Radeberger Pilsner

Radeberger Pilsner från Radeberger Exportbierbrauerei har jag druckit förut, jag tror att Systembolaget hade den tillfälligt under sommaren 2006. Då på burk och fick betyget 3,65.

Färgen är ljust gul, det två fingrar höga skummet vitt, kompakt och fast. Ser vanlig ut.

Neutral doft. Lite malt, antydningar av friskt trä. Svag.

Lätt smak av trävirke, torr malt. Lite unken. Syrlig eftersmak med bröd, lite alkohol. Känslan är konstgjord och instängd.

Lätt-medium kolsyra, lätt vätska.

Jättetrist! Hade den varit dålig hade den i alla fall haft lite karaktär. Betyg: 2,35

Brauerei Gasthof Hotel Post Postwirt's Dunkel

Det var ett tag sedan jag drack en dunkel, så det är dags nu. Brauerei Gasthof Hotel Post ligger i allra sydligaste Tyskland och gör en som heter Postwirt's Dunkel.

En lustig detalj med den här flaskan är förslutningen: Kronkapsyler har jag ju varit med om, liksom vanlig kork, champagnekork med grimma samt metalkapsyl som man drar upp med en ring. Men det här är nog första ölen jag dricker från en flaska som har en gammaldags skruvkapsyl!

Färgen är brun-röd, det två fingrar höga skummet är ljus-beige och luftigt. Lite skumrester på glaset.

Doften är torr och lätt rostad. Jag noterade lite toner av mörkt bröd, blommig humle, blandade grönsaker och en mild bitterhet.

Smaken är komplex. En hel del smör, rågbröd och blommiga smaker balanseras av en mild bitter-sur humlesmak. Mildare smaker av frukter (persika, pommerans, kiwi) och kryddor (muskotnöt, stjärnanis, kryddpeppar). Eftersmaken är torr med blommor/gräs/örter och en mycket behaglig bitterhet.

Kolsyran är medelstark, vätskan är medel-mjuk i munnen.

Som sagt, komplex. Ett starkt argument mot de som tror att det bara är överjäst öl som kan utveckla stora smaker. God! Betyget blev A- 4,25.

Soundtrack: Petter "Krokodil tårar" (2006), BWO "Open Door (DJ Slow Remix)" (2006), Shirley Clamp "Min kärlek (längre instrumental)" (2004), E-Type "Angels Crying" (1998), Maschine "There But For The Grace Of God Is I" (1979), the Rio Grandes "Soldiers Take Over" (?)

Dithmarscher Maibock

Ännu en öl från Schleswig-Holstein, vänligt importerad av mamma.

Maibock är tyskarnas traditionella våröl, lite alkoholstarkare och mer humlat än den vanliga för att passa för vårens-ankomst-rajtan-tajtan. Även om den heter maj så börjar de ofta säljas redan i slutet av mars och ett par månader framåt. Einbecker är väl den mest kända, och jag tror att det är från den som traditionen med gröna etiketter kommer.

Men nu är det Maibock från Dithmarscher Breuerei som ska dissekeras. Om jag fattat det rätt är det en ny produkt för året.

Färgen är guld; det höga luftiga vita skummet sjunker sakta till en två fingrar hög skumkrona under ett stilla fräsande. Antydan till skumrester lämnas.

Den friska doften är väldigt maltig med toner av gräs och hö. Lite söta toner av sirap och kola och en aning jäst.

Smaken är även den maltig och aningen söt. Jag noterar en hel del gräs/hö, sötmandel, gräddkola och nyutslagna träd. Eftersmaken lägger på detta en mild, nästan omärkbar bitterhet och än mer gräs och... björksav. Avslutningen är något torr.

Kolsyran är mild för att var en lageröl. Små bubblor. Vätskan är medel till tunn.

Inte minsta spår av de 6,5% alkohol; se och lär, svenska storbryggerier!

Något jag inser är att den här tonen av färskt gräs ofta dyker upp från öl som gjorts i nordvästra Tyskland. Kan de ha någon sorts aromhumle som de är speciellt förtjusta i? Intressant i vart fall. Betyget? B+ 3,9.

Soundtrack: Ison & Fille feat. Sabo & Gurmo "Ge mig!" (2006), Hansson & Karlsson "Space" (1969), Paradise Lost "Harbour" (1999), Scientist & Root Radics "Scientist Ganja Dub" (?), Bob Marley & the Wailers "No Sympathy" (1970), Dr Dre "Lyrical Gangbang" (1992), Spånka NKPG "Vad jag behöver (förlängd version)" (2006)

Schneider Aventinus

Den första ölen i stilen weissenbock som kommit till Systembolaget? Jag tror att det är Aventinus från Private Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn GmbH (vad är det med tyska företagsnamn egentligen?); en öl som finns i beställningssortimentet, men som går att beställa styckevis. Hurra!

Färgen är brun (närmast som en mjölkchokladkaka) med en lite orange kant, vätskan mycket grumlig. Det jättestora skummet är beige; det sjunker sakta ner till ett tjockt lock och lämnar lite rester på glaset.

Doften är syrlig med massor av jäst. Det finns också kryddor (kanel, kardemumma, muskot) och rostade smöriga toner. Komplex, frisk och balanserad.

Smaken är... Ôj. Wow. Den är ganska mild och försiktig i början. Enormt balanserad och mjukt elegant. Jag noterade sura vetetoner, bagerijäst, tropiska frukter och svarta vinbär. Eftersmaken är aningen torr med en hel del rostad malt, vetedeg, franskbröd, gammaldags fruktgodis och en sakta växande smak av kex.

Kolsyran är medelstark, massor av pyttesmå bubblor, Vätskan är mycket krämig och aningen tjock i munnen.

Den första weissenbock jag dricker, och jag tror inte att jag kunde få en bättre start. Betyget blev förkrossande A+ eller 4,55, och den hamnar därmed på min top 20-lista, alla kategorier!

König Ludwig Weissbier Leicht

Jag gillar hefeweissen. Och när man kan köpa dem på Hemköp så klagar jag inte. Den här verkar inte vara specialgjord för sverige, så König Ludwig Weissbier Leicht från Kaltenberg / König Ludwig har den lite ovanliga alkoholhalten 2,9%. Den finns också i en alkoholfri variant, men den hoppade jag över.

Färgen är orange-gul, vätskan grumlig. Det stora skummet är gulaktigt: det sjunker sakta ner lämnandes lite rester på glaset.

Doften är söt-syrlig med inslag av skumbananer, deg och tropiska frukter. Aningen tunn, visserligen, men allt som ska finnas här är på plats.

Smaken är lite jordig, jag hittar lite bananskal, kiwifrukter och aprikossylt. Det finns en balanserande syrlighet med jäst och degsmaker. Eftersmaken innehåller vetemjöl, fruktgodis och en försiktig bitterhet.

Kolsyran är kraftig, som det ska vara. Vätskan är dock på gränsen till tunn.

Det är inte så att det kryllar av folk-veteöl, men den här var inte dum alls. Den funkar troligen utmärkt med de mest skillda sorters mat, till vrålhet ungersk ölkorv går den i alla fall utmärkt. Betyg B- 3,5-

Hofbräu Münchener Weisse

Vi kör igång med en kyld öl från kvartersbutiken: Münchener (Kindl) Weisse från Hofbräu München.

Ick. Det var lite knepigt att hälla upp den här på rätt vis i ett lågt grogglas. Man skulle kanske tagit med en uppsättning glas hemifrån? (obs skämt)

Här i Ungern verkar tillnamnet "Kindl" ha ramlat bort, men det verkar vara samma öl.

Färgen är blekt gulorange, vätskan grumlig. Det stora vita kompakta skummet är väldigt hårt, det sjunker långsamt lämnandes lite rester på glaset.

Doften är syrlig med lite söta toner. Jag uppfattade lite skumbananer och jordig jäst. Kanske rentav en antydan till vinäger. Ren och balanserad.

Smaken är väl sammanhållen: En mild syrlig bakgrund med friska frukttoner (bananer, gröna äpplen, kiwi), jäst och vetedeg. Eftersmaken bjuder på lätta smaker av aprikoser, bananskal, och vetemjöl. Avslutningen kompletteras med en lätt antydan av bitterhet.

Kolsyran är lite mildare än vad jag är van vid från stilen Hefe Weissen. Små bubblor. Vätskan är mycket mjuk och aningen tjock.

Ett skolexempel på Hefe Weissen, möjligen kan man anmärka en aning på den relativt svaga kolsyran. Betyg: B+ 3,9.

Flensburger Pilsener

En mörk, disig och ruggig vinterkväll några dagar innan jul? Definitivt dags för en pilsener från norra Tyskland!

Flensburger Pilsener heter den kort och gott och är den största produkten från Flensburger Bräuerei Emil Petersen (det är många danska namn i norra Schleswig-Holstein...). Den fick i somras betygen 2,85 av mig.

Färgen är blekt gul; det stora vita luftiga skummet är tre fingrar tjockt och oväntat fast i konsistensen. Fin krater överst. Prydlig!

The smell is a bit... höll jag på att skriva. Men doften är lite sötsyrlig, den påminner starkt om vitt formbröd. Gräs, smör, lite bitterhet, toner av blött papper och sädesfält. Tja, sådär?

Smaken går i samma stil, jag kommer bara att tänka på när man åker omkring bland sädesfält och oljeväxter under sensommaren. Raps. Korn. Nyslaget gräs. Milda örtkryddor. Aningen jäst, förvånande liten sötma. Eftersmaken är lätt bitter med mer gräs och antydan till smörsmak och än lättare citronsyra.

Hade det inte varit för att smakerna är så rena och balanserade hade jag kanske börjat misstänka att den här ölen passerat sitt bäst före-datum. Men det har den inte, den är först i februari 2008. Dessutom känner jag igen den här smaken från de andra ölen som kommer från Flensburg Kan de ha en egen jäststam tro? Det är dock väl genomfört och trevligt på sitt vis.

Kolsyran är aningen mild för att vara en tysk pilsener, och vätskan är mjukare än andra i stilen. Vilket gör den mer lämpad för att långsamt smutta och fundera över i stället för en halsbar törstsläckare.

Kort sagt: En annorlunda tolkning av en stil som lätt blir tråkig. Betyget den här gången: 3,4.

Soundtrack: Silicone Soul "Right On, Right On" (2000), Alan Howart "The Shape Also Arises" (1989), Michael B Tretow "Fippelin" (1983), the Beatles "I Wanna Be Your Man" (1964), Karl Gerhard "Jazzgossen" (1951), Fatboy Slim "Mad Flava" (2000), Missy Elliott "Higher Ground (Prelude)" (2001), Christian Falk "Calling You" (1999), Mics of Fure feat. Rahseed "Backtrack" (2001)

Hirsch Bräu Holzar-Bier

Ska man tro Beer Advocare är Holzar-Bier från Der Hisch Bräu i tyska Sonthofen en Dunkel. Fast i flaskan ser den betydligt ljusare ut? Innan jag ens öppnat skulle jag nog mer kalla den för en mörk kellerbier. Dags att peta upp patentkorken...

*plopp*

Färgen är djupt brunröd - vätskan är klar. det fingertjocka skummet sjunker långsamt till ett tjockt beige skumlock med en tjock ring kring glaset som också har mycket rester kvar.

Doften är söt, maltig och lite bitter. Jag hittade lite mörk sirap, nyslaget gräs och syrliga örter. Inte på något sätt mild, men ändå tunn.

Lättrostad malt dominerar smaken. Det finns också gott om jordiga nyanser liksom sötmandlar och stekt kött. Jag noterade lite lätt bitterhet från humle. Jag skyller också tonerna av kokta grönsakerna på dessa kottar. Eftersmaken lämnar en hel del sötma efter sig, liksom öter och fräs, våt wellpapp och riktigt billig mörk choklad.

Kolsyran är medelstark; vätskan är aningen vattning.

Massor av malt med lite rostade toner. Men jag saknar samtidigt den kropp och elegans jag vill ha från en fin mörk lageröl. Å andra sidan verkar det faktiskt som om Munchen Dunkel faktiskt ska vara såhär? Betyget blev ett icke övertygat 3,15.

Soundtrack: the Beatles "I Will" (1968), Stray Cats "Stray Cat Strut" (1981), Art of Noise "(Do) Donna (Do)" (1984), Ebba Grön "Het Choklad" (1982), Sonny Rollins "Blue 7" (1956), Ozzy Osbourne "You're No Different" (1983), Si Zentner "Charade" (1964), Derrick May "Salsa Life" (?), The Invisibl Skratch Piklz "Woo Hah! Come On Hit. Yeah" (1999), Iron Maiden "Infinite Dreams"(1988)

Paulaner Weißbier Kristallklar

Det här är alltså en ljus filtrerad veteöl, det som tyskarna kallar "Kristall Weiss" eller, när den kommer från Münchenbryggeriet Paulaner Salvator: Weißbier Kristallklar. Jag kan ju inleda recensionen med att jag aldrig riktigt begripit mig på varför man ska filtrera en veteöl över huvud taget.

Färgen är gul, det stora skummet sjunker ner till ett tjockt vitt lock utan att lämna mycket till rester.

Doften är syrlig med en hel del deg, jäst och lite bitterhet.

Smaken är syrlig med en hel del deg, jäst och lite bitterhet. Den är ren och rätt enkel. Lite fruktiga toner av kiwi och carambole. Eftersmaken är på en gång mild och lite skarp. Lite krämiga toner av formbröd och exotiska syrliga frukter.

Kolsyran är rätt kraftig med små bubblor. Vätskan är lite mjuk.

Som sagt, jag begriper inte riktigt varför folk vill ha en filtrerad klar veteöl som saknar djup och komplexitet i smaken. De smaker av jäsande vetedeg som finns i tysk veteöl accentueras här, och jag förstår faktiskt varför folk blir tveksamma till veteöl som sådant när till och med jag får svårt för en halvliter.

Betyg: 2,95. Men det är mer av ett "följer stilen" än "jag gillar"-betyg.

Förresten: De två senaste bilderna är behandlade så att just glas-delen över den stora etiketten blivit mindre skarp. Funkar det?

Soundtrack: the Boppers "Run to your Love" (1991) , Invisibl Scratch Pikz "Hip-Hop Slam Intro" (1999), Brainpool "That's My Charm" (1994), Kikki Danielsson "Fri" (2001), John Kirby and His Onyx Club Bous "Undecided" (1938), the Swe-Danes "You're Driving Me Crazy" (1960)

Astra Urtyp

Ombyte förnöjer. Åter dags för en tysk pilsner: Astra Urtyp från Holsten.

Jag vet inte... Jag orkar nog inte ens skriva in en vanlig recension. Jag bara konstaterar att det var en vanlig tysk ljus lager med lite extra bitterhet för att kunna kategorisera den som en tysk pilsener. Varken mer eller mindre. Betyg: 2,95.

Man blir tjock av den här sortens öl, jag blir så sugen på tilltugg när den smakar så lite.

Så det så.

Riegele Kellerbier

Så satt man i lördags eftermiddag på Monks Café med lite tid att slå sönder. Sambon Caroline frös som en hund efter att vi stått på en perrong i blåsten. Hon ville ha något värmande och jag frågade efter någon Winter Warmer. Nej, de hade inte kommit in än, men... Vänta lite.

Efter någon minut kom en av servitörerna tillbaka från de bakre regionerna med en flaska i handen. Jo, de hade faktiskt hittat en flaska Fullers Old Winter Ale i ett hörn från förra vintern. Detta accepterades. Den verkar faktiskt gilla att ligga i ett år, den var mjukare och än mer balanserad än vad jag mindes. Se det som ett tips?

Jag då? Jag tänkte väl dra till med något lagom obskyrt, så jag frågade efter den gamla tyska öltypen kellerbier. Oh, svarade barmannen intresserat, på flaska eller fat? De hade faktiskt en kellerbier på fat, något jag faktiskt inte ens hittat i Tyskland! Vad jag just beställt var Kellerbier från Riegele i Ausburg (som för övrigt verkar vara kompisar med Monks).

Under upphällningen berättade jag att jag hade en teori att just kellerbier är en typ som kan vara på gång att upptäckas av ölvärlden. "Ja, lager är på gång!" utbrast jag sedan men blev snabbt rättad: "Det här är en ale. Bryggmästaren på Riegele har berättat att i stort sett all tysk kellerbier är ale". Jag är inte helt övertygad, och Wikipedia tycker att det "often" är lageröl. Någon av er läsare som har mer argument åt olika håll?

Färgen är orange-gul; vätskan är mycket grumlig. Det två fingrar tjocka skummet lämnar lite rester. Doften är mycket fruktig och rätt oren (på ett positivt sätt). Vissa toner av jäst och bitter humle.

Smaken är mycket fruktig: Gröna äpplen, selleri, jordnötter, vinäger, borsyra, plommon, grillkrydda. Smaken är torr, liksom eftersmaken. Där hittade jag malt, vinäger, honung, marmelad och lite lätt bäska. Kolsyran är frisk med stora bubblor. Vätskan är aningen tunn.

En bra och lite olydig öl, men jag hade nog önskat ännu mer av villdvuxenhet och komplexitet. Betyget blev 3,6.

Flensburg Unser Norden Landbier Pilsner

En öl köpt på kooperationsbutiken SKY i Burg auf Fehmarn, norraste Tyskland. "Unser" är deras egna varumärke och de bryggs av lokala bryggerier vilket gör att stilarna och utföranderna skiftar mellan delstaterna. Just den här Unser Norden Landbier Pilsner bryggs av Flensburger Brauerei i... Ja, Flensburg.

Landbier är en av de där mer gammaldags lager-typerna. Den ska vara vara mycket maltig med mild kolsyra och försiktig humling, precis som en Zwickel. Men till skillnad mot den typen är den här filtrerad. Och jämför man med en Kellerbier är såväl Landbier som Zwickel ganska beskedliga.

Nog fakta. Hur var ölen? Den var god.

Färgen är gyllene, skummet stabiliserar sig fort till en fingertjock vit ojämn krona. Vätskan är klar.

Doften är väldigt maltig med syrliga toner av surdeg och lite jäst. Man kan hitta antydningar till bitter humle. Den luktar väldigt mycket "Nordtyskland" för mig. Smaken var väldigt ren och även här dominerade malten. Jag noterade lite antydningar till smörkola, mineraler, och ljus sirap. Men det var alla väldigt diskreta smaker. Eftersmaken är lite lätt bitter med en söt avslutning. Kolsyran var mycket mild för en lager, men det är som det ska vara. För mig är det en positiv känsla under förutsättning att det finns en uppfriskande ton i de bubblor som finns. Vätskan var inte det minsta vattnig utan mjuk och lite krämig.

Allt som allt en lager helt i min smak och den fick det fina betyget 3,95. Sånt här vill jag ha mer av!

Soundtrack: Stevie Wonder "Part-Time Lover" (1985), Stanley Mayers "Cavatina" (1991), Girls On Top "I Wanna Dance With Numbers" (2001), Horace Silver "In Pursuit of the 27th Man" (1972), Snap! "Mary Had A Little Boy" (1990), Stonefunkers "You're So Fine" (1993)

Karlsberg Urpils

Ett inlägg om öl? Det var på tiden!

I sydvästra Tyskland finns delstaten Saarland. Det dominerande bryggeriet där heter Karlsberg (nej det är inte Carlsberg felstavat) och deras storsäljare är en tysk pilsner vid namn Urtyp.

Färgen är blekgul, det stora vita skummet sjunker efter ett tag ner till ett fingertjockt ojämnt lager, med massor av skumrester på kanten.

Doften är maltig med toner av hö, kalk och formfranska. Några antydningar till smör och jäst. Men var är humlen? Smaken är ungefär så bitter som man kunde vänta sig (ganska så) men även här återkommer milda smaker av smör och gräs, framför allt i eftersmaken.

Vätskan och kolsyran var OK, varken mer eller mindre. Jag hade dock inte väntat mig att en Pilsner skulle vara så tjock i konsistensen (det var inte som blåbärssoppa, men aningen tjockare i alla fall).

En rätt medelmåttig pilsner, som inte verkar kunna bestämma sig för om den är tysk eller tjeckisk. Och betyget från Linköpingsjuryn blev 3,35.

Soundtrack: Zilver Zurf "Do the Zurf" (2001), Claes Jansson "Smile" (2000), Real Tuesday Weld "Bathtime in Clerkenwell" (2004), Shawn Robinson "Lets Find Out" (1972)

Schöfferhofer Hefeweizen

Schöfferhofer Hefeweizen är en ofiltrerad veteöl från Binding-Brauerei, Frankfurt am Main, mest kända för de alkoholfria ölen Clausthaler.

Den ser väl ut som en hefe weißbier ska göra; gulorange grumlig vätska och ett stort vitt skum. Doften är lite mer tillbakadragen än vad jag förväntat mig. De syrliga frukttonerna fanns i alla fall på plats där de skulle. Smaken var än mer försiktig och tillbakadragen, äpplen, aprikoser och fruktgodis och an antydan till gräddkola. Eftersmaken är kort med syrliga frukttoner. Kolsyran oväntat mild, vätskan krämig och nästan tjock.

Funkar nog perfekt med starkt kryddad mat, men bara så här rakt upp och ner var den lite blek vilket resulterade i betyget 3,15.

Soundtrack: Horace Silver "Que Pasa" (1964), Eldkvarn "Var det inte vi igår?" (2000), Roxette "How Do You Do? (Bomkrash 12" Remix)" (1992), Carola "Jag är så glad var julenatt" (1999).

Hacker-Pschorr Anno 1417

Kellerbier är en underskattad ölsort som mig veterligt aldrig sålts av Systembolaget. Och ska man se på Beer Advocate verkar det som om den egentligen inte finns utanför Tyskland alls om man inte ska räkna några amerikanska mikrogryggeriers tolkningar.

Vilket jag tycker är lite synd, eftersom det är en intressant öl med en intressant bakgrund.

De underjästa öltyperna uppfanns officiellt i och med Pilsner Urquell 1842. Men den uppstod inte i ett vakuum, det fanns öl som jäst med underjäst, om än inte lika ljus och ren som urpilsnern, innan dess. Dessa bärnstensfärgade lite grumliga öl kom att kallas Kellerbier eftersom man märkt att de blev bäst om de jästes och lagrades i svala källare. Stilen dog aldrig helt ut och har närmast fått en renässans under de senaste 20 åren. Det handlar om ganska fruktiga, lite jästiga lageröl som är ofiltrerade och ibland opastöriserade. Orenheterna som ska finnas i smaken får fritt spelrum eftersom humlingen är svag. Det finns också en lite mildare variant som kallas Zwickelbier.

En av de största märkena inom Kellerbier är Anno 1417 från Münchenbryggeriet Hacker-Pschorr, vilka aldrig Systembolaget (som jag minns) tagit in. I USA är de en av de största tyska importmärkena, speciellt deras veteöl.

Det var faktarutan det. Så hur var ölen? Jodå. Oklar, djup bärnstensfärgad. Frutig maltig doft med lite jäst och alger. Maltig smak med lite jord-mineral-toner och en hel del bagerijäst. Ganska stark kolsyra. Den hade alltså allt man vill ha av en öl av den här typen utan att göra något extra. Betyget blev alltså helt godkända 3,8.

Till tysk Bratwurst, surkål (den här gången kryddad med vitt vin och enbär) samt potatismos passade den perfekt.

Prosit!

Soundtrack: Björk "Human Behavoiur (unplugged)" (1993), Audio Bullys "We Don't Care" (2003), Noia "Studiopublik" (1994), ? "Don't Touch It" (?), Ebba Grön "Totalvägra (live)" (?).

Något om Tyskland

Uhm... Hallå?

Det har varit lite tyst här en tid, men jag har haft en del att göra.

Ta en biltur till sydvästra Tyskland till exempel. Inte direkt för att köpa öl (jag fick med mig 5 flaskor lager av olika sorter) utan för att hjälpa en kompis att flytta.

Så till att börja kan jag ge lite krogerfarenheter: I Saarland heter det dominerande bryggeriet (något förvirrande) Karlsberg. Men i Saarbrücken (där jag var) finns ett rätt stort lokalt bryggeri som heter G.A. Bruch, och de har ett mikrobryggeri inne i stadskärnan vid namn Gasthausbrauerei Stiefelbräu (saknar fungerande website).

Det var ett trevligt ställe. Ölsortimentet bestod av tre sorter, två fasta (en ljus lager Hell och en dunkel Dunkel) samt ett säsongsöl. Det senare var givetvis just nu ett Oktoberfestbier. Jag provade alla tre, och de var alla ganska stiltypiska om än aningen orena och inte helt lättdruckna. Kanske typiskt för bryggeripubar - lagringen kommer i andra hand och färskheten blir det primära. Till detta åt jag min favorit-oktoberfest-mat: Stekta fläskkorvar med surkål (intressant kryddat med enbär) och potatismos (som mer smakade som smör med en aning potatis i. Gott!).

På tillbakavägen togs en övernattning i Hannover. På slump hittade vi en krog i Paulaners kedja, Paulaner am Thielenplatz vilken inte gjorde någon besviken: Rustik inredning i lackad furu och glada scener från Bayern på väggmålningarna. Och ölen var... Paulaner. Men med tanke på att de hade sju av deras öl på fat så kan man nog inte klaga. Jag provade Dunkel, Oktoberfest och den klassiska dubbelbocken Salvator. Alla var riktigt bra öl, men den sista står ändå ut som en av de bästa i sitt slag. Maten blev schnitzel "Zigeuner Art" vilket innebär att den badar i en kall, mustig sås med paprika, tomater, lök och svartpeppar. Man gick inte därifrån lättare direkt.