Svaneke Aurum

Om jag förstår etikettens text rätt så tycker nog bryggarna att det här är Svanke Bryghus' bästa öl. Aurum betyder guld på latin, och ölen är en ofiltrerad, robust, underjäst och lite oren lager på 5,5%. Det här är den sista ölen som min mamma köpte åt mig på Bornholm...

Jag funderade en hel del över kategoriseringen, men redan efter första klunken stod det helt klart för mig: Det här är en gammaldags tysk öltyp som kallas "Kellerbier", en sort som jag hoppas se mycket mer av i framtiden!

Ölen är som sagt ofiltrerad, men häller man lite försiktigt får man ut i stort sett hela flaskans innehåll som en klar vätska. Färgen är djupt gul-bärnsten. När ölet hälls upp fräser det till, och det luftiga vita skummet sjunker ner till ett fingertjockt lager. I stort set inga skumrester på glaset.

Doften är frisk med en fin bitter not. Lite jäst, tysk aromhumle och en blommig mild sötma.

Smaken är maltig med orena (på ett positivt Kellerbier-vis) smaker av jäst, mineraler, snittblommor och färska grönsaker. Eftersmaken adderar en mycket mild bitterhet med en mycket lätt metallisk aning, fruktiga och blommiga smaker, örter, smör och rågbröd.

Kolsyran är relativt mild, men det finns samtidigt massvis av små friska bubblor. Vätskan är medelmjuk i munnen.

En klart godkänd Kellerbier, i stort sett som den skulle smakat på ett tyskt pub-bryggeri. Betyg: 3,75.

Mikkeller Beer Geek Breakfast

Frukosten är dagens viktigaste mål, påpekar Mikkellers bryggarduo på etiketten, så de bryggde en närmast omänskligt kraftig amerikansk double/imperial stout och slängde i havreflingor och fina kaffebönor under tiden. Havregröt och kaffe blir frukost. Fast frågan är hur många som vill ha en närmast trögflytande svart öl på 7,5% först på mogonen?

Beer Geek Breakfast har varit uppmärksammat och närmast kultförklarat i USA under ett par år, och nu har Systembolaget tagit in den tillfälligt.

Färgen är kolsvart; det två fingrar höga skummet är luftigt och djupt brun-orange. Massiva mängder skumrester på glaset.

Den intensiva doften är torr och hårt rostad. Espresso, syrliga örter, brandrök, lite mynta och stora mängder bitter/fruktig humle.

Den stora smaken börjar med kraftigt rostad malt, elegant kraftigt kaffe/espresso. Liten sötma, viss syrlig örtig metall. Grillat kött. Stor generös beska. Brända torra toner. Grovt bröd i bakgrunden. Massor av humle med lite citrustoner.

Eftersmaken bjuder på en riktigt kraftig beska utan att det blir ohanterligt. Torr kaffesmak - kraftig espresso. Stekt kött, grädde. Eftersmaken är mycket mycket lång. Grillade grönsaker i avslutningen.

Kolsyran är medium, bubblorna medelstora. Vätskan är närmast tjock och mycket mjuk med lite torr efterkänsla.

Det är inget snack om saken, Mikkeller har skapat en öl i absoluta världsklass, och betyget blir därefter: 4,75. Och trots att jag använder många ord i recensionen känns det inte som jag gör den här rättvisa.

Egentligen hade jag tänkt att en gång till skriva något om att jag får lite dåligt samvete för att jag ger en stark mörk dyr öl ett jättehögt betyg. Men det känns inte riktigt som det blir meningsfullt efter en sån här upplevelse.

Svaneke Double Brown Ale

Mer öl från Bornholm... Och en rätt så experimentell sådan: Svaneke Bryghus har skapat Double Brown Ale genom att först jäsa med överjäst, sedan hastigt kyla den och jäsa vidare med underjäst. Resultatet är en öl som jag kategoriserar mer som en California Common än en Brown Ale.

Färgen är brun, vätskan mycket grumlig - nästan som en Hefe Waizen. Det fingertjocka skummet är kompakt och ljusbrunt.

Den kraftiga doften har bitter humle, en hel del jäst, viss sötma och lite choklad, buljong och mjölk.

Smaken är frisk och mogen på samma gång; en hel del aromhumle, en ovanlig maltig smak med toner av mörkt bröd, blandad torkad frukt, gammaldags karameller och vetemjöl. Eftersmaken har en elegant mild bitterhet, lite salta toner av malt, chokladkakor och en aning kaffe.

En ovanlig men ändå trevlig ölupplevelse. Trist att jag nog inte kommer att få tag på fler flaskor... Betyg 3,75.

Skælskør Bryghus (Harboe) Black

Skælskør Bryghus... Finns inte.

Det är det stora bryggeriet Harboe, mest känt för lågbudgetlager, som försöker haka på trenden med mikrobryggerier under det namnet. Inte snyggt.

I vilket fall har jag framför mig en Dunkel med namnet Original Black från dem. 5% alkohol.

Färgen är djupt brun-röd, skummet är fingerhögt, luftigt och ljusbrunt.

Doften är maltig med lite söta rostade toner. En lätt metallisk bitterhet och en antydan till alkohol rundar av doften tillsammans med en ton av mörkt rågbröd och skysås.

Smaken är ganska mild med nötter, vått papper och mörkt bröd. Fastän det finns en hel del smaker upplever jag ölen som lite småtrist, den saknar komplexitet och djup. Eftersmaken har smaker av buljong, kokt kött, bröd, smör och en anonym medelstark bitterhet. Avslutningen är kort med lite smörsmak.

Kolsyran är medelstark, mycket små bubblor. Vätskan är ganska lätt.

En ganska enkel och oinspirerad öl som försöker utge sig för att vara något helt annat. Betyg: 2,7.

Svaneke Stærke Preben

27º i skuggan, klarblå himmel och vindstilla.

Kanske inte idealiska förutsättningar för en Bock på 6,9% från Borholmsbryggeriet Bryghuset Svaneke, men men... Dags för Stærke Preben, döpt efter deras starkaste bryggare!

Färgen är dovt röd, vätskan är grumlig (efterjäst på flaska). Två fingrar högt skum som är beige. Snygga skumrester på glaset.

Den kraftiga doften är söt med massor av malt, lite bitterhet och smör. Fruktiga toner av torkade äpplen och plommon. Lite alkohol i bakgrunden.

Smaken är söt och maltig med vissa mineraler. Inte så tung som vissa bock-öl kan bli. Lite grumliga smaker av frukt och grönsaker. Nästan ingen alkohol alls. Eftersmaken har fruktiga toner av gröna äpplen, gurka samt lite smör och jäst. Avslutningen är något jordig.

Kolsyran är medelstark; massor av små friska bubblor. Vätskan är mjuk.

Måhända är den här aningen för oren för att vara en perfekt Bock, men det är gjort i en "entusiastisk mikrobryggare"-stil som jag är väldigt svag för. Mycket lättdrucken. Betyg: 3,95.

Bryghuset Møn Den Sorte

Dags för en schwartzbier: Den Sorte från danska Bryghuset Møn. Bilden? För första gången misslyckades jag att få med hela flaskan på bilden och orkade inte göra om, så det får bara bli etiketten den här gången. Ack ja.

Färgen är svart, det lilla skummet är ljusbrunt.

Doften är bitter. Lite kaffe, rostad. Aningen syrlig.

Smaken an lite rökt; kraftigt rostad och aningen syrlig. Eftersmaken är mjukt torr, kraftigt rostad och lång.

Lite för torr för att vara en schwartzbier helt i min smak. I övrigt mycket trevlig. Betyg: 3,8.

Harboe Bjørnebryg 2,8%

När skattereglerna gjordes om för öl 1 januari 1997 blev plötsligt bryggeriernas volymprodukt, folkölen på 3,5% dyr. Men Sverige lyckades förhandla så att drycker på upp till 2,8% betraktades ur skattesynvinkel som icke alkoholhaltig. Däremot är det 18-årsgräns på att köpa den och det krävs tillstånd för att sälja den (väl?).

Bryggerierna var lite osäkra om vad man skulle kalla de nya sorterna. I alla fall de stora försökte lansera 2,8-ölen med namnet Sverigeöl och 3,5-varianterna för Extra eller Special. Men till slut så blev det siffrorna som fick namnge dem: Tvåkommaåttor och Trekommafemmor. Det är väl inte många som säger folköl idag?

Och dagens tvåkommaåtta är en ljus lager från Danska Harboes Bryggeri; Bjørnebryg 2,8%.

Harboe är ett bryggeri som främst jobbar med lågprisöl och att brygga öl för andras "egna varumärken". Har du köpt en billig platta öl från Danmark eller tyska gränsbutiker är chansen stor att det tillverkats av Harboe i Skælskør, Själland. Deras storsäljare i Sverige är den extrastarka lagern med samma varumärke, som vilken brukar vara en av Systembolagets mest sålda öl. Mer av prisskäl än av kvalitetsskäl, kan man tänka.

Men vad jag skriver strunt. Till ölen!

Färgen är ljust guldgul; det stora skummet är luftigt och benvitt. Inga rester på glaset.

Doften är lätt med lite maltiga toner av deg och en aningen kemisk bitterhet. Mycket svaga nyanser av mineraler och vetemjöl.

Den första smaken är lite degig men den tonar ut till en vattnig smak av mineraler och lätt sötma. Lika svaga som underliga bismaker av wellpapp och smörgåsrån. Eftersmaken är vattnig med en touch av margarin i slutet.

Kolsyran är liksom storleken på bubblorna medel. Vätskan är närmast vattnig.

Jag vet inte om det finns så mycket mer att säga om den här... Att den var billig, kanske. Tror jag gav under 2,50 för en halvlitersburk. Betyg: 2,5.

Nørrebro Skärgaardsporter

60 cl porter... Undrar vad jag ska ha för glas till den här? Kupa? Sejdel? Det får bli en kupa!

Köpenhamnsbryggeriet Nørrebro Bryghus har tagit hjälp av Nynäshamns Ångbryggeri och tillsammans har de gjort en engelsk porter med honung. Den döptes till Skärgaards Porter och alkoholhalten är 6%. Jag valde att dricka den rätt varm, kring 13º, för att låta alla smaker få ta plats.

När jag häller upp den får jag en kolsvart mjuk vätska med brunaktig kant i glaset. Det bildas ett två fingrar tjockt brunt skum som stannar kvar ett bra tag.

Doften är elegant och inbjudande: Jag hittade torra toner av kaffe med vispgrädde, honung, lakrits, pumpernickel, nötter-mandlar samt spår av bitterhet och alkohol.

Smaken är faktiskt mildare än vad jag väntat. Torr rostad malt med smak av tyskt rågbröd, en mild stram bitterhet, milt kaffe, lite gräddiga smaker blandas med knappt förnimbara toner av vax och grönsaker. Malten är förstås kraftigt rostad, men den är snarare torr och fruktig än bränd. Det som gör mig lite besviken är kroppen; jag hade förväntat mig mer av en så här stark porter (med engelska mått mätt). Den långa eftersmaken är sötare med smaker av rostad malt, kaffekarameller och en aning av lagrad ost(!). Avslutningen lägger till detta lite honung och kola.

Kolsyran är starkare än vad jag väntat mig; bubblorna små. Vätskan är rätt lätt, men inte alls blaskig vilket gör ölen förvänansvärt lättdrucken.

Det här är en porter som lyckas vara robust och elegant på samma gång vilket jag ser som ett gott betyg till bryggarna: Massor av smaker utan att för den delen bli tungdrucken.

Betyget blir A- eller 4,1. Tittade på de andras betyg på BeerAdvocate för den här ölen... Åter ligger jag nästan exakt på medel av de andras betyg (trots att jag undviker att titta på dem innan jag provar). Fast det var en som inte gillade den alls. En amerikan. Vilket känns som rätt vanligt: De verkar inte begripa engelsk porter, utan vill att allt svart antingen ska vara mjuk Guinness eller tuff amerikansk imperial stout. Nå, de lär sig väl de med.

Så. Jag gillar ju porter när jag väl dricker den. Men varför köper jag inte porter oftare, framför allt ute på krogen? Är det kanske något slags undermedveten "kunskap" som jag skaffade innan jag började dricka öl som säger mig att den är tung, söt, sur och jobbig att dricka? Det kan nog vara så.

Soundtrack: Povel Ramel "Tack, tack, tack (nu känns det bättre)" (1954), DJ Shadow "Mongrel..." (2002), Al Green "Look Whay You Done For Me" (1972), Thomas Rusiak "Pearls (single mix)" (2000), Aston Reymers Rivaler "Bollnäs-Orsa" (1980), The The "Dogs Of Lust" (1993), Ella Fitzgerhald "Midnight Sun" (1964), Black Roots "Warning" (1995), Elin Sigvardsson "Stupid Sunday Song" (2005)

European Beer Festival

I kväll fick jag ett trevligt mail från Martin Bo Petersen, som berättade att European Beer Festival nu har en webbsida på ett antal språk ute.

2008 hålls detta stora evenemang den 12-14 september i Carlsbergs nyligen utrymda bryggeri i Valby, strax söder om Köpenhamns stadskärna.

Så fram med almanackan och ring upp chefen för att planera om semstern!


Visa större karta

Odin Pilsner 2,8%

En öl framtagen av Danish Interbrew (ett alias för Royal Unibrew som de använder när de gör öl för Coop) och bryggd av Spendrups: Odin Pilsner 2,8% är inhouse-ölen de tillverkar speciellt för Coop (har ni tänkt på att varken Hemköp, ICA eller Coop har folköl med eget märke?). Billig, ett sexpack 50 cl brukar gå loss på 15-17 kronor plus pant. Jag brukar ha lite hemma (eller ICAs motsvarighet) till mat och törstsläckning.

Färgen är blekt guld, det höga vita skummet faller ner till en luftig vit fingertjock skumkrona. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är jästig med lite sötma och mineraler.

Smaken är lätt: Lite jästig malt, antydningar till papper och skolkrita. Kroppen är mycket svag. Eftersmaken lägger över detta på lite surhet som väl är tänkt att imitera bitterhumle.

Kolsyran är medelstark, lite små bubblor. Vätskan är vattnig.

Tja... Man får väl vad man förtjänar. Den här förtjänade betygen 2,2 eller D.

Men kolla på bilden. Jämför med den på förra recensionen som jag tog i veckan med den här som fotades (och behandlades) sommaren 2005. Visst har jag gjort en del framsteg?

Soundtrack: Dag Vag "Kinesiska Muren" (1981), Dusty Springfield "If You Go Away" (1967)

Ur arkivet: Denmark by day

Ytterligare en text ur arkivet, det här skrevs i januari 2006:



Den danska ölmarknaden är på sätt och vis lik den svenska, på sätt ochvis mycket olik.

Till att börja med är/har den varit enormt konservativ: Man drack sin kryddade mörka veteöl, sin pilsner, sin guldöl, sin luxöl och sin porter från den lokala eller rikstäckande etiketten. Precis som pappa och farfar alltid gjort. Och man drack dem från 33 cl-flaska.

Dock hade saker givitvis hänt under tiden; de många lokala småbryggerierna blev uppköpta, nerlagda och centraliserade. Men man vågade sällan att lägga ner etiketterna - samma öl kunde finnas med 5-6 olika namn. Förutom 10-20 småbryggerier (internationellt sätt väldigt många) kom den mesta ölen från Carlsberg/Tuborg eller Bryggerigruppen (Faxe, Thor, Maribo, Ceres, Odin, ...).

Och så tuffade det på under lång tid, allt under mycket långsamma men relativt annat märkbara prisökningar. Det enda "spännande" som hände var väl introduktionen av öltypen "Classic" under 1992. Öltypen som saknar internationella paralleller är en ljus lager med aningen mer rostad malt och aningen mer aromhumle har en söt och brödig smak och ogillas ofta av utlänningar. Efter 5 år hade i stort sett alla bryggerier en "Classic". Det kan poängteras hur den introducerades: För att kunna sälja en ny öl måste man få den att verka gammal och etablerad, ja äldre än de gamla ölen. Danmark i ett nötskal.

Priserna var jämfört med Sverige mycket låga, men bryggerierna tjänade ändå genom de lokala defacto-monopolen bra med pengar. Dessutom slapp man konkurrens från utlandet, först genom höga importtullar, som när man gick med i EG förvandlades till ett förbud att sälja öl från annat än godkända returflaskor (av miljöskäl).

Men i mitten av 1990-talet gjorde (på samma sätt som i Sverige några år senare) ett litet bryggeri uppror, jag tror det var Nykøping eller möjligen Harboe?. De tog fram en enkel lager och sålde den bara på helback till ett mycket lägre pris än vad som var vanligt. Succé. Och det dröjde inte många månader innan de andra småbryggerierna - ja alla utom Carlsberg och Tuborg - hade sänkt sina priser märkbart - säg 20-25%.

EU tyckte givetvis "Aja baja" om förbudet mot engångsglas och burkar, och efter ett tag hade man utvecklat ett retursystem för såväl inhemska som importerade burkar och engångsflaskor (de sistnämnda får ett klistermärke som visar att pant är utbetald). Det ska dock påpekas att danskarna fortfarande är dåliga på att dricka importerad öl, även om det finns.

Mikrobryggerier? Jodå de finns och även här finns likheter med Sverige: De första pionjärerna startade i början av 1990-talet och verksamheten har därefter sakta men säkert växt utan några större dramatiska nedgångar (som vi hade i Sverige kring 1998-1999). Just nu skulle jag uppskatta att det finna 15 stycken plus några pubar med eget bryggeri. En intressant detalj kan vara att Carlsberg svarat på det här hotet på ett annat sätt än vad de andra internationella kolosserna gjort: Man har startat ett eget mikrobryggeri på området (Semper Ardens) och en bryggeripub (Jacobsens) som har stor frihet att utveckla och uppfinna.

Samtidigt har det blivit ett lite öppnare klimat, och exempelvis Tuborg har en "ungdomligare" produktserie i "T-beer".

Men som sagt, i stort sett är det ett ölkonservativt land. Det finns fler entusiast-öl-ställen i Stockholm än i Köpenhamn, och de som finns verkar i huvudsak drivas av invandrare?

Nytt från Danmark

Lite blandade nyheter från Danmark:

Herslev Bryghus, Roskilde ska under vintern brygga en Schwarz Bier på 5,5%.

Bryggerierna Mikkeller (Köpenhamn) och Amager Bryghus (Tårnby) ska i samarbete med butikerna Ølbutikken (Köpenhamn) och Ølkonsortiet (Aalborg) ta fram en barley wine på 10% bryggd på enbart Münchenermalt. Hälften av ölen ska säljas buteljerad i butikerna, andra hälften ska lagras från ett bourbornfat från Jack Daniels.

Mikkeller har mycket på gång: En ny sats av deras Beer Geek Breakfast, en lyx-stout på 7,5%, bryggd av morska Nøgne Ø. I januari börjar de också sälja All Others Pale, en engelsk pale ale på 6%. Senare kommer också Black, en imperial stout på respektingivande 17,5%. En Orval-liknande belgisk blond ale är även det på väg.

Kongens Bryghus Gaase Hvid

Andra och sista ölen från Kongens Bryghus som köptes i somras är en öl som enligt etiketten ska vara en återskapad smak från det danska hovet under 1550-talet: Gaase Hvid.

Innehåller: Dinkel, kornmalt, dinkelmalt, koriander, humle och salt.

Färgen är blekt gul-orange, det lilla vita skummet försvinner snabbt bort utan att lämna några spår. Vätskan är aningen grumlig (ölen är ofiltrerad).

Doften är sur-söt med en tydlig ton av veteöl. Jag hittade lite fruktiga/kryddiga lukter och en aning av vetemjöl. Några kemiska eller medicinska dofter drog ner betyget en del.

Smaken är oväntat enkel och mild: Lite vete-syrlighet, lite bitter kryddighet (koriander, kanel, kryddnejlika) blandas med deg och jäst. Eftersmaken innehåller än mer jäst och en bitter-sur smak.

Kolsyran är kraftig, vätskan är aningen tjockare än vad jag kallar "vattnig".

Jag har faktiskt ingen aning om man vid det danska hovet drack någon enkel och småtråkig Witbier, men jag är rätt skeptisk. Betyg: C- not worthy eller 2,65.

Soundtrack: Frankie & the Classicals "What Shall I Do" (1967), Jethro Tull "Journeyman" (1978), Camille Bob "Brother Brown" (1972), the Viceroys "They Can't Stop Us Now" (1981), Foreigner "Urgent" (1981), Sean Paul "Esa Loca" (2002), Louise Hoffsten "Jitterbugg från Söder" (1989)

Kongens Bryghus Taffeløl

I somras köpte jag två flaskor från Köpenhamnsbryggeriet Kongens Bryghus. Först senaste veckan insåg jag att detta bryggeri är ännu ett av Carlsbergs experimentbryggerier, den här ska uppenbarligen pyssla med "historiska öl".

I kväll blev det Taffeløl, en öl som ska efterlikna de öl som dracks vid hovet hos Frederik 3. "Taffel" betyder här inte bara "bord" utan även en fest under renässansen.

Flaskan är tillsluten med grimma och kork. Dyrt, onödigt och omständigt att öppna om ni frågar mig.

Färgen är brunröd, vätskan är klar. Skummet är fingertjockt och ljusbrunt. Det faller snabbt ner utan att lämna mycket rester.

Doften är maltig och lite bitter med vissa rostade toner. Antydan till metall, torkade frukter och buljong.

Smaken är milt rostad, lite kandisocker, salt och fatlagrade toner. Den lätt jästiga smaken får mig att tänka på Belgien. Eftersmaken är lätt med vissa torra bittra smaker, lite metalliskt syrliga mineraler.

Kolsyran är stark och lite vass. Vätskan är blaskig.

De verkar ha lagt ner mer energi på etiketterna än på ölet. Rennäsans? Knappast.

Jacobsen Extra Pilsner

Vad har dagens öl gemensamt med gårdagens? Ordet "pilsner", kanske?

Den danska giganten Carlsberg må göra en del tveksam öl - exempelvis kan jag bara inte med Sort Guld - men deras egna mikrobryggeri Jacobsen visar konsekvent upp såväl mod, kunnande som uppfinningsrikedom.

Ännu en öl jag köpte under danmarksresan i somras kommer därifrån: Jacobsen Extra Pilsner. Det är inte bara en ofiltrerad dansk-tysk pilsner gjord på högkvalitativ malt och humle (Hallertau och Saaz kan man väl tänka sig?), den har dessutom en tillsats av havtornsbär.

När den här ölen ett kort tag såldes i Sverige var den ekologisk, men jag fick en flaska från de första batcherna där ordet "økologisk" strukits över på etiketten med tuschpenna.

Färgen är gul med lite nyanser av guld och orange; vätskan är aningen grumlig. Det fingertjocka skummet är luftigt och gulvitt.

Doften är bitter med citron/lime-toner. Söt majs och lite fruktig gräsig humle samt en intressant touch av sjögräs.

Den första smaken domineras av humle: Bittra torra smaker, lite gräsiga. De försvinner och lämnar plats för en mild smak av rostat vitt bröd och en snabbt övergående metallisk bitterhet som mynnar ut i en balanserad smak med fin stor kropp och en hel hög av exotiska frukter. Eftersmaken bjuder på ännu mer av dessa frukter - kiwi, carambole, passionsfrukt, jordgubbar och en elegant och mogen bitterhet.

Kolsyran är ganska stark; vätskan är aningen tjock och mjuk i munnen.

Kort sagt: En intressant högkvalitativ pilsner som gjorts ytterligare lyxigare och smännande med den diskreta fruktigheten från havtorn. Betyg: 4,25. Jacobsen går från klarhet till klarhet!

Soundtrack: Björn Skifs "Part Time Love" (1977), Jungle Brothers "On the Radio Again (Mu Jimmy Weights a Ton) (Q-Tip remix)" (1993), Madness "Return Of The Los Palmas 7" (1980), KMFDM "Rules" (1996), Rolling Stones "As Tears Go By" (1966), Ralph Lundsten "Divideness" (1988), Lulu "The Man With The Golden Gun" (1979)

Brøckhouse Julebrygg 2007

I och med denna recension går jag på Beer Advocate från "Aficionado" till "Connoisseur" hos Beer Advocate. Man kan tycka att det är en larvig detalj att ikonen vid mitt namn på siten byts från en ¾-full sejdel till en helt fylld, men det känns alltid trevligt att bli uppskattad även om det är automatgenererat.

Och ölen det råkade bli som ändrade detta är Julebryg 2007 från Brøckehouse, ett av alla dessa danska småbryggerier, det här ligger i Hillerød, norra Själland, Danmark.

Vill bara passa på att imponeras över Systembolagets inköpsavdelning. För ett par år sedan var det otänkbart att få hit dansk mikro-öl .Det är inte vanligt nu heller, men det finns i alla fall vid den här typen av mer "avslappnade" inköpsrundor.

Jag börjar med att citera en god väns recension av ölen: Därdö! Precis den sorts flytande julgodis som jag är ute efter. Den här kommer knäppas till julklapparna, lita på det. Affär!

Själv tänkte jag använda lite mer ord, men innebörden är ungefär densamma.

Ölen är mörkt vinröd med bruna inslag. Det två fingrar tjocka skummet sjunker ner till en ljusbrun ring utan mycket till rester.

Den milda mjuka torra doften innehåller toner av aromhumle, plommon och Madeira. Samt lite alkohol.

Smaken är komplex ooch fruktig med lite kryddiga toner. Massor av torkade frukter, nötter, plommon. Antydan av kaffe och rostade nötter, kryddiga toner av kanel, kardemumma och kryddnejlika. Lite frisk neutral bitterhet. Eftersmaken är lite bitter med smaker av grädde, rostade nötter och en antydan av vaxbönor. Och, kan ni tänka er, inte minsta spår av 9% alkohol (om masn inte flrlkier skriva flort på tangengejtbordert efter ne hel vflaska))!

Kolsyran är frisk med massor av små bubblor. Vätskan är mjuk och krämig.

Jag håller med min vän: Det här är en perfekt öl för den avslappnade stunden efter att de julfirande gästerna gått hem.

Soundtrack: Alice Cooper "Muscle of Love" (1973), Vikingarna "Nummer Ett" (1999), Robert Broberg "Ingela" (1969), the Beatles "I Want To Hold Your Hand" (1963), Pink Floys "Take It Back" (1994), Front 242 "Crushed (obscene)" (1993), Popsicle "Lavendel Mist" (1994), Siw Malmkvist "Sprattelgumma" (1967)

Raasted Cascade IPA

Raasted Cascade IPA från danska Raasted Bryghus. Ännu en dansk öl av en amerikansk anpassning av en brittisk stil. Råsted är en mindre ort norr om Randers på Jylland.

Jag drack den här i våras, då under namnet Raasted India Pale Ale Cascade. Då fick den betyget 3,9. Det var då ur batch 104, nu är de uppe i 145.

Betyget blev nu 4,2. Lite dallringar på skalan, så man kan nog sluta sig till att den är lika bra då som nu. Eller så är jag på aningen mer AIPA-humör idag.

Ölens färg är kopparfärgad och aningen grumlig (efterjäst på flaska). Skummet fullkomligt exploderar i glaset när man häller upp, det sjunker så småningom ner till ett tjockt hårt skum som växer upp ur glaset med en finfin krater. Doften är syrlig med toner av grapefrukt, pommerans, clementiner, sötma och lite jäst.

Smaken är på sätt och vis väldigt dansk: Det finns gott om amerikansk humle, men den är inte alls så aggressiv som den kan vara i originalet. Den ligger då närmre den engelska IPA-traditionen men med de nyare sorteran humle. Förutom det man kräver av en bra IPA (bra bäska, robust lite söt malt, fruktiga toner) finns genomgående en mild bakgrundston av kaffe och rostade nötter vilket ger ölet personlighet. Kolsyran är mild med massor av små bubblor och vätskan är mjuk och behaglig.

Kort sagt en riktigt trevlig och lättdrucken öl, som såväl respekterar traditionerna som är nyskapande.

Maribo Danish Gold

"Hur orkar du dricka och recensera all den där sunk-lagern?", frågade en bekant för en tid sedan. För att det kan vara kul att såga en öl ibland; vi kallar det "konsumentupplysning".

Danish Gold från Maribo verkar vara den burköl som just nu är absolut billigast vid de tyska gränshandlarna, jag har sett ett antal burkar på stadens gator senaste tiden. Det du, Anitra Steen! Den här burken fick jag i present för någon vecka sedan. Tack, Håkan och Henrik!

Annars är det väl inte så mycket att prata om. Ljust guldgul, litet vitt skum. Väldigt svag doft med lite sötma och lite sura toner av deg och marsipan. Smaken är även den vek med stor sötma och lite marsipan (vilket är oväntat, det brukar vara ett tecken på betydligt mer alkohol än 5,6%). Eftersmaken är söt och lite kemisk med en lätt sur-bitter avslutning.

Lika kass som väntat, och betyget slutade på 2,1. Och det uppnådde den mest av att vara så ruskigt lättdrucken.

Soundtrack: Blues "Vad du än gör" (2000), Pink vs. David Bowie "Ziggy at da Party (Lets Dance/Get the Party Started)" (2002), Gang Starr "Ex Girl To The Next Girl" (1992), Plura Jonsson "Gå din väg från kärlek" (1996), Mix Master Mike "Electrocute" (1998), Paul Jonson "Get Get Down" (1999)

Årets Herslev Stjerne Bryg har kommit

Just som jag bestämt mig för att inte skriva något här idag får jag veta att Herslev Bryghus i Roskilde nu blivit klara med årets julöl Stjerne Bryg. En rätt potent söt öl på 9% kryddad med koriander och stjärnanis. Låter väl inte så pjåkigt? Läs mer här.

Roskilde Enebær Ale

Ännu ett av Roskildes mikrobryggerier - det har verkligen bildats ett kluster där. Det här heter Roskilde Øl och är (enligt etiketten) ett litet familjeföretag. Ölen jag hittade på Ølkonsortiet är en kryddad ale vid namn Enebær Ale.

Mörk bärnsten, stort skum som sjunker ner till ett ojämnt lager med massor av skumrester. Doften är väldigt maltig med lite kryddor, fatlagrade toner och gin. Smaken är tjockt maltig (som en engelsk strong ale). Tyvärr döljer den kraftiga kolsyran och den kraftiga alkoholsmaken mycket av de andra smakerna, men jag lyckades hitta lite enbär och fatlagrade toner. Vätskan var varken tjock eller vattning.

Jag gillade inte riktigt den här; den var obalanserad på flera sätt med för mycket av både bubblor, malt och alkohol. Och för lite av enbär. Resulterande betyg blev därför inte mer än 3,2.

Soundtrack: Roy Lee & King Iwah "Give Me Power" (1971), Telex "Moscow Disco" (1979), RZA "Project Talk" (1998), Kalle Baah "Big Town" (1995)