work när man äter på sin arbetsplats minuter efter att man jobbat?) åt jag en förhandsversion av den nya hamburgaren som är under utveckling. Den kommer att bli bra av det jag tuggade mig igenom.

Så vad skulle jag dricka? Något brittiskt? En pale ale? Eller? Tja, jag blev rekommenderad Sitting Bulldog IPA från Gotlands Bryggeri och jag började recensera den i tron att det var just en engelsk pale ale. Nu i efterhand har jag insett att den, i alla fall när den lanserades, var en amerikansk IPA. Jag har justerat betyget därefter. Alkoholhalten är 6,4 %.

Färgen är bärnsten, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt, det lämnar lite rester på glaset när det sjunker ner.

Doften domineras av en något metallisk beska. Lite karamell och en syrlig aning i bakgrunden.

Smaken startar med en uns honung. Medelstark växande beska. Mjuk maltig sötma med lite färska blommor och torkad frukt. Eftersmaken har en kraftig beska med engelska toner av toffee och aprikoser. Avslutningen är medeltorr.

Kolsyran är medelstark och bubblorna medelstora. Vätskan är lite strävt torr.

Bra humletoner, men något för torr och sträv för min smak. Jag vidhåller dock att det inte finns någonting amerikanskt i den här ölen. Kanske Gotlands har ändrat receptet? England nämns men inte USA i produkttexten på webbsidan.

Betyg: 3,48. Tillgänglighet: Fat på krogen (finns också i Systembolagets beställningssortiment). Pris: 79:00 för 500 ml.

Ofiltrerats favoriter

Idag var det en våtvarm provning på De Klomp. Imponerande 28 gäster hade kommit för att höra mig babbla om några favoritöl. Och precis som utlovat…

22 % imperial dunkelweizen lagrad på drivvedsfat. Romlagrad porter som gömts i Vatikanstatens arkiv sedan 1924. Uruguayansk witbier med kebab-kryddor. Roggenbock från Ulrika. Kriek med spontanjäst från Hultsfredsfestivalen '93 (fin jordighet!). Saltlakrits-bockbier. Kabala-Kölsch.

Det är tydliga exempel på öl som inte kommer på lördagens provning.

Däremot kommer det öl som ölguru Magnus Bark tycker är riktigt goda. Rariteter blandas med helt vanliga och underskattade öl.

 Så vad drack vi?

• Bavaria Pilsener
• Herold Black
• Weihenstephaner Hefeweissbier
• Mikkeller Not Just Another Wit
• Anchor Porter
• Het Anker Cuvée Van De Keizer Blauw 2007

Det började med tre klassiska och stilsäkra öl, följt av en nyskapande imperial wit, åter till en klassisk engelsk/amerikansk porter och så till sist en riktig godisöl.

Jodå, jag är nöjd. Fuktig och trött, men nöjd.

Nils Oscar Saison

Allt i fel ordning. Som vanligt.

För några dagar sedan recenserade jag Nils Oscar Sorashi Blond, och idag blir det dess ”föregångare” Saison. Nils Oscar hade ursprungligen gjort en testbryggd, minns  jag rätt mest för att lära sig hantera belgisk jäst (någon som minns bättre?) och den blev så lyckad att man sommaren 2009 bryggde mer och sålde ett begränsat antal flaskor till Systembolaget. Det är i vilket fall en saison på 6,6 %.

Färgen är guld (10 EBC), vätskan är  klar. Det tre fingrar hårda skummet är ljust beige och kompakt med en krater högst upp. När det mycket långsamt sjunker ner bildas lite skumrester på glaset.

Doften är lite rå med orena toner av mogna äpplen, citronsyra/citronsaft, röda bär, blandade kryddor (inkluderande kryddpeppar och svartpeppar) och gräsig humle.

Smaken är först aningen metallisk, bittersöt och kryddig. Något jordiga mineralsmaker, värmande alkohol, färska örtkryddor och lite peppar. Eftersmaken är något torr med toner av kokt fisk(!), kryddor och örter, te, rågbröd och gröna bananer. Avslutningen adderar lite honung.

Kolsyran är stark med massor av små bubblor; vätskan är medelmjuk.

En uppfriskande och småtuff saison med kanterna på de rätta ställena samt en intressant kryddning. Trots sina två år på flaska kände jag nästan inga klassiska lagrade smaker. Men saison utvecklas kanske inte på det där russinsättet?

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2009 (slutsåld). Pris: 99:00 för 750 ml. Bäst före: Maj 2011. Bild: Nils Oscar Company.

Brewdog Sorachi Ace (IPA Is Dead)

Första ölen ur fyrpacket IPA Is Dead från BrewDog blev lite slumpmässigt Sorachi Ace. Liksom de andra ölen i serien är det en IPA på 7,5 %, den delar också maltbas och jäst med de andra.

Sorachi Ace är en rätt ny, ursprungligen Japansk humlesort som utvecklades av Sapporo för eget bruk, men under humlebristen 2007-08 började den exporteras och odlas nu även i USA. Det är en humle med upp till 16 % alfasyror (= ganska mycket) och den utmärks enligt databladen av en tydlig citronsmak.

Färgen är koppar (18 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varm-vitt och kompakt, det lämnar en del skumrester när det sakta faller ner.

Doften är humlefrisk, söt och mycket välhumlad. Toner av exotisk frukt som kiwi, apelsinskal, aprikos, stjärnfrukt och syrliga fruktkarameller. Beskan är kraftig. Jag hittar bröd, kåda och beska örter. Den är robust och närmast aggressiv.

Smaken är mycket besk. Stöta toner av farinsocker och kandisocker. Men smaken handlar om humlen: Smakerna får mig att associera till exotisk fruktcocktail på burk: Aprikoser, mango, körsbär, stjärnfrukt, papaya. Blommor, russin, kåda och antydan till nötter. Eftersmaken är något mer polerad och mildare med samma frukter samt lite plommon och svarta vinbär samt en växande torrhet. Avslutningen är besk och torr med frukttoner och färsk humle.

Kolsyran är ganska lätt, de få små bubblorna är skarpa. Vätskan är mjuk, närmast tjock.

En intressant öl, även om jag inte noterade speciellt mycket citron från denna nya humlesort. Trevligt nog blev den inte så enkel och enkelspårig som vissa singelhumlade öl verkar bli.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter 1 juni 2011 (lagerstatus). Pris: 99:20 tillsammans med de tre andra flaskorna, totalt 1320 ml. Bäst före: 30.01.12