Som visade sig vara nu i helgen. Tåg till Stockholm, lite mat och öl och sömn.
Kursen skulle hållas i en kvarterslokal i Midsommarkransen. Vi var 26 anmälda, vilket jag fattade var något slags reklam. Vi fick böcker; ”How To Brew” och ”Evaluating Beer”. Vi efter en föreläsning om domarrollen i stora drag en mer praktisk aktivitet: ”Bygg en bira”. Efter att ha delats in i grupper fick vi varsin plastmugg öl och tillgång till ungefär 100 olika saker som luktade: Fruktjuicer, kryddor, matvaror, godis, blöt wellpapp, bränt gummi, gräs, blommor och allt möjligt annat. Efter en dryg timme var vår grupp rätt nöjda med vad vi fått ihop. Enbart utgående från doften var jag rätt säker på att ölen var Duchesse De Bourgogne. En annan i gruppen gissade tvärtom på Anchor Porter. Han hade rätt. Imponerande. Vi fick beröm får vårt jobb.
Lunch.
Efter lunch ett mer ingående studium av… vad det nu var. Jag skrev aldrig av schemat och minns inte riktigt. Kan det ha varit var i bryggprocessen olika smaker och felsmaker uppstår? Eller var det jäst vi hörde om? Vi provade en handfull arketypiska öl blint och försökte kategorisera dem. Svårt men kul. Jag överdriver inte om jag säger att jag hade träningsvärk i näsan.
På kvällen gick de som ville ut, stället som valts var Bishops Arms Vasagatan, ett ställe som jag inte varit på på ett bra tag. Här kom helgens ölmässiga magplask: Nøgne Ø Bitter. Jag blev faktiskt redan misstänksam när jag fick flaskan, den var 11 månader gammal och framstämplad ett år efter bryggningen. Modigt för en öl på 4,5%. När jag började dricka besannades misstankarna: Den var vansinnigt trött och jolmig och nästan helt skadad. En kombination av ålder och ljus?
Jag gav mig därifrån rätt tidigt, det hade varit en hård dag och man ville vara i god form även på söndagen. På väg från Vasagatan till Magnus Ladulåsgatan och hotellet stannade jag till på relativt nyöppnade Monks Porter House i Gamla Stan. Nere i källarvalven hittade jag ett par Ölfrämjare och en riktigt god egenbryggd stout, Maddeleine på 4,8%. Torr, rostad, ren och snygg.
Hotell. Sömn. Frukost. Ut till Midsommarkransen.
Tempot var ännu högre. Nu fick vi in lite öl som åter skulle artbestämmas, men nu också bedömas efter denna underklass. Tillsammans skrev vi sedan ett summeringsprotokoll. Vi triangelprovade också ett par gånger: Tre glas, två öl. Vilken skulle bort? Vi hade också något slags föreläsning om öltävlingar, tror jag.
Lunch.
Nu var det föreläsningsdags igen. Jessica Heidrich pratade om felsmaker och dess uppkomster. Vi fick också in ett antal mer eller mindre konstiga eller felaktiga öl som skulle analyseras. Jag var helt bortkollrad. Och någonstans här gick min näsa helt i baklås – vad jag än luktade på hade en klar och tydlig doft av färska hallon.
Så var det dags för den sista aktiviteten: 4-5 öl skulle blint typas in och recenseras. Nu skulle vi kring bordet också samsas om ett omdöme och en poäng. Kursledningen (tillika delar ur SHBF-domarkommittén) gjorde detsamma. Jättesvårt. Och lite frustrerande, vi kände instinktivt att vi gav för höga poäng, speciellt en öl som var uppenbart konstig.
Och mycket riktigt: Många av våra betyg (på en skala 0-50) var 15-25 poäng högre än domarnas.
Här någonstans kände jag mig helt knäckt. Jag hade tyckt att jag hade hyfsad koll på öl, bryggprocessen, smaker, typer och dofter. Nu kändes det i stället som om jag inte hade en aning om någonting: Jag typade konstant ölen fel, kände inte igen typiska smaker och dofter eller visste varifrån de kom.
Jag insåg att jag ingenting kunde om öl. Alls. Och att jag borde nog brygga något, någonstans. Helt knäckt.
Nu fick vi information om tentan i mitten av januari. Jag har redan tentaångest.
I vilket fall har jag redan nu sugit upp en hel del om själva provningsprocessen, så jag hoppas att recensionerna här kommer att bli lite bättre.
Nästa domarutbildning hålls hösten 2012. Jag tror man redan nu kan anmäla intresse. Vissa delar av den här texten är medvetet suddig för att inte folk exakt ska veta vad de kan vänta sig om de går den.
